Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ateism’

Efter ett lite för långt uppehåll passar det bra att chocka läsarna med en överdos av galna påståenden, grundlösa tolkningar, häpnadsväckande slutsatser och fenomenala felslut.

Tuve Skånberg, direktorClaphaminstitutet — en kreationistisk tankesmedja vars stora bidrag till det kollektiva vetandet verkar vara en bunt debattartiklar på t.ex. DN om hur fel evolutionsteorin är — publicerar så väl på egna bloggen som i Världen Idag en artikel om gudstro. Eller snarare ett försök till försvarstal om varför gudstro är det enda rätta.

Som vanligt ser vi inte bara missförstånd, utan även förhastade slutsatser och tillrättalagda påståenden, allt för att motivera och rationalisera den egna tron; den rätta tron.

Skyddsdräkt på, vi dyker rätt ner.

Det är inte lätt att vara ateist. En av de största svårigheterna med en ateistisk livsåskådning är hur man ska förklara den allmänna förekomsten av religiös tro. Globalt sett är det bara en av tio som inte bekänner sig tro på en gudomlig makt.

Tron är den normala mänskliga grundhållningen, inte otron. Varför då, kan man undra?

Så inleder Skånberg, och man förundras över förmågan att redan i andra meningen uppvisa sådan fantastisk bakvänd logik. En ateist tror inte på någon gud, det är nog allmänt känt för många som försöker veta ens lite om det. Det åligger inte ateisten att förklara någonting, lika lite som det är de troendes uppgift att förklara varför någon annan har någon annan uppfattning om något.

Den kristna tron är övertygad om att vi är skapade med en gudslängtan, med ett sinne och behov att kunna kommunicera med Gud själv. Om denna gudslängtan skrev Augustinus: ”Du har skapat oss till dig, o Herre, och våra hjärtan är oroliga, tills de finner vila i dig”.

Paulus deklarerar i Kolosserbrevet att ”Allt är skapat genom honom och till honom.” Upplevelsen av att vi är skapade till Gud och till att tro på honom understryks av orden i Predikarens tredje kapitel: ”Gud har lagt evigheten i människornas hjärtan”.

Skånberg argumenterar sedan för att antalet troende skulle ha någon bäring för huruvida det de tror på är sant, och det är givetvis ett felslut. Men visst, ett tiotal miljarder flugor kan inte ha fel — fekalier är gott. Och för att vara tydlig: man kan ha fel även om man är en bland många som tror på något. Det skulle vara intressant att veta hur många som krävs i skaran av troende för att det de tror på ska bli sant, enligt Skånbergs logik.

Övertygelsen att människan är skapad för tron får stöd även av upplysningsmannen Voltaire i hans bekanta ord ”Om inte Gud funnits, hade det varit nödvändigt att uppfinna honom”.

Lustigt är också att Skånberg pressar in ett annat felslut så tidigt. Men jag låter det passera för denna gång, och riktar istället uppmärksamheten mot att det är en man från upplysningstiden som det refereras till. Upplysningstiden kan sammanfattas med följande:

Upplysningen hämtade sin livskraft från naturvetenskapens framsteg och den åtföljande trovärdighetskrisen för den kristna religionen. Vetenskapernas nya universum tycktes oförenligt med den gamla ”av Gud givna ordningen”.

I stället för den uppenbarade religionen vände man sig till deism och naturlig religion. En allt radikalare religionskritik och en allt starkare strävan efter samhällsförändringar nådde sin höjdpunkt i den franska revolutionen (1789-1799).

Som synes är kanske inte just upplysningstidens aktörer något som Skånberg egentligen bör hänvisa till om han vill vara konsekvent i sin kritiska granskning av kritik mot en teistisk religion som han själv förespråkar. Men å andra sidan — sammanhängande resonemang är svåra att finna i dessa sammanhang.

Man kan också läsa mer om Voltaire och se att användandet av denne som referens blir aningens lustigt:

Voltaire var starkt emot den kristna tron. Han menade att evangelierna var uppdiktade och fulla av självmotsägelser och att Jesus inte existerat, utan att bägge var en produkt av dem som ville skapa Gud till sin egen avbild.

Vidare om Voltaires beryktade ord; andemeningen går också att uttolka som människans inbyggda fallenhet för agent detection och sökandet efter svar, med konsekvensen att gudar hålls ansvariga för åska, olyckor och andra fenomen man inte kan (eller kunde) begripa eller förklara med naturliga processer. Skånberg fortsätter:

Människans hjärna är skapad och förprogrammerad för religiösa upplevelser. Den slutsatsen kan dras ur en studie publicerad tidigare i år i artikeln Cognitive and neural foundations of religious belief, i tidskriften Proceedings of the national academy of sciences. (PNAS 2009 106:4876-488).

Forskarna lät ett fyrtiotal troende försökspersoner tänka på religiösa och moraliska frågor samtidigt som de mätte vilka regioner i hjärnan som aktiverades. Det visade sig att personerna använde samma områden när de tänkte på moralfrågor eller frågor som hade med Gud att göra.

Resultaten var de samma oavsett vilken religiös övertygelse försökspersonerna hade.

Forskningen som Skånberg refererar till är intressant och ger stor insikt i mekanismerna som utgör människan, ur ett evolutionärt perspektiv. Att betrakta studien i sig som felaktig är inget jag varken kan eller har intresse av att göra, men Skånbergs tolkning därav finns det en hel del att säga om. Man kan ägna sig åt lite Occamsk rakning och se det som en rent naturlig konsekvens av de tidigare nämnda evolutionära processerna.

Detta påpekas i ett inlägg på OrsakVerkan, där det görs tydligt att forskarna i fråga själva belyser de evolutionära mekanismerna och deras roll i detta, och att området i hjärnan det handlar om hanterar tanken på ”gud” som på samma sätt som när hjärnan bearbetar vilken människa som helst. Även Bunta ihop o slå ihjäl dem bara tar upp detta. Forskarna skriver i rapporten:

Our results are unique in demonstrating that specific components of religious belief are mediated by well-known brain networks, and support contemporary psychological theories that ground religious belief within evolutionary adaptive cognitive functions.

Vi ser alltså ett praktexempel på hur Skånberg utelämnar delar av rapporten som motsäger hans teologiska och ideologiska ståndpunkt. Vad är syftet med att utelämna det? Kan det ha något att göra med att Claphaminstitutets enda roll verkar vara att förneka evolutionsteorin? Allt i den intellektuella hederns namn, givetvis!

Vi fortsätter med nästa stycke i Skånbergs artikel och hittar följande formulering:

Enligt en av författarna, professor Jordan Grafman vid US National institute of neurological disorder and stroke i Bethesda, Washington, är den mänskliga hjärnan uppbyggd för att tro på nästan allting så länge det finns en grund för att göra det.

Så snart något är mer mystiskt och man inte omedelbart kan se en logisk förklaring börjar Gudsområdena i hjärnan att bearbeta materialet. Av de områden som aktiverades var frontallobens ytskikt, ett område som är unikt för människan.

Notera ”tro på nästan allting så länge det finns en grund för att göra det”. Det är vi överens om, men då inställer sig frågan; vilken rationell och logisk grund finns det för att tro att en eller flera gudar existerar? Svaret på denna fråga undgår mig, alltjämt. Vilka grunder finns det för att den kristna tron är den rätta? Vilken grund har vi för att det som står i Bibeln är sant? Ni vet, gammal skåpmat helt enkelt, som ännu inte har några godtagbara svar.

Skånberg hänvisar återigen till en auktoritetsfigur, som givetvis bidrar med ett påstående som ska skänka trovärdighet åt tesen att den kristna guden finns, får man anta.

Professor Grafman kommenterar forskningen: ”Det finns ingen särskild Gudspunkt i våra hjärnor. I stället är den religiösa upplevelsen inbäddad i flera områden som vi använder varje dag. Religiös tro och religiöst beteende är ett kännetecken för det mänskliga livet, i alla mänskliga kulturer, utan någon motsvarighet hos djuren.” (The Indepedence 9 mars 2009).

Ingen förnekar att människan är konstruerad för vidskepliga tankar, och en irrationell tankeprocess. Detta är konsekvenser av mekanismer som kan och har förklarats med evolutionära modeller. Oavsett detta är inte förekomsten av sådana förmågor vare sig ett bevis för eller mot gudars existens eller religioners sanningshalt för den delen. Det enda det förklarar är att människan är mottaglig för att tro på och skapa religioner.

Att dra andra slutsatser av detta är att förhasta sig. Eller förvränga och misstolka forskningsrapporter, som vi har sett. Skånberg jämför sedan religiös fallenhet med andra naturliga behov och instinkter.

Vi har syncentrum i hjärnan som svarar mot vad våra ögon ser, luktcentrum som svarar mot vad våra näsor registrerar. Vi har mänskliga drifter som hunger, törst, sömn och sexualdrift som alla har sin tillfredsställelse.

Skulle vår gudslängtan och vår hjärnas beredskap för religiösa upplevelser vara den enda mänskliga drift och längtan som det inte finns någon faktisk grund för, och ingen relevant tillfredsställelse för? Ateisterna har onekligen en intellektuell uppförsbacke.

Tar man i beaktning att Skånberg utelämnade det faktum att forskningen visar att detta ”gudscentrum” hanterar ”gud” och människor på samma sätt, förstår man att han inte vill erkänna det som är rimligast att anta; att Gud och gudar är en manifestation av människans fallenhet att se aktiva agenter i allt som sker och vilja se någon ansvarig för dem. En annan lika rimlig tolkning är att människan har skapat Gud, inte tvärtom. Antingen ser inte Skånberg dessa förklaringar, eller så förnekar han dem.

I vilket fall som helst är det ett beteende helt förenligt med en irrationell hjärna, helt i enlighet med människans ursprung och utveckling. Och, i förlängningen, helt i enlighet med att man gärna ljuger i Jesu namn.

Att ateister skulle ha svårt att förklara detta är en ren lögn. Inte bara för att det redan har förklarats med naturliga förklaringsmodeller, men också för att det inte är upp till de icke-troende att förklara varför andra tror på något. Det är alltså inte tal om någon intellektuell uppförsbacke här. Uppförsbacken har istället blivit en brant bergsvägg, och Skånberg står vid dess fot.

Read Full Post »

Nu får det vara slut på stiljten på bloggen, förutom kommentarssektion då. Arbetet har vidtagit för de flesta av oss och då passar det väl lika bra med att dra igång lite lätt med två iaktagelser.

  • Kreationister: den alltid lika underhållande bloggaren PZ Myers tog och besökte det världsberömda kreationistmuseet i Kentucky med 300 andra glada skeptiker. Tydligen var resultatet kanske inte helt enligt kreationisternas önskemål (för en underhållande genomgång rekommenderas denna läsning).
  • Rent-mjöl-i-påsen: efter Eurovision 2009 har det dykt upp rapporter från Azerbadjan om folk som kallas till förhör för att de röstade på ”fel” låt (dvs. grannlandet Armenien). Än så länge verkar det vara en person och med förhållandevis tragikomiska förtecken (”… They said it was a matter of national security”) men är ett exempel på hur en uppkopplad värld leder till en lättare övervakningssituation. För den som fnysande pratar om gamla Sovjetrepubliker så kan det vara värt att påminna om situationen i Storbritannien; 1 på 78 vuxna, eller dryga en halv miljon människor, kom att övervakas av staten under 2008.

The Daily Mail has discovered that Sandwell Borough Council checked phone records to locate a bogus faith healer, while Lewisham Council used the anti-terror power to pursue a rogue removal firm and a rogue pharmacist.

Alarmingly, in 2008 there were 595 ‘errors’ by public authorities and the private firms who supply them with phone and e-mail information. One of the most common mistakes was typing in the wrong phone number when making a request – leading to details being disclosed about the wrong person.

(Eurovisionnyheten uppsnappades via HAX)

Uppdatering: Och där vaknade DN och SvD. Dock övertolkar DN och SvD  just nu BBCs artikel då man hävdar att 43 personer kallats till förhör. Enligt BBC är det oklart hur många som kallats till förhör (”it remains unclear how many of them have been questioned by police”), siffran 43 kommer från hur många som man tror röstade på Armenien.

Read Full Post »

No, nothing is sacred. And even if there were to be something called sacred, we mere primates wouldn’t be able to decide which book or which idol or which city was the truly holy one. Thus, the only thing that should be upheld at all costs and without qualification is the right of free expression, because if that goes, then so do all other claims of right as well.

Christopher Hithcens, Vanity Fair

Read Full Post »

Matt Dillahunty, värd för The Atheist Experience, är som vanligt klockren och rakt på sak när han i detta klipp pratar om Gud och moral, eller snarare avsaknaden därav hos Gud och i kristendomen.

Se även detta klipp (inledningen till ovanstående) där han pratar lite mer om allt omoraliskt i Bibeln.

Read Full Post »

Den förmodligen redan klassiska nyheten om den brutalt men ack så öppet ateistiske VD:n för 118800-smstjänsten väcker inte bara de religiösas nyfikenhet och stridslust — även de mest vetenskapligt illiterata tyckarna tangentbordsvomerar fram sina missuppfattningar och gravt felaktiga tolkningar av vetenskap, och givetvis detsamma gällande ateism. Tack och lov ger prästen i sms-historian mer balanserade kommentarer under två andra artiklar på denna sida. Läs mer här och här.

Marcus Svensson skriver

I konsten att minska sitt kundunderlag är den ”rationelle” ateisten och företagaren Markus Öhman en förebild. Människor med en tro är enligt honom ”galna”. Därför sprider han nu ”sanningen” med hjälp av sin teletjänst.

Notera att Svensson med illa dold avsky för rationalitet använder sig av citationstecken runt egenskapen som den frispråkige Markus Öhman uppvisar. Svensson menar också att Öhmans sms-svar är felaktigt. Jag utmanar härmed, på stående fot, Svensson att övertyga mig om motsatsen; att kristendomen inte är en saga; att den är sann, såsom den är beskriven i Bibeln. Det är, som vanligt, på de troende som bevisbördans ok vilar.

Svensson fortsätter, i väntad anda:

Öhman har, troligen omedvetet, utsatt sig själv för en logisk kontradiktion. Eftersom ateister genom tro utesluter möjligheten av en högre existens är de givetvis också att klassa som troende.

Den enda kontradiktionen som här finnes är den som Svensson själv framhåller; att ateism vore en tro. Jag vet inte hur många gånger man måste poängtera felaktigheten i det påståendet för att det ska gå fram. Frustrationen gör sig påmind, sannerligen. Att vara ateist är att inte ha en tro (på en eller flera gudar). Oftast på grund av avsaknad av goda, sunda och (ja) rationella skäl att tro att en gud existerar. I mitt fall tar jag ett steg längre, särskilt om guden som kristendomen beskriver är den framhållna övervakande och styrande makten, och beskriver mig som antiteist.

Jag tar det i enklare ordalag. Ateism är att inte ha en tro. Det är inte en tro på en icke-tro. Det är en icke-tro. Jag har ingen tro. Jag har inga goda skäl att tro på en eller flera gudar, och inga sådana skäl har heller någonsin presenterats någonstans, så därför har jag ingen tro på någon gud. Frågan om guds existens ställs även här, och besvaras på ett, med fotnoten i beaktande, synnerligen korrekt sätt.

Svensson gräver i nästa stycke sedan en grop åt sig själv när han (helt riktigt) påstår att

Vetenskapen [inte kan] bevisa en högre existens, men heller inte med bevis utesluta en sådan.

På den punkten ger jag honom stöd, men frågar samtidigt ”Varför då tro på något som det inte finns belägg eller bevis för?”. Det är för mig obegripligt. Det är väl det rationella tänkandet som gör mig sådan, att jag inte tror på vad som helst utan goda skäl för det.

Var kommer då den fullständiga okunskapen om vetenskap in då? Vi läser vidare:

Man måste dessutom tro för att förstå. Credo ut intelligam, som det heter. En forskare måste allltid göra antaganden och i ”tro” pröva sig fram. En del försöker göra tro och vetande till varandras motpoler. I själva verket är de varandras förutsättningar.

Det tjusiga latinska ordstävet till trots, felaktigheten består. ”En forskare”, d.v.s. vetenskapsman, måste göra antaganden, det kallas hypoteser, men på intet sätt kommer tro in i bilden. I varje fall inte tro som i meningen religiös tro, alltså utan rationella och välgrundade skäl för den tron. Den vetenskapliga metoden går i korthet ut på prövning av hypoteser. Man testar hypotesen/-erna med experiment eller tester. Visar dessa att hypotesen är felaktig, då förkastar man den, och om man så vill, fortsätter med en ny hypotes. Därigenom skaffar man sig kunskap om omvärlden.

Väsenskilt från detta förfarande är religion, där man har en ”sanning” i sin heliga skrift. Den är orubblig och står för den enda rätta världsbilden, oavsett hur mycket som motbevisar eller ifrågasätter den. Nåja, vi ser nog hur ni väljer bort delar som inte passar, lägger till egna personliga tolkningar, och vrider och vänder på skrifterna så de ska passa er i rådande tider. Vari ligger egentligen det heliga i Den Heliga Skrift?

Det berömda vi-och-dom-tänkandet ger sig också till känna i Svensson inlägg. Vad vore väl en text skriven av en vad jag måste anta är en religiös person utan det?

När Öhman SMS:ar ut sanningen, så är det hans ”sanning”.

Här implicerar Svensson alltså att hans ”vi” är bärare av den riktiga ”sanningen” medans ”dom” står för den felaktiga. Här står det åter de religiösa fritt att visa varför deras sanning är den rätta, och inte får ifrågasättas.

Vem är intresserad av den?

Alla som inte delar den religiösa tron; alla som sätter värde på rationellt fritänkande och auktoritetskritik. Alla som har en världsbild som tål granskning.

Inte jag.

Jag kommer aldrig att använda Markus Öhmans infantila teletjänst.

Marknadsekonomins fördelar är tydliga; välj bort det som inte passar. Men välj bort det på goda grunder. Tjänstens effektivitet är inte på något sätt avhängigt huruvida den tillgodoser just dina religiösa föreställningar och andra vidskepelser.

Behåll gärna din privata tro, njut av den om den ger dig tröst. Men tvinga den inte på andra, och kritisera inte kritiken mot den. Och läs gärna en bok eller två om vetenskap.

Read Full Post »

Jesus surfar i vattenglaset…

Som så ofta med dessa ministormar på nätet brukar ofta responsen vara så mycket mer fascinerande att följa än själva ursrpunget. I detta fallet tänker jag på Dagen-artikeln där en mobiltjänst i uppslagsverksformat skickade ett raljerande svar till en pastor på frågan om ”Vem var Jesus Kristus”. Ganska snabbt har både Dagen-artikeln och vår kommentar blivit vällästa och välkommenterade. Än så länge ligger tonvikten på de humanistiskt/ateistiskt lagda bloggarna medan motståndet främst manifesterar sig hos tidningen Dagens krönikörer.

Jesus Waves!

Jesus Waves!

Om vi tittar på vad krönikören säger så är det, naturligtvis, med irritation och viss sorgsenhet man noterar tilltaget:

Det ovanligt arroganta och rent ut sagt korkade svaret sätter fingret på den situation som Sverige befinner sig i. Å ena sidan växer intresset inte bara för livsåskådning i största allmänhet utan för kristen tro. Allt fler människor ställer sig frågan Vem är Jesus? och förväntar sig svar. Å andra sidan blir motståndet och angreppen allt hätskare. I detta finns egentligen ingen motsättning.

Således, en religion som fortfarande inte insett att dess särställning i samhället sedan länge är över blir förvånad när någon har mage att påstå att tron är en saga. Man kan alltid ha åsikter om hur den gode vd:n för företaget, Marcus Öhman, uttrycker sig i intervjun men faktum kvarstår att jag fortfarande inte ser debattens kärna.

Det erkännes gladeligen, jag ryktes med i början och började flina när jag såg artikeln. Men efter ett tag så var det helt plötsligt en annan tanke som slog mig; Vari ligger konflikten, egentligen? För det står rätt klart att denna debatt har påbörjats på fel fot. Vi börjar med att titta på det meddelande som skickades till pastorn:

Det är han som i den påhittade religionen kristendomen ska vara frälsaren. Sagan säger att han levde för 2000 år sedan och gick på vatten och hade sig.

Notera två saker:

  1. Ett sms är 160 tecken, att få in ett meddelande om ett så pass stort ämne är svårt. Detta var säkerligen en av tankarna med Holkes test.
  2. Vad säger meddelandet om Jesus? Egentligen ingenting. Det är religionen kristendom och bibeln som får sig en känga.

Således är detta på intet sätt ett ifrågasättande av den historiska karaktären Jesus, det är ett konstaterande av hur avsändaren ser på kristendomen. Det är ett klassiskt ifrågasättande av bibeln som religiöst instrument och religion som sådan. Bemötandet känns lite skyndsamt och ihoprafsat, kan det vara för att få ut sitt budskap till en internetvan generation som är snabba att kolla in vad alla länkar till. Resultatet blir ett förbluffat och sårat ”What-what!?” från kristna (eller åtminstone det massmediala språkröret) i Sverige som tycker att ens livsval ska stå höjt ovan allt ifrågasättande. Dettta noteras också av krönikören på Dagen:

För det är när kristna sätter ner foten och tar en allt tydligare del i samhällsdebatten som de blir ett hot mot dem som likt upplysningstjänstens vd vill kalla sig ”rationella”.

Ja, jag ser det som ett hot när personer vill diktera vem som ska få gifta sig med vem, vilka som ska få lyssna på vad och vem som ska få säga vad. Att man väljer att lyfta fram bibelns ogillande av homosexuella, men samtidigt hymla med ogillandet av blandandet av textilier, ja det är väl att försöka få i den fyrkantiga klossen i det runda hålet.

I allt detta kan man kanske fråga sig om detta är en ”stor” debatt eller om det är en storm i ett vattenglas där Jesus surfar omkring i ”pipen”. Nej, inte kommer detta skifta några trospositioner. Troligtvis kommer det rendera i hårda ord från båda sidor, följt av ett tillbakadragande till utgångslägren. Kanske, om det blåser tillräckligt, blir det ett Debatt-program där Janne Josefsson får, driven av sitt enorma patos, fråga sig varför humanister är så elaka och om det är så farligt att antyda att Jesus inte är frälsaren…

Men visst, om vi ska prata om ett rent marknadsperspektiv är det dumt som näringsidkare att stöta sig med någon potentiell kundgrupp men det är en annan sak. Den idén har sedan länge begravts i religiösa dogmer och humanistiska ideal.

[tillägg]Dagens redaktör har också en blänkare om detta:

En given utgång, tänkte jag. ”Sannolikt en inhyrd student som snedtänt lite och hafsat iväg ett svar.” Men så var det inte. Vd:n för företaget, vars massiva kampanjer synts över hela Sverige, själv sitter och författar sms-svaren och står för dem fullt ut. Menar att 2 miljarder kristna är galna, och att alla vet – egentligen – att kristendomen är en saga.

Det jag finner intressant vore att ställa frågan åt andra hållet; hur ser de religiösa på ateisternas ”val”. I deras värld, med allt vad syndafall, svavelosande helvete och himmelska körer heter, så borde det livsvalet vara bortom galet.  Varför skulle då ateisternas inställning vara så mycket konstigare, oavsett hur många den appliceras på. Men att som redaktören gör, använda sig av mängden troende som argument för en ståndpunkt brukar sällan sluta väl…

Slutligen, som en glad överraskning, kan vi konstatera att mannen som är ”upphovet” till allt detta, Erik Holke, har varit inne och kommenterat i ursprungspostningen här på Tankebrott. Kul och mycket främjande för ytterligare debatt.

Read Full Post »

Sanningen passar inte alla…

… eller ”som man ropar får man svar”.

En pastor i Göteborg ska hålla en predikan om Jesus liv & leverne. För inspiration sms:ar han en informationstjänst frågan ”vem var Jesus Kristus?”. Svaret var tydligen inte direkt till belåtenhet:

Det är han som i den påhittade religionen kristendomen ska vara frälsaren. Sagan säger att han levde för 2000 år sedan och gick på vatten och hade sig.

När den kristna tidningen Dagen kontaktar vd:n för företaget, Marcus Öhman, möts man inte av hukande och bugande inför en religiös grupp utan av förnöjsamhet och jovialism:

– Det är ett skitbra svar! Det kunde inte bli bättre. Det är jag som har skrivit det där svaret, säger Markus Öhman.

Han menar att svaret är självklart.

– Jag är en rationell ateist och det där svaret är sanning.

Är det ett objektivt svar?

– Ja, alla vettiga människor säger att kristendomen är påhittad.

Pastorn, som är ursprunget till historien, skräder inte orden när han konfronteras med Öhmans svar.

– Det är ett totalt naivt svar. Han har inte ens några argument! Arrogant, småkorkat och det säger mer om honom än det han uttalar sig om. Han talar inte om vetenskap, det är ingen alls som vet om tron är sann. För Erik Holkes egen del är ärendet avslutat. Men han ångrar inte att han tog upp det.

-Jag tror det kan vara bra att föra ett samtal om den här jargongen. De kunde lika gärna ha skickat en rå lögn om något annat.

Naturligtvis kan en pastor knappast påstå något annat i det här läget. Allt annat än ”lögn och förbannad lögn” hade ju tolkats som om han fann sig i att hans religion jämförs med vilken annan god natt-saga som helst. Att sedan utala sig om naivitet och vetenskap när man diskuterar religion är väl, just, lite naivt…

Kul att se de som vågar sticka ut hakan i religiondebatten, dock kan det väl bli intressant när man sms:ar in frågan ”Vem var Muhammed?”. Vem vet, kanske det blir kravaller utanför företagets huvudkontor och protestplakat mot juice?

Behead Tropicana!

Behead Tropicana!

Read Full Post »

Känner ni? Förändringarnas vindar blåser!

USA:s nya president, Mr Barack Obama, verkar vara en fritänkare med stor integritet. Inte nog med att han uttryckligen inkluderade ”nonbelievers” i sitt installationstal, när han svor presidenteden på nytt (efter att ha missat lite, pga nervositet, antar jag) i Vita Huset gick det inte bara felfritt, han gjorde det utan att inbegripa sagor i svärandet:

After a flawless recitation that included no Bible and took 25 seconds, Roberts smiled and said, ”Congratulations, again.”

(källa: Washington Post)

Sannerligen, gratulerar! Obama visar prov på mod och självständighet och visar att han vågar gå mot det konservativa etablissemanget. Det må vara en liten detalj att inte svära på bibeln, men det signalerar att USA nu går mot en mer sekulär era.

Obama said, ”Thank you, sir,” and then added: ”All right. The bad news for the [reporters] is there’s 12 more balls.”

Ja, someone got balls, helt klart.

Read Full Post »

Sällan skådar man så intressanta resultat från studier rörande religiositet som de Dagen.se presenterade häromdagen!

Studierna som det refereras till säger, i korthet, att unga amerikaner idag skapar sin egen religion; de väljer själva vad som är bra i Bibeln och hur den ska tolkas. Inget nytt egentligen för den som någonsin har pratat med en religiös som inte är bokstavstroende, men att få det svart på vitt är alltid bra.

Barna Group, en seriös och rättskaffens organisation som bedriver studier kring just religiösa frågor, redovisar i studien med rubriken Christianity Is No Longer Americans’ Default Faith en del märkvärdiga resultat. Sammanfattningen säger att

[t]he study discovered that half of all adults now contend that Christianity is just one of many options that Americans choose from and that a huge majority of adults pick and choose what they believe rather than adopt a church or denomination’s slate of beliefs. Still, most people say their faith is becoming increasingly important as a source of personal moral guidance.

Den inledningen väcker onekligen nyfikenhet, så vi går vidare till mer detaljerad redovisning.

The survey shows half of Americans believe the Christian faith no longer has a lock on people’s hearts. Overall, 50% of the adults interviewed agreed that Christianity is no longer the faith that Americans automatically accept as their personal faith, while just 44% disagreed and 6% were not sure.

Two-thirds of evangelical Christians (64%) and three out of every five Hispanics (60%) embraced that position, making them the groups most convinced of the shift in America’s default faith. The study also showed that residents of the Northeast and West were much more likely than those from the South and Midwest to assert that Christianity has lost its place as the first faith option people consider. People who said they are politically conservative, however, saw things differently than did the rest of the country: a slight majority of conservatives claimed that Christianity remains the natural choice of most Americans.

Det förvånar inte att den konservativa delen av demografin håller fast vid det gamla (hence the name conservative, Sherlock!), men att övriga delar erkänner andra religioner än deras traditionellt egna kan tyda på några saker. Antingen är de övriga från en annan kultur, och därmed är också religionen förmodligen annan. Eller så har de helt enkelt tröttnat på dogmatiska dekret om Den Rätta Tron, och vågar sig ut på nya jaktmarker efter ”svar”. Detta kan, om man drar det till sin spets, leda till att en folklig rationalism är i antågande, eftersom De Gamla Svaren inte längre tydligen duger. Jag hoppas det ligger något i den tolkningen, och att utforskandet av De Nya Svaren fortlöper i rask takt så Sökarna äntligen kan hamna i en plats utan vidskepelse och sagoväsen.

Studien sökte också svar på hur moralen påverkas av respondenternas religiositet.

By an overwhelming margin – 74% to 23% – adults agreed that their religious faith was becoming even more important to them than it used to be as a source of objective and reliable moral guidance.

[…]

A sizeable majority of almost every subgroup of the population accepted this perspective as an accurate representation of their personal experience.

Ovanstående är uppseendeväckande, minst sagt. Att basera sin moral på en samling av i grunden så omoraliska och motsägelsefulla doktriner och dekret är löjeväckande. Att påstå att Bibeln står för en objektiv moral är att visa sig vara slav under någon annans åsikter om vad som är rätt och fel, d.v.s. att inte kunna tänka själv. Jag undrar om dessa 74 % tycker att allt som står i Bibeln är objektiva moraliska rättesnören, eller om bara en del är det, och hur de isåfall avgör skillnaden. Här vill jag påminna läsaren om Euthyphros dilemma.

By a three to one margin (71% to 26%) adults noted that they are personally more likely to develop their own set of religious beliefs than to accept a comprehensive set of beliefs taught by a particular church. Although born again Christians were among the segments least likely to adopt the a la carte approach to beliefs, a considerable majority even of born again adults (61%) has taken that route. Leading the charge in the move to customize one’s package of beliefs are people under the age of 25, among whom more than four out of five (82%) said they develop their own combination of beliefs rather than adopt a set proposed by a church.

En intressant utveckling, verkligen. Men det kan bara betyda att i förlängningen ifrågasätter man sin tro som sådan, om en initial kritisk tangegång har inletts, vilket är ett stort steg i rätt riktning. Den Heliga Skrift är inte så helig längre; bara för att det står i Bibeln betyder inte att det är sant. Men det rimmar samtidigt lite illa med den ökade tilltron till Bibeln som moraliskt rättesnöre.

Andra resultat från studien:

  • Av de som beskrev sig som kristna tror nästan hälften att Satan inte finns, eller, mer än hälften tror att Satan existerar, beroende på vilken vinkling man vill göra.
  • En tredjedel tvivlar på att Jesus syndade (när han levde). [Min anm: Om han levde, that is.]
  • 40 % tycker inte att de har något ansvar att missionera.
  • 25 % avvisar tanken att Bibeln är ofelbar och oklanderlig i det den förespråkar.

Värt att poängtera är alltså att en betydande andel av de ”nya kristna” inte tycker att faller på deras lott att sprida ordet om något som de anser har brister och inte är fullt korrekt och rätt.

I tankarna kring studiens implikationer nämner George Barna att en konsekvens av den nya formen av kristendom är  att

[g]rowing numbers of people now serve as their own theologian-in-residence. One consequence is that Americans are embracing an unpredictable and contradictory body of beliefs.

(min förstärkning)

Ja, du läste rätt. Herr Barna menar, antar jag, att Bibeln i sig inte är motsägelsefull och att huvudpersonen, i alla fall i Gamla Testamentet, inte är lynnig och har ett svängande humör. I beg to differ, som Barnas landsmän säger. Men det är ett ämne för en annan , mycket längre, artikel. Jag nöjer mig med att påpeka att den som påstår sådant, den har inte läst Bibeln eller ägnar sig åt avancerade och intellektuellt ohederliga försköningar och teologiska undanmanövrar.

Det fastlås också att den nya religionen har baserats på

personal combinations of theology drawn from a smattering of world religions such as Christianity, Buddhism, Judaism, Hinduism, and Islam as well as secularism.

Det glädjer mig att se att sekulära idéer fick vara med på ett hörn, eftersom det torde vara det självklara valet för en modern demokrati. Sammantaget är siffrorna fortfarande i mitt tycke fortfarande för höga med avseende på tjusningen av religion och tendenser till tro, men utveckling av dessa aspekter är positiv, då De Nya Troende väljer sin egen väg, de tar inte skrivna dogmer för sanning. De tänker självständigt.


Read Full Post »

Visst verkar rubriken paradoxal? Det gör den för att den är det. Lika paradoxal och lika felaktig som att säga att ateism är en tro.

Det tål att påpekas, redan nu, att ateism innebär avsaknad av tro (på en eller flera gudar). Det betyder att man inte har någon tro på någon gud. Rätt så enkelt, men jag förstår att någon som inte kan föreställa sig något annat än vad dennes egna teistiska/religiösa världsbild dikterar.

Nåväl. Patrik Engellau skriver på Newsmill en artikel med rubriken ”De missionerande ateisterna”. Redan i ingressen snubblar han på definitioner och missuppfattningar när han skriver att

[ä]ven ateister sätter tro före vetande, för vetenskapen kan inte avgöra om Gud finns eller inte. Det speciella med de moderna ateisterna är deras missionerande nit. De är i allmänhet mycket mer militanta än de gudstroende. Toleransen kommer i kläm.

Premissen, slutsatsen och hans tolkning av ateism är alla lika felaktiga. Ateister sätter inte tro före vetande, åtminstone inte de mer skeptiskt lagda. Jag tror visserligen inte på någon gud, men av den enkla anledningen att det inte finns några goda skäl att göra så. Det är en icke-tro. Han har däremot rätt i detaljen att vetenskapen inte kan avgöra guds existens. Det stämmer, men det kan inte heller han göra. Han kanske tror att en gud finns,  men det gör varken från eller till för dennes verkliga existens, vilket han också erkänner, men irrar bort sig då han menar att ateister har en icke-tro och därför har en tro.

Vad gäller det militanta draget hos somliga ateister kan jag till viss del hålla med. Men, vad är det för fel med det isåfall? Är det skrämmande att behöva möta argument som man som troende inser är svåra att svara på utan att tvingas tvivla på sin tro? Är det så skrämmande att behöva reflektera över sin tro? Toleransfrågan ska vi däremot inte ens gå in på, då religion både historiskt och än idag är intolerans på hög nivå. Det är bara att se sig om i världen för att inse detta.

Engellau slår sedan på stora felslutstrumman när han proklamerar att

[a]teismen är därför en religion, visserligen en gudlös religion, men en religion likafullt. Det är viktigt att förstå att ateister i denna bemärkelse är religiösa människor. De har en tro som de håller för sanning.

Ovanstående är ett trött gammalt argument som inte har någon egentlig grund, eftersom det bygger på ett missförstånd av rang. Ateism är inte en religion. Det är endast, återigen, avsaknad av tro på en eller flera gudar. En religion har dogmer, rättesnören och oftast heliga skrifter. Det har inte ateismen. Ateister tror inte på gudar eftersom inga goda grunder för att tro på någon gud finns. Det är inte en tro, det är inte en religion att rationellt förhålla sig till att inte tro på något som det saknas belägg för.

När man trodde att det var slut på absurda uttalanden kommer nästa.

Till exempel verkar Ulvaeus inte tycka att kristna föräldrar ska få uppfostra sina barn i den kristna tron. Man tror man läser honom fel och kollar igen, jo det står så: man ska ”inte behöva vara i närheten av något som luktar indoktrinering som barn. Det är barnets självklara rättighet.” Man undrar vad som skulle hända om ärkebiskopen offentligt krävde förbud mot sekulär uppfostran och ateistisk indoktrinering av barn.

Han refererar här till Ulveaus artikel om friskolor, som även den har omnämnts här på Tankebrott. Här visar Engellau igen prov på grava missförstånd av vad ateism och sekulära idéer innebär. Det torde vara självklart att barn inte ska indoktrineras i att tro att en särskild tro är den rätta. Att ha ett sekulärt samhälle innebär inte att det är förbjudet med religion. Religion ska vara privat, den får finnas, men som mest ska den vara privat. Den offentliga arenan, samt skolväsendet, måste vara sekulärt. Barn ska inte behöva växa upp i en tro som påtvingas av föräldrarna, och med uppfattningen att den tron är den rätta. Det leder bara till motsättningar och det berömda vi-och-dom-tänkandet. Vad ärkebiskopen anbelangar är det irrelevant, eftersom ett sådant uttalande skulle grunda sig i en trosuppfattning, vilket en sekulär idé inte gör.

Att försöka förbjuda gudstron är att förbereda ett kliv tillbaka till medeltiden.

Det påstår Engellau, men vad han förbisett är att ingen vill förbjuda gudstro. Han bränner halmgubbar. Det står honom fritt att tro att så är fallet, men att basera argument på det leder ingenvart eftersom ett förbud inte är aktuellt. Det vore givetvis en önskedröm att alla människor agerade på rationella grunder, utan irrationella trosuppfattningar som grund för handlandet, men det är som sagt en utopi. Det betyder dock på intet vis att gudstro ska förbjudas. Så länge den är av privat natur är det upp till var och en att ägna sig åt vilken vidskepelse man vill.

Och tänk vilket slöseri på engagemang, tid och resurser alla dessa utsiktslösa nollsummestrider om huruvida Gud finns eller inte! Hur man än bråkar kommer man aldrig fram till ett svar som tillfredsställer alla. Hur mycket klokare och värdigare vore det inte om människorna lät sin nästa tro på vad hon vill och i stället ägnade sina krafter åt att lösa de gemensamma problem vi har oavsett vad vi råkar tro på.

Jag håller med om att det är ett Sisyfosarbete att föra debatten om gudars existens, men det beror på att gång efter annan kommer någon med samma gamla argument som vederlagts om och om igen. Inget nytt, alltid samma gamla vanliga skåpmat. Det är också sant att man genom rationella argument aldrig kommer tillfredsställa någon som hyser en önskan om att gudar ska existera, eftersom deras världsbild bygger på den, den skänker dem tröst, och därmed är den känslobaserad förutom att den är irrationell.

Jag skriver också under på att vi måste arbeta för att lösa våra gemensamma problem, men faktum är att många av problemen beror på religiösa föreställningar, och inte sekulära idéer. Det går inte att nå konsensus då den ena sidan baserar sin ståndpunkt på ologiska argument, övernaturliga krafter, himmelska dogmer och diktat samt i många fall sekteriska läror.

Beträffande Engellaus rubrik, ”De missionerande ateisterna”, vill jag avsluta med att göra skillnad mellan å ena sidan att missionera för rationellt tänkande, upplysningsideal och humanism, och å andra sidan att missionera med budskap om övernaturlighet, dogmatiska föreställningar och irrationella begrepp. Att ens antyda att det första är förkastligt, att inte inse det farliga i att förespråka och uppmuntra vidskepelse och irrationella idéer övergår mitt förstånd.

Låt missionen börja!

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: