Veckans Tankebrott: Anglosaxiskt återtåg till medeltiden

Det hände inte så mycket förra veckan så att eeeeeh… Nej, allvarligt. Vi var lite lata och hade tillräckligt mycket på bordet för att skrinlägga Veckans Tankebrott till denna vecka istället.

Anglosaxiskt återtåg

Vecka: 18 & 19
Brottstitel: Irländskt justitiedepartement försöker återinföra förbud mot hädelse – miljonbot som påföljd
Sammanfattning: Ett lagförslag från irländska justitiedepartementet gör ett försök att göra hädelse av religioner ett brott som kan ge upp till 100,000 euro i böter:

Minister for Justice Dermot Ahern proposes to insert a new section into the Defamation Bill, stating: “A person who publishes or utters blasphemous matter shall be guilty of an offence and shall be liable upon conviction on indictment to a fine not exceeding €100,000.”

Förutom en förhållandevis stor bötessumma ska polisen ha rätt att göra husrannsakan för att beslagta det hädiska materialet:

Where a person is convicted of an offence under this section, the court may issue a warrant authorising the Garda Síochána to enter, if necessary using reasonable force, a premises where the member of the force has reasonable grounds for believing there are copies of the blasphemous statements in order to seize them.

Labours representant i lagfrågor, Pat Rabbite, försökte mildra lagförslaget med att:

reduce the maximum fine to €1,000 and exclude from the definition of blasphemy any matter that had any literary, artistic, social or academic merit.

CJs kommentar:

Man kan tro att i dessa upplysta tider så skulle ett förslag kring hädelse mötas med en axelryckning och kanske ett snett leende, ”hädelse, är inte det lite väl Inkvisitionen?”. Men inte på Irland, här är religion en dödligt allvarlig affär  och med tanke att nästan 95% tillskriver sig någon form av organiserad religion är det inte svårt att förstå varför. Alla västländer idag tillskriver vikten av yttrandefrihet så pass stor betydelse att den är i stort sett oantastlig, med några få undantag.

Med tanke på den inställningen så är det svårt att se hur man, med ett medlemskap i EU i ryggen, ens fundera på att införa förbud mot hädelse. Och jo visst, det kan mycket väl vara en avkänning av den politiska opinionen, ett test helt enkelt. Men oavsett intention så är det en skrämmande utveckling som tyvärr allt mer börjar få eko i vår del av världen, senast i form av den icke-bindande FN-resolutionen kring hädelse (Tankebrotts kommentar). Kanske är det mest ironiska i det här fallet att man säkerligen skulle ha tillämpat lagstiftningen i de fall av utnyttjande av barn som förekom inom irländska katolska kyrkan.

Dessa försök till att sätta munkavle på befolkning är inte bara dumt, det är rent skamligt. Att som Labours representant försöka tillmötesgå dessa krafter är en form av medlöperi som, om än välmenat, leder till öppnande av dammluckor som blir mycket svåra att stänga efteråt. Hemmavid har den ack så konstiga termen islamofobi muterat vidare till att nu även vara släkt med kristofobi (fram till 4 juli kan man se programmet om kristofobi på SVT Play). Enligt Lennart Sacrédeus (lite lustigt namn i sammanhanget) får kristna idag till och med utstå ”fientlig retorik”, hemska tanke.

Nej, låt oss hoppas att de mer upplysta och humanistiska krafterna på Irland ser till att förpassa detta lagförslag dit det hör hemma, en eckumenisk papperskorg. Låt oss dessutom verka för att våra folkvalda inte ens överväger att fingra på något snarlikt. Det finns bara så många sekunder man står ut med att se Maria Hasselgren sitta i tv-soffan och beklaga sig över alla styggingar som antyder att katolska kyrkan skulle vara toppstyrd och i osynk med resten av omvärlden.

Det är antingen det eller så får vi mynta ateistofobi. Se bara hur många kristna som anklagar icke-troende för morallöst leverne, förintelsekrig och så vidare. Jag äro kränkt!

Anundis kommentar:

Man undrar lite stilla – egentligen inte alls så stilla – hur tankegångarna går när utkastet till ett sådant lagförslag formar sig. Menar man att vissa idéer, hur stora anhängarskarorna än må vara, är oklanderliga? Immuniserade mot satir, i vissa fall av välförtjänt hån och förakt?

Med FN:s bugande inför demokratins och yttrandefrihetens förkämpar ser det ut som att religion återigen söker den upphöjda status den hade i sina forna dagar, före upplysningstiden och dess ideal. Är det en motvikt mot ökad sekularitet? Har religionskritiker världen över lyckats så bra med sin kampanj att det enda sättet att skydda den döende dandyn är att lagstifta mot hädelse?

Nu är visserligen inte hädelse alla gånger lika sofistikerat eller välformulerat som en tirad av de vältaliga debattörer man ser inom området, men även hädelse kan ha en viktig funktion. Den är polemisk, om än rentav attackerande och rå, men likväl en antites. ”Jamen, jag blir kränkt!”, protesterar nog mången drabbad. Nej! Du blir inte kränkt, det är det du tror på som är målet för attacken, och klarar inte du av att göra den distinktionen är det dags att distansiera sig från det du baserar din existens på. Är du din tro? Är du inget utan den?

Men ytterligare frågetecken uppstår i och med stycket ovan. Definitionen som anges för det tänkta brottet öppnar upp för en hel här av betydelseglidningar, som brukligt följer med inskränkningar av yttrandefriheten. Så kallade ”substantial number of the adherents of that religion” måste känna sig träffade, och syftet med uttalandet eller utrycket måste vara att uppöra, enligt lagförslaget. För det första, när blir en mängd troende ”substantial” i mängd och, för det andra, vad är upprörande om inte just det som bara de träffade anger som sådant? Var dras då gränsen för vad denna ”substantial number” anger som stötande? Är det, att bli stött å sin religions vägnar, verkligen ett hållbart argument för att hindra någon från att uttrycka sig?

Yttrandefrihet innebär inte frihet från yttranden man inte gillar; det är just att tillåta sådana som måste utgöra orsaken till att ett sådant begrepp överhuvudtaget existerar. För vad vore meningen med att uttryckligen bara tillåta positiva yttranden som ingen potentiellt känner sig kränkt av, eller värre, som inte en religion kränks av?

För mer utbroderade tankar kring ämnet rekommenderas bl.a The Blasphemy Debate (direktlänk till mp3-fil), och On Free Speech and Freedom of Expression.

Veckans nästan Tankebrott:

• En del amerikanska soldater jobbar på att etablera kristendom i Afghanistan. Smart att sätta ett rejält propagandavapen i händerna på de extremistiska krafterna…
• Jobba som journalist, skicka brev till myndighet som privatperson, sparkas som en förrädare. Fransk journalist vid TF1 skickar mail till kulturdepartementet i egenskap av privatperson, blir uppkallad till sin chef som läser ordagrant ur mailet och får sedan sparken. You stay classy, San Diego!
• I USA äger du inte dina dvd’er, du har bara köpt ett lån av dem.
• Söta kattungar är guds förtjänst, krig och elände är människans fria vilja. Auschwitz, människans fria vilja således. Men ett hittat nödrop, det är Guds förtjänst.
• Homeopater rider på vågorna från paniken kring svininfluensa
• Demokrater ligger bakom influensaepedimier… och zomg! Under spanska sjukan var det Woodrow Wilson som var president, det var alla bevis vi behövde!
• ”Vi vill inte veta vad som sägs, bara när, var, vad, hur, via vilken operatör och hur länge”. Britterna visar varför Orwell skrev den utopiska boken 1984 i England.
• Problem med att skilja vetenskap från teologiskt önsketänkande råder i Stenumgaards värld, men OrsakVerkan reder ut begreppen.
• Och slutligen; Lägg lagförslag om att fängsla bloggare som säger dumma saker. Ljug sen om omfattningen…