Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘alternativmedicin’

Medlemmar av föreningen Vetenskap och Folkbildning genomförde igår ett PR-stunt med knorr under politikerveckan i Almedalen. Tveklöst den mest kände av dem, rymdfararen Christer Fuglesang, överdoserade tillsammans med de övriga skeptikerna ett sömnmedel. För den normalt funtade låter det ofattbart dumdristigt, men nu var det inte sömnmedel i någon vanlig mening. Det var homeopatiskt sömnmedel, närmare bestämt Coffea Alfaplex (D6), vilket gör överdoseringen både ofarlig och förutsägbar. Det händer ingenting.

Homeopati är läran om att lika botar lika. Ett preparat som ger liknande symptom som det du lider av ska spädas ut i astronomiska proportioner tills inget, eller försumbara mängder, av det finns kvar, men också skakas på ett magiskt sätt vid varje utspädning. Detta ska enligt förespråkarna fungera, eftersom de påstår att vattnet minns den aktiva substansen (som alltså inte finns kvar längre). Orsaken till att homeopatikan trots denna till synes (och de facto) verklighetsfrämmande behandling sägs fungera är den så kallade potentieringen, som alltså är skakningarna, tillsammans med det påstådda vattenminnet.

Coffea Alfaplex är, eller benämns som, sömnmedel. Man blir pigg av koffein, och enligt homeopatins lagar ska då utspätt (och skakat!) koffein råda bot på sömnproblemen. Fullständigt glasklart och rimligt, väl?

Samuel Hahnemann uppfann homeopati under första halvan av 1800-talet. Medicinvetenskapen var fortfarande i sin linda, om ens född, och på den tiden kunde rentav sockerpiller och utspätt vatten vara bättre än många av de behandlingar som ordinerades mot diverse sjukdomar. Det kunde med andra ord i vissa fall vara bättre att göra ingenting än att göra något direkt skadligt.

Kemins och fysikens lagar säger oss en hel del om verklighetens natur, men sådana trivialiteter stoppar sällan falangerna inom alternativmedicin. Homeopatiförespråkarna är inget undantag när de bortser från känd kemi och fysik, för att inte tala om de otaliga välgjorda studier som har gett denna förvetenskapliga behandlingsmetod en chans och undersökt den. Den saknar effekt utöver placebo, kort sagt.

Det finns, som homeopater gärna påpekar, studier som visar effekt. Dessa studier är vanligtvis dåligt utförda (bristande eller obefintlig placebokontroll, eller andra metodologiska brister) eller så är tolkningen av studierna felaktig. Inte sällan rör det sig om både ock.

Hur spännande det än är att fortsätta piska den döda hästen som är homeopatins ”funktion” och metodik lämnar jag det därhän. Det jag istället tänker bemöta är ett axplock av argument man ofta stöter på när homeopati diskuteras.

Valfrihet

Ett av de vanligaste argumenten är att folket måste få välja, att vår valfrihet inte ska naggas i kanten. Det både låter som och kan vara ett bra argument, om det hade varit tal om valfrihet i allmänhet. Modern sjukvård handlar i avsevärd grad om att erbjuda verksamma metoder, med dokumenterade effekter. I synnerhet när skattepengar finansierar behandlingarna.

Det är lustigt att tillskyndare av detta argument verkar mena att det inte är eventuell effekt som avgör om ett preparat är värt att skattefinansiera, eller att använda över huvud taget. Snarare framhålls valmöjligheten nästan som som en viktigare fråga i sammanhanget.

Det står alla fritt att välja vilken behandling de vill, eller avstå från behandling. Valet bör dock rimligen vara baserat på kunskap och stå mellan behandlingar som är både rimliga och som inte står i strid med så mycket vi faktiskt vet. När man ska avgöra vad som ska vara skattefinansierat måste man dra en gräns. Den går förslagsvis vid dokumenterad effekt, förutom att vården ska baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet. Drar man inte en sådan gräns kan man inte heller på goda grunder säga nej till någon annan mer eller mindre orimlig (eller overksam) behandling och Harry Potter-medicinen kan därmed göra sitt intåg.

Ofarligt

Det är inte ovanligt att homeopater eller förespråkare därav menar att homeopatika inte vore tillåtet om det var skadligt, vilket också homeopaten Gunnar Jansson påpekade i SVT Debatt. En annan invändning brukar vara att det inte har några biverkningar. Svänger man sig med dessa argument har man missförstått kritiken, bland annat. Det är mycket enkelt. Homeopati kritiseras för att det är overksamt, för att det saknar effekt, men oftast marknadsförs som något annat än det kvacksalveri det faktiskt är.

Livsmedelsverket och andra berörda myndigheter godkänner rutinmässigt produkter som är ofarliga och klassar dem därför så också, något annat vore märkligt. Detta innebär naturligtvis inte att produkterna i fråga därigenom får den effekt som påstås.

Att homeopatika inte har några biverkningar är också ett vanligt säljknep och argument. Om ett preparat saknar biverkningar saknar det också i regel verkningar. Ett medel som påverkar din kropp på något vis kan i allmänhet också antingen påverka för mycket, om dosen överskrider den för ändamålet tänkta dosen (andra skäl såsom allergier och överkänslighet förekommer också, naturligtvis), eller påverka på ett annat och möjligen oväntat sätt.

Vanligt

Ja, homeopatika är vanligt i Europa och andra delar av världen. Det kan betyda många saker, däribland att andra länder har andra regelverk eller att reglerna och föreskrifterna inte följs eller ens innefattar homeopater. Det kan också betyda att traditionella ”mediciner” har frikort, eller att de inte ens marknadsförs som (verksamma) mediciner. Listan av möjliga skäl och förklaringar till varför det är vanligt kan göras lång, men att inkludera ”för att homeopati fungerar” är inte nödvändigtvis rätt.

Man kan fundera på hur vanligt något måste vara för att det homeopater ska betrakta det som fungerande eller sant. Att hänvisa till popularitet är ingen vinnande strategi, och visar än en gång att eftersom man inte kan visa att det fungerar, så måste man hemfalla till att det åtminstone är populärt.

Bemötande

Här får homeopaterna nästan inga mothugg. Tyvärr är det så, att sjukvården idag lider av bristande resurser. Läkare och annan sjukvårdspersonal har pressade scheman och därför inte tid att ägna 60 minuter eller mer åt varje patient. Att på grund av denna fråga om resurser dra slutatsen att homeopati eller annan alternativmedicin fungerar är absurt.

Homeopati, och all annan påstått verksam behandling, ska stå på egna ben. En metod blir inte effektiv bara för att någon annan har brister.

Alternativmedicinska utövare har mycket riktigt ofta mer tid (eftersom det ingår i konceptet och affärsmodellen) för patienterna. Man känner sig sedd, man får uppmärksamhet för sina problem och sin livssituation. Det kan sjukvården säkerligen lära sig mer om, men det är inte en fråga om okunskap i första hand, utan om bristande resurser. Mer tid och mer personal skulle ge sjukvården möjlighet att ägna mer tid åt patienterna.

Men precis som det felaktiga resonemanget om att det är så vanligt haltar även detta argument. Uppmärksamheten som alternativmedicinare erbjuder gör inte behandlingarna i sig effektiva. Framför allt gör inte den bristande tiden sjukvården har att fördela på patienter alternativa behandlingsmetoder verksamma i sig.

Överdos

Homeopater kritiserar i sin tur överdoseringskampanjer, eftersom de påstår att homeopatika inte går att överdosera. Först och främst är det sant, eftersom den påstådda effekten inte existerar, så t.ex. ett homeopatiskt sömmedel får dig inte att somna in för gott om du får i dig för kraftig dos. För att försöka förklara varför man inte kan överdosera hänvisar Dagens Homeopati till Natural News, där man kan läsa följande:

But homeopathy isn’t a chemical. It’s a resonance. A vibration, or a harmony. It’s the restructuring of water to resonate with the particular energy of a plant or substance. We can get into the physics of it in a subsequent article, but for now it’s easy to recognize that even from a conventional physics point of view, liquid water has tremendous energy, and it’s constantly in motion, not just at the molecular level but also at the level of its subatomic particles and so-called ”orbiting electrons” which aren’t even orbiting in the first place. Electrons are vibrations and not physical objects.

[…]

But getting back to water and vibrations, which isn’t magic but rather vibrational physics, you can’t overdose on a harmony. If you have one violin playing a note in your room, and you add ten more violins — or a hundred more — it’s all still the same harmony (with all its complex higher frequencies, too). There’s no toxicity to it.

Förklaringen väcker fler frågor än den besvarar, men man undrar hur dessa homeopater vet detta, och varför det inte någon gång är mer än påståenden utan belägg. Det är i varje fall en välbevarad hemlighet för alla utom just upplysta homeopater, om det är sant. Toxicitet är en fråga om dos, inte enbart om vilken substans det handlar om. Här återkommer biverkningsfrågan igen. Om något har effekt är också generellt möjligt att överdosera. Det är dock lätt att bortförklara och avfärda eller bortse ifrån kunskap inom medicin och andra alla andra fält, när man inte rör sig inom samma verklighet som denna kunskapsbas befinner sig. Varför man inte vill röra sig inom samma verklighet är en fråga som inte behöver besvaras.

För att försöka sammanfatta ett på intet sätt komplett bemötande av den aldrig sinande strömmen av dåliga argument för homeopati:

  • Att valfriheten får stå ohotad innebär inte att (skattefinansierad) medicin, som normalt sett bedöms efter effekt och risker, ska innefatta allt som människor kan tänkas vilja välja.
  • Homeopati saknar vetenskapligt stöd och motsägs av, bland annat, kemi och fysik. Välgjorda placebokontrollerade studier har undersökt homeopatins påstådda effekt, men visar gång efter annan att den saknas. Eller, den uteblir åtminstone när man undersöker om den finns.
  • Att homeopatika inte är skadligt eller att det saknar biverkningar är inte ett argument vare sig för dess påstådda effekt eller för att det bör erbjudas som (skattefinansierat) vårdalternativ.
  • Att utövare av homeopati har tid för patienterna, eller bemöter dem på ett trevligare sätt än en stressade läkare på vårdcentralen gör säger endast det och inget om själva behandlingsmetodens effekt.
  • Om en behandling är verksam kan detta rimligen upptäckas på något vis. Hur vet man det annars? Homeopatins påstådda effekt verkar endast återfinnas som subjektiva bedömningar eller okontrollerade och okontrollerbara anekdoter, och aldrig i några systematiska, grundliga samt metodologiskt oklanderliga undersökningar där man försöker eliminera felkällor och subjektiva tolkningar. Det talar starkt för att det inte har någon effekt utöver placebo.
  • Att man måste ta till grundlösa och intetsägande förklaringar (såsom harmonier och vibrationer) gör hela fältet än mindre trovärdigt. Genom att använda obelagda förklaringsmodeller för att ge stöd åt en behandlingsmetod vars effekt också är obelagd är minst sagt problematiskt.
Det råder ingen tvekan om att dessa eller varianter av dem och flera andra argument med största sannolikhet kommer att dyka upp i ett kommentarsfält nära dig, men tills dess: Ät gärna sockerpiller, men kalla dem för godis i så fall. Inte verksam medicin.

Debattartikel i SvD: Därför tar jag en överdos
Svenska Dagbladet: Fuglesang genomförde sitt ”självmordsförsök”
Aftonbladet Webb-TV: Kollektivt självmordsförsök i Almedalen
Martin Ingvar: Homeopati gör pengar på en lögn

Annonser

Read Full Post »

I kölvattnet av VoF:s debattartikel sågs Vidarkliniken försvara sina förehavanden (vår genomgång av försvaret kan läsas här). Man ursäktade användandet av otestade och/eller verkningslösa metoder med att man har ”intensifierat forskningsarbetet”. Eller, som det själva uttryckte det:

I Sverige bedrivs nu också ett intensifierat forskningsarbete genom ett nyinstiftat fristående forskningsinstitut, Vidarinstitutet.

Det är inte ovanligt att alternativmedicinare åberopar pågående forskning för att legitimera sina behandlingar, när det vore mer rimligt att invänta studiernas resultat. Vidarinstitutet verkade i varje fall intressant och värt att titta närmare på. Detta gjorde Zooey, så istället för att försöka gräva i detta själva, kan vi tipsa om hennes intressanta upptäckter. Här är ett synnerligen pikant utdrag från hennes grävande:

Vad hände med forskningsenheten? Är den så 2009, hopplöst ute och omodern? Vad har forskningsenheten gjort under det gångna året? Varför sägs det att forskning bedrivs under Vidarinstitutet — när det ju är uppenbart att varken Vidarinstitutet eller någon Vidarinstitutets forskningsstiftelse existerar i officiella databaser, och att forskningen (om den existerar) därför bedrivs av Vidarklinikens forskningsenhet, som skapades för ett år sedan? Det må vara en petitess, men samma personer är ansvariga, institutet finns på samma adress som Vidarklinikens forskningsenhet och som själva Vidarkliniken, institutet har i princip samma ändamål som forskningsenheten hade — är institutet verkligen ‘fristående’? Dessutom kan man fråga sig varför detta presenteras såsom ett slags nyhet i svaret till VoF; även om information om institutet legat ute på hemsidan tidigare har man inte presenterat det som en nyhet eller skickat ut pressmeddelande. Det plötsliga uppdykandet av Vidarinstitutet sammanfaller lägligt med behovet av att visa upp en fasad av febril verksamhet. Nyskapade forskningsinitiativ i parti och minut! Eller bara lite glitter att kasta i ögonen på förbipasserande.

(vår förstärkning)

Om det verkligen är ett legitimt forskningsinstitut verkar det åtminstone svårbekräftat, och snarare påminner nu Vidarinstitutet om reklamvärldens ”Vitamininstitutet i Schweiz”, men det existerar åtminstone.

Read Full Post »

Den 7:e september publicerades debattartikeln Skattebetalarnas pengar ska inte gå till sockerpiller, signerad föreningen Vetenskap och Folkbildning, Artikeln ifrågasätter skattesubventionerad alternativmedicin, och detta med all rätt.

Det torde vara uppenbart att det som allmänna medel finansierar, det ska också ha visad effekt och bygga på det uttjatade, men viktiga, ”vetenskap och beprövad erfarenhet”. Det sistnämnda  används inte sällan lite felaktigt, som om det var ett ”eller” istället för ett ”och” mellan de två kriterierna. Vetenskap eller beprövad erfarenhet klingar bättre om man inte riktigt har vetenskapen på sin sida, och istället bara kan erbjuda anekdotisk bevisning och ytterst bristfällig forskning.

Debattartikeln tog skruv. I skrivande stund har den 578 kommentarer av varierande kvalitet och skarpsinne med tillhörande konspirationsteorikrydda samt några skopor vetenskapsförakt. Polariseringen är dock tydlig. Antingen är man för och rentav propagerar för alternativmedicin, eller så är man återhållsam, kritisk och efterfrågar evidensbaserade behandlingar.

Den antroposofiska medicinens högborg i Sverige, Vidarkliniken i Järna, fick klä skott i artikeln. Behandlingarna på Vidarkliniken utgörs av konventionella skolmedicinska sådana, men också av de mer alternativa sorterna, såsom homeopati och t.ex. ”diet, konstterapi, eurytmi, massage och hydroterapi” (exakt vilka behandlingar som erbjuds idag vet jag inte, men det vore förvånande om antroposofiska eurytmidansen och andra esoteriska behandlingar har fått stryka på foten). Vidarkliniken har dessutom fortsatt dispens för att få sälja sina antroposofiska mediciner.

Debattartikeln attackerar och kritiserar rättframt en stor del av Vidarklinikens verksamhet och behandlingar, vilket givetvis föranleder repliken Osakliga påhopp på antroposofisk- och komplementärmedicin som — inte oväntat — missar målet och poängen. De anonyma skribenterna inleder starkt:

I DN Debatt den 7 september gick föreningen Vetenskap och folkbildning (VoF) återigen till angrepp mot komplementära vårdformer.

VoF gick till angrepp, men komplementära vårdformer är en annan sak än det debattartikeln riktade sin kritik mot. Petitesser måhända, men även ett sätt att subtilt flytta fokus från sakfrågan, som är att inte ”slösa skattebetalarnas pengar på verkningslösa behandlingar eller ge en gräddfil till alternativa behandlingsformer genom att bevilja dispenser eller subventioner”.

De fortsätter:

VoF gör bland annat ett allvarligt övertramp mot antroposofisk medicin när man utan omsvep ger en bild av att denna beprövade vårdform både saknar effekt och rent av är farlig för patienterna. Vi förutsätter att alla vet att behandling med konventionella mediciner självklart ingår inom antroposofisk medicin som koncept. Detta gäller inte minst för våra cancerpatienter.

Redan i andra meningen i repliken stöter vi på användandet av ”beprövad vårdform” och vi anar ett ”eller” mellan det och vetenskap. Också det en detalj, men symptomatisk, eftersom Vidarkliniken inte direkt kan beskyllas för att ha gedigna studier att backa upp sina behandlingar med.

Att konventionell medicin ingår är naturligtvis glädjande och berömvärt, men antroposofisk medicin står i skarp kontrast till skolmedicinen. Cancerpatienter är ett kapitel för sig i och med Iscador, ett mistelpreparat som används som cancerbehandling.

Läkaren Mats Reimers genomgång av Iscador rekommenderas. I artikeln Mistlar, andevetenskap och ockult fysiologi ställer han bland annat frågan:

Varför skall vi år 2010 acceptera att legitimerade läkare i Sverige sysslar med pseudomedicinska åtgärder som bygger på vidskepelse och religiösa uppenbarelser för hundra år sedan?

Från Vidarklinikens replik igen:

Värt att notera är att ingen av dem som undertecknat VoFs artikel är läkare. VoF drar sig i artikeln inte heller för att utnyttja och skrämmas med en avliden cancerpatient. Det här är ohederligt, vilseledande och typiskt för hur VoF agerar.

Att ingen av författarna till VoF:s debattartikel är läkare är förstås irrelevant, men det är värt att nämna att Vidarkliniken uppenbarligen inte godkänner titlarna nutritionist och doktor i medicinsk vetenskap samt forskare i farmakologi (gällande Aija Sadurskis respektive Dan Larhammar). Varför det är irrelevant huruvida signaturerna är läkare är för att det inte kräver medicinsk skolning att kräva att vård som skattesubventioneras ska vara testad och visat effektiv.

Anekdoten med den avlidna cancerpatienten är precis det; en anekdot utan vetenskapligt bevisvärde. Men samtidigt illustrerar den en viktig poäng som ofta utnyttjas av förespråkare av alternativmedicin; anekdoter upplevs väga tyngre än vetenskapliga bevis. Man förlitar sig på sådana, och drar sig inte för att framhäva en solskenshistoria om ett mirakulöst tillfrisknande och detta påstås då ha skett tack vare alternativmedicin. Två fel gör inte ett rätt, men för opinionsbildning är känsloargument viktiga. Anekdoten i det aktuella fallet märks, den känns och visar hur fel det kan gå. Man reagerar. Det är retoriskt viktigt.

Att det skulle vara VoF:s signum, att förlita sig på anekdoter och ovetenskaplig kritik, är väl nästan att betrakta som en projektion av egna tilkortakommanden från Vidarklinikens sida.

Man går vidare, och ägnar ett helt stycke åt det logiska felslutet argumentum ad populum, genom att hänvisa till popularitet som om det skulle betyda att något fungerar:

Antroposofisk medicin är en väletablerad och välbeprövad vårdform som bygger på skolmedicin och ges av legitimerade läkare, sjuksköterskor och terapeuter – och når goda resultat. Läkare med utbildning inom antroposofisk medicin finns i cirka 30 länder. Inom EU finns cirka 30 000 läkare som förskriver antroposofiska medel. I flera länder är antroposofisk medicin integrerad i den offentliga vården, bland annat i Tyskland, Schweiz, Österrike, Holland, Italien, England och USA. I Tyskland och Schweiz finns även antroposofiska universitetssjukhus.

Naturligtvis är inte antalet anhängare en garant för att något fungerar. Särskilt inte om anhängarna är antroposofer, och därmed redan tror på behandlingarna och filosofin bakom. Vi har fortfarande inte fått se röken av det vetenskapliga stöd som verkar finns här någonstans.

I Sverige gör den antroposofiskt inriktade Vidarkliniken rutinmässiga patientutvärderingar och EQ-5D-mätningar som visar mycket goda resultat. Även utvärderingar gjorda av landsting visar mycket goda resultat. På Vidarkliniken arbetar läkare, sjuksköterskor och terapeuter i team på ett sätt som länge efterlysts i Sverige.

Patientutvärderingar och EQ-5D-mätningar (ett livskvalitetsinstrument med syfte att mäta hälsoutfall) i all ära. Eftersom de själva medger att de använder skolmedicin och alternativmedicin tillsammans, förefaller det svårt att tillskriva de alternativa behandlingarna de goda resultaten. Säkerligen är också arbetsättet med förmodligen sammansvetsade och välfungerande team positivt, men knappast något som är kan anses vara alternativmedicin. Snarare är det en organisatorisk fråga.

Flera regeringar har konstaterat att Vidarkliniken är en verksamhet av riksintresse, bland annat därför att den kompletterar den konventionella medicinen med den antroposofiska medicinens individinriktade diagnostisering och terapi.

När lovord kommer från regeringen (ickeläkare) accepteras det, men kritik från ickeläkare (dock medicinskt skolade personer) viftas bort. Att den antroposofiska medicinen kompletterar skolmedicinen upprepas, men då frågar man sig, är det skolmedicinen som fungerar rent medicinskt och antro-medicinen som skänker ”det där lilla extra” i form av trivsel och välbehag? Eller är det så att antroposofisk medicin har en påvisbar läkande effekt?

Om man ska lita på Vidarkliniken verkar det så, när repliken fortsätter:

Det finns mycket klinisk erfarenhet och en hel del vetenskapliga studier inklusive en ”Health Technology Assessement” rapport (motsvarande en SBU-rapport) där man på uppdrag av regeringen i Schweiz genomfört en medicinsk utvärdering av antroposofisk medicin. I denna sammanfattar, granskar och värderar man sammantaget 195 kliniska prövningar och gör en helhetsbedömning av evidensläget. Rapporten indikerar att antroposofiska behandlingar är verksamma, säkra och kostnadseffektiva men att mer högkvalitativ forskning behövs.

Av ovanstående kan man lätt dra slutsatsen att VoF:s och andras kritik mot Vidarkliniken är orättvis, men Jesper Jerkert har tittat närmare på den så kallade ”motsvarande SBU”-rapporten, och sammanfattar det hela:

När Vidar-folket säger att rapporten kan jämföras med en SBU-rapport så är det naturligtvis grovt vilseledande — SBU skulle aldrig ge tre antroposofer i uppdrag att utreda den antroposofiska medicinen, utan skulle anlita oberoende och ojävig expertis.

Man måste ändå beundra antroposofernas genomtänkta taktik: när kritiker säger att det saknas belägg för den antroposofiska medicinens förträfflighet så kan de genast peka på belägg — det är bara det att beläggen har tagits fram av antroposoferna själva och med ej vetenskapligt accepterad metodik. Vips så kan man skapa intrycket att det är omdiskuterat inom vetenskapen huruvida det finns stöd för antroposofisk medicin eller ej, och att man därför kan välja att tro vad man vill. Ganska smart gjort.

Envar sitt eget forskningsinstitut.

Repliken tycks vara skriven för att få oss att tro att antroposofisk medicin är effektiv och har vetenskapligt stöd. Om det är det som är syftet är det sannerligen oklart varför Vidarkliniken söker, och får, dispens för sina behandlingar. Har man vetenskapligt stöd för sina behandlingar eller ej? Lustigt är att man medger att mer forskning och dessutom högkvalitativ forskning behövs. Vad sänder det för signaler om den forskning som man säger redan finns?

I Sverige bedrivs nu också ett intensifierat forskningsarbete genom ett nyinstiftat fristående forskningsinstitut, Vidarinstitutet. Syftet är att både i egen regi och i samarbete med olika universitet och högskolor, såväl nationellt som internationellt opartiskt utvärdera den antroposofiska integrativa vården, från molekyl till samhälle, och att bistå hälso- och sjukvården med evidensbaserade beslutsunderlag.

Man kan ifrågasätta det opartiska och objektiva i ett forskningsinstitut som även till namnet bär stora likheter med Vidarkliniken. Forskning är alltid bra, men enbart att forskning bedrivs innebär inte att effekt finns och att resultaten per automatik talar till Vidarklinikens fördel. Detta får forskningsresultaten utvisa.

Skenheligheten blir överväldigande när följande stycke levereras:

Vidarkliniken är mycket positiv till fler utvärderingar och studier, både kvantitativa och kvalitativa, för att ytterligare påvisa effekt av olika behandlingar.

Här talar man för det första inte om att undersöka om effekt finns, bara om att ytterligare visa på påstådd effekt, men den påvisade effekten är inte direkt tillförlitlig. Man är antaligen inte ”mycket positiv” till de otaliga studier som gjorts på t.ex. homeopati som sammantaget visar att homeopati saknar effekt utöver placebo. Skribenten Pekka på bloggen Orsakverkan har liksom Jerkert tittat på ”motsvarande SBU”-rapporten och hittat stora svagheter:

För det första exkluderas användningen av homeopatiska preparat från rapportens underlag (Pdf). Med all sannolikhet gynnades antroposoferna av detta i rapportens slutsatser. Rapporten berör därmed inte heller den kritik som VoF riktade mot bruk av homeopatika.

För det andra verkade rapportförfattarna inte ha några som helst krav på de studier som inkluderades i bedömningsunderlaget (Pdf). Alla studier med syfte att undersöka effekt, säkerhet och kostnadseffektivitet inkluderades. Det fanns inga metodologiska krav, t ex på randomisering, placebokontroll, blindning, osv. Till och med icke-publicerade studier fick inkluderas. Av de 195 inkluderade studierna var 18 av RCT-typ (Randomized Control Trial) och av dessa var endast 6 dubbelblindade.

Pekka nämner att författarna till rapporten ägnar ett kapitel åt att ”problematisera och nedvärdera evidensbaserad medicin (EBM)”, och att de talar om en skillnad mellan EBM och ”medicinska verkligheten”. vilket i sig visar vilken inställning de själva har till det som rapporten påstås utgöra.

Om detta utgör det underlag man stöder sin replik på är det tämligen svagt. Detta kan knappast kallas för stöd i någon vetenskaplig mening, så högkvalitativ forskning behövs onekligen om Vidarkliniken vill kunna stoltsera med stöd för sina antroposofiska behandlingar.

Repliken avslutas med en vädjan till människors valfrihet:

Men det VoF egentligen vill, att i praktiken stoppa all komplementärmedicin, går emot vad miljoner patienter i Europa vill och är enligt vår mening otidsenligt och odemokratiskt. Och det faller på sin egen orimlighet. Vi pratar här om vårdformer som tillämpats under mycket lång tid i hela världen och som i många länder inklusive Sverige efterfrågas av mellan 20 och 70 procent av befolkningarna. Bara inom EU uppskattar man att det finns cirka 100 miljoner användare av komplementärmedicin.

Vi på Tankebrott ställer oss också frågan vem som påstår att uppåt 100 miljoner invånare inom EU använder så kallad alternativmedicin. Kan det möjligen vara så att man, liksom i tidigare undersökningar, räknar in massage i denna siffra, för att höja den till klart mer imponerande nivåer? Att räkna in massage som en alternativ terapiform är idag en vanlig metod för att blåsa upp sina siffror ytterligare. Räknar man bort denna väldigt vardagliga avslappningsform blir nyttjandegraden oftast desto mindre imponerande.

Att människor vill ha alternativmedicin är det ingen som ifrågasätter, men en behandlings effekt bestäms inte genom handuppräckning och inte heller avgörs den av hur länge behandlingen har funnits. Det finns otaliga exempel på behandlingar från förr som har visats sakna effekt eller vara skadliga, som med tiden har sållats bort med hjälp av modern medicin och vetenskapligt granskande. Ett talande exempel är homeopati, som saknar något som helst stöd, och dessutom strider mot känd fysik, kemi, fysiologi etc etc.

Ska otestade eller testade och overksamma ”behandlingar” verkligen skattefinansieras? Är inte det minsta man kan kräva att skatten ska gå till behandlingar med påvisad effekt? Vilka alternativa behandlingsmetoder ska man tillåta, om skattens ska finansiera dem? Det är en smal sak att hitta på en egen, eller ändra lite i en befintlig och hänvisa till popularitet eller att behandlingen funnits sedan sumerernas tid.

Så länge den saknar vetenskapligt visad effekt kan den klassas som alternativ.

Vidarklinikens replik kan sammanfattas som vag, svag och som en stor miss. Den väcker inte bara frågor, den berättigar också ifrågasättande av det de själva hävdar, samt blottar stora brister i det som framhålls som starkt stöd.

Även Jonas Weiszkos på Vetenskap och Folkbildnings blogg ger en bra analys av Vidarklinikens replik.

Read Full Post »

Apropå den senaste artikeln, Naturligtvis är det väl så?, så kom idag en kort notis från TT (via t.ex. DN, SvD, Expressen och Aftonbladet) om kosttillskott och bristen på översyn från myndigheter. Den aktuella situationen man rapporterar om är amerikansk, men ämnet som sådant har direkt bäring på oss i Sverige också.

”Av de över 54.000 kosttillskottsprodukterna i Natural Medicines Comprehensive Database har bara ungefär en tredjedel någon rimlig nivå av säkerhet och effektivitet som stöds av forskning”, skriver Consumer Report.


Organisationen pekar ut tolv ingredienser som anses speciellt farliga: stormhatt, pomerans, chaparral, kolloidalt silver, hästhov, vallört, malva, germanium, skelört, lobelia och yohimbe.

De möjliga farorna är skador på lever och njurar och påverkan av hjärtrytm och blodtryck.

Vi har tidigare skrivit om andra natur- och alternativläkemedel här på Tankebrott som verkligen inte är att rekommendera att ta. Till exempel så har vi hela affären med tungmetaller i ayurveda-preparat, men även kolloidalt silver tillhör sådant med utebliven effekt men med betydande risker (t.ex. smurfsyndromet, agyria).

Men inte ens TT kan hålla sig från det totala felslutet i att påstå att allt naturligt är lika med bra. Eller rättare sagt; bara för att något är dåligt så skiljer det sig från det naturliga. I telegrammet står det att läsa (min förstärkning):

USA:s kongress uppmanas att ge FDA mer makt att förbjuda medel som lanseras som ”naturliga” trots att de innehåller farliga ämnen.

Vänta lite nu, ”trots att de innehåller farliga ämnen”? Är vi tillbaka till att försöka understryka misstaget i att knapra på en bit bly, tungkyssa en eboladöende eller att bo ovanpå en vulkan? I skrivandets stund har DN haft den goda smaken att omformulera sin artikel, dock osäkert om det beror på ovan nämnda formulering eller om man ville ha med en kommentar från branschorganisation Svensk Egenvård.

Dock ger DNs uppdaterade artikel skäl till att ställa sig något tveksam till hur branschen ser på det man säljer. För trots ett viss fokus kring bevisad effekt finns i originalnotisen har detta nu fallit bort. Istället siktar man in sig enbart på säkerhet.

Det finns även branschriktlinjer som tagits fram av Svensk Egenvård, en organisation för företag i hälsobranschen, som medlemmarna ska följa. I nuläget finns det inget som kan bevisa att riktlinjerna verkligen följs men inom ett par veckor lanseras ett certifieringssystem.

– Vi jobbar hela tiden för att det ska bli tryggare och säkrare för konsumenten, säger Annika Hjerpe, informationschef på Svensk Egenvård.

Tryggare? Så, om man säljer destillerat vatten som ”bra mot det mesta” så är det helt ok? Destillerat vatten är ju förhållandevis säkert, om man inte får in orenheter vid packningen. Varför vägrar man att befatta sig med bevisad effekt, både från branschens sida och från svenska myndigheters sida?

I och för sig är det väl rätt självklart varför branschen vägrar, detta är trots allt deras leverbröd. Skulle undersökningar visa att deras metod, vare sig det är Kan Jang, akupunktur, homeopati eller rosenrot, är verkningslös så går man miste om en hel del pengar. Men att svenska myndigheter fortfarande låter Läkemedelsverket reglera införandet av homeopatika på den svenska marknaden är nästintill löjeväckande. Man kan ju undra varför man inte löst det hela såsom i USA, där håller motsvarigheten till Livsmedelsverket i tömmarna för till exempel homeopatika.

Blåfärgning av huden, efter användande av kolloidalt silver

Agyria - permanent färgning av huden efter bruk av kolloidalt silver

Även om det inte förekommer i notisens text så frodas naturligtvis det man kan kalla för konspirationstänkandet bland kommentarerna till artikeln (och artiklar i gemen som kritiserar alternativmedicin). För det finns naturligtvis inget annat skäl att gå ut med varningar kring tungmetaller och verkningslösa medel än att skydda sina egna inkomster. Cui bono och ”den som sa’t han va’t”, kort och gott.

För den här typen av rapporter är köpta av antingen Big Pharma (dvs. läkemedelsbranschen) eller The Man (dvs. staten/storebror) som inte vill att folk ska må bra och ordna sin egen hälsa.

Hur som helst, vi kan konstatera att det fortfarande är förbenat svårt att hålla sig från att dra paralleller mellan ”naturligt” och ”bra”, samt ”onaturligt” och ”dåligt”, även i svensk dagspress. Och om man är ideologiskt övertygad över alternativbranschens förträfflighet (och etablissemangets obeskrivliga ondska) kan inga rapporter få en att ändra ståndpunkt. Det är inte alltid fult att tjäna pengar, som sagt.

Slutligen, för en underhållande exposé i felslut rekommenderas läsning av kommentarer till tidningarnas artiklar, visst höjt blodtryck utlovas.

Read Full Post »

Att något är naturligt ses nästan alltid som en kvalitetsstämpel eller som ett tecken på att det är rätt. I vissa kretsar anses det också vara det enda rätta, men oftast används det som ett stöd istället för ett primärt argument. Men hur det än används är det varken oproblematiskt eller särskilt dugligt, eftersom det egentligen inte säger något om företeelsen i fråga, mer än att det inte är syntetiskt eller, ja… onaturligt.

”Det är naturligt!”

Förespråkare av alternativmedicin och andra behandlingsmetoder som saknar riktig vetenskap att stödja sig mot använder sig inte sällan av något som liknar detta. Man menar då direkt eller indirekt, att eftersom örten, behandlingen eller vad det nu må vara är naturlig så är den också därför ofarlig, bättre än ”onaturliga metoder” och rätt för alla.

Detta är inte på något vis ett bra resonemang. Slutsatsen att ”det är naturligt, alltså rätt” är ett logiskt felslut. Man kan peka på en lång rad av naturligt förekommande fenomen eller substanser som är synnerligen farliga och oönskade. Jordbävningar är inte ofarliga, arsenik är inte så hälsosamt och ebola vill väldigt få smittas av, trots att det är naturliga företeelser.

Det finns djurarter som äter upp sin avkomma om den råkar födas missbildad eller på annat sätt är livsoduglig. Det förefaller alltså vara naturligt att göra så. Ser man någonsin förespråkarna av Det Naturliga™ föreslå det som Ett Naturligt Sätt™ att ta hand om barn som föds med skador eller sjukdomar?

Det är spännande att fundera på vad som kan eller ska klassas som naturligt. Är mediciner eller tekniker som människan uppfunnit, förädlat eller utvecklat inte naturliga? Människan kan nog klassas som naturlig, så är då inte det människan gör och har utvecklats till att åstadkomma också naturligt? Det vore intressant att veta hur långt tillbaka i den tekniska utvecklingen det naturliga slutar och det onaturliga börjar.

Förfäderna till människan kanske såg med förakt på de artfränder som stoltserade med att ha bemästrat elden och uppfunnit hjulet. Puristerna bland djuren skrattade åt det fåfänga och frusna modelejonet som börja klä sig i skinnet från andra djur. Antagligen fick jordbruksinnovatörerna utstå en del spott och spe från de som ibland lyckades äta sig mätta på det som växte vilt, helt naturligt. Mest troligt tittade de andra djuren snett på människan när den började bygga så onaturliga saker som flervåningshus med vattenklosetter och treglasfönster.

För att inte tala om när man med onaturliga mikroskop började upptäcka och undersöka mikroorganismer, däribland virus och bakterier som hittills gäckat människan och orsakat död och ohälsa. Det onaturliga steget att bekämpa dem med olika onaturliga mediciner kan bara inte vara rätt och riktigt. Att livslängden har ökat markant under de senaste århundradena tack vare bland annat onaturlig modern medicin är av allt att döma ett brott mot Det Naturliga™.

”… och så är det ju naturligt!”

Nyligen hade min sambo och jag återigen kontakt med en förlossningsläkare som informerade om riskerna och fördelarna med kejsarsnitt kontra vaginal förlossning. Det är rutin att undvika snitt så långt det går, eftersom man föredrar det naturliga sättet av flera skäl, inte bara medicinska — det är även en kostnadsfråga. Vaginal förlossning har dokumenterade fördelar men också klara nackdelar och liksom med det mesta inom medicin handlar det om nytto- och riskavvägning.

Denne förlossningsläkare var tveklöst mycket kompetent, men jag fick bita mig i tungan när han efter att ha nämnt några av fördelarna med vaginal förlossning leende lade till att ”det är också det naturliga, det är så evolutionen har ordnat det, så det är ju att föredra”. Det är förvisso sant att en vaginal förlossning har effekter både på barnet och mamman som är fördelaktiga, men det ska inte förväxlas med att det är den bästa lösningen bara för att evolutionen har lett till det. Läkaren i fråga menade det säkert inte så heller, det var nog något han bara sade (till exempel för att lugna förlossningsnervösa blivande mammor) men det är en vanlig missuppfattning.

Förlossningskanalen, själva graviditeten och alla involverade mekanismer är produkter av evolutionen. Detta innebär dock inte att de därför är optimala lösningar eller ”som det ska vara”. Innan modern medicin gjorde sitt intåg var en vanlig dödsorsak bland kvinnor och barn just att dö i barnsäng (under eller strax efter en förlossning). Om man inte har ”onaturliga metoder” till hjälp är en naturlig förlossning ett riskfyllt äventyr.

Evolution kan sägas ge resultat som är ”good enough”. Det är inte en process som alltid ger bästa tänkbara lösningar, vilket också märks i att människokroppen är full av opraktiska och galna lösningar. De har helt enkelt fungerat ”good enough” för att avkomma ska produceras men då med följden att genetiska förutsättningar som medför dessa suboptimala lösningar ärvs till nästa generation.

Det blev trots allt kejsarsnitt, även denna gång av medicinska men naturliga skäl. Min familj är alltså en onaturlig familj som inte vore en familj om Det Naturliga™ fick bestämma.

Read Full Post »

Baksmällan från bokskrivandet tycks sitta i sig. Men vi ger inte upp, det är dags att få ut lite mer information till de kunskapstörstande massorna. Och vad passar då bättre än ett nytt inslag på bloggen?

Tanken är att slänga upp dessa lite kortare notiserna titt som tätt där vi presenterar lite ”bra att ha”-fakta, saker som kan vara av intresse eller bara helt enkelt är tankeväckande.

Så, låt oss gå över till att berätta om saker du kanske inte visste.

Naturläkare är en titel som inte har något namnskydd

Till skillnad mot vad man kanske kan tro så är titeln ”naturläkare” inte skyddad på något sätt i Sverige, vem som helst kan påstå att denne är en naturläkare utan att riskera några följdverkningar. Däremot är till exempel läkare eller sjuksköterska skyddade. I lag 1998:531 (3:e kapitlet, paragraf 2) återfinns en lista med totalt 21 yrkestitlar som är skyddade inom sjuk- och hälsovården idag.

Förvisso finns det intresseföreningar i Sverige som certifierar naturläkare, men till skillnad från riktiga läkare (eller någon annan av de tjugo övriga titlarna) är det inte olagligt att utge sig för att vara naturläkare. Vad som är olagligt är att behandla vissa åkommor (tillägg: se förtydligande i kommentar), utföra kirurgiska ingrepp på personer, behandla barn och liknande. Allt detta dikteras i 4:e kapitlet i lag 1998:531. Detta är naturligtvis inte någon garanti för att naturläkare (eller andra yrkesgrupper för den delen) följer den här reglering, ett av de senaste fallen varnen kvinna som behandlades med vitkål mot sin cancer.

För den intresserade kan man läsa vad som krävs för att få certifieras via intresseföreningen SNLF (Svenska Naturläkarförbundet). Bara då kan du vara säker på att du får äkta destillerat vatten.

Homeopatika behöver inte ha bevisad effekt för att godkännas

I Sverige sköts läkemedelshanteringen av Läkemedelsverket (go figure), här ingår även homeopatiska ”läkemedel”. Inget konstigt med detta kanske, vad som däremot möjligen kan förvåna är att dessa medel inte ”behöver… ha bevisad lindrande eller botande effekt”. Läs den formuleringen igen och fundera.

För den som har läst lite om ämnet och är lagd åt ett något skeptiskt håll ter detta sig förvisso självklart. Vad homeopatika är är placebo på burk, i absolut bästa fall. Eftersom homeopatikan ska späs så pass mycket att det sällan återstår ens spår av någon aktiv ingrediens så är det de facto sockerpiller eller destillerat vatten som tillhandahålls.

Samtidigt kan man då undra vad Läkemedelsverket ska göra med detta. Visst ja, det finns ju en viss säkerhetsaspekt att ta med också, medlet skall vara säkert att inta. På verkets sida för homeopatiska läkemedel står det till och med uttryckligen (vår förstärkning):

Till skillnad från vanliga läkemedel och naturläkemedel finns inga krav på tillverkaren av homeopatiska läkemedel att genom naturvetenskapliga studier visa att läkemedlet lindrar eller botar olika sjukdomstillstånd. Vilket homeopatiskt läkemedel som bör användas vid ett visst sjukdomstillstånd bestäms i samråd med en terapeut eller homeopat. I Sverige finns inga lagstadgade krav på särskild utbildning för homeopater eller terapeuter som arbetar med homeopati.

Vad man inte får göra med medlet är att ange ”effekt och/eller användningsområde” för produkten. Däremot står det vilken tjomme som helst fritt att rekommendera medlet till vem som helst (utom till barn, om man ska följa lagen) för vad som helst.

Biverkningar du inte kände till

Efter det extrema intresset som svenskarna visade för möjliga biverkningar man kunde uppleva genom influensavaccinet Pandemrix tänkte vi att det kanske kunde vara på sin plats att presentera några biverkningar till andra läkemedel. Troligen är det ett läkemedel som en del av oss tar eller tagit vid tillfälle utan att ägna en tanke åt risken för:

svimning, förlångsammad hjärtrytm, krampanfall, hudreaktion vid solexponering, hosta, andnöd, öronsusning, upprymdhet, aggressivitet, leverpåverkan.

Vidgade pupiller, vaginalblödning, mag-tarmblödning och övriga hud- och slemhinneblödningar. Akatisi (känsla av rastlöshet, oförmåga att sitta/stå still). Hallucinationer.

Tankar på att skada sig själv, begå självmord.

Mjölkflöde ur brösten har rapporterats i mycket sällsynta fall.

Och läkemedlet är? Cipramil, ett vanligt förekommande antidepressivt läkemedel. Visst, det är ovanliga biverkningar men inte ovanligare än de biverkningar som vaccinationsmotståndarnas skräckberättelser innehåller.

Vi hoppas att ni läsare känner er lite klokare efter den här genomgången. Inte bara har vi lärt oss att vi alla är naturläkare, vi kan också konstatera att en myndighet som ska godkänna läkemedel varnar för destillerat vatten till gravida samt att antidepressiva medel kan ha som biverkning att vi känner oss upprymda. Tack för idag.

Read Full Post »

Allt som är naturligt är bra, väl?

Allt som är naturligt är ju bra, väl?

(Klicka på bilden för att se den i full storlek.)

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: