Det fredsälskande partiet vet inte vad lögner är...
Personer som Tony Blair, Barack Obama och Bill Clinton kan vinna stort på att de uppfattas som bekväma med sig själva. Vi tror att de är ärliga eftersom de är bra på att vara personliga. Vi känner att de visar vilka de är: att de i alla fall tror på vad de själva säger. Svenska exempel som Schyman, Sahlin eller Björklund kan tänja på sanningen.
Katrine Kielos, Inga ödmjuka politiker
Ja, Katrin, vi vet att du är en stolt, tvättäkta, politbyrå socialdemokratisk debattör men måste du böja dig baklänges för att få metaforen att passa? Sahlin, tror på vad hon själv säger? I… or we beg to differ:
- Mona Sahlins svekdebatt som aldrig blev av
- Mona ljuger 23
- Mona ljuger 22: Sverigedemokraterna
- Mona ljuger 21: Partiledardebatten
- Mona ljuger 20
- Aftonbladet om Mona Sahlin: Trollar med siffror
- S föreslår (s)ubprime i Sverige
- LO ljuger i sin “kampanj mot hetsjakten på sjuka”
- Mona ljuger 19: Vårdval Rågsved
- Södermanlands Nyheter uppmärksammar ‘Mona ljuger’
- Aftonbladet köper Mona Sahlins lögner
- Massiv lögnkampanj
- Mona ljuger 18: Socialbidragen
- Mona ljuger 17: Ungdomsarbetslösheten
- Mona ljuger 16: Lönedumpning
Katrine menar väl inte att Sahlin & Co inte ljuger, hon menar väl att de trots att de (som hon faktiskt skriver) tänjer på sanningen framstår som personliga? Som resten av citatet lyder: ”Men vi uppfattar dem ändå i någon mån som uppriktiga. Mänskliga.”
Fast det är ju det jag har problem med, fråga gemene man på stan vad denne har för bild av Sahlin. Är det ärlig/personlig, tror du? Har svårt att tro det.