Almedalsveckan: Rove-drift

Långsamt börjar det sippra ut ett och annat från Almedalen kring Karl Roves besök. SvDs Göran Eriksson konstaterar att inte så mycket mer än att Rove även gått under namnet ”Turd Blossom”. Kanske är det egentligen väldigt talande när bloggposten tituleras ”I väntan på Karl Rove”, gammelmedia sitter snällt och håller mössan i handen i väntan på att få några ord med demagogen.

Det som fascinerar mig i detta handlar inte så mycket om Almedalsveckans allmänna networking-onani utan mer om vad slutresultatet kan bli av allt detta. Exakt vad kommer man att fått ut av mötet med Rove? Handlar det om, som så många gånger annars, om självklarheter? Att skaffa sig en bloggstrategi är verkligen en 40-plusidé, egentligen är det något av en självklarhet för den som idag befinner sig på nätet. Eller handlar det istället om ett större skifte; att ”uppgradera” svenskt politik till en mer amerikaniserad standard där man till exempel satsar stenhårt på att hittat ett ”meme” att haka på motståndaren och sedan hamra in detta med en slipad effektivitet?

Vad som bekymrar mig är något av en ohöljd beundran som genomsyrar den bild som många liberaler/höger-människor har av amerikansk politik. Nog ska man veta att det finns ett USA-hat där ute som är totalt reflexbaserat (”IF USA THEN hata”), men samtidigt kanske bör ögongluggarna hållas lite mer fria från det rosafärgade skimret som vissa debattörer har.

Now you are thinking: I hope that is sheperds pie in my knickers

Ett exempel är den moderata riksdagsledamoten Olof Lavesson och dennes drömska bloggpostning om middagen med Rove. När den ”farligaste” frågan herr Lavesson kan komma på är varför Laura Bush tilldelat Rove öknamnet ”pig pen”, ja då kan man ju undra om Lavesson kanske borde bekymra sig mindre om champagne och mer om att läsa på om amerikansk politik. Självklart tar man inte heder och ära av en gäst på en middag, däremot kanske man bör ställa sig frågan vad man kunde diskuterat på middagen, särskilt då man bedriver en blogg med avseende på öppenhjärtlighet.

Jag gissar mig till att Lavesson inte var den enda riksdagsledamoten av den yngre generationen som fått audiens. Vore intressant att höra vad dessa kan ha att säga om funderingar inför framtiden helt klart.

Helt klart är i alla fall att även det äldre gardet får träffa Rove, även om Fredrik Reinfeldt inte är en av dem. Samtidigt är det inte särskilt konstigt då det lär vara viktigare att få till en kontaktyta med Moderaternas partisekreterare, Per Schlingmann. Kanske ska bloggteorin upprepas…

Vad har detta för bäring på framtiden då? Bra fråga, utan något större insyn i diskussionspunkterna blir teoriserandet högst vinglande. Personligen tror jag knappast att man kommer att satsa på den amerikanska modellen fullt ut, med negativ kampanjande och intressegrupper som endast ägnar sig åt smutskastning. Istället kanske Alliansen lär sig att ord har verkan och ord har betydelse. Det kvittar hur mycket du gillar din åsikt, kan du inte framföra den på den arena som räknas så står du mitt i ett semantiskt moras.

Tillägg: SvDs PJ Anders Linder har fått sig en pratstund med Rove, en pratstund som kanske kan ge någon form av indikering på vad som kan komma ut från Sverigebesöket.

Rove vill inte komma med specifika synpunkter på svensk politik. Men, säger han, om en regering gör vad den lovade i valrörelsen och ekonomin är i skick, så verkar det troligt att dåliga opinionssiffror har med försäljningsarbetet att göra. När det gäller regeringspartiernas val mellan att kampanja på varsitt håll eller gemensamt som allians blir svaret ett klart: ”Både och!”