Veckans Tankebrott: Virtuell moralpanik

Veckans Tankebrott fortsätter med vecka 11 och de dumheter vi fann däri.

Datorspelens påverkan

Vecka: 11
Brottstitel: Sammankopplande av datoraktiviteter med massivt våldsutbrott
Sammanfattning: Återigen är det en skolskjutning och återigen är det någon som använder händelsen för att föra fram sin ideologi. I detta fallet är det en debattartikel som försöker koppla samman datorspel med skolskjutningar:

Nej, det som utmärker Tim Kretschmer och alla de andra gärningsmännen är deras intresse för våld och deras fascination för så kallade ”killer-spel” och film med ultravåld.

Unga killar spelar datorspel vilket leder dem till att mörda, helt enkelt.

CJs kommentar:
När en liknande incident skedde i Finland i höstas var det DN:s Lars Weirup som försökte göra den smaklösa kopplingen mellan FRA-lagen och möjligheterna att stoppa skolskjutningar. I det här fallet är det en socialantropolog som försöker spela på oroliga och ignoranta föräldrars fasor inför ungdomarnas aktiviteter.

De scener som utspelat sig i de här skolorna är vardagsmat både i film och i många av dessa spel, (Counter strike, Doom, Grand Theft Auto) där tortyr, våldtäkter och grymma avrättningar premieras.

…

Men framförallt, borde vi inte fråga oss själva vad det är för ett slags samhälle vi håller på att skapa? Ett samhälle där allt fler barn och ungdomar isolerar sig framför sina datorer med spel och filmer som lär ut och glorifierar våld. Om inte i form av skolmassakrar så ger detta kanske utslag i den färska statistik som visar hur lavinartat den grova misshandeln har ökat.

Skälet till att detta blir Veckans Tankebrott är egentligen inte artikeln i sig utan att den är toppen på isberget i en moralpanisk, löst sammanhållen, subkultur där man under årens lopp ersätter vad som ligger bakom oönskade beteenden hos ungdomar (sexdebut, våld, språk), oavsett om det är serietidningar, hårdrock eller skräckfilmer.

Organisationer som Fair Play försöker framställa sitt engagemang i debatten som ett objektivt sådan (Hur påverkar datorspel våra barn?) men där en tydlig negativ inställning genomsyrar arbetet:

Spelandets baksidor förblev därför den berörda, enskilda familjens angelägenhet. Projektet Fair Play startades för att göra den till samhällets

Den ovan nämnda artikeln på Newsmill åberopar ett antal undersökningar som stöd för tesen kring våld och datorspel, främst då C.A Andersons studier. Vad som kan vara värt att notera här att artikelförfattaren inte nämner Folkhälsoinstitutets metaanalys om spelande, Hälsoeffekter av tv- och datorspelande (2005). Kanske kan det bero på det resultat man kommer fram till:

Det finns starkt vetenskapligt stöd för att datorspelande ger positiva effekter på reaktionstid och spatiala förmågor (rumsuppfattning samt förmåga att tankemässigt hantera former och mönster). De spatiala förmågorna används i problemlösning och är viktiga delar av vår intelligens. Det vetenskapliga stödet för negativa effekter som aggressivitet och övervikt är svagt/oklart.

Mycket snack och lite hockey kanske, men likväl tycker jag det är viktigt att försöka belysa den mark på vilken dessa åsikter vilar. Om man undanröjer, eller minimerar, våldsexponeringen så skulle man bli av med allt faktiskt våld och dess konsekvenser är kanske en vacker tanke, men ack så naiv.

Psykisk obalans, utsatthet, trasig bakgrund och ett frånvarande vuxensamhälle, det är de parametrar som borde minimeras om vi ska slippa liknande våldsutbrott i framtiden. Allt annat är att blanda samman orsak och verkan…

Anundis kommentar:

Så fort en tragisk olycka eller ett hemskt vansinnesdåd som detta sker kommer moralpaniken; syndabockar ska utses, och är det inte dataspelens fel så är det evolutionsteorins fel, eller kanske skräckfilmernas påverkan som orsakat det. Det ligger nära till hands att välja det som ungdomar sysslar med, något som den äldre generationen sällan förstår sig på riktigt. Det har våldsamma inslag, det är relativt nytt, och det ”kan väl inte vara bra att de sitter där vid sina datorer hela dagarna?”.

Det behöver inte nämnas att det saknas tydliga belägg för ett orsakssamband mellan våldsamma datorspel och dito beteende i verkliga livet. Visserligen kan en enskild individ påverkas negativt att diverse spel, men det gäller för allt. Alla har inte de mentala spärrarna och verklighetsförankringen för att hantera intrycken. Somliga har dessutom rätt så bestämda åsikter om vilka mer eller mindre frihetskränkande eller rentav våldsamma handlingar som får göras i t.ex. religionens namn, men moralpanikens fanbärare skriver inga debattartiklar om att barn ägnar sig åt religion.

Vi har sett det förr, genom åren har ungdomars tidsfördriv klandrats för det dåliga i samhället. När ska man inse att de socioekonomiska problemen, utanförskap och kanske bristande förebilder med all sannolikhet har mycket större skuld till händelser som den i Tyskland nu senast än vad dataspel har. Det må ha varit som det var med den unge mannens problem, men om det är så enkelt att det är spel som Counter Strike som är syndabocken, då borde väl dessa dåd vara, inte turligt nog relativt sällsynta, men istället vardagsmat med tanke på antalet aktiva spelare.

Det är att göra det lite för enkelt för sig om man beskyller datorspelen för många av hemskheterna vi ser i samhället. Antingen blundar man för de övergripande problemen som finns, eller så övertolkar man spelens kraft och påverkan på gemene man.

Veckans nästan-Tankebrott:

• 118 100 anlitar spåkärring. Tydligen var snacket om skepticism och rationalitet rent båg. Eller så kan man, lite cyniskt, tänka sig att företaget hellre smörar för de som tror på spådom än kristna.
• Vetenskapsförståelsen låg bland amerikaner