Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Eva Hamilton gillar inte att bli kritiserad, i alla fall inte när det kommer till sändningsbeslut.

DN rapporterar att SVT mottagit ett starkt kritiskt brev (PDF-varning), apropå att SVT sände den kritiserade dokumentären Staden som offrades. Brevets avsändare är Krigsförbrytartribunalen, eller rättare sagt The International Criminal Tribunal for the former Yugoslavia (ICTY). Men det stämmer inte riktigt heller, för avsändaren är egentligen Nerma Jelačić, chefen på avdelningen för Outreach, det vill säga kommunikationsansvarig.

Gravstenar vid minnesmärkret vid Potočari, nära Srebrenica

Varför är detta då så viktigt? Jo, därför att Eva Hamilton drar på sig yttrandefrihetskoftan i samband med en intervju med Resumé.

I min värld ska en domstol döma, inte med olika skrivelser försöka påverka journalistiken och det fria ordet. Här kräver man uttryckligen av det man kallar statstelevisionen, det vill säga SVT, att nästa gång vi gör ett program om folkmordet i Srebrenica, så ska företrädare för domstolen intervjuas.

Låt oss börja från början, det här med att en domstol försöker påverka journalistiken. Vi kan konstatera att avsändaren inte är på något sätt den dömande delen av ICTY, istället är det deras kommunikationsavdelning.

Kommunikationsavdelningen, eller Outreach, verkar främst i området som tidigare kallades Jugoslavien. Främsta uppgiften är att öka transparensen i tribunalens arbete och informera om vad som sker. Men deras uppgift är att också (min förstärkning):

In addition to responding to inquiries, Outreach endeavours to be pro-active in that it follows events in the region closely and responds to possible misperceptions and misrepresentations of the Tribunal’s work by addressing these issues and providing accurate and timely information on relevant topics. Outreach officers provide information to the media and serve as Tribunal spokespersons in respective countries.

Det vill säga att en av uppgifterna är att informera i de fall som tribunalens arbete har missuppfattats eller på annats sätt förvrängs.

Sista satsen i Hamiltons försvar, att kravet på att företrädare för tribunalen ska intervjuas, återfinns inte i brevet. Det man begär är att man ges möjlighet att rätta direkta felaktigheter kring tribunalens arbete (min förstärkning):

I would, however, ask that should you decide to broadcast any further material which contradicts facts irrefutably established by the ICTY including those related to the Srebrenica genocide, that the ICTY be given the opportunity to present its findings.

Alltså, företrädare från kommunikationsavdelningen ber att få möjligheten att berätta om vad tribunalen kommit fram till. Knappast ”ska” och ”kräver”. Faktum är att brevskrivaren går förhållandevis långt för att understryka att det inte handlar om att styra vad SVT sänder:

The Outreach Programme does not question the right to freedom of expression and editiorial choice and it would be beyond my remit to comment on a decision by a state broadcaster to air a particular documentary.

Vad som sen följer är en lång förklaring till varför brevet skickats, att en dokumentär som tar upp folkmordet i Srebrenica utan att ta upp tribunalens arbete och roll i Srebrenica-fallet är anmärkningsvärt.

Utgrävning i närheten av Srebrenica, 2007

Mer från intervjun i Resumé:

Hamilton säger att brevskrivaren inte visar på några faktafel i filmen, utan beskriver utförligt att de domar i Haag som slagit fast att katastrofen i Srebrenica var just ett folkmord.

Detta uttalande får mig att fundera på om Hamilton a) läst brevet över huvud taget eller b) bara skummat igenom det. För på brevets näst sista sida återfinns följande:

It therefore follows that the genocide ruling also contradicts the following explicit and implied points made in the documentary:

(a) That the Bosnian Muslim attack on Visnjica on 26. June 1995 was a ‘marching order l8, for the Bosnian Serbs, somehow provoking the events that followed the fall of Srebrenica. Proceedings before the Tribunal have proven beyond a reasonable doubt that Srebrenica was a planned killing operation and not a spontaneous act ofrevenge.

(b) That arms supplied to Srebrenica were connected to its ultimate fate and the implication that the male inhabitants of Srebrenica could have been spared, had they agreed to lay down their arms. Evidence from the exhumations that the Trial Chamber reviewed in the Krstic case shows that most ofthe victims were not killed in combat but in mass executions.

(c) That only c.2000 individuals were executed in the first 48 hours following the fall of Srebrenica and the implication that the remaining numbers killed afterwards were killed as military targets – that those killed were ‘company to battalion size groups trying to break through, with civilians with them, to their second core lines around Tuzla, who were ‘just killed in large numbers by artillery fire, by machine gun fire because the Serbs were able to locate them.

Till detta återfinns fotnoter till punkt 18-24 där tidpunkten i dokumentären anges. Tillsammans med den genomgång av vad tribunalen fastslagit så bildar detta ett rätt konkret påvisande av vad man anser är felaktigheter i dokumentären, något Hamilton påstår inte finns i brevet.

Sammanfattning

Reaktionen på brevet från Eva Hamilton, som representant för SVT, känns väldigt stingslig. Inte minst då hon på SVTs webbplats uttrycker sig än hårdare över brevets avsändare än i Resuméintervjun:

– Haagtribunalen ska inte uppträda som en censor av fria media.

Tankebrotts reaktion är: var i brevet återfinns detta försök till censur? Skulle det inte vara av intresse för SVT att just ge ICTY-representanter chans till genmäle, att driva denna fråga och diskutera vår nutidshistoria? Tillhör det inte till och med god journalistisk sed att låta motparten komma till tals, eller ge en chans till replik? Ska man tro vad Journalistförbundet skriver på sin hemsida så är det precis det man ska beakta.

Som statlig television har man ett publicistiskt ansvar, då också när kritik inkommer på sänt material. Att vifta bort kritiken som ”censuriver” och liknande är inte bara dumt, det är kontraproduktivt och man får stå med en dumstrut på sig i slutänden.

Vad du än tror är du — och jag — lättlurade varelser. Våra sinnen spelar oss spratt ideligen. Vi ser, hör och känner något, men det vi upplever — eller, tror oss uppleva — är inte alltid och nödvändigtvis vad som verkligen sker.

Ska vi inte respektera varandras upplevelser? Ska vi inte lita på någons bedyranden och övertygelser om dennes upplevelser? Svaret är kanske lika förvånande som det kan verka nedvärderande, men nej. Det finns goda skäl till att vara skeptisk till våra personliga upplevelser, eller mer korrekt, våra tolkningar eller förklaringar av dem.

Skeptiker möts gång efter annan av anklagelser om att vilja ta folks upplevelser ifrån dem, att vi förnekar upplevelserna. Det är inte sant. Det handlar inte om att man som skeptiker anser att upplevelserna inte existerar. Istället rör det sig om att man som skeptiker gärna och ofta försöker hitta alternativa, kanske mer trovärdiga, förklaringsmodeller för upplevelserna för att försöka se vilken förklaring som verkar mest rimlig och sannolik. Med andra ord, upplevelserna bestrider man inte, man är tvärtom mycket intresserad av att verkligen förklara dem.

Ett av de enklaste sätten att visa hur enkelt våra sinnen lurar oss är att slänga ett öga mot optiska illusioner eller synvillor. En av de mest förbluffande och kraftfulla illusionerna är schackbrädet.

Principen är enkel; rutan med ett A har samma färg som rutan med ett B. Faktiskt. Klicka på bilden för att se detta demonstreras. Vi kan koppla detta till upplevelser och verkligheten. Vi upplever rutornas färger olika, och även efter att vi har fått se färgerna jämförda med varandra har vi svårt att riktigt ta till oss vad verkligheten säger. Så mäktig är illusionen. (Uppdaterat: Daniel Karlsson har också skrivit om detta ämne, med en snygg video som visar effekten).

Man skulle kunna invända med att hela idén med optiska illusioner är att lura våra sinnen, men det är irrelevant för poängen. Vi upplever en sak, när verkligheten är — eller lätt kan vara — en annan.

Att låsa sig fast vid att just den tolkningen av en upplevelse är den rätta är att missa hur enkelt vi människor både inbillar oss saker och drar förhastade slutsatser, för att inte tala om felaktiga slutsatser. Olika felslut, till exempel orsak-verkan-misstolkningar eller att blanda ihop korrelation med kausalitet, visar oss också hur enkelt vi hamnar i tankefällor. (Läs mer om felslut här).

”Men jag vet vad jag upplevde, det är sant för mig!” och liknande är ett vanligt försvar. Det finns flera problem med en sådan inställning, inte minst att det leder till visserligen intressanta men motsägelsefulla tankegångar. Ett annat problem är att man låser sig, man riskerar att missa den verkliga förklaringen till upplevelsen.

Andra typer av försvar kan handla om att det är en personlig tro, men liksom i det förra fallet blir det problematiskt. Även om man menar att det ”bara” är en tro, påstår man (mellan raderna) samtidigt att det är en ”sann tro”. Att vi som skeptiker då klampar in och diskvalificerar tron eller ger alternativa förklaringsmodeller (eller ens antyder att det kan finnas sådana) till upplevelserna kan upplevas kränkande eller rentav som personliga påhopp.

Att uppleva något är lätt. Att förklara upplevelsen är ofta mycket svårare, särskilt om man vill undvika felaktiga tolkningar, felslut och så enkla saker som att man till exempel bara minns fel. Om det är något forskningen kring människans perceptionsapparat, minne och pålitlighet i dessa avseenden visar oss är de är allt annat än ofelbara. Minnen förvrängs och till med skapas med tiden, upplevelser (om)tolkas ständigt och vi luras mycket enkelt av de enklaste illusionerna.

Hur tar vi oss förbi dessa uppenbara hinder, hur korrigerar vi för alla dessa brister? Vi använder oss av vetenskaplig metod. Naturligtvis är det inget vi behöver i vardagen eller ens i de flesta sammanhang, men det är på många vis det enda vi har för att kunna ta oss runt alla fallgropar. Metoden strävar efter att eliminera felkällor, den undersöker alternativa hypoteser, och kanske främst av allt handlar den om att falsifiera hypoteser. Eftersom vetenskap inte handlar om och inte kan handla om Sanning i någon metafysisk absolut mening (av skäl som kräver mer plats än den här artikeln medger) hemfaller den åt att istället försöka göra sig av med felaktiga uppfattningar, för att på så sätt sträva mot (om än antagligen aldrig nå) den definitiva och allomfattande Sanningen.

Metoden innefattar bland annat systematiska observationer och kännetecknas av objektivitet, i meningen att oavsett vem som företar sig undersökningarna ska resultaten bli desamma. Närhelst olikheter i resultat uppstår kan man misstänka att en eller alla berörda parter har fel. Flera olika (stundtals motsägande) verklighetsbeskrivningar kan inte ha rätt samtidigt.

Att vetenskapen ”har fel”, att den tillåts ändra sig, är en god egenskap. Den ändras när man lär sig något nytt, den förkastar felaktiga uppfattningar till förmån för nya. Detta är också i grund och botten orsaken till alla de framsteg som gjorts inom allt som människan har företagit sig. Styrkan hos vetenskaplig metod jämfört med personliga upplevelser är att den förstnämnda är utformad för att täcka upp för de egenheter det mänskliga psyket har för sig samt göra allt för att undvika dem. Metoden är inte komplett eller ofelbar den heller, men det är den bästa vi har för att undersöka omvärlden.

Hade vi verkligen förlitat oss på personliga upplevelser och särskilt ”egna sanningar” vore verkliga framsteg omöjliga.

Genom att tillåta att våra upplevelser både utsätts för och påverkas av kritisk granskning kan vi göra oss av med felaktiga uppfattningar. Utan tvivel är upplevelsers förklaringar i många fall i första hand mer som en sorts tröst, en trygghet eller frukterna av världsuppfattningen man besitter, istället för att ge en verklighetstrogen bild av alla skeenden. Inte ens nästan alla upplevelser är av sådan vikt så att de är intressanta eller värda att ifrågasätta. Men är man bara medveten om att upplevelser inte betyder ”verklighetstrogna beskrivningar” har man kommit långt.

Att vara vetenskapsextremist (ett av många märkliga glåpord som florerar) är att acceptera verkligheten, även om den motsäger ens tro. Det är att vara beredd att ha fel, att kunna lämna felaktiga uppfattningar därhän.

Det är att ha ett öppet sinne.

Digitalbyrån Daytona ordnar i år igen det Svenska Podradiopriset. Denna gång tävlar tävlar Skeptikerpodden i fyra kategorier mot ett mycket kompetent startfält. Konkurrensen är väldigt hård, så hjälp oss gärna!

Här kan ni se alla kategorier och rösta på just era favoriter.

Värt att nämna är att Fysiopodden, Humanistpodden och The Skeptics’ Guide to the Universe också står i startfälten.

Medlemmar av föreningen Vetenskap och Folkbildning genomförde igår ett PR-stunt med knorr under politikerveckan i Almedalen. Tveklöst den mest kände av dem, rymdfararen Christer Fuglesang, överdoserade tillsammans med de övriga skeptikerna ett sömnmedel. För den normalt funtade låter det ofattbart dumdristigt, men nu var det inte sömnmedel i någon vanlig mening. Det var homeopatiskt sömnmedel, närmare bestämt Coffea Alfaplex (D6), vilket gör överdoseringen både ofarlig och förutsägbar. Det händer ingenting.

Homeopati är läran om att lika botar lika. Ett preparat som ger liknande symptom som det du lider av ska spädas ut i astronomiska proportioner tills inget, eller försumbara mängder, av det finns kvar, men också skakas på ett magiskt sätt vid varje utspädning. Detta ska enligt förespråkarna fungera, eftersom de påstår att vattnet minns den aktiva substansen (som alltså inte finns kvar längre). Orsaken till att homeopatikan trots denna till synes (och de facto) verklighetsfrämmande behandling sägs fungera är den så kallade potentieringen, som alltså är skakningarna, tillsammans med det påstådda vattenminnet.

Coffea Alfaplex är, eller benämns som, sömnmedel. Man blir pigg av koffein, och enligt homeopatins lagar ska då utspätt (och skakat!) koffein råda bot på sömnproblemen. Fullständigt glasklart och rimligt, väl?

Samuel Hahnemann uppfann homeopati under första halvan av 1800-talet. Medicinvetenskapen var fortfarande i sin linda, om ens född, och på den tiden kunde rentav sockerpiller och utspätt vatten vara bättre än många av de behandlingar som ordinerades mot diverse sjukdomar. Det kunde med andra ord i vissa fall vara bättre att göra ingenting än att göra något direkt skadligt.

Kemins och fysikens lagar säger oss en hel del om verklighetens natur, men sådana trivialiteter stoppar sällan falangerna inom alternativmedicin. Homeopatiförespråkarna är inget undantag när de bortser från känd kemi och fysik, för att inte tala om de otaliga välgjorda studier som har gett denna förvetenskapliga behandlingsmetod en chans och undersökt den. Den saknar effekt utöver placebo, kort sagt.

Det finns, som homeopater gärna påpekar, studier som visar effekt. Dessa studier är vanligtvis dåligt utförda (bristande eller obefintlig placebokontroll, eller andra metodologiska brister) eller så är tolkningen av studierna felaktig. Inte sällan rör det sig om både ock.

Hur spännande det än är att fortsätta piska den döda hästen som är homeopatins ”funktion” och metodik lämnar jag det därhän. Det jag istället tänker bemöta är ett axplock av argument man ofta stöter på när homeopati diskuteras.

Valfrihet

Ett av de vanligaste argumenten är att folket måste få välja, att vår valfrihet inte ska naggas i kanten. Det både låter som och kan vara ett bra argument, om det hade varit tal om valfrihet i allmänhet. Modern sjukvård handlar i avsevärd grad om att erbjuda verksamma metoder, med dokumenterade effekter. I synnerhet när skattepengar finansierar behandlingarna.

Det är lustigt att tillskyndare av detta argument verkar mena att det inte är eventuell effekt som avgör om ett preparat är värt att skattefinansiera, eller att använda över huvud taget. Snarare framhålls valmöjligheten nästan som som en viktigare fråga i sammanhanget.

Det står alla fritt att välja vilken behandling de vill, eller avstå från behandling. Valet bör dock rimligen vara baserat på kunskap och stå mellan behandlingar som är både rimliga och som inte står i strid med så mycket vi faktiskt vet. När man ska avgöra vad som ska vara skattefinansierat måste man dra en gräns. Den går förslagsvis vid dokumenterad effekt, förutom att vården ska baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet. Drar man inte en sådan gräns kan man inte heller på goda grunder säga nej till någon annan mer eller mindre orimlig (eller overksam) behandling och Harry Potter-medicinen kan därmed göra sitt intåg.

Ofarligt

Det är inte ovanligt att homeopater eller förespråkare därav menar att homeopatika inte vore tillåtet om det var skadligt, vilket också homeopaten Gunnar Jansson påpekade i SVT Debatt. En annan invändning brukar vara att det inte har några biverkningar. Svänger man sig med dessa argument har man missförstått kritiken, bland annat. Det är mycket enkelt. Homeopati kritiseras för att det är overksamt, för att det saknar effekt, men oftast marknadsförs som något annat än det kvacksalveri det faktiskt är.

Livsmedelsverket och andra berörda myndigheter godkänner rutinmässigt produkter som är ofarliga och klassar dem därför så också, något annat vore märkligt. Detta innebär naturligtvis inte att produkterna i fråga därigenom får den effekt som påstås.

Att homeopatika inte har några biverkningar är också ett vanligt säljknep och argument. Om ett preparat saknar biverkningar saknar det också i regel verkningar. Ett medel som påverkar din kropp på något vis kan i allmänhet också antingen påverka för mycket, om dosen överskrider den för ändamålet tänkta dosen (andra skäl såsom allergier och överkänslighet förekommer också, naturligtvis), eller påverka på ett annat och möjligen oväntat sätt.

Vanligt

Ja, homeopatika är vanligt i Europa och andra delar av världen. Det kan betyda många saker, däribland att andra länder har andra regelverk eller att reglerna och föreskrifterna inte följs eller ens innefattar homeopater. Det kan också betyda att traditionella ”mediciner” har frikort, eller att de inte ens marknadsförs som (verksamma) mediciner. Listan av möjliga skäl och förklaringar till varför det är vanligt kan göras lång, men att inkludera ”för att homeopati fungerar” är inte nödvändigtvis rätt.

Man kan fundera på hur vanligt något måste vara för att det homeopater ska betrakta det som fungerande eller sant. Att hänvisa till popularitet är ingen vinnande strategi, och visar än en gång att eftersom man inte kan visa att det fungerar, så måste man hemfalla till att det åtminstone är populärt.

Bemötande

Här får homeopaterna nästan inga mothugg. Tyvärr är det så, att sjukvården idag lider av bristande resurser. Läkare och annan sjukvårdspersonal har pressade scheman och därför inte tid att ägna 60 minuter eller mer åt varje patient. Att på grund av denna fråga om resurser dra slutatsen att homeopati eller annan alternativmedicin fungerar är absurt.

Homeopati, och all annan påstått verksam behandling, ska stå på egna ben. En metod blir inte effektiv bara för att någon annan har brister.

Alternativmedicinska utövare har mycket riktigt ofta mer tid (eftersom det ingår i konceptet och affärsmodellen) för patienterna. Man känner sig sedd, man får uppmärksamhet för sina problem och sin livssituation. Det kan sjukvården säkerligen lära sig mer om, men det är inte en fråga om okunskap i första hand, utan om bristande resurser. Mer tid och mer personal skulle ge sjukvården möjlighet att ägna mer tid åt patienterna.

Men precis som det felaktiga resonemanget om att det är så vanligt haltar även detta argument. Uppmärksamheten som alternativmedicinare erbjuder gör inte behandlingarna i sig effektiva. Framför allt gör inte den bristande tiden sjukvården har att fördela på patienter alternativa behandlingsmetoder verksamma i sig.

Överdos

Homeopater kritiserar i sin tur överdoseringskampanjer, eftersom de påstår att homeopatika inte går att överdosera. Först och främst är det sant, eftersom den påstådda effekten inte existerar, så t.ex. ett homeopatiskt sömmedel får dig inte att somna in för gott om du får i dig för kraftig dos. För att försöka förklara varför man inte kan överdosera hänvisar Dagens Homeopati till Natural News, där man kan läsa följande:

But homeopathy isn’t a chemical. It’s a resonance. A vibration, or a harmony. It’s the restructuring of water to resonate with the particular energy of a plant or substance. We can get into the physics of it in a subsequent article, but for now it’s easy to recognize that even from a conventional physics point of view, liquid water has tremendous energy, and it’s constantly in motion, not just at the molecular level but also at the level of its subatomic particles and so-called ”orbiting electrons” which aren’t even orbiting in the first place. Electrons are vibrations and not physical objects.

[…]

But getting back to water and vibrations, which isn’t magic but rather vibrational physics, you can’t overdose on a harmony. If you have one violin playing a note in your room, and you add ten more violins — or a hundred more — it’s all still the same harmony (with all its complex higher frequencies, too). There’s no toxicity to it.

Förklaringen väcker fler frågor än den besvarar, men man undrar hur dessa homeopater vet detta, och varför det inte någon gång är mer än påståenden utan belägg. Det är i varje fall en välbevarad hemlighet för alla utom just upplysta homeopater, om det är sant. Toxicitet är en fråga om dos, inte enbart om vilken substans det handlar om. Här återkommer biverkningsfrågan igen. Om något har effekt är också generellt möjligt att överdosera. Det är dock lätt att bortförklara och avfärda eller bortse ifrån kunskap inom medicin och andra alla andra fält, när man inte rör sig inom samma verklighet som denna kunskapsbas befinner sig. Varför man inte vill röra sig inom samma verklighet är en fråga som inte behöver besvaras.

För att försöka sammanfatta ett på intet sätt komplett bemötande av den aldrig sinande strömmen av dåliga argument för homeopati:

  • Att valfriheten får stå ohotad innebär inte att (skattefinansierad) medicin, som normalt sett bedöms efter effekt och risker, ska innefatta allt som människor kan tänkas vilja välja.
  • Homeopati saknar vetenskapligt stöd och motsägs av, bland annat, kemi och fysik. Välgjorda placebokontrollerade studier har undersökt homeopatins påstådda effekt, men visar gång efter annan att den saknas. Eller, den uteblir åtminstone när man undersöker om den finns.
  • Att homeopatika inte är skadligt eller att det saknar biverkningar är inte ett argument vare sig för dess påstådda effekt eller för att det bör erbjudas som (skattefinansierat) vårdalternativ.
  • Att utövare av homeopati har tid för patienterna, eller bemöter dem på ett trevligare sätt än en stressade läkare på vårdcentralen gör säger endast det och inget om själva behandlingsmetodens effekt.
  • Om en behandling är verksam kan detta rimligen upptäckas på något vis. Hur vet man det annars? Homeopatins påstådda effekt verkar endast återfinnas som subjektiva bedömningar eller okontrollerade och okontrollerbara anekdoter, och aldrig i några systematiska, grundliga samt metodologiskt oklanderliga undersökningar där man försöker eliminera felkällor och subjektiva tolkningar. Det talar starkt för att det inte har någon effekt utöver placebo.
  • Att man måste ta till grundlösa och intetsägande förklaringar (såsom harmonier och vibrationer) gör hela fältet än mindre trovärdigt. Genom att använda obelagda förklaringsmodeller för att ge stöd åt en behandlingsmetod vars effekt också är obelagd är minst sagt problematiskt.
Det råder ingen tvekan om att dessa eller varianter av dem och flera andra argument med största sannolikhet kommer att dyka upp i ett kommentarsfält nära dig, men tills dess: Ät gärna sockerpiller, men kalla dem för godis i så fall. Inte verksam medicin.

Debattartikel i SvD: Därför tar jag en överdos
Svenska Dagbladet: Fuglesang genomförde sitt ”självmordsförsök”
Aftonbladet Webb-TV: Kollektivt självmordsförsök i Almedalen
Martin Ingvar: Homeopati gör pengar på en lögn

Efter att artikeln Somliga djur är mer jämlika publicerades, om vaccination och Andrew Wakefieldfallet, fick vi ett tips från en läsare. Denne hänvisade oss till den inte alltför okända Anna Wahlgren och hennes forum för exempel på hur antivaccinationsrörelsen ser ut idag i Sverige.

Det man finner i den postning som Anna Wahlgren ligger bakom var inte särskilt förvånande, däremot häpnar man lite smått över de totalt grundlösa anklagelser hon kastar omkring sig. Materialet inte bara tendentiöst utan även på sina ställen alltför otydligt och abstrakt för att ens bemöta. Dock kan vissa, mer konkreta påståenden bemötas i sak här nedan.

Notera att den här postningen är tänkt att erbjuda länkar och citat som motargument för den som möter Wahlgren et als påståenden. Detta leder till att postningen kan bli något tung och teknisk, för att uttrycka det milt. För den som vill få en sammanfattning rekommenderas ett hopp till slutet av denna artikel.

Anna Wahlgren om… vaccin, autism och dess orsaker

Anna Wahlgren

För den som är obekant med Anna Wahlgren bör man först och främst veta följande; Anna Wahlgren tror att vaccin är direkt skadligt (läs mer om detta i Technicolors mycket välskrivna inlägg) och hon har inte mycket till övers för psykiatri.

Utöver detta präglas ofta Wahlgrens uttalanden i frågor kring sjuk- och hälsovård av lika delar konspirationstänk (cui bono, vem tjänar på det?-argument) och fria fantasier.

Så, med detta i bakhuvudet kan vi titta lite mer noggrannt vad som skrivs av Wahlgren på hennes forum. Om man börjar kronologiskt med Wahlgrens postning slås man av att allt som hon hänvisar till är uteslutande personer inom antivaccinationsrörelsen, eller rörelsen i sig.

Ett exempel på detta, och hur tankesättet ser ut i rörelsen är följande:

Wahlgren hänvisar till sajten/organisationen Child health safety som bland annat driver tesen att vaccin orsakar autism samt att vaccin inte har haft någon större, positiv effekt på den globala hälsan (något vi tog upp i Somliga djur är mer jämlika-artikeln).

På Child Health Safety-sajten plockas enstaka citat som stödjer deras sak, även om kontexten motsäger citaten. Man citerar till exempel amerikanska motsvarigheten till Smittskyddsinstitutet, CDC, som ”erkänner” att vaccin orsakar autism.

Men en bit längre ned i utdraget från utskottsförhöret hittar man:

… they have concluded that there really is no association between vaccines and autism.

Och:

One of the things that concerns me [anm: Julie Gerberding, GD på CDC] is while the attention is focused on vaccines, in a sense, it means people are not looking for other causes. I mean, we’ve got to keep reminding ourselves that the vaccine story has been one that’s been debated for many, many years now. We keep looking and looking and looking. And we really cannot turn up any information.

Det här fenomenet kallas för ”quote mining” (typ: citatletande) och går ut på att man letar upp en mening, eller ett stycke som ger stöd för sin tes, oavsett egentlig innebörd, och tar det ur sitt sammanhang. Förhoppningen är att ingen orkar kontrollera varifrån citatet kommer ifrån eller vem som säger det. Detta är också ett vanligt handgrepp inom konspirationsrörelsen.

En annan organisation Wahlgren hänvisar också är US National Autism Association, som något uppseendeväckande hävdar att man vet idag att autism inte är genetiskt betingat:

Autism is no longer considered a heritable, genetic disorder.  It is an environmentally triggered, therefore preventable and treatable disease.  Environmental research holds the key to finding the cause and developing effective treatments for those affected

Detta motsägs av amerikanska CDC (min förstärkning):

There may be many different factors that make a child more likely to have an ASD [anm: autistic spectrum disorder], including environmental, biologic and genetic factors.

Anna Wahlgren om… upptäckten av autism bland rikemansbarn

Leo Kanner, "upptäckaren" av autism

När det kommer till ”upptäckten” av eller, rättare sagt, första gången som autism användes vid diagnosticerande var i en artikel skriven av barnpsykiatern Leo Kanner.

Artikeln, vars titel var Autistic disturbances of affective contact (originalartikel, PDF-varning), publicerades 1943 och tittade närmare på elva barn som tidigare hade ”dömts ut” som svagsinta eller förståndshandikappade.

Detta ursprung tar Anna Wahlgren fasta på och gör en stor sak av att barnen skulle komma från överklassfamiljer, eftersom dessa hade råd att vaccinera sig (och därmed också var de första som skulle drabbas av autism):

När vaccinerna var få till antalet och kostade pengar var det mest de välbeställda som hade råd. När barnpsykiatern Kanner upptäckte och döpte autism år 1943 skrev han om en ny och mycket sällsynt sjukdom som drabbade överklassbarn.

I Kanners rapport återfinns bara en referens till att ett barn vaccinerats (”… smallpox vaccination at 12 months, he had an attack of diarrhea and fever, from which he recovered in somewhat less than a week”). Det görs inte heller någon stor sak över att barnen kommer från ”överklassfamiljer”.

Vad som däremot understryks i artikeln är att barnen kommer från framgångsrika och ”intelligenta” hem:

They all come of highly intelligent families. Four fathers are psychiatrists, one is a brilliant lawyer, one a chemist and law school graduate employed in the goverment Patent office, one a plant pathologist, one a professor of forestry, one an adevertising copy writer who has a degree in law and has studied in three universities, one is a mining engineer, and one a successful business man.

Nine of the eleven mothers are college graduates. Of the two who have only high school education, one was secretary in a pathology laboratory, and the other ran a theatrical booking office in New York City before marriage. Among the others, there was a freelance writer, a physiciam, a psychologist, a graduate nurse

Notera antalet personer ovan som antingen rör sig inom vården, då särskilt inom psykologi/psykiatri, eller inom utbildningsväsendet. Kanske inte förvånar att dessa reagerar över att barnet inte utvecklas såsom förväntat samt visste vad man skulle kunna göra åt detta.

Anna Wahlgren om… autism i USA

I sin postning skriver Anna Wahlgren att det idag ”… finns flera miljoner autistiska barn i USA ”, samt att ett antal ”undersökningar” (okända vilka) skulle visa på att det finns ett stort mörkertal här.

Då det är något osäkert vad Wahlgren åsyftar när hon skriver ”autism” så kan vi för enkelhets skull räkna in hela autismspektrat i den här beräkningen.

2011 beräknar man att det  finns ungefär 75 miljoner barn i USA. Och man räknar att mellan 1 på 240 till 1 på 80 (barn) har diagnosen ASD, autismspektrumstörningar. Utan att veta vad det skulle vara för mörkertal är det svårt att bedöma riktigheten i Anna Wahlgrens påståenden. Dock står det på skakig grund.

Därom antalet drabbade idag. Men hur är det då med den påstådda explosionen av autismfall orsakade av vaccinationer, som kritikerna hävdar? Är det en verklig ökning eller har siffrorna ”korrigerats” på grund av förändrad (utökad, bredare) diagnosticering?

Undersökningar som gjorts på senare tid tycks peka mot att det är diagnosticeringen som påverkar, även om man inte helt kan utesluta någon form av ökning:

It should also be noted that all of this research, while supporting the hypothesis that the rise in autism diagnoses is not due to a true increase in the incidence but rather is due to a broadening of the definition and increased surveillance, does not rule out a small genuine increase in the true incidence.

A small real increase can be hiding in the data. There is no evidence upon which we can conclude, however, that true autism rates are increasing.

Utöver diagnosticeringskriteriernas förändring finns det tecken på att sociala faktorer kan spela in:

… the risk of being diagnosed with an autism spectrum disorder (ASD) correlates with social proximity to another family with a child with an ASD diagnosis.

Anna Wahlgren om… amishfolket och autism

... my homies agree I really look good in black. Fool!

En ofta spridd myt är att amishfolket skulle vara mer eller mindre fria från autism, något som Anna Wahlgren upprepar:

Det verkligt intressanta är att det inte finns några autister bland Amish-folket, en religiös grupp i USA och Kanada omfattande 230 000 människor. Varför inte? Jo, de flesta Amish tillåter inga vacciner.

Ursprunget till det påståendet kommer från reportern Dan Olmsted som skreven  artikel med titeln The Amish Anomaly.

I artikeln hävdar Olmsted att amishfolket är helt förskonade från autism, sånär som på tre ”importerade” fall som han upptäcker. Detta skulle i sin tur kunna tillskrivas det faktum att väldigt få, om några, vaccinerar sig i den här befolkningen.

Påståendet om att amish inte vaccinerar sig har påvisats vara fel flertalet gånger. Dessutom finns det kliniker inom amishområdet som riktas till barn med autism, som den här till exempel.

Anna Wahlgren om… skadestånd medger skuld

Något som gjordes, och fortfarande görs, en väldigt stor poäng av är det faktum att en amerikansk domstol tilldömde familjen Poling skadestånd för skador som vaccinet skall ha gett deras dotter. Skador som antingen orsakade eller förvärrade dotterns autism. Wahlgren skriver:

Under år 2010 har familjen Poling i USA erhållit stora summor i skadestånd eftersom man i domstolen bevisat att Hannah Poling blev autistisk på grund av vaccin. I samband med detta har CDC officiellt erkänt att vacciner kan utlösa autism.

Här är Wahlgren ute och cyklar långt ut på landsbygden. För det första, CDC erkände på intet sätt att vacciner utlöser autism. Fallet var utan ett så kallat ”evidentiary hearing”, det vill säga att det krävdes ingen bevisbörda för att koppla vaccinet till autism i rättsfallet.

Istället behöver den som vill ha skadestånd bara påvisa en biologisk möjlighet, oavsett om detta stöds av existerande forskning.

Paul Offits krönika om hur det här systemet fungerar i USA är väldigt belysande:

If, at a trial in a special court, a preponderance of scientific evidence suggested that a vaccine caused one of these problems, a family would be compensated quickly, generously and fairly. Because no one could sue vaccine makers without going through this special court, the number of lawsuits against vaccine makers fell drastically.

The system worked fine until a few years ago, when vaccine court judges turned their back on science by dropping preponderance of evidence as a standard. Now, petitioners need merely propose a biologically plausible mechanism by which a vaccine might cause harm — even if their explanation contradicts published studies.

Sedan dess har liknande fall varit uppe i domstol och där har man bedömt att autism inte orsakades av vaccin.

Anna Wahlgren om… innehållet i vaccin & PSD i Japan

Postningen ger en nästintill parodisk genomgång av vad som ingår i vaccinet. Wahlgren vältrar sig i så äckliga detaljer som möjligt, antagligen för att skapa obehag och avsky hos läsaren (”jag vill inte ha det i min kropp”).

Tyvärr finns det ingen bra källa på svenska i den här frågan, däremot en väldigt tydlig artikel från About.coms avdelning för autism:

… Vaccines contain no aborted fetal tissue.

But there’s more to the story.

Some vaccines, including the Mumps Measles Rubella (MMR) vaccine, contain killed viruses. The viruses are cultured in aborted fetal tissue. Regarding the MMR vaccine, the CDC states:

    The rubella vaccine virus is cultured in human cell-line cultures, and some of these cell lines originated from aborted fetal tissue, obtained from legal abortions in the 1960’s. No new fetal tissue is needed to produce cell lines to make these vaccines, now or in the future. Fetal tissue is not used to produce vaccines; cell lines generated from a single fetal tissue source are used; vaccine manufacturers obtain human cell lines from FDA-certified cell banks. After processing, very little, if any, of that tissue remains in the vaccine.

Alltså, det finns inte vävnad från aborterade foster i vaccin. Däremot avdöda virus som odlats i cellkulturer från människor och dessa kulturer har sitt ursprung i celler från foster på 1960-talet.

Sedan har barnläkaren Mats Reimer har ett bra svar på Wahlgrens påstående om en påstådd koppling mellan vaccination och plötslig spädbarnsdöd i Japan. Mer behöver inte ordas i den frågan.

Inget mer från Anna Wahlgren… jo lite

Uppdaterad 23/1: Jag har en svag aning om att jag läst detta förut, men Anna Wahlgren hävdar att hon Alan Rees i den ansedda tidningen British Medical Journal utmanat vaccinförespråkare. Dessa skulle ”… låta sig vaccineras av undertecknad med barnvaccinerna i en dos som justerats efter kroppsvikt”. Men ingen har gått henne honom till mötes i denna utmaning.

Det är möjligt att denna utmaning finns i en pappersversion av tidningen, men en sökning på BMJs hemsida ger ingen som helst träff. Någon av läsarna som vet var denna utmaning kan hittas?

Sanna Ehdin hann med en till…

Sanna Ehdin

Det var inte länge sedan vi publicerade artikeln om Sanna Ehdin och hennes vaccinförnekelse här på Tankebrott, men nu har hon varit ute och slirat igen. Till skillnad från tidigare har hon den här gången i alla fall bistått med länkar och referenser i sitt inlägg.

Vad artikeln egentligen handlar om är en Cochranestudie som vill göra gällande att vaccin mot influensa inte är särskilt effektivt. Denna slutsats presenterades i en artikel i Aftonbladet. Men inte särskilt effektiv? Det är då inte samma sak som Ehdins vulgoblingiga titel, ”Vaccinet är värdelöst”. Vad säger slutsatsen i Cochranerapporten då?

AUTHORS’ CONCLUSIONS: Influenza vaccines have a modest effect in reducing influenza symptoms and working days lost.

”Värdelöst” kontra ”have modest effect”, alltså… Vad som kanske är än viktigare att påpeka är att rapporten tar sig rätt stora friheter med åsikter för att vara en metaanalys. Mark Crislip på Science Based Medicine har skrivit ihop en bra genomgång av studien, om än något raljerande. Faktum kvarstår dock, det är en väldigt konstig slutsats som görs i Cochrane-rapporten.

Förutom artikeln i Aftonbladet passar Sanna Ehdin på att förfasa sig över skvalen i vaccinet:

Förra årets svininflvaccin innehöll skvalen som gett bl a narkolepsi hos barn o tonåringar (starkt samband men inte vetenskapligt påvisat). Skvalen är en oljebaserad vaccinationsadjuvans som har bevisats generera koncentrerade, bestående immunförsvarsreaktioner en lång tid framåt… hemskt!!

Den är inte med i årets vaccin, men samtidigt har det spätts ut med allt som blev över när hälften användes förra året… Varianter av Skvalen har visat sig bidra till uppkomst av autoimmuna sjukdomar, vilket visade sig hos de amerikanska soldater som vaccinerades mot mjältbrand vid gulfkriget.

För det första, det finns ingen studie som idag kopplar samman skvalen med narkolepsi. Detta är något som utreds hos bland andra svenska Läkemedelsverket. Men innan alltför långtgående slutsatser dras bör man notera att narkolepsiökningen även syns bland ovaccinerade.

Läkemedelsverket har en bra sida för att få lite kött på benen om skvalen och varför man använder skvalen i vaccinet:

I samband med en pandemi så finns i allmänhet inte ett sådant immunologiskt minne [anm: som man får av vanlig säsongsinfluensa], utan viruset upplevs som helt nytt av immunsystemet.

I detta fall blir immunsvaret betydligt svagare i frånvaro av adjuvans. En ytterligare anledning varför adjuvans behövs i ett pandemivaccin är att det finns en begränsad möjlighet att producera influensa-antigen.

Det finns ett globalt behov av vaccin mot influensa-pandemin. För att kunna producera tillräckligt med vaccin så har det bedömts att mängden influensaantigen i varje dos skall vara så liten som möjligt.

På informationssidan skriver man också om frågan kring skvalen och att det skulle ligga bakom det så kallade Gulf War Syndrome:

I en senare studie presenterades data som ansågs visa att dessa antikroppar [anm: mot skvalen] bildades efter vaccination med ett skvalen-innehållande vaccin mot anthrax (mjältbrand) (3). Dessa data har ifrågasatts och senare studier har visat följande:Man har kunnat visa att det vaccin mot anthrax som användes ej innehöll skvalen (4,5).

Man har i andra studier visat att hos individer som vaccinerats med ett influensavaccin med ett skvalen-innehållande adjuvans (MF59) ledde vaccinering inte till en ökad mängd av antikroppar mot skvalen

Mer information om Gulf War Syndrome hittas i artikeln om detta fenomenScience Based Medicine.

Sammanfattning

Så, vad har vi lärt oss idag? Jo, att Anna Wahlgren fortsätter på sitt invanda spår, förnekar vaccinationens fördelar och hävdar att vaccinering leder till sjukdomar och biverkningar som det inte finns vetenskapligt stöd för.

Anna Wahlgren har inte gjort sig känd som någon särskilt väl påläst debattör i frågor om sjukvård, medicin eller vaccination. Hennes vurmande för KMR (Kommittén för Mänskliga Rättigheter — en av Scientologernas organisationer) understryker detta än mer.

Det är alltför vanligt att folk tar kända debattörers åsikter i alla ämnen för mer eller mindre sanning och det är märkbart att Wahlgren har en påverkan på de som läser hennes alster, tyvärr.

Vi har nämnt det i tidgare vaccinationspostningar här på Tankebrott, men jag tror det är värt att upprepa; läs ovanstående noga och fundera på vad du kan göra.

Tillhör du de som sympatiserar med Wahlgrens et als påståenden? Läs texten ovan än mer nogrannt och fundera på om det är så att det är rimligt, det som man påstår från antivaccinationshåll.

Det kan också vara värt att fundera över varför det på intet sätt är okej att ”vanliga” läkemedelsbolag tjänar pengar på sin verksamhet, men när t.ex. Andrew Wakefield visar sig vara avlönad för att man ska kunna stämma existerande vaccintillverkare, för att Wakefield ska ersätta med sitt eget, då är det bara svartmålning.

När det kommer till Sanna Ehdin understryks det faktum att vi här har en utbildad immunolog som totalt saknar all form av vetenskaplig förankring. Istället går hon på samma spår som Anna Wahlgren och väljer att påstå allsköns felaktigheter omvaccin och misstänkliggöra evidensbaserad vård till förmån för verkningslösa metoder.

Båda dessa damers inlägg vore värda att peka och skratta åt om det inte vore för att de båda har en påverkan på sina läsare och anhängare. Dessa argument slår rot hos vissa, oavsett hur lite grund det finns för argumenten som läggs fram eller om de till och med är rena osanningar. Det är i dessa fall som det behövs mothugg, med fakta och med engagemang.

Men, istället för att grotta ned oss i än mer mörka framtidsvisioner tycker jag att vi avslutar den här postningen på en något mer uppåt ton.

För att vara så pigg på att se konspirationer bland storbolagen på grund av deras profithunger i varje hörn (”någon tjänar på det, alltså är det en konspiration!”) känns det härligt ironiskt på något vis att Ehdins senaste bok ges ut på ett Bonnierförlag. Häpp på sig!

Välkomna till vårdcentral Tankebrott. Kavla upp ärmen på tröjan, titta på den gulliga kattungeplanschen och bit i den här kulan. Det är dags att återigen ta upp vaccinationsfrågan…

Sagostund & retoriska frågor

Föreställ er följande scenario:

En känd och respekterad läkare inom skolmedicinen blir ertappad med att förfalska sin mest inflytelserika studie. Det visar sig också att han fått pengar från en advokatbyrå för att producera bevis så att man kan stämma producenten av ett populärt naturläkemedel. Utöver detta har läkaren ett eget medel på gång som skulle konkurrera med det populära naturläkemedlet.

När ni föreställt er detta upplägg vill jag att ni också föreställer er reaktionen hos de som vurmar för alternativbehandlingar. Tror ni att man

a) skulle rycka på axlarna och inte bry sig, eller

b) kräva läkarens huvud på ett fat, hävda att det här är precis det man varnat för om onda Big Pharma och att alla som stött läkaren åtminstone borde begära avbön på sina bara knän?

Och de som stött läkaren? De som trodde på dennes forskning, tror ni att de kanske skulle fundera över sitt stöd och kanske titta lite extra i vad anklagelserna består av? Troligen.

Exakt detta har skett, varje punkt här ovan har uppdagats och redovisats. Det är bara en liten skillnad från scenariot jag just presenterat. Den person som ertappats med att fuska i sin forskning och tagit emot pengar för att producera bevis mot konkurrerande medel samt patentera ett ersättningsmedel tillhör alternativrörelsen, eller mer specifikt vaccinmotståndsrörelsen där han, trots att denna information har uppdagats, framhålls som en förebild och hjälte.

Det finns ytterligare en skillnad när man tänker efter. Vi frågar oss, lite retoriskt; tror ni att den alternativa rörelsen har krävt Wakefields huvud på ett fat samt reflekterat över att även den egna rörelsen kan fuska, ta emot pengar och drivas av profithunger?

Andrew Wakefield, pengarna & studien som drogs tillbaka

28 februari 1998 publiceras artikeln Ileal-lymphoid-nodular hyperplasia, non-specific colitis, and pervasive developmental disorder in children i tidskriften The Lancet. Bakom studien står läkaren Andrew Wakefield tillsammans med tolv kollegor. Studiens slutsats var att tolv undersökta barn led av tarmåkommor och olika grader av utvecklingsstörningar, där autism pekades ut i nio av fallen.

Vad som gjorde studien så potentielt uppseendeväckande var att föräldrarna till barnen, och Wakefield indirekt, hävdade bestämt att dessa utvecklingsstörningar skulle ha uppkommit direkt efter vaccination med MMR-vaccin.

Dock ifrågasates studien rätt omgående. Och vad värre var för Wakefield, det började rapporteras om kopplingar till en advokatfirma som skulle stämma vaccintillverkare, samt ett skissande på ett patent på ett eget vaccin som ersättare till MMR-vaccinet.

Nu, tretton år senare börjar bilden klarna kring studien som Wakefield genomförde och vad som skedde runt omkring. För att summera:

  • Wakefield avlönades av en advokatbyrå för att arbeta på en studie som skulle ligga till grund för en stämning. Totalt drog Andrew Wakefield in £435 643 samt omkostnader
  • Ett stort antal diskrepanser med bakgrunden för de i studien ingående barnen. Allt från att man dokumenterat problem inom vården med utvecklingen innan vaccination till att barnet uttryckligen inte var autistiskt. Även tarmproblem återfanns bland barnen innan vaccination
  • Elva av tolv deltagande familjer ansåg att vaccinerna låg bakom deras barns situation
  • Wakefield sökte patent på ett vaccin som skulle fungera som alternativ till det utpekade MMR-vaccinet
  • 2004 drog The Lancet tillbaka delar av artikeln när 10 av läkarna bakom studien drog tillbaka sina namn. 2010 drogs hela artikeln tillbaka på grund av att studien genomförts på oetiska grunder. Vi på Tankebrott skrev om detta i postningen ”Vaccin orsakar autism”-artikel dras tillbaka
  • Barnen till studien ”rekryterades” genom organisationer inom antivaccinationsrörelsen (bl.a. JABS). Detta innebar att man använde sig av ett barn från bl.a. USA.
  • 2010 drogs Wakefields läkarlegitimation (PDF) in i Storbritannien. Wakefield har överklagat detta beslut

Detta är bara en del av det som uppdagats kring Wakefield och dennes förhavanden. Vill man läsa mer finns en väldigt omfattande genomgång i Brian Deers artikelserie för British Medical Journal (del 1, del 2), dock på engelska. Vill man ha en kort och koncis sammanfattning på svenska så kan man läsa DN, SvD eller Dagens Medicin.

Trots den uppsjö med bevis mot Wakefields studie och dennes delikata jävsituation så fortsätter folk att sprida hans, och andra vaccinationskritikers, påståenden, rykten och lögner.

It’s a matter of opinion… I helvete heller!

Och hur ska man bemöta denna åsiktsströmning nu då? Ska man respektera de oliktänkande, de som framför åsikten att vacciner är av ondo och att de istället för att hjälpa oss bidrar till att göra oss sjuka? Ska man se det som ett spel där varje åsikt spelar sin roll, utan att för den sakens skull vara viktigare än en annan?

Jag säger; i helvete heller.

I helvete heller att jag tänker sitta och stillatigande se hur mässling, polio och TBC gör ett återtåg i vårt samhälle.

I helvete heller att jag tänker finna mig i att barn dör, får hjärnskador eller blir döva på grund av följdverkningar från sjukdomar som är fullt möjliga att sätta stopp för.

I helvete heller att jag tänker respektera läkare, fil. dr:er eller lekmän som aktivt propagerar och debatterar för att man inte ska vaccinera sig själv eller sina barn.

Och innan någon drar förhastade slutsatser så vill jag understryka att detta gäller just den (mer eller mindre) offentliga debatten. Vanliga föräldrar som inte är insatta, som är oroliga eller som får dåliga råd är personer som jag mycket väl kan sympatisera med.

Tyvärr, får man lov att säga, kan vi se tecken på att vaccinationsförnekare syns allt mer även i Sverige och är alltmer högljudda i debatten. Något som vi trodde var förbehållet USA och England…

Vi är inte besparade – svenska exempel

Ett exempel på den här typen av deltagande i den offentliga debatten är Sanna Ehdin, författare och utbildad immunolog. Varför är det intressant att nämna hennes utbildning, undrar ni? Jo, därför att det är viktigt att påpeka att utbildning inte är en garant för att det man argumenterar för per automatik är rätt.

När det kommer till vaccin så har Ehdin varit både kategorisk och något mer öppen för tolkning. Som exempel:

Som immunolog är jag tveksam eller negativ till vaccination, tror det finns betydligt bättre och skonsammare vägar att gå.

[källa]

Självklart inte – det [anm: thiomersal] används som konserveringsmedel o antibaktierellt o annat kan användas. Alt [sic] kan man låta bli vaccinationer också.

[källa]

På sin sajt nämner Sanna att hon inte är emot vaccinering av barn, men (det finns alltid ett men) frågan är ”… när det sker och mot vad”. Dels kan man notera att det klingar obehagligt bekant med Jenny McCarthy et als ”too many too soon”, och dels ser man att referensen för detta uttalande är från Vidarklinikens barnhälsovård. Go figure.

Vidarkliniken förespråkar, bland annat, både homeopatiska preparat och andra tvivelaktiga behandlingsmetoder, t.ex. mistelextrakt mot cancer (på Tankebrott har vi skrivet om detta i Vidarklinikens vidare ursäkter tar vid och O Vidarinstitutet, where art thou? )

Här i närtid har Ehdin varit aktiv kring vaccinationsfrågan på flera plan. Hon var ute och cyklade med den här på Tankebrott omskrivna ”ökningen” av missfall i USA efter vaccination. Och nu senast har hon skrivit en bloggpost om att vaccinationerna inte hade den historiska effekt man tidigare hävdat. Låt oss titta på den sistnämnda postningen och dess centrala tema.

Falskt om falskt om vaccination

Visste du att mässling, kikhosta, sharlakansfeber och tuberkulos minskade tack vare en bättre livsstil och inte på grund av vaccinationer? För de världslomfattande vaccinationsprogrammen startade efter att farsoterna nästan försvunnit.

Vetenskaplig forskning visar att de stora farsoterna minskade på grund av bättre boendeförhållanden, folkbildning om hälsa, bättre näringsrik kost och allmänt bättre levnadsförhållanden från 1900-talets början fram till 1960-talet.

För det första kan man inte låta bli att fråga; vilken vetenskaplig forskning? För självklart har dessa faktorer spelat in, men vad Ehdin inte nämner är det faktum att sjukvården blev effektivare, med nya hjälpmedel som gjorde att överlevnadsgraden steg. Införandet av t.ex. järnlungan gjorde att man kunde rädda patienter som inte kunde andas själva på grund av polio.

Sen kanske en understrykning är på plats i vad vi tittar på i alla dessa fall här nedan. Det är alltså förekomsten av sjukdomen som sådan, inte dödligheten i sjukdomen.

Hur som, låt oss fokusera på påståendet att sjukdomarna skulle ha försvunnit innan vaccinationerna påbörjades för mässling, kikhosta, sharlakansfeber och tuberkulos.

Statistik över mässlingen i USA och England/Wales

Graf över mässlingen i USA och England/Wales 1940 och framåt (klicka för större)

För mässlingen har jag letat fram två exempel från västvärlden; USA och England/Wales. Båda graferna visar med all önskvärd tydlighet vad som händer när man införde vaccinationen.

Graf över kikhosta i USA och England/Wales (klicka för större)

För kikhosta återfinns historisk statistik för USA här och för England/Wales här. Vaccination mot kikhosta infördes i USAs fall vid slutet av 40-talet och i Englands fall vid slutet av 50-talet. Notera vad som händer med kurvorna vid denna tidpunkt.

Vad som kan vara intressant att nämna för just kikhosta är att man har bra underlag på vad som händer när vaccinationsgraden går ned.

Three countries – Great Britain, Sweden, and Japan – cut back the use of pertussis vaccine because of fear about the vaccine. The effect was dramatic and immediate.

In Great Britain, a drop in pertussis vaccination in 1974 was followed by an epidemic of more than 100,000 cases of pertussis and 36 deaths by 1978.

In Japan, around the same time, a drop in vaccination rates from 70% to 20%-40% led to a jump in pertussis from 393 cases and no deaths in 1974 to 13,000 cases and 41 deaths in 1979.

In Sweden, the annual incidence rate of pertussis per 100,000 children 0-6 years of age increased from 700 cases in 1981 to 3,200 in 1985.

Graf över tuberkulosfall i England/Wales samt vaccinationsinförande

För tuberkulos återfinns statistik för England/Wales här. Jag tog mig friheten att omvandla det hela till en graf, där den röda linjen indikerar när i tiden som vaccination mot sjukdomen infördes.

När det kommer till sharlakansfeber så var det aldrig riktigt aktuellt att vaccinera mot den på större skala, även om ett vaccin togs fram redan 1924. Allmän vaccinering genomfördes aldrig då man upptäckte att penicillin hade bra effekt på sjukdomen.

Skulle Ehdins (och en del med henne) slutsats stämma skulle vi inte se någon markant nedgång efter införande av vaccin i dessa grafer här ovan. Alternativt skulle vi se en kraftig nedgång under modern tid redan innan införandet, något vi inte gör.

Och med detta vill vi ha sagt… ?

Då var det dags att badda axeln, kavla ned armen och ta emot en klubba för att ni läsare varit så duktiga. Innan ni lämnar oss för att invänta biverkningarna hemmavid vill vi på Tankebrott att ni funderar på vad som skrivits i den här postningen, och vad det har för innebörd.

För trots att vi åtnjuter en allt högre medelålder och välmående har vi samtidigt allt färre medborgare som personligen varit med om vad sjukdomar som polio, tuberkulos och mässlingen kan ställa till med. Och i takt med att dessa försvinner kommer vi också till det läge där vi som samhälle börjar ifrågasätta varför vi ska vaccinera mot allt ovanligare sjukdomar (fenomenet, känt som ”den framgångsrika preventionens paradox”, diskuteras i Fokus artikel om vaccin).

I kombination med konspirationstänkandet (”Big Pharma vill bara tjäna pengar!”) minskar vaksamheten mot vad det kan innebära att få till exempel mässlingen. Med detta ökar också risken för att vi åter får se utbrott av sjukdomar som normalt sett inte är svårstoppade. Och när vi pratar om risker handlar det om livslånga men och dödsfall, inte alltid bara en irriterande snuva som man blir av på en vecka.

Det är hög tid att bemöta okunskapen, dumheterna och lögnerna med fakta. Tanken att varje åsikt är sant för uttalaren måste suddas ut, utan pardon. I den här konfrontationen är vaccinationsområdet ett område så gott som något att börja med. Artikeln här, en sammanställning av Wakefieldaffären och ”vaccin räddade oss inte” på svenska, är ett sätt att bemöta motståndet där ute. Vår förhoppning är att ni som läser detta känner er motiverade att engagera er i den här frågan också. Om än så bara genom att länka till den här artikeln när ni stöter på dumheter likt det som Ehdin och hennes gelikar sprider.

Efterdyningarna från debatten kring vaccinationen mot svininfluensan verkar aldrig ta slut. Från att ha varit en öronbedövande storm för dryga året sen infinner sig aldrig riktigt tystnaden. Är det födelsen av en svensk antivaccinationsrörelse vi ser, eller är det bara ett fenomen av hjulet som gnisslar högst får mest smörja?

Oavsett vad så har vi fått skäl att granska ytterligare ett påstående som dykt upp på senare tid. Nämligen påståendet att missfallen i USA ökat med 700% efter vaccination mot svininfluensa. Japp, du läste rätt; Sju. Gånger. Fler. Missfall.

En tsunami av missfall!

Doktor Dahlqvists la för drygt en vecka sen upp en postning med en länk till sajten Natural News där Dahlqvists postning hade rubriken Svininfluensavaccinet kopplat till 700% ökad missfallsfrekvens. Sen dess har hon sett för gott att lägga till ett frågetecken till rubriken då det:

… uppkommit frågetecken om det öht har varit en signifikant ökad missfallsfrekvens där i USA det senaste året, och om den isf har samband med vaccinationen. Det måste ju utredas vidare.

Ok, så det var alltså ”kanske” falskt alarm. Men vad handlar artikeln på Natural News om och vad var det som ursprungligen fick doktor Dahlqvist att reagera?

Artikeln som det länkas till målar upp en ytterst obehaglig bild. Amerikanska motsvarigheten till Smittskyddsinstitutet, CDC (Centers for Disease Control and Prevention), hade fått en rapport som pekade på att antalet missfall hade ökat lavinartat under 2009:

According to the report, the rate of miscarriage among pregnant women during the 2009 H1N1 / swine flu pandemic soared by over 700 percent compared to previous years, pointing directly to the vaccine as the culprit

Stora ord och stora anklagelser. Men varifrån kommer denna rapport? Och vilket institut eller person har gett ut den? Svaret får vi längst ned i nyheten. ”Rapporten” kommer från sajten Progressive Convergence som är en vaccinkritisk organisation, i termens lösaste bemärkelse. Att CDC ignorerat en sådan rapport kanske inte direkt förvånar. Man stöder och informerar bland annat om Vaccination Liberation Army som i sin tur informerar om:

… the risks and dangers of vaccines, the risks of prescription drugs, the philosophy of sovereignty of personhood, and liberation through mental clarity and spiritual and physical health

Exempel på skrämselpropaganda (infowars.com)

Således har källan till den här rapporten redan ett uttalat ställningstagande mot vaccinering. Hur som helst, det kan fortfarande finnas en poäng med deras kritik. Vi gräver vidare…

Progressive Convergence presenterar framför allt två stycken ”rapporter”. Den ena rapporten (pdf-varning) är ett utdrag ur den amerikanska databasen över biverkningar från vaccin, VAERS. Ur den har man gjort utsortering på alla former av graviditeter där barnet dött och där modern fått vaccinering.

Den andra rapporten beskriver hur man extrapolerat antalet fall från VAERS-databasen och hur dessa kan översättas till nationell nivå. Och det är här man börjar göra väldigt mycket antaganden.

Based on this data, presuming:  a) the women who died were  not vaccinated since they allegedly came down with the 2009-A-H1N1 flu that led to their deaths, b) there were about 4 million who were pregnant during the flu  season,  c) the pregnancies were single, and d) about 25% of pregnant women were vaccinated with an H1N1 flu shot, this means that the risk of fetal death in the unvaccinated mothers who died from H1N1 complications was about 1 in 1,500,000 (1.5 million); while the risk of fetal death in the first trimester was about 1 in 8,000 (126 in 1 million).

Hur ser det ut ”normalt sett” i USA då? Beroende på vilken källa och omfattning av inräknade år ser det ut på följande vis:

  • Antal graviditeter per år (borträknat aborter):
    ~4 400 0000 – 4 800 000
  • Totalt antal missfall / år: ~500 000 – 696 000
  • Antal missfall, procent: ~11,3 – 14,5%

Dessa värden bygger på de genomsnittsvärden som hittas här och här och befinner sig i den nedre delen av skalan. Andra undersökningar pratar om en nivå mellan 15-20%, där en av orsakerna till diskrepansen är att det inte alltid är uppenbart för den drabbade att hon är gravid.

För det första, oavsett hur fel eller rätt uträkningen från Progressive Convergence är så handlar det inte om en ökning med 700%, det säger sig självt. Rapporten hävdar att vaccinationen skulle ökat antalet missfall med dryga 1588 stycken. Detta motsvarar 0,009 – 0,012 % av pressumptivt vaccinerade kvinnor med missfall per år (om man antar att vaccineringen fördelas jämnt). Det vill säga; en sådan liten andel kan lika gärna tillskrivas metodfel eller brister i underlaget.

Ytterligare problem med organisationens underlag är att man dels baserar sig på anekdoter och dels baserar sig på ofullständiga vaccinationsrapporter (t.ex. i rapportunderlaget har man själv skrivit till antaganden och gissningar). VAERS är ingen komplett databas, i den finns rapporter vars innehåll dikteras av den rapporterande instansen själv. Således varierar information och omfattning. Och man kan inte, utifrån denna databas, dra några slutsatser kring kausala samband (något man från VAERS själva understryker).

Är detta ett okänt område då? Saknas det data och undersökningar? Nej, det gör det inte. Det finns faktiskt studier inom detta område, nya studier till och med. Till skillnad från de ovan nämnda rapporterna är dessa utförda av personer inom sjuk/hälsovård och granskade i relevanta publikationer. Till exempel:

  • Influenza vaccine given to pregnant women reduces hospitalization due to influenza in their infants (länk)

CONCLUSIONS: Influenza vaccine given to pregnant women is 91.5% effective in preventing hospitalization of their infants for influenza in the first 6 months of life.

  • Influenza A/H1N1v in pregnancy (länk)

CONCLUSIONS: Earlier treatment with antiviral agents is associated with improved outcomes for pregnant women and further actions are needed in future pandemics to ensure that antiviral agents and vaccines are provided promptly to pregnant women, particularly in the primary care setting. Further research is needed on longer-term outcomes for infants exposed to AH1N1v influenza, antiviral drugs or vaccines during pregnancy.

  • Perinatal and maternal outcomes in critically ill obstetrics patients with pandemic H1N1 Influenza A (länk)

CONCLUSION: Pandemic H1N1 2009 influenza virus has the potential to cause severe illness in pregnant patients. Those patients requiring ICU admission for respiratory support have a high risk for poor fetal and neonatal outcome. The experience of this cohort underscores the appropriateness of public health measures directed at prevention and early treatment of H1N1 infection in pregnancy.

Och slutligen, man har också direkt tittat på om vaccination har någon inverkan på foster och antalet missfall (även om A(H1N1) ligger i den bortre änden av spektrat är den intressant nog att ta med):

  • Adverse events in pregnant women following administration of trivalent inactivated influenza vaccine and live attenuated influenza vaccine in the Vaccine Adverse Event Reporting System, 1990-2009 (länk)

CONCLUSION: No unusual patterns of pregnancy complications or fetal outcomes were observed in the VAERS reports of pregnant women after the administration of TIV or LAIV.

Sammanfattning, eller: varför så snabb på ”posta”-knappen?

Sanna Ehdin

Siffrorna här ovan har tagits fram genom några enkla sökningar via Google och den medicinska databasen PubMed. Och med en smula kritiskt tänkande så ter sig den ovan angivna siffran på 700% ökning av missfall inte bara som fel, utan rent av löjeväckande. Det visade sig också vara en slutsats som inte återfinns i den publicerande organisationens källor heller. Dock, hade man tagit sig lite tid att gräva ytterligare så borde det stått klart att problemen ligger i både hantering, källor och resultat.

Tyvärr får den här typen av totalt vansinniga påståenden fotfäste därför att okritiska, men populära, individer i Sverige (Sanna Ehdin t.ex.) ser det för gott att posta allt som förstärker deras världsbild. Då spelar det mindre roll om siffrorna är uppåt väggen, eller om källan är ett gäng glada amatörer.

Man kan inte besväras av ”fakta” eller hur verkligheten fungerar, för det skulle ju innebära att man måste överge delar av sin världsbild. Nej, bättre då att klänga fast vid allt man håller med om och avfärda alla motsägande uppgifter som ”konspirationer” eller ”köpta”.

Nåväl, förhoppningsvis har jag lyckats reda någon form av ordning i denna totala soppa. Slutsatsen är som alltid att man bör ta oro på allvar, att misstankar bör utredas, men låt sådana utredningar hanteras och granskas av utbildad personal. Det vill säga, sådana som har kunskaper om statistiska metoder, epidemiologi och liknande.

Och skulle man verkligen vilja grotta ned sig i rekommendationer inför denna säsongs influensahantering over there rekommenderas till exempel Prevention and Control of Influenza with Vaccines (länk). Där diskuteras både graviditeter, inklusive komplikationer, samt risk kontra nytta med vaccinering av riskgrupper.

Tillägg 2010-12-14: Nu har Steven Novella på Neurologica också skrivit en blänkare om Natural News-artikel.

DN TV-shoppar…

Semestern är över för Tankebrott. Många gånger har man suttit och haft en artikel på de bildliga läpparna men i sista stunden backat och tänkt att ”nä, det behövs ett bättre ämne”. Well, det går inte längre att undvika. Vi behöver en ny artikel och tiden är mogen. Innan vi ger oss på tyngre ämnen kan det vara på sin plats att ta tag i en liten passus från dagens tidning.

Få en sexig kropp utan att läsa det finstilta

När jag och Andreas skrev på Skeptikerskolan var en av de exempel vi tog upp av ”det är för bra för att vara sant”-typen dansträningen som går under namnet Zumba. Du har säkert sett reklamen blixtra förbi på TV när det inte finns något bättre att visa på t.ex. TV6.

Det är häftigt, det är svettigt, det är dans! Och så härligt osvenskt sen! Bara glada modeller med platta magar som med blixtrande leenden skakar loss rumpan till förförisk musik. Och när vi ändå pratar om förföriskt så har vi inte kommit till speakern än. Här levereras vad som för de otränade örat låter som löften på löpande band:

… är en dansbaserad workout, i högt tempo, som till och med gör det kul att gå ner i vikt!

Det är som ett dansparty, som gör att du blir av med överflödiga kilon och centimetrar …

Om du vill gå ner i vikt och få den slimmade sexiga kropp du alltid drömt om så är detta chansen …

Det låter ju bra, och kanske inte heller helt orimligt. Man rör ju på sig och det borde ju leda till viktminskning.

Inte riktigt. Det här är den text som snabbt visas i bild två gånger under reklamens speltid:

Återigen: läs det finstilta (klicka för större bild)

För den som inte orkar klicka så står det följande:

Leder till viktminskning endast med en kalorikontrollerad diet och sund livsstil. Endast träning med Zumba bidrar inte till direkt viktminskning.

Läs citatet ovan igen. Och sen läser du citaten där speakerrösten utlovar att det ska bli kul att rasa i vikt och få den sexiga kroppen man alltid drömt om. Ser ni diskrepansen?

DNa TV-Shop

Så, TV-shop sträcker maximalt på ärligheten. So what?, frågar sig den något ordningsälskande läsaren. Och där skulle ni haft rätt tills idag. För idag kunde man läsa följande rubrik på DNs förstasida: Zumban erövrar världen.

Förvisso nämner man i förbifarten att Zumba-världen är en hårt marknadsförd sådan, men det glöms bort nästan direkt när superlativen öser över denna ”träningsform”. Faktum är, när man kommer till slutet av artikeln, att man har svårt att skilja texten från den överpositiva och övertygande försäljarrösten som återfinns i TV-shopinslaget.

Nog för att det är lätt att kopiera en press release från företag istället för att hitta eget att skriva om, men borde man inte fundera en och två gånger när till och med företaget som säljer produkten skriver i klartext att den inte fungerar som (direkt) viktminskningsmetod?

I kölvattnet av VoF:s debattartikel sågs Vidarkliniken försvara sina förehavanden (vår genomgång av försvaret kan läsas här). Man ursäktade användandet av otestade och/eller verkningslösa metoder med att man har ”intensifierat forskningsarbetet”. Eller, som det själva uttryckte det:

I Sverige bedrivs nu också ett intensifierat forskningsarbete genom ett nyinstiftat fristående forskningsinstitut, Vidarinstitutet.

Det är inte ovanligt att alternativmedicinare åberopar pågående forskning för att legitimera sina behandlingar, när det vore mer rimligt att invänta studiernas resultat. Vidarinstitutet verkade i varje fall intressant och värt att titta närmare på. Detta gjorde Zooey, så istället för att försöka gräva i detta själva, kan vi tipsa om hennes intressanta upptäckter. Här är ett synnerligen pikant utdrag från hennes grävande:

Vad hände med forskningsenheten? Är den så 2009, hopplöst ute och omodern? Vad har forskningsenheten gjort under det gångna året? Varför sägs det att forskning bedrivs under Vidarinstitutet — när det ju är uppenbart att varken Vidarinstitutet eller någon Vidarinstitutets forskningsstiftelse existerar i officiella databaser, och att forskningen (om den existerar) därför bedrivs av Vidarklinikens forskningsenhet, som skapades för ett år sedan? Det må vara en petitess, men samma personer är ansvariga, institutet finns på samma adress som Vidarklinikens forskningsenhet och som själva Vidarkliniken, institutet har i princip samma ändamål som forskningsenheten hade — är institutet verkligen ‘fristående’? Dessutom kan man fråga sig varför detta presenteras såsom ett slags nyhet i svaret till VoF; även om information om institutet legat ute på hemsidan tidigare har man inte presenterat det som en nyhet eller skickat ut pressmeddelande. Det plötsliga uppdykandet av Vidarinstitutet sammanfaller lägligt med behovet av att visa upp en fasad av febril verksamhet. Nyskapade forskningsinitiativ i parti och minut! Eller bara lite glitter att kasta i ögonen på förbipasserande.

(vår förstärkning)

Om det verkligen är ett legitimt forskningsinstitut verkar det åtminstone svårbekräftat, och snarare påminner nu Vidarinstitutet om reklamvärldens ”Vitamininstitutet i Schweiz”, men det existerar åtminstone.

Den 7:e september publicerades debattartikeln Skattebetalarnas pengar ska inte gå till sockerpiller, signerad föreningen Vetenskap och Folkbildning, Artikeln ifrågasätter skattesubventionerad alternativmedicin, och detta med all rätt.

Det torde vara uppenbart att det som allmänna medel finansierar, det ska också ha visad effekt och bygga på det uttjatade, men viktiga, ”vetenskap och beprövad erfarenhet”. Det sistnämnda  används inte sällan lite felaktigt, som om det var ett ”eller” istället för ett ”och” mellan de två kriterierna. Vetenskap eller beprövad erfarenhet klingar bättre om man inte riktigt har vetenskapen på sin sida, och istället bara kan erbjuda anekdotisk bevisning och ytterst bristfällig forskning.

Debattartikeln tog skruv. I skrivande stund har den 578 kommentarer av varierande kvalitet och skarpsinne med tillhörande konspirationsteorikrydda samt några skopor vetenskapsförakt. Polariseringen är dock tydlig. Antingen är man för och rentav propagerar för alternativmedicin, eller så är man återhållsam, kritisk och efterfrågar evidensbaserade behandlingar.

Den antroposofiska medicinens högborg i Sverige, Vidarkliniken i Järna, fick klä skott i artikeln. Behandlingarna på Vidarkliniken utgörs av konventionella skolmedicinska sådana, men också av de mer alternativa sorterna, såsom homeopati och t.ex. ”diet, konstterapi, eurytmi, massage och hydroterapi” (exakt vilka behandlingar som erbjuds idag vet jag inte, men det vore förvånande om antroposofiska eurytmidansen och andra esoteriska behandlingar har fått stryka på foten). Vidarkliniken har dessutom fortsatt dispens för att få sälja sina antroposofiska mediciner.

Debattartikeln attackerar och kritiserar rättframt en stor del av Vidarklinikens verksamhet och behandlingar, vilket givetvis föranleder repliken Osakliga påhopp på antroposofisk- och komplementärmedicin som — inte oväntat — missar målet och poängen. De anonyma skribenterna inleder starkt:

I DN Debatt den 7 september gick föreningen Vetenskap och folkbildning (VoF) återigen till angrepp mot komplementära vårdformer.

VoF gick till angrepp, men komplementära vårdformer är en annan sak än det debattartikeln riktade sin kritik mot. Petitesser måhända, men även ett sätt att subtilt flytta fokus från sakfrågan, som är att inte ”slösa skattebetalarnas pengar på verkningslösa behandlingar eller ge en gräddfil till alternativa behandlingsformer genom att bevilja dispenser eller subventioner”.

De fortsätter:

VoF gör bland annat ett allvarligt övertramp mot antroposofisk medicin när man utan omsvep ger en bild av att denna beprövade vårdform både saknar effekt och rent av är farlig för patienterna. Vi förutsätter att alla vet att behandling med konventionella mediciner självklart ingår inom antroposofisk medicin som koncept. Detta gäller inte minst för våra cancerpatienter.

Redan i andra meningen i repliken stöter vi på användandet av ”beprövad vårdform” och vi anar ett ”eller” mellan det och vetenskap. Också det en detalj, men symptomatisk, eftersom Vidarkliniken inte direkt kan beskyllas för att ha gedigna studier att backa upp sina behandlingar med.

Att konventionell medicin ingår är naturligtvis glädjande och berömvärt, men antroposofisk medicin står i skarp kontrast till skolmedicinen. Cancerpatienter är ett kapitel för sig i och med Iscador, ett mistelpreparat som används som cancerbehandling.

Läkaren Mats Reimers genomgång av Iscador rekommenderas. I artikeln Mistlar, andevetenskap och ockult fysiologi ställer han bland annat frågan:

Varför skall vi år 2010 acceptera att legitimerade läkare i Sverige sysslar med pseudomedicinska åtgärder som bygger på vidskepelse och religiösa uppenbarelser för hundra år sedan?

Från Vidarklinikens replik igen:

Värt att notera är att ingen av dem som undertecknat VoFs artikel är läkare. VoF drar sig i artikeln inte heller för att utnyttja och skrämmas med en avliden cancerpatient. Det här är ohederligt, vilseledande och typiskt för hur VoF agerar.

Att ingen av författarna till VoF:s debattartikel är läkare är förstås irrelevant, men det är värt att nämna att Vidarkliniken uppenbarligen inte godkänner titlarna nutritionist och doktor i medicinsk vetenskap samt forskare i farmakologi (gällande Aija Sadurskis respektive Dan Larhammar). Varför det är irrelevant huruvida signaturerna är läkare är för att det inte kräver medicinsk skolning att kräva att vård som skattesubventioneras ska vara testad och visat effektiv.

Anekdoten med den avlidna cancerpatienten är precis det; en anekdot utan vetenskapligt bevisvärde. Men samtidigt illustrerar den en viktig poäng som ofta utnyttjas av förespråkare av alternativmedicin; anekdoter upplevs väga tyngre än vetenskapliga bevis. Man förlitar sig på sådana, och drar sig inte för att framhäva en solskenshistoria om ett mirakulöst tillfrisknande och detta påstås då ha skett tack vare alternativmedicin. Två fel gör inte ett rätt, men för opinionsbildning är känsloargument viktiga. Anekdoten i det aktuella fallet märks, den känns och visar hur fel det kan gå. Man reagerar. Det är retoriskt viktigt.

Att det skulle vara VoF:s signum, att förlita sig på anekdoter och ovetenskaplig kritik, är väl nästan att betrakta som en projektion av egna tilkortakommanden från Vidarklinikens sida.

Man går vidare, och ägnar ett helt stycke åt det logiska felslutet argumentum ad populum, genom att hänvisa till popularitet som om det skulle betyda att något fungerar:

Antroposofisk medicin är en väletablerad och välbeprövad vårdform som bygger på skolmedicin och ges av legitimerade läkare, sjuksköterskor och terapeuter – och når goda resultat. Läkare med utbildning inom antroposofisk medicin finns i cirka 30 länder. Inom EU finns cirka 30 000 läkare som förskriver antroposofiska medel. I flera länder är antroposofisk medicin integrerad i den offentliga vården, bland annat i Tyskland, Schweiz, Österrike, Holland, Italien, England och USA. I Tyskland och Schweiz finns även antroposofiska universitetssjukhus.

Naturligtvis är inte antalet anhängare en garant för att något fungerar. Särskilt inte om anhängarna är antroposofer, och därmed redan tror på behandlingarna och filosofin bakom. Vi har fortfarande inte fått se röken av det vetenskapliga stöd som verkar finns här någonstans.

I Sverige gör den antroposofiskt inriktade Vidarkliniken rutinmässiga patientutvärderingar och EQ-5D-mätningar som visar mycket goda resultat. Även utvärderingar gjorda av landsting visar mycket goda resultat. På Vidarkliniken arbetar läkare, sjuksköterskor och terapeuter i team på ett sätt som länge efterlysts i Sverige.

Patientutvärderingar och EQ-5D-mätningar (ett livskvalitetsinstrument med syfte att mäta hälsoutfall) i all ära. Eftersom de själva medger att de använder skolmedicin och alternativmedicin tillsammans, förefaller det svårt att tillskriva de alternativa behandlingarna de goda resultaten. Säkerligen är också arbetsättet med förmodligen sammansvetsade och välfungerande team positivt, men knappast något som är kan anses vara alternativmedicin. Snarare är det en organisatorisk fråga.

Flera regeringar har konstaterat att Vidarkliniken är en verksamhet av riksintresse, bland annat därför att den kompletterar den konventionella medicinen med den antroposofiska medicinens individinriktade diagnostisering och terapi.

När lovord kommer från regeringen (ickeläkare) accepteras det, men kritik från ickeläkare (dock medicinskt skolade personer) viftas bort. Att den antroposofiska medicinen kompletterar skolmedicinen upprepas, men då frågar man sig, är det skolmedicinen som fungerar rent medicinskt och antro-medicinen som skänker ”det där lilla extra” i form av trivsel och välbehag? Eller är det så att antroposofisk medicin har en påvisbar läkande effekt?

Om man ska lita på Vidarkliniken verkar det så, när repliken fortsätter:

Det finns mycket klinisk erfarenhet och en hel del vetenskapliga studier inklusive en ”Health Technology Assessement” rapport (motsvarande en SBU-rapport) där man på uppdrag av regeringen i Schweiz genomfört en medicinsk utvärdering av antroposofisk medicin. I denna sammanfattar, granskar och värderar man sammantaget 195 kliniska prövningar och gör en helhetsbedömning av evidensläget. Rapporten indikerar att antroposofiska behandlingar är verksamma, säkra och kostnadseffektiva men att mer högkvalitativ forskning behövs.

Av ovanstående kan man lätt dra slutsatsen att VoF:s och andras kritik mot Vidarkliniken är orättvis, men Jesper Jerkert har tittat närmare på den så kallade ”motsvarande SBU”-rapporten, och sammanfattar det hela:

När Vidar-folket säger att rapporten kan jämföras med en SBU-rapport så är det naturligtvis grovt vilseledande — SBU skulle aldrig ge tre antroposofer i uppdrag att utreda den antroposofiska medicinen, utan skulle anlita oberoende och ojävig expertis.

Man måste ändå beundra antroposofernas genomtänkta taktik: när kritiker säger att det saknas belägg för den antroposofiska medicinens förträfflighet så kan de genast peka på belägg — det är bara det att beläggen har tagits fram av antroposoferna själva och med ej vetenskapligt accepterad metodik. Vips så kan man skapa intrycket att det är omdiskuterat inom vetenskapen huruvida det finns stöd för antroposofisk medicin eller ej, och att man därför kan välja att tro vad man vill. Ganska smart gjort.

Envar sitt eget forskningsinstitut.

Repliken tycks vara skriven för att få oss att tro att antroposofisk medicin är effektiv och har vetenskapligt stöd. Om det är det som är syftet är det sannerligen oklart varför Vidarkliniken söker, och får, dispens för sina behandlingar. Har man vetenskapligt stöd för sina behandlingar eller ej? Lustigt är att man medger att mer forskning och dessutom högkvalitativ forskning behövs. Vad sänder det för signaler om den forskning som man säger redan finns?

I Sverige bedrivs nu också ett intensifierat forskningsarbete genom ett nyinstiftat fristående forskningsinstitut, Vidarinstitutet. Syftet är att både i egen regi och i samarbete med olika universitet och högskolor, såväl nationellt som internationellt opartiskt utvärdera den antroposofiska integrativa vården, från molekyl till samhälle, och att bistå hälso- och sjukvården med evidensbaserade beslutsunderlag.

Man kan ifrågasätta det opartiska och objektiva i ett forskningsinstitut som även till namnet bär stora likheter med Vidarkliniken. Forskning är alltid bra, men enbart att forskning bedrivs innebär inte att effekt finns och att resultaten per automatik talar till Vidarklinikens fördel. Detta får forskningsresultaten utvisa.

Skenheligheten blir överväldigande när följande stycke levereras:

Vidarkliniken är mycket positiv till fler utvärderingar och studier, både kvantitativa och kvalitativa, för att ytterligare påvisa effekt av olika behandlingar.

Här talar man för det första inte om att undersöka om effekt finns, bara om att ytterligare visa på påstådd effekt, men den påvisade effekten är inte direkt tillförlitlig. Man är antaligen inte ”mycket positiv” till de otaliga studier som gjorts på t.ex. homeopati som sammantaget visar att homeopati saknar effekt utöver placebo. Skribenten Pekka på bloggen Orsakverkan har liksom Jerkert tittat på ”motsvarande SBU”-rapporten och hittat stora svagheter:

För det första exkluderas användningen av homeopatiska preparat från rapportens underlag (Pdf). Med all sannolikhet gynnades antroposoferna av detta i rapportens slutsatser. Rapporten berör därmed inte heller den kritik som VoF riktade mot bruk av homeopatika.

För det andra verkade rapportförfattarna inte ha några som helst krav på de studier som inkluderades i bedömningsunderlaget (Pdf). Alla studier med syfte att undersöka effekt, säkerhet och kostnadseffektivitet inkluderades. Det fanns inga metodologiska krav, t ex på randomisering, placebokontroll, blindning, osv. Till och med icke-publicerade studier fick inkluderas. Av de 195 inkluderade studierna var 18 av RCT-typ (Randomized Control Trial) och av dessa var endast 6 dubbelblindade.

Pekka nämner att författarna till rapporten ägnar ett kapitel åt att ”problematisera och nedvärdera evidensbaserad medicin (EBM)”, och att de talar om en skillnad mellan EBM och ”medicinska verkligheten”. vilket i sig visar vilken inställning de själva har till det som rapporten påstås utgöra.

Om detta utgör det underlag man stöder sin replik på är det tämligen svagt. Detta kan knappast kallas för stöd i någon vetenskaplig mening, så högkvalitativ forskning behövs onekligen om Vidarkliniken vill kunna stoltsera med stöd för sina antroposofiska behandlingar.

Repliken avslutas med en vädjan till människors valfrihet:

Men det VoF egentligen vill, att i praktiken stoppa all komplementärmedicin, går emot vad miljoner patienter i Europa vill och är enligt vår mening otidsenligt och odemokratiskt. Och det faller på sin egen orimlighet. Vi pratar här om vårdformer som tillämpats under mycket lång tid i hela världen och som i många länder inklusive Sverige efterfrågas av mellan 20 och 70 procent av befolkningarna. Bara inom EU uppskattar man att det finns cirka 100 miljoner användare av komplementärmedicin.

Vi på Tankebrott ställer oss också frågan vem som påstår att uppåt 100 miljoner invånare inom EU använder så kallad alternativmedicin. Kan det möjligen vara så att man, liksom i tidigare undersökningar, räknar in massage i denna siffra, för att höja den till klart mer imponerande nivåer? Att räkna in massage som en alternativ terapiform är idag en vanlig metod för att blåsa upp sina siffror ytterligare. Räknar man bort denna väldigt vardagliga avslappningsform blir nyttjandegraden oftast desto mindre imponerande.

Att människor vill ha alternativmedicin är det ingen som ifrågasätter, men en behandlings effekt bestäms inte genom handuppräckning och inte heller avgörs den av hur länge behandlingen har funnits. Det finns otaliga exempel på behandlingar från förr som har visats sakna effekt eller vara skadliga, som med tiden har sållats bort med hjälp av modern medicin och vetenskapligt granskande. Ett talande exempel är homeopati, som saknar något som helst stöd, och dessutom strider mot känd fysik, kemi, fysiologi etc etc.

Ska otestade eller testade och overksamma ”behandlingar” verkligen skattefinansieras? Är inte det minsta man kan kräva att skatten ska gå till behandlingar med påvisad effekt? Vilka alternativa behandlingsmetoder ska man tillåta, om skattens ska finansiera dem? Det är en smal sak att hitta på en egen, eller ändra lite i en befintlig och hänvisa till popularitet eller att behandlingen funnits sedan sumerernas tid.

Så länge den saknar vetenskapligt visad effekt kan den klassas som alternativ.

Vidarklinikens replik kan sammanfattas som vag, svag och som en stor miss. Den väcker inte bara frågor, den berättigar också ifrågasättande av det de själva hävdar, samt blottar stora brister i det som framhålls som starkt stöd.

Även Jonas Weiszkos på Vetenskap och Folkbildnings blogg ger en bra analys av Vidarklinikens replik.

%d bloggare gillar detta: