Återigen är det dags för en av Sveriges mest framträdande personer inom intelligentian att staka ut en väg för att ta oss ur det samhälleliga moras vi befinner oss i. Jag talar naturligtvis om Liza Marklunds skarpa inlägg i elöverkänslighetsdebatten.
Tidigare i veckan fick post-emo-preggo Linda Skugge prova på BMWs vätgasdrivna bil och uttryckte sin tilltro att det här är minsann en bil vi vanliga, dödliga ska ha för miljöns skull (trots den idag nästintill oöverkommliga tröskeln med energikostnaden att få fram väte).
Liksom hennes miljömoraliska kollega, Linda Skugge, ska vi fästa stor trovärdighet vid fru (fröken?) Marklunds utsago, ety hon har upplevt elfälten!
När jag satt och skrev min första roman för snart 15 år sedan (den hette ”Gömda”) märkte jag plötsligt hur hårddisken på bordet bredvid mig liksom skakade. Jag fick stickningar och domningar i händerna av den, ungefär som när man håller alldeles för länge i något som vibrerar.
Om vi bortser från det faktum att hon hänvisar till datorn som ”hårddisken” (är det en genetisk åkomma för alla personer över 40?) så låter symtomen märkligt likt det som uppstår när man helt enkelt suttit för länge med händerna vinklade, det vill säga; blodflödet till händer har påverkats. Men ack nej, detta måste vara något elektriskt:
Den var placerad precis framför mig, framför tangentbordet, under bildskärmen. Jag flyttade den och besvären försvann, och efter det såg jag till att sitta långt från alla hårddiskar.

Hårddiskens härförare - elektrosmogens estet - skitsnackets sturmführer
Helt plötsligt tog symptomen sig nya uttryck, yrsel och svimningstendenser. Illa, men det fanns saker som rådde bot på detta:
Hela vintern och våren var jag sjuk. Men så, under en lång semester på Irland, blev jag frisk. Världen slutade gunga och illamåendet försvann.När semestern var slut satte jag mig, full av tillförsikt, vid datorn för att skriva min nästa bok, ”Studio sex”.
Låt mig upprepa det Marklund skriver i lite annorlunda termer: du har jobbat i ditt anletes svett under ett halvår, sen tar du en extremt efterlängtad semester. Efter semestern börjar du jobba igen. Tror du att det känns suveränt och allt är tipptopp eller att det kanske känns som… som det gjorde innan semestern, med stress och motreaktioner på detta? Bah, självklart är det elfältens fel!
Efter diverse turer med Försäkringskassan kom då den hjälp som Marklund visste hon egentligen behövde, elsanering:
jag kunde få prova en särskild bildskärm, specialbyggd av en expert, som inte gav några elektroniska eller magnetiska växelfält.Det fungerade. Jag letade upp och tog hjälp av andra experter.
…
Det visade sig att hela vår fastighet i Stockholms innerstad var ett inferno av vagabonderande strömmar och elektromagnetiska fält. Vi hade kunnat flyga hem Apollo 13 på dem.
Hmmm, den något fundersamme där ute kanske ställer sig frågan ”vad har Liza M för belägg för detta?”. Belägg?! Sådant behövs inte när man är Sveriges deckardrottning, rå hit med elsaneringen!
Scientific research has not been able to identify a direct link between electromagnetic fields and symptoms, and no diagnostic criteria exist.
PubMed igen:
CONCLUSIONS: The symptoms described by ”electromagnetic hypersensitivity” sufferers can be severe and are sometimes disabling. However, it has proved difficult to show under blind conditions that exposure to EMF can trigger these symptoms. This suggests that ”electromagnetic hypersensitivity” is unrelated to the presence of EMF
[Min förstärkning]
Således: gång på gång så påvisar vetenskapliga försök att elöverkänslighet med rejäl statistisk signifikans inte beror på utrustningen utan har en psykosomatisk orsak. Därmed intet sagt att dessa personer inte lider, man kan dock ifrågasätta om de åtgärder som sätts in från samhällets sida verkligen har effekt.
Men den vetenskapligt bevandrade Marklund har klart för sig att detta bara är toppen av ett isberg, här ligger en hund begraven:
Myndigheterna är oerhört medvetna om farorna med de elektriska fälten. Man är mycket noggranna att fälten ska elimineras – men inte när det gäller människor, utan bara djur…
Va? Vad menas? För det första: var fasen kommer den uppgiften, den om djur, ifrån? Vi har ju till och med en myndighet som heter just Strålsäkerhetsmyndigheten, vars uppgift är att bevaka strålningen i samhället och komma med rekommendationer.
Strålsäkerhetsmyndigheten arbetar för att skydda människor och miljö från skadliga verkningar av strålning, nu och i framtiden. Uppdraget att skydda omfattar både dig som privatperson och som yrkesverksam. Myndigheten är också riksmätplats för joniserande strålning.
[min förstärkning]
Dock finns det ett stort MEN här; denna myndighet grundar sina slutsatser på vetenskapliga rapporter och inte på nycker eller okulärbaserade slutsatser. Således har man utvärderat rapporter om sådant som till exempel Marklund känner sig påverkad av. Utifrån dessa rapporter har man tagit fram förslag för till exempel mobiltelefoner:
Mobiltelefoner och magnetfält från kraftledningar är två områden där forskning visat på möjliga hälsorisker. Därför anser Strålsäkerhetsmyndigheten att försiktighetsprincipen bör tillämpas…
Alltså: eftersom det inte råder tillräckligt stor, vetenskaplig konsensus kring mobilstrålning så kan vi inte säga ”strunt samma” utan tillämpar en försiktighetsprincip. Notera att detta gäller mobiler (och strålning från kraftledningar), inte vanliga hushållsapparater eller datorer.
Tyvärr är detta ett tecken i tiden, då icke-utbildade kioskförfattare har mer tyngd (”Sture, Liza Marklund håller med mig!”) i en extremt vetenskaplig debatt än de personer som vigt sitt liv åt att forska i ämnet. Att argumentet ”jag är kändis och jag har sett detta hända” har mer relevans än dubbelblindtest och statistisk signifikans hjälper knappast till i den dagliga kampen mot oförståndet hos gemene man. Då Liza Marklund avslutar sin krönika med ett hotfullt ”… [m]er om det en annan gång” ser jag det för gott att hålla de verbala kanonerna fortsatt laddade. Skärmytsling förutspås.
Ps. Detta får mig att reflektera över en något bisarr lunchupplevelse jag hade på jobbet i veckan. Sitter och diskuterar med kollegor och en utbildare hur lättpåverkad den mänskliga gruppen, populasen, är. Den kvinnliga utbildaren skrattar till och säger ”ja, så är det även om det är hårt”. Detta vänds snabbt till något av en surrealistisk mardröm då jag tar homeopati som exempel. Att Storbritannien har ett statligt institut där man, i realiteten, säljer destillerat vatten till folk… Den kvinnliga utbildaren vänder sig om och tittar på mig, ”men det fungerar ju”.
Jag blir så paff att det tar ett tag att samla sig. Dock spinner diskussionen vidare ganska raskt varvid det avhandlas att vi nordbor tydligen ska ha bihålor som sträcker sig bak mot nacken och att detta magiska medel hade hjälpt hennes barn. Detta är alltså en kvinna som är en utbildad NO-lärare på högstadienivå som jobbar inom ett högteknologiskt företag! Jag bliver knäsvag…
Pss. Återigen finns det en underhållande tråd på VoFs forum kring detta ämne.


Och ja, naturligtvis är detta ett enda stort uttryck för mitt illa dolda förakt för starka och oberoende kvinnor. Curses!
[...] Denna bok har visat sig innehålla förutspåelser som sträcker sig flera timmar in i framtiden. Se bara: Då Liza Marklund avslutar sin krönika med ett hotfullt “… [m]er om det en annan gång” ser [...]
[...] kvinnan som bevisligen har ljugit i tre debattartiklar (avhandlat här på bloggen; del 1, del 2, del 3) saknar saklighet i en debatt… om genusperspektiv? Too… many… [...]
[...] Nobelpriset går till Marklund/Skugge [...]