Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘aspartam’

Nu har vi avverkat grunderna, Förintelsen och vitamin C i Skeptikerskolan. Om det finns önskemål där ute på vad vi borde ta upp härefter är vi idel öra. Annars fortsätter vi med ämnen som vi kommer på, allt eftersom.

Ända sedan det dök upp på marknaden har det funnits en teori om att aspartam skulle vara kopplat till cancer, viktökningar eller andra, hälsovådliga effekter. Det är sådana saker som folk ”vet” men inte kan peka på var man skulle fått denna vetskap ifrån. Är det verkligen så att det råder förvirring kring effekterna hos dett sötningsmedel? Och hur är det ställt med övriga medel på marknaden?

Del 4 – Aspartam

Aspartam, eller N-L-alfa -aspartyl-L-fenylalanin-1-metylester (C14H18N2O5), uppfanns av en slump 1965 när kemisten James M Schlatter jobbade på att ta fram en magsårsmedicin. Schlatter råkade spilla aspartam på handen och, efter att han konstaterade att det var ogiftigt, smakade på det. Han upptäckte att det smakade sött varpå företaget han jobbade för fortsatte forskningen kring ämnet och det hela resulterade i patent 3,492,131, i januari, 1970.

När företaget som innehade patentet på aspartam, G.D. Searle & Co., försökte få det godkänt som livsmedel stoppades de av amerikanska FDA (Food and Drug Administration). Skälet till att de hejdas var att två personer vittnade om att sötningsmedlet ska ha visat sig ge upphov till cancer i råttor, vittnesmål som satte stopp för aspartam fram till 1980 då det granskades återigen av FDA, som då godkände sötningsmedlet som livsmedel.

Uppbyggnad och nedbrytning

Aspartam - så ser det ut...

Aspartam - så ser det ut...

Aspartam är uppbyggt av fenylanalin och asparaginsyra, två aminosyror, samt metanol. Medlet är ungefär 200 gånger sötare än vanligt socker utan att innehålla sockrets energivärde. Därför lämpar sig aspartamet som sötningsmedel, även om den är instabil vid uppvärmning. När aspartam väl har konsumerats bryts det ned i mag- och tarmkanalen där det återgår till de två aminosyrorna och metanol. Aminosyrorna återfinns naturligt i de proteiner vi får i oss med vår mat, så även metanol. Därmed är det inget mystiskt bakom upptagningen av de nedbrutna ämnena jämfört med hur vi tar upp deras ”naturliga” motparter, ett glas tomatjuice till exempel innehåller sex gånger så mycket metanol som man får av en burk med aspartamsötad läsk.

Rekommenderade nivåer?

På svenska Livsmedelsverket står det att finna följande rekommendation:

ADI-värdet [anm: acceptabelt dagligt intag] (med en säkerhetsfaktor på 100) fastställdes från djurdata till 40 mg/kg kroppsvikt och dag. Det innebär att en person som väger 60 kg kan konsumera 2,4 g aspartam/dag (40 mg/kg x 60 kg).

Aspartamsötade läskedrycker får innehålla högst 600 mg/l. Det betyder att en person som väger 60 kg kan dricka fyra liter aspartamsötad läsk/dag. Ofta innehåller sötad lågkaloriläsk mindre mängd aspartam än den högsta tillåtna, vilket betyder att större mängder kan drickas utan att ADI-värdet överskrids.

Man skulle också kunna sammanfatta ovanstående citat med ”en sjuhelvetes massa läsk”. Utöver detta kan man nämna att aspartam inte kan utsöndras med modersmjölken. Livsmedel sötade med sötningsmedel innebär således ingen risk för ammande mödrar, så länge mor och barn inte lider av fenylketonuri. Nämnas bör dock att denna åkomma är ovanlig (dryga 1 på 15 000 födslar).

Cancer! Konspirationer! CANCERKONSPIRATIONER!

Så var kommer alla dessa cancerrykten ifrån? De fanns innan internet, så någonstans måste de ha uppstått.

Det hela verkar ha börjat redan i början av sötningsmedlets existens, som nämnts här ovan, när aspartam granskades av FDA. Två personer som redan gjort sig kända för sitt motstånd för tillsatser i maten, John Olney och James Turner, påstod att misstankar om säkerhetsbrister förelåg och krävde en offentlig utfrågning. Påståendena och företagets material granskades utav en FDA-grupp, som i sin slutsats fann att inga misstankar om oegentligheter på det vetenskapliga planet förelåg.

När det visade sig att en av de drivande personerna bakom FDAs godkännande av aspartam slutade sin tjänts och började jobba för PR-firman Burson-Marsteller var cirkeln sluten för många konspirationsteorietiker. Burson-Marsteller hade jobbat för Searle, saken var biff. Saken gick så långt att det ledde till en utredning som 1987 slog fast att inga oegentligheter hade förekommit när aspartam godkändes.

Idag är det främst en studie som aspartammotståndarna vilar sig mot, en studie som utfördes av European Ramazzini Foundation Institute. I den studien ansåg man sig ha vetenskapligt belägg för att aspartam orsakade cancer i råttor. Slutsatsen var inte nådigt skrämmande heller:

The authors concluded that aspartame is ”a multipotential carcinogenic agent, even at a daily dose of 20 mg/kg body weight, much less than the current acceptable daily intake”

Varken FDA och deras europeiska kollegor, EFDSA, drog riktigt samma slutsatser från det material som institutet bistod dem med [anm: vår förstärkning]:

FDA could not conduct a complete and definitive review of the study because ERF did not provide the full study data. Based on the available data, however, we have identified significant shortcomings in the design, conduct, reporting, and interpretation of this study. FDA finds that the reliability and interpretation of the study outcome is compromised by these shortcomings and uncontrolled variables, such as the presence of infection in the test animals.

Additionally, the data that were provided to FDA do not appear to support the aspartame-related findings reported by ERF. Based on our review, pathological changes were incidental and appeared spontaneously in the study animals, and none of the histopathological changes reported appear to be related to treatment with aspartame.

Även våra egna SLV har en bra genomgång av folks oro kring cancerrykten som omger aspartam. Framför allt koncentrerar man sig på en artikel från 1996, skriven av Olney et al.

Slutsats

Aspartam är ett av de mest välundersökta livsmedlen på marknaden idag, alla kategorier. Trots envisa påståenden om cancerkopplingar har ingen välgjord studie funnit sådana kopplingar. Utifrån vad vi vet idag, och med tanke på hur ämnet bryts ned, finns det inga som helst tecken på eller logiska kopplingar till att hälsorisker skulle föreligga vid konsumtion av aspartam.

Återigen ser vi exempel på vad som händer när ”man har ju hört att…” och kontrollen av fakta blir lidande. Om ni tar med er något från denna lektion så bör det vara vikten av att titta igenom källorna noggrant innan ni börjar forma någon form av slutsats.

– Tack för idag, slut för idag –

Annonser

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: