Ibland, i diskussioner kring alternativmedicin och liknande ämnen, kommer frågan ”men är det så farligt då?”. Att låta folk tro som de gör, låta dem pula på sin egen kant. Vi blir alla Rodney King, can we all get along? Men ju längre man kommer i diskussionen märker man att det är en ”slippery slope”, ett sluttande plan.
Fall #1:
På Skånska Dagbladets webbplats återfinns en artikel om ett par i Eslöv med problem:
Hatt och "jump suit" - redo för ALLT!
Vid tevesoffan i vardagsrummet ligger foliehattarna redo.
I dubbelsängen har paret lagt en gummimatta under madrassen, ställt ett parasoll mellan täckena för att bygga ett tält med frigolitskivor och över lakanen ligger en guldskimrande värmeduk för att reflektera bort det som både Torkel och Marie Malmborg upplever som stickande energier.
Paret upplever konstigheter med sin lägenhet, eller rättare sagt med sig själva. Enligt en ”expert” på området mäter man upp mätvärden långt över det tillåtna med ”speciell utrustning” i lägenheten, något som oroar paret och ”experten”. Samtidigt är det inte första lägenheten som det visar sig vara problem med:
Både han och hustrun Marie har råkat ut för liknande problem tidigare. Då kallades de tokiga och sålde bostadsrätten i Lund i panik för att komma i från sina problem.
…
Även gäster i bostaden har reagerat på hur de snabbt får huvudvärk och när yngste sonen kräktes blod efter en övernattning i julas fick det vara nog. I ett brev till miljöförvaltningen i Eslöv vädjar paret Malmborg om att lägenheten, och helst hela fastigheten, ska dömas ut som bostad tills dess att magnetfälten skärmats av.
Det är när en fundamental övertygelse tar överhand som problemen uppstår. En naturlig väg vore att titta på, till exempel, ”vad upplever vi” och ”vad kan orsaka dessa fenomen?”. Istället utgår man ifrån att elektromagnetism är farligt, vi lider av elallergi, alltså måste det vara dessa fält som gör att vi reagerar som vi gör. Mer religion (vi har en slutsats, vad har vi för teorier som kan stödja den) än någonting annat, förenklat sagt. Och det här med blodvomerande, en snabb titt på nätet visar att det där med att kräkas blod låter spektakulärt men har sina naturliga förklaringar. Problemet kommer inte av dessa personers upplevda problem, dessa är lokala för Eslöv med omnejd. Nej, problemet kommer istället när man engagerar de institutioner, som t.ex. Miljöförvaltningen, som som borde ägna sig åt verkliga problem.
Fall #2:
Det finns vissa, hysteriska föräldrar där ute som väljer att lyssna på scharlataner och kändisar än vetenskap när det kommer till vaccination. Det tackar vi för, mässlingen är inte på väg att utrotas tack vare dessa:
Sammanställningen över mässlingfallen i Europa har gjorts av danska forskare och presenteras i tidskriften Lancet. Totalt smittades mer än 12 000 personer i 32 länder. Mer än fyra av fem fall rapporterades från Italien, Rumänien, Schweiz, Storbritannien och Tyskland.
– I de här länderna finns stora grupper som av olika anledningar, till exempel religiös övertygelse eller misstro mot vacciner, inte vill vaccinera sina barn. Sedan finns det andra grupper som är svåra att nå av andra skäl, exempelvis kringresande olika folkgrupper som romer, säger Smittskyddsinstitutets statsepidemiolog Annika Linde till nyhetsbyrån TT.
Misstron och undvikandet av massvaccinering fungerar bara tills en viss kritisk punkt uppnås, sedan är vi tillbaka till 1800-talsnivåer med allt vad det innebär…

Lyssna på oss! Våra meriter består av TV, film och tuttar!
Konklusion: att lägga huvudet på sned och lite överseende säga ”men låt dem hållas” är inte alltid den bästa medicinen för folk idag. Ibland behövs lite hård, kall verklighet för att dessa ska vakna upp och förstå vad man, i förlängningen, kan ställa till med. Oavsett om man är armerad till tänderna med gulddukar och foliehjälmar.
Slutligen; beviset vi alla behövde. Elallergiker tillskriver inte bara fel källa sina problem, vissa har ingen humor heller.
[…] blogg funnen. Under rubriken “Lite Nazism, det är väl inte farligt” skriver en bloggkolega om farorna med att ha överseende med scharlataner och annat löst […]
Du befinner dig tydligen på samma nivå som Täppas. En skitsnackande nolla som inte har kunskap i någonting. Det finns tusentals elöverkänsliga bara i Sverige.
Eftersom jag delvis är drabbad så vet jag vad det handlar om.
Har du möjligen observerat att delar av din text inte är läsbar???
Svart bakgrund är misslyckat.
Min fil. kand. i Kognitionsvetenskap talar sitt tydliga språk… samt mitt diplom inom truthiness.
Rättelse: det finns tusentals ”elöverkänsliga” bara i Sverige.
Då antar jag att du varit hos en läkare och gjort lite prover också, kanske? Eller är det så att du pratat med ”experter” och blivit övertygad om att dina problem beror på mysko fält och mikron i köket? Kanske står sängen på en currylinje?
Har du möjligen observerat det där med ljushet och kontrast på skärmens inställningar? Det har varit fullkomligt läsbart för alla andra besökare.
Jag skulle gärna kalla min medelklassbakgrund för en rätt lycklig tid i mitt liv…
Vad skönt att den delvis elöverkänsliga uppenbarligen inte är överkänslig mot dataelektricitet.
En annan sak som är skön är att elöverkänsliga är helt symtomfria så länge de inte vet om att det finns elektriska apparater i närheten.
Inga elöverkänsliga har i vare sig blind- eller dubbelblindtester kunnat avgöra om elektriska eller magnetiska fält varit påslagna.
Överlag bra skrivet. Men ”Konklusion”, är det verkligen ett svenskt ord? Jag känner till det engelska uttrycket ”Conclusion” som betyder Slutsats. Varför inte skriva Slutsats? Det skulle förvirra mindre. Jag tycker det är ofta man använder försvenskningar av engelska ord när det finns etablerade svenska ord som betyder exakt samma sak.
Phorward: konklusion är absolut ett svenskt ord. Och likväl som man ibland snoffsar upp sig för skojs skull finns det ett egetvärde i att använda sig av lite åldersstigna ord och ordföljder 🙂
Tack. 100% med.
Fredrik: fänks, 100%! 🙂
Men det finns inget egetvärde i att stava ord med stor bokstav, typ Musikvetenskap, som du gör (orkar inte kolla vad du skrev). Jag hatar när man skriver ord med stor bokstav på det där sättet. Det ser högstadieaktigt ut. Och innan du börjar blablablablaa, så: jag har en master i svenska (alltså inte Svenska, ok).
Elöverkänsliga kan vara jobbiga när man kommer i deras närhet, annars tycker jag nog de kan få vara. Det är onödigt att kalla dem humorlösa om man inte har träffat allihop. Det är väl som tinnitus osv; därom tvista de lärde.
… förutom när orden finns i början av en mening, vilket så är fallet. Och sedan när ”stavar” man ord med stor bokstav, om vi nu ska fortsätta ner på skrivregelvägen? Trodde att man ”skrev” med stor bokstav.
Jag ska försöka hålla mitt blablablablaa från din master i svenska, var så säker. Den verkar vara i säkra händer.
Du råkar inte ha en master i läsbarhet liggande , per chance? Detta eftersom jag skriver ”… vissa har ingen humor heller”. Vissa. Såsom i ”några stycken”. Alltså icke-alla. Typ, några få. Handfull, kanske? Spridda över landet.
Enda skillnaden är möjligen den lilla petitessen att tinnitus är en åkomma med tydlig sjukdomsbild och klara orsaker (läs här, t.ex.) medan elallergi… inte är det. Såsom har påpekats om:
Och om:
… igen.
[…] som jag vädrat både en och två gånger tidigare, är att det allmänna laissez-fair-attityden leder till att fler […]