Det är alltid intressant och lärorikt att få höra på när kunnigt folk diskuterar olika ämnen, och precis detta får man om man lyssnar på Skeptics Guide to the Universe. I dessa tider av svininfluensa och vaccinskräck passar det bra att tipsa om ett specialavsnitt som tillägnas svininfluensan (mp3), men även svinfluensavaccinet och vaccin i allmänhet tas upp.

Steven Novella, David Gorski, Mark Crislip och Joe Albietz, alla skribenter på bl.a. Science-Based Medicine, står för diskussionen.

Mycket nöje!

Upptäckt i VLT på lunchen... (klicka för större)

Och om någon undrar över rubriken så är det alltså från :Wumpscut: och Soylent Green.

En avi, handskriven adress. En påminnelselapp, även den med handskriven adress. Tar upp dem från postlådan, omgärdad av brännässlor. Jag är inte helt främmande för den liknelse det innebär.

Såsom en milt, förebrående släkting står det att paketet legat på plats sedan 3 juli, trots detta har det ännu inte hämtats. 4 augusti är sista dagen, sedan kommer tydligen Postens vrede att drabba mig på något outgrundligt sätt. Fundersamt går jag upp till datorn och kollar kolli-IDt. Ser att det inte finns någon information att få ut, endast att det ska hämtas upp vid lokala ICA.

”Hmmm”, säger jag lite halvhögt till mig själv, ty det är så jag pratar när jag är ensam hemma och är hög på koffein. ”Detta är ett mysterium, inga saker beställda, men väl ett paket liggandes på ICA. To the skeptic mobile!”.

Väl på plats väntar jag mig, lite halvt om halvt, att jag ska bli skickad på en investigerande resa likt en postväsendets Indiana Jones, något som hände strax innan ju… Likt blixtens nedslag slår det mig; ett paket försvann ju faktiskt i julruschen. När jag ser Bokuslådan som expediten bakom kassan langar upp står allt så uppenbart klart.

Detta har hänt (delvis ett utsnitt från reklamationen till Bokus, därav det lite torra språket):

Inför julruschen beställer jag lite böcker till familjen, dessutom inkluderas böcker som modern önskar till pater familias.

Tre böcker beställdes och eftersom Bokus inte kunde garantera att en av böckerna skulle vara framme innan jul splittades beställningen upp, ett paket med ”Med livet som insats” och ”Solens Mat” och ett paket med ”Robert Capa at work”.

Enligt Postens paketspårning ankom båda böckerna till Arboga 19 december, dock fanns bara ett av paketen på uthämtningsstället när de skulle hämtas ut. Inväntande avin för det andra paketet, avin ankom lördagen 22/12. En titt på Postens paketspårning indikerade att paketet fortfarande fanns på ”Posten”, något som stått sedan den 19:e. Dock inget paket på uthämtningsstället.

Fick ytterligare en avi efter helgdagarna om att paketet fanns att hämta ut på ”Ditt uthämtningsställe”, dessutom meddelades det att detta var sista dagen att hämta ut paketet. Efter tre stopp på de ”möjliga” uthämtningsställena, varav ett var just på Posten, står det klart att paketet inte finns någonstans i närheten.

Den slutgiltiga raison d’être stirrar på mig likt en hånflinande byråkrat på paktetet framsida, på den slitna adresslappens högra sida:

Och här är vi nu. Problemet med Bokus löste sig smidigt, dock med brist av bokrelaterade klappar som följd. Första instinkten i allt detta är ”Men… är du inte nöjd med att åtminstone få paketet?”, en naturlig sådan då jag ofta ställer frågor till mig själv i lätt förvirrade stunder. ”Jo”, svarar jag mig själv, ”men… paketet var reklamerat till både Posten och Bokus. Jag har ingen nytta av det”, och så fortsätter det.

Mitt stilla sinne funderar just nu främst på detta: vilken fantastisk resa har detta paket tagit? Jag vill gärna inte tro att den legat på en dammig hylla i Krylsbo i sex månader innan någon överambitiös sommarjobbare tog tag i saken. Har den kanske fått uppleva en annalkande vår på ett serviceställe i Karesuando? Har den kanske fått smaka havets sälta vid Nybrostrand? Dessa är frågor som är tveksamt om man kan få svar på. Att ringa till kundtjänst för att ta reda på var paketet har varit är inte riktigt något som föranleder förhoppningar om ståtliga äventyr direkt.

Istället blir jag kvar med mitt totala oförstånd för Posten som instutition… och en kopp kallt kaffe.

Drönare: till höger och vänster... uppenbarligen

UAV. Känns förkortningen igen? Det är en i raden av buzz words som flyter omkring nu för tiden, förkortningen står för Unmanned Aerial Vehicle – det vill säga en obemannad, flygande farkost. I den engelskspråkiga världen brukar man kort och gott kalla dessa för ”drones”, ett uttryck för monotont arbete (men även koppling till lat aristokratyngling i P.G. Wodehouses böcker).

Detta tas dock bokstavligt talat av TT i Söndagens DN (men även i DNs tidigare ariklar) om just UAVer:

Flera gånger i år har drönarna gått till attack…

Man kan tycka att något borde klinga lite skevt med just ”drönare”, en direktöversättning helt enkelt. Kanske är det för att man ser hur en flock med Bertie Woosters kommer springande mot den Pakistanska byn och bombarderar dem med dagsgamla bullar? Dock visar en sökning på drönare på DN att detta ord har blivit, mer eller mindre, standard på tidningen. Varför inte se till att etablera termen ”UAV” och låta den bestå, per chance?