Moralister älskar ändamålsglidning…

I Sverige har man sedan 2005 filtrerat Internetaccessen för att, som man kallar det, ”blockera barnporr”. På initiativ från och i samarbete med svenska ECPAT upprättade svensk polis en lista med ett antal ”förbjudna” adresser som i sin tur fördelades till Sveriges ISPer. Dessa företag tog slutligen och blockerade tillgången till de definierade adresserna, det som möter en person som försöker komma åt adresserna är en varningsskylt som förklarar vad som blockerats och varför.

Men är det så enkelt? Är det bara ”äkta” barnporr som blockeras? Egentligen vet vi inte det, listan som används är hemlig (SekrL 5:1) och delges inte. Däremot kan vi konstatera att ett antal webbplatser som absolut inte har med barnporr att göra blockerats:

http://koreabonsai.com/ finns på listan. Sajten tillhör Korean Bonsai Association. Bonsai, denna fantastiska östasiatiska konst som innebär att man skapar miniatyrträd genom åratal, ja decenniers, tukt av riktiga trädplantor.

…

Eller kolla den här domänen då, http://cutie-boys.com/. Den leder till en porrportal som marknadsför några av nätets mer kända gayporrsajter. Det finns inget som helst kontroversiellt här. Detta är fullkomligt mainstream homoporr med vanliga vuxna män. Blir de förvirrade av att man i homokulturen kan kalla sig ”Boy” hela livet?

ECPAT, som kanske är den organisation som syns mest i den här debatten, definierar vad de anser att barnporr är på sin hemsida; Barnpornografi är dokumenterade övergrepp på barn. Punkt. That’s it, dokumenterade övergrepp på barn.

Lustigt då att förutom en bonsai-sida har ett antal hentai-sajter blockeras av polisens filter. För den som inte hört begreppet förut så är alltså hentai en tecknad form av erotik utav japansk stil. Tecknad, inte verkligt. Ingen förövare finns, ej heller offer. Trots detta har det blockerats på grund av… ja, varför?

– Men det är fortfarande äckligt! Varför vill någon titta på sådant?! kan jag höra från den hormonstinna kören ute på nätet. Exemplen finns lite varstans på nätet men gemensamt är att alla har köpt argumentet att blockering på nätet räddar mammas änglar och sätter stopp för fula gubbar.

Och det är precis här som ljuset brukar gå upp för de lite mer sansade förespråkarna. Om vi moraliserar över tecknade bilder, då kan vi kanske också börja glida in på lite extrem S&M, för det kan ju inte någon normal människa tycka om. Och efter det kan vi börja se om vi inte ska blockera ”gang bang”-filmer också, för det kan inte normal människa tycka om. Och så snurrar karusellen allt fortare.

På sin blogg tar Rick Falkvinge upp en rykande aktuell fortsättning på denna argumentation, angående att bara ”få knapra lite i hörnen”:

Olagligt att länka. Eller förresten, inte olagligt. Bara censurerat.

Om vi bortser från det orimliga i att kriminalisera länkande för en sekund, så får detta ohyggliga effekter på samhällsdebatten. Det innebär nämligen att censurlistan, som sådan, klassas som barnporr i det här filtret.

Den som hittar listan och publicerar den i ett blogginlägg, så att den kan diskuteras, kommer att få sin blogg klassad som barnporr av ECPAT. Det innebär att den som ens försöker diskutera censurlistan på nätet omedelbart censureras av rikspolisstyrelsen och att besökarna får reda på att vederbörande är pedofil.

Alltså; skulle jag länka från min blogg till någon sida som lagt upp polisens lista med ”förbjudna” (dvs. blockerade) webbplatser får jag, i min tur, min egen sida blockerad och utpekad som innehållandes barnpornografi. Men det är ju ingen fara. Det är ju bara att kontakta polisen och överklaga denna blockering. Allt enligt informationen på deras stopp-sida.

Jag nämnde här ovan att Falkvinge tar upp ett rykande aktuellt ämne. För de som besöker oss till och från kanske Wikileaks publicerande av Australiens motsvarande blockeringslista låter bekant. Nu har denna publicering lett till att personen bakom Wikileaks tyska domän fick besök av tysk polis under morgontimmarna, en hederlig raid helt enkelt. Vad var man på jakt efter? Barnporr, naturligtvis.

Att sätta censurverktyg i händerna på en värdekonservativ organisation med rötterna i den ekumeniska rörelsen är inte den bästa av idéer. När det dessutom visar sig att man hanterar siffror och statistik med en ytterst liberal inställning, då övergår fundersamheten till ren och skär ovilja att ha med något liknande att göra.

Så, istället för att lägga all energi på att komma åt förövarna och spridarna läggs nu en inte oansenlig mängd energi och pengar på att sätta upp dessa tandlösa blockeringar. Blockeringar som nu också neomoralister ser som utmärkta verktyg att utnyttja i sitt fortsatta arbete att påtvinga sin värdering på alla svenska internetanvändare. Minimala framsteg med maximal ansträngning.