Detta krävs för att 11 september-konspirationen ska fungera, del 3…

Första delen av den här genomgången hittar du här, andra delen hittar du här.

Vi har nu passerat de kritiska timmarna efter den påstådda terroristattacken mot USA, den 11 september 2001. Många frågar sig hur det hela kunde hända, mitt under näsan på världens mest välbeställda militär- och underrättelsemakt. Kommissioner skapas, undersökningar dras igång, experter kontaktas. Kort sagt; en gigantisk apparat sätts i rörelse för att komma till klarhet i vad som egentligen hände.

Denna sanning har hitintills hållits dold av en liten grupp människor (troligen) och de har inga planer på att låta sanningen komma ut till allmänhetens vetskap. Så, vad krävs då för att hålla snokande utredare och frågvisa professorer ute från undersökningen kring 11 september? För det råder ingen tvekan om resultatet vid ett misslyckande; världshistoriens troligen största hemlighet skulle ligga öppen för den befolkning den var tänkt att förslava.

Efter 11 september – Håll käften!

När det konkreta arbetet vid ”Ground Zero” var slutfört tog laboratorium i USA och andra delar av världen över. Man började undersöka delar från de kollapsade tornen, man gjorde praktiska prov, man simulerade modeller av WTC-tornen och flygplanen. Ett stort antal personer inom en mängd yrkeskategorier engagerades för att kunna utröna bland annat vad som utlöste de katastrofala kollapserna under den 11 september.

Förutom de praktiska försöken och datorsimuleringarna ägnade sig en kommission åt att efterforska hur väl den amerikanska underrättelseapparaten fungerade före och under attackerna. Man tittade dessutom på om man hade kunnat sätta stopp för attackerna, så till vida att man hade haft alla korten på bordet.

Och rad tre till arton, ni apterar sprängladdningen... Jo, jag sa: APTERAR SPRÄNGLADDNINGEN!

För de instanser som ägnade sig åt simuleringar krävs det troligen att ett stort antal mullvadar har planterats för att försäkra sig om att simuleringarna lyckas påvisa den officiella versionen, att flygplanskollisioner samt brand sänkte de två tornen och att brand och skador sänkte WTC 7. Alternativet är att, mer eller mindre, alla som är involverade i beräkningarna är med på konspirationen. Om så är fallet så kan de ägna sig åt att kasta lite tärningar och polera siffrorna så de stämmer överens med gängse teori.

Och hur hanterar man alla dessa personer med insikt i vad som skedde när dessa ska intervjuas av 11 september-kommissionens medarbetare? Det naturliga svaret är att väldigt få hade överblick över vad som skedde, och det är kanske hållbart. Problemet är då bara att dessa personer måste ha coachat sina medarbetare på ett sådant sätt att de inte bara berättade ”rätt” saker, dessutom måste återberättandet stämma överens över departements/myndighets/försvarsgrens-gränserna.

Eller så består hela 11 september-kommissionen av konspiratörer, vilket naturligtvis är ett alternativ.

När det kommer till de praktiska proverna finns det åtminstone två möjligheter; antingen så försåg man alla laboratorium med planterade bevis, alternativt så hade man eget folk på plats i dessa institutioner, lärosäten och myndigheter som kunde övervaka processen och sätta stopp för försök att efterforska ”fel” slutsatser. Det första alternativet, att man planterar bevis, kan tyckas vara omständigt då det var mer eller mindre fritt fram att göra provtagningar vid ”Ground Zero”. Skulle man använt sprängämnen där hade detta gjort avtryck i damm och husrester. För att försäkra sig om att ingen tar ”fel” prover skulle man således behöva någon form av övervakning i området. Och hur förklarar man att man hindrar folk från ackrediterade myndigheter att ta prover?

Detsamma gäller för alternativ nummer två; hur hindrar man laboratoriepersonal att fortsätta nedför en viss vägsträcka när man hittat något att undersöka? Men kanske det inte är så svårt. Kanske leder det hela till en tredje möjlighet, en möjlighet som matchar den diaboliska planens omfattning?

”Vi menar det; håll käften!”

Man ser helt enkelt till att muta/skrämma/mörda precis varenda person som över huvud taget kommer i kontakt med bevis för en konspiration. Ingen person är för obetydlig för att få ögonen på sig. Men då kommer problemet; hur håller man koll på alla dessa människor? Den teoretiska övervakningsapparaten som detta skulle krävas är, även i sin minsta teoretiska storlek, helt abnorm. Men för diskussionens skull säger vi att apparaten fungerar fläckfritt. Varje stackare som hittar bevis för en diabolisk plot sätts på en enkel båttur till Arktis eller kastas ned i Hudsonfloden med betongskor. Problemet löst…

… om det inte vore för ett gäng, framför allt, unga killar som skådar igenom denna gigantiska jätteplan. För det är här som vi landar, till syvende och sist, i detta teoriserande. Vi har en organisation som omsatt världens mest komplexa plan för att a) förslava USA/mänskligheten och/eller b) tjäna abnorma mängder pengar och/eller c) annan infernalisk plan. Denna organisation har varit helt felfri i sitt genomförande, allt har gått som smort. De som planerade anfallet har fått förberedelserna inför Dagen D att framstå som anordnandet av en skolpjäs. Men, vad de inte räknade med var alltså ett gäng individer, där många inte har någon högre utbildning inom naturvetenskap, som skulle se igenom planen som om den vore en våt papperspåse.

Genom att analysera lågupplösta kort och videoklipp, samt ”logiskt” resonerande lyckas denna ansamling människor blåsa locket av denna annars så välbevarade hemlighet… och överleva den i övrigt effektiva muta/mörda-metoden som kanske (eller kanske inte) tillämpats på alla de med vetskap om konspirationen eller helt enkelt varit den på spåren.

Slutsats

Så, ridån har gott ner för denna gång. Det är dags att summera den sammanställning som gjorts i dessa tre artiklar om vad som teoretiskt krävs för att få 11 september-konspirationen att gå ihop. Vi har kunnat konstatera att en konspiration av det här måttet inte bara kräver ett stort antal individer som samarbetar för att det hela ska gå vägen, det kräver också en insats från ett stort antal myndigheter som antingen tvingas titta åt andra hållet eller helt enkelt är involverade i den stora planen. Det krävs att ett inte oansenligt antal människor ska försvinna utan ett spår från jordens yta. Det krävs slutligen en ofantlig, icke-existerande, dos tur för kuppmakarna eftersom inte ens de mest välplanerade operationer överlever första stadiet av utförandet.

Så, hädanefter, när någon påstår att 11 september var ett insiderjobb eller att det är uppenbart en konspiration, be dem då förklara hur detta skeende har kunnat hållas hemligt inför en världs blickar. Be dem förklara hur man har kunna hålla tyst om en plan som involverar fyra plan (åtminstone), 3000 döda (åtminstone) och 100 ton sprängämnen (åtminstone) medan till exempel en presidents spioneri på sina politiska rivaler avslöjas av en lokal säkerhetsvakt vid Watergate. Be dem förklara hur det kommer sig att ingen plan i mannaminne har överlevt sin hemlighet, än mindre efter utförandet.

Dock kommer naturligtvis ett sådant klargörande inte ge någonting. Det finns alltid de som kan säga ”oh, nej. Det går att lösa genom att…” varpå en räcka på osannolika skeenden och tur av kosmiska mått krävs för att ens komma halvvägs. Förhoppningsvis har dock artikelserien planterat något sorts frö hos de som känner sig lite osäkra inför skeendet vid den här tiden, kanske börjar man fundera på hur rimligt det egentligen vore med en riktig Hollywood-konspiration.

För som med så många andra dikter fungerar de bättre i en värld som dikteras av författarens penna än verklighetens kaosartade händelseförlopp.