Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘felslut’

Apropå den senaste artikeln, Naturligtvis är det väl så?, så kom idag en kort notis från TT (via t.ex. DN, SvD, Expressen och Aftonbladet) om kosttillskott och bristen på översyn från myndigheter. Den aktuella situationen man rapporterar om är amerikansk, men ämnet som sådant har direkt bäring på oss i Sverige också.

”Av de över 54.000 kosttillskottsprodukterna i Natural Medicines Comprehensive Database har bara ungefär en tredjedel någon rimlig nivå av säkerhet och effektivitet som stöds av forskning”, skriver Consumer Report.


Organisationen pekar ut tolv ingredienser som anses speciellt farliga: stormhatt, pomerans, chaparral, kolloidalt silver, hästhov, vallört, malva, germanium, skelört, lobelia och yohimbe.

De möjliga farorna är skador på lever och njurar och påverkan av hjärtrytm och blodtryck.

Vi har tidigare skrivit om andra natur- och alternativläkemedel här på Tankebrott som verkligen inte är att rekommendera att ta. Till exempel så har vi hela affären med tungmetaller i ayurveda-preparat, men även kolloidalt silver tillhör sådant med utebliven effekt men med betydande risker (t.ex. smurfsyndromet, agyria).

Men inte ens TT kan hålla sig från det totala felslutet i att påstå att allt naturligt är lika med bra. Eller rättare sagt; bara för att något är dåligt så skiljer det sig från det naturliga. I telegrammet står det att läsa (min förstärkning):

USA:s kongress uppmanas att ge FDA mer makt att förbjuda medel som lanseras som ”naturliga” trots att de innehåller farliga ämnen.

Vänta lite nu, ”trots att de innehåller farliga ämnen”? Är vi tillbaka till att försöka understryka misstaget i att knapra på en bit bly, tungkyssa en eboladöende eller att bo ovanpå en vulkan? I skrivandets stund har DN haft den goda smaken att omformulera sin artikel, dock osäkert om det beror på ovan nämnda formulering eller om man ville ha med en kommentar från branschorganisation Svensk Egenvård.

Dock ger DNs uppdaterade artikel skäl till att ställa sig något tveksam till hur branschen ser på det man säljer. För trots ett viss fokus kring bevisad effekt finns i originalnotisen har detta nu fallit bort. Istället siktar man in sig enbart på säkerhet.

Det finns även branschriktlinjer som tagits fram av Svensk Egenvård, en organisation för företag i hälsobranschen, som medlemmarna ska följa. I nuläget finns det inget som kan bevisa att riktlinjerna verkligen följs men inom ett par veckor lanseras ett certifieringssystem.

– Vi jobbar hela tiden för att det ska bli tryggare och säkrare för konsumenten, säger Annika Hjerpe, informationschef på Svensk Egenvård.

Tryggare? Så, om man säljer destillerat vatten som ”bra mot det mesta” så är det helt ok? Destillerat vatten är ju förhållandevis säkert, om man inte får in orenheter vid packningen. Varför vägrar man att befatta sig med bevisad effekt, både från branschens sida och från svenska myndigheters sida?

I och för sig är det väl rätt självklart varför branschen vägrar, detta är trots allt deras leverbröd. Skulle undersökningar visa att deras metod, vare sig det är Kan Jang, akupunktur, homeopati eller rosenrot, är verkningslös så går man miste om en hel del pengar. Men att svenska myndigheter fortfarande låter Läkemedelsverket reglera införandet av homeopatika på den svenska marknaden är nästintill löjeväckande. Man kan ju undra varför man inte löst det hela såsom i USA, där håller motsvarigheten till Livsmedelsverket i tömmarna för till exempel homeopatika.

Blåfärgning av huden, efter användande av kolloidalt silver

Agyria - permanent färgning av huden efter bruk av kolloidalt silver

Även om det inte förekommer i notisens text så frodas naturligtvis det man kan kalla för konspirationstänkandet bland kommentarerna till artikeln (och artiklar i gemen som kritiserar alternativmedicin). För det finns naturligtvis inget annat skäl att gå ut med varningar kring tungmetaller och verkningslösa medel än att skydda sina egna inkomster. Cui bono och ”den som sa’t han va’t”, kort och gott.

För den här typen av rapporter är köpta av antingen Big Pharma (dvs. läkemedelsbranschen) eller The Man (dvs. staten/storebror) som inte vill att folk ska må bra och ordna sin egen hälsa.

Hur som helst, vi kan konstatera att det fortfarande är förbenat svårt att hålla sig från att dra paralleller mellan ”naturligt” och ”bra”, samt ”onaturligt” och ”dåligt”, även i svensk dagspress. Och om man är ideologiskt övertygad över alternativbranschens förträfflighet (och etablissemangets obeskrivliga ondska) kan inga rapporter få en att ändra ståndpunkt. Det är inte alltid fult att tjäna pengar, som sagt.

Slutligen, för en underhållande exposé i felslut rekommenderas läsning av kommentarer till tidningarnas artiklar, visst höjt blodtryck utlovas.

Annonser

Read Full Post »

Att något är naturligt ses nästan alltid som en kvalitetsstämpel eller som ett tecken på att det är rätt. I vissa kretsar anses det också vara det enda rätta, men oftast används det som ett stöd istället för ett primärt argument. Men hur det än används är det varken oproblematiskt eller särskilt dugligt, eftersom det egentligen inte säger något om företeelsen i fråga, mer än att det inte är syntetiskt eller, ja… onaturligt.

”Det är naturligt!”

Förespråkare av alternativmedicin och andra behandlingsmetoder som saknar riktig vetenskap att stödja sig mot använder sig inte sällan av något som liknar detta. Man menar då direkt eller indirekt, att eftersom örten, behandlingen eller vad det nu må vara är naturlig så är den också därför ofarlig, bättre än ”onaturliga metoder” och rätt för alla.

Detta är inte på något vis ett bra resonemang. Slutsatsen att ”det är naturligt, alltså rätt” är ett logiskt felslut. Man kan peka på en lång rad av naturligt förekommande fenomen eller substanser som är synnerligen farliga och oönskade. Jordbävningar är inte ofarliga, arsenik är inte så hälsosamt och ebola vill väldigt få smittas av, trots att det är naturliga företeelser.

Det finns djurarter som äter upp sin avkomma om den råkar födas missbildad eller på annat sätt är livsoduglig. Det förefaller alltså vara naturligt att göra så. Ser man någonsin förespråkarna av Det Naturliga™ föreslå det som Ett Naturligt Sätt™ att ta hand om barn som föds med skador eller sjukdomar?

Det är spännande att fundera på vad som kan eller ska klassas som naturligt. Är mediciner eller tekniker som människan uppfunnit, förädlat eller utvecklat inte naturliga? Människan kan nog klassas som naturlig, så är då inte det människan gör och har utvecklats till att åstadkomma också naturligt? Det vore intressant att veta hur långt tillbaka i den tekniska utvecklingen det naturliga slutar och det onaturliga börjar.

Förfäderna till människan kanske såg med förakt på de artfränder som stoltserade med att ha bemästrat elden och uppfunnit hjulet. Puristerna bland djuren skrattade åt det fåfänga och frusna modelejonet som börja klä sig i skinnet från andra djur. Antagligen fick jordbruksinnovatörerna utstå en del spott och spe från de som ibland lyckades äta sig mätta på det som växte vilt, helt naturligt. Mest troligt tittade de andra djuren snett på människan när den började bygga så onaturliga saker som flervåningshus med vattenklosetter och treglasfönster.

För att inte tala om när man med onaturliga mikroskop började upptäcka och undersöka mikroorganismer, däribland virus och bakterier som hittills gäckat människan och orsakat död och ohälsa. Det onaturliga steget att bekämpa dem med olika onaturliga mediciner kan bara inte vara rätt och riktigt. Att livslängden har ökat markant under de senaste århundradena tack vare bland annat onaturlig modern medicin är av allt att döma ett brott mot Det Naturliga™.

”… och så är det ju naturligt!”

Nyligen hade min sambo och jag återigen kontakt med en förlossningsläkare som informerade om riskerna och fördelarna med kejsarsnitt kontra vaginal förlossning. Det är rutin att undvika snitt så långt det går, eftersom man föredrar det naturliga sättet av flera skäl, inte bara medicinska — det är även en kostnadsfråga. Vaginal förlossning har dokumenterade fördelar men också klara nackdelar och liksom med det mesta inom medicin handlar det om nytto- och riskavvägning.

Denne förlossningsläkare var tveklöst mycket kompetent, men jag fick bita mig i tungan när han efter att ha nämnt några av fördelarna med vaginal förlossning leende lade till att ”det är också det naturliga, det är så evolutionen har ordnat det, så det är ju att föredra”. Det är förvisso sant att en vaginal förlossning har effekter både på barnet och mamman som är fördelaktiga, men det ska inte förväxlas med att det är den bästa lösningen bara för att evolutionen har lett till det. Läkaren i fråga menade det säkert inte så heller, det var nog något han bara sade (till exempel för att lugna förlossningsnervösa blivande mammor) men det är en vanlig missuppfattning.

Förlossningskanalen, själva graviditeten och alla involverade mekanismer är produkter av evolutionen. Detta innebär dock inte att de därför är optimala lösningar eller ”som det ska vara”. Innan modern medicin gjorde sitt intåg var en vanlig dödsorsak bland kvinnor och barn just att dö i barnsäng (under eller strax efter en förlossning). Om man inte har ”onaturliga metoder” till hjälp är en naturlig förlossning ett riskfyllt äventyr.

Evolution kan sägas ge resultat som är ”good enough”. Det är inte en process som alltid ger bästa tänkbara lösningar, vilket också märks i att människokroppen är full av opraktiska och galna lösningar. De har helt enkelt fungerat ”good enough” för att avkomma ska produceras men då med följden att genetiska förutsättningar som medför dessa suboptimala lösningar ärvs till nästa generation.

Det blev trots allt kejsarsnitt, även denna gång av medicinska men naturliga skäl. Min familj är alltså en onaturlig familj som inte vore en familj om Det Naturliga™ fick bestämma.

Read Full Post »

Och som om vi behövde mer bevis på att vi är lata på den här bloggen… Jaja, sluta klaga och läs istället.

XXXXXXXX

Likställande av valaktivister med vaginainkräktare

Vecka: 23-24
Brottstitel: Likställande av valaktivister med vaginainkräktare
Sammanfattning: Veckan efter EU-valet postar den centerpartistiska riksdagskvinnan Annika Qarlsson följande text på sin blogg:

Många ha senaste veckan försökt ge svaren på varför det gick som det gick i EP-valet. Tänker inte bidra med någon lång utläggning på vad jag tror. Däremot så finns en tanke och en reflektion kopplat till Piratpartiets framgång med många unga män som lagt sin röst på dom för att värna den personliga integriteten. Tänker på statistiken som kom härom dagen som visar att det är ofattbart många unga kvinnor som våldtas av unga män som de känner lite grann eller lite mer.

Och jag får inte ihop det – tycker unga män att integritet är viktig eller tycker de inte det???

CJs kommentar:

Innan hatfesten verkligen börjar så kan vi först konstatera att fru Qarlsson gjort avbön på sin blogg efter att uppmärksamheten blev lite väl mycket. Så illa att det blev en ursäkt nummer två idag. Vad jag dock tycker att läsarna bör göra är att ta en fundera kring vad avbönen egentligen består av.

Jävligt klantigt att skriva så att många uppfattar det som att jag anklagar dom för att vara våldtäktsmän. Fel av mig ! Helfel av mig !!!

Ursäkten tar hand om en tolkning som faktiskt jag, och en hel del med mig tror jag, absolut inte gör.

Min tolkning av hennes första inlägg är att hon tycker att ”vi” unga män (inte helt sanningsenligt men en majoritet så låt gå) har prioriterat att försöka få ladda ner gratis istället för att skydda Sveriges kvinnor. Det är inte bara en felaktig analys utan också en fruktansvärt ohederlig sådan. Komplett med en halmgubbe och lite annat smått och gott.

Nog för att det kan svida att vara omsprungna av ett parti som lyckats entusiasmera massorna klart mer effektivt än vad Sveriges så kallade mest ”integritetsvänligaste” parti, gör men nog kan en riksdagsledamot lägga band på sina formuleringar så att man inte angriper 7,1% av väljarkåren?

Något man dock kan vara rätt säker på är att postningen inte tas för vad det är av läsarna, en trådfis av stora mått, utan anses vara kanske världshistoriens största skymf. Så, debattens vågor kommer att gå höga och krav på ursäkt har och kommer att höjas. Och mitt i allt detta har ytterligare en i grunden välmenande (med avseende på kvinnofridsfrågan) men ack så oskarpt verktyg sett till att föra kvinnosaksfrågan tillbaka några steg.

Anundis kommentar:

Kanske det vid det här laget börjar klarna att riksdagsledamotstatus inte automatiskt medför skarpsynt argumentation och tankeprocess, i fall att någon därute skulle behaga sig att påstå att våra folkvalda besitter särskild tankekapacitet som berättigar den beslutsfattande rollen.

Antingen är Qarlssons klavertramp ett ärligt tecken på att rastvisslan blåst i hjärnkontoret, eller så, om man klär sig i den cyniska dräkten, är det ett medvetet (men ack så taffligt) försök att misstänkliggöra piratpartister tillika ungdomar med starka åsikter. Vi vet ju alla sen gammalt att vad ungdomar tycker och tänker är helt ointressant och i bästa fall naivt, eftersom de bara slåss och knarkar och stjäl och skolkar och ljuger och skojbögar och boffar tändargas, när de inte super förstås, och våldtar tjejer efter att de hittat dem desperat utfläkta på allehanda dejtingsajter där de hittade dem när de finkammade nätet efter bombrecept och piratkopierade ultravåldsspel.

Skämt åsido och raljerande i all ära, men kan verkligen Qarlsson ha halkat så illa i härledningstrappan? Något annat än feltänk är svårt att utläsa ur hennes besynnerliga fråga. Hur kan man ens formulera en sådan sned tanke och inte se misstaget innan man trycker på ”Visa hela världen hur jag tänkte snett här”-knappen?

Jag undrar just hur hennes resonemang ser ut kring andra frågor som hon är med och beslutar om i riksdagen. Synar man logiken och det underförstådda i hennes redan välspridda inlägg kan man undra hur hon framställer andra funderingar, och vilka konsekvenser det får för eventuellt beslutsfattande.

Om det istället för en (alldeles troligt felaktig) piratpartister-är-våldtäktsmän-tolkning är frågan om den tolkning som CJ talar om här ovan är det knappast bättre då heller. Nej, vi har här inte bara ett exempel på tankebrott. Vi är faktiskt förärade ett exempel på ett tankebrott som förblir ett tankebrott även om det tolkas välvilligt. Om det tolkas som att man antingen är engagerad i integritetsfrågor eller har åsikter om jämställdhets- och kvinnovåldsfrågor, även då har Qarlsson uppenbarligen formulerat sig illa. Tolkas det som det nog var tänkt att framstå var det ändå pinsamt formulerat och ger i bästa fall en ”suck, dessa politiker igen…”-respons som inte ökar hennes trovärdighet.

Det är svårt att se vilken tolkning av Qarlsson inlägg som skulle göra formuleringen försvarbar. Mången reaktion på det har helt klart i många fall varit överdriven, även här framlagd med hejdlösa hyperboler. Retoriska spetsfundigheter till trots, den här typen av feltänkta resonemang (vad än hon egentligen menade) är inget vi vill se att våra folkvalda använder sig av.

Veckans nästan Tankebrott:

Read Full Post »

Välkomna, mina damer och herrar!

Det har gått lite för lång tid sen senaste lektionen i denna lilla skola, men somliga av er har säkert fått ert lystmäte i ämnet av diskussionen i radio, där blygsamme undertecknad medverkade. Trots att det gått några veckor sen sist hoppas jag att ni inte har glömt vad vi gått igenom i de tidigare delarna. Om så är fallet finns länkar till dessa delar i slutet av denna artikel.

Utan att öda mer tid på kallprat går vi raskt in på fem nya exempel.

16. Det sluttande planet

Ofta benämnt som ”Slippery Slope” och innebär att man (felaktigt) argumenterar för att om ett påstående gäller, då måste även ett överdrivet eller på annat sätt extremt resonemang också gälla, eftersom man inte tycker att det går att dra en gräns mellan det verkliga påståendet och extremfall. Exempel: ”Om vi ska tillåta marijuana är det bara en tidsfråga innan vi börjar dela ut heroin till frukosten på förskolor”.

17. Ad hoc-argumentation

Latin för ”till detta”. Det här argumentationsfelet begås när man ändrar eller omformulerar sitt påstående så det passar den uppkomna situationen eller de argument man bemöter. Man omdefinierar alltså premisserna så att de håller för nuvarande situation. Exempel:

Jag ser aldrig svensk film!
Men.. du såg ju Jägarna igår, väl?
Jag ser aldrig svensk film som inte handlar om jaktrelaterade mord!

18. No True Scotsman

Mycket lik föregående exempel, men med skillnaden att man inte ändrar själva premissen, utan snarare att man omdefinierar kärnan i motargumentet så att premissen fortfarande håller. Detta är inte ovanligt i diskussioner kring religion. Exempel:

– Ingen kristen kan acceptera homosexuella äktenskap!
– Men prästerna i min församling gör det.
– De är inte riktiga kristna!

19. Argumentum ad baculum

Ungefär ”hot med käppen”. Tillhör gruppen av felslut som anspelar på känslor istället för rationella argument. I det här fallet med hot om våld eller annan negativ konsekvens. Som ni säkert märker är detta ett specialfall av nr 10 i del 2, Argument from Final Consequences, men här säger inte argumentet något om premissens sanningsvärde. Exempel:  ”Om ni inte tror på Gud kommer ni att hamna i helvetet!”. I exemplet säger förstås inte bestraffningen något om premissens sanningshalt, och här är dessutom bestraffningen starkt beroende av att premissen är sann, vilket slutar i en petitio principii som exemplifieras under punkt 11 i del 3.

20. Argumentum ad populum

Detta är ett fall av de så kallade genetiska argumentationsfelen, som alla utgår från att trovärdigheten för ett argument bestäms av källan för påståendet. Vi lärde oss i del 1 om ad hominem som tillhör samma klass av felslut. I det här specifika fallet använder man populariteten hos något som indikation på dess sanningshalt. Exempel: ”Kristendom är den största religionen, så du kan väl inte påstå att den inte är sann?” Felet ligger som ni förstår i att det inte är antalet personer som tror på något som avgör huruvida det är sant.

Som ni såg under punkt 19 kan flera argumentationsfel bakas in i ett och samma argument. Det är inte ovanligt, och beror helt enkelt på att ett argument kan vara felaktigt på många sätt och på flera plan samtidigt.

Till nästa gång får ni i hemläxa inte bara att upptäcka felslut, men även att se om de ni hittar består av flera.

Read Full Post »

Var hälsade!

Det är nu dags för den tredje delen av retorikskolan. Vi ska fortsätta titta på fem nya argumentationsfel och logiska felslut man stöter på då och då. Ni hittar del 1 här och del 2 här.

11. Petitio principii

På engelska även kallad ”begging the question”. När man framhåller ett argument som bygger på en premiss som är okänd eller obevisad begår man detta argumentationsfel. Exempel: ”Vetenskap är dåligt, för vetenskapen ändrar sig hela tiden!”. Den ”osagda premissen”, så att säga, är här att förändring är dåligt. För att påståendet ska hålla, måste man visa att förändring är dåligt. Man bör dock vara på sin vakt, eftersom denna logiska uppbyggnad är valid. Slutsatsen följer formellt av premissen, men den är inte bindande, just för att premissens sanningsvärde är okänd.

12. Tautologi

Detta är ett påstående eller resonemang som alltid är sant, oberoende av de enskilda delarna sanningsvärden. Även kallat cirkelbevis, eftersom slutsatsen också är premissen. Det går däremot inte att visa att delarna är sanna baserat på hela satsen. Exempel: ”Gud finns för Bibeln säger det, och Bibeln är Guds ord”.  Cirkelbevis kan givetvis vara längre än exemplet här, och är vanligare än man tror i vardagen.

13. Cum hoc ergo propter hoc

En till tjusig latinare, mycket lik nr 4 i del 1, men här med betydelsen ”med det, därför på grund av det”. Man förväxlar alltså korrelation med kausalitet. Exempel: ”Vi kan se att glassförsäljningen sjunker under vinterhalvåret, därför orsakar lägre glasskonsumtion lägre utomhustemperatur”. Felslutet torde vara uppenbart för alla; att något sker samtidigt är inte samma sak som att det ena orsakar det andra.

14. Inkonsistens

Diskuterar ni med t.ex. förespråkare av så kallad alternativmedicin kommer ni nästan garanterat att mötas av detta ologiska förhållningssätt. Det innebär att man applicerar en uppsättning kriterier på sina egna påståenden, men helt andra på någon annans. T.ex. ”Västerländsk skolmedicin måste regleras och testas för säkerhet, men mina magiska örter och antroposofiska hopkok behöver inte genomgå sådant”.

15. Förväxlande av oförklarligt och oförklarat

Personer med böjelser för det paranormala svänger sig med detta ofta. De påstår att ljudet de hörde, eller något de såg, är oförklarligt. Om så vore fallet, då skulle det betyda att alla tänkbara och möjliga orsaker är uteslutna, och endast paranormala förklaringar återstår. Kontentan är alltså att bara för att man just nu inte kan förklara något, t.ex. på grund av knapphändig information, så är det inte oförklarligt under alla omständigheter; det är helt enkelt oförklarat än så länge. Kreationisternas God of the Gaps-argument är en hybrid av detta fel och punkt 7 i del 2.

Vår genomgång av retoriska fulknep och tankevurpor fortsätter i del 4. På återseende!

Read Full Post »

Hej och välkomna tillbaka till Tankebrotts lilla retorikskola där vi tar upp olika logiska felslut och andra vanliga argumentationsfel. Förra gången började vi med fem mycket vanliga varianter av ”feltänk”, som man kan kalla det. Idag ska vi titta närmare på ytterligare fem. Ni kan läsa del 1 i serien här.

6. Argumentum ad Ignorantiam

Du begår detta fel om du påstår att något är sant eftersom man inte vet att det är explicit falskt, eller om man menar att något är falskt eftersom vi inte har belägg för att det är sant. Man hänvisar alltså till avsaknad om kunskap för det faktiska förhållandet och framlägger det som bevis för sin ståndpunkt. Exempel: ”Ingen har någonsin bevisat att Storsjöodjuret inte finns, så därför tror jag på Storsjöodjuret!”. En variant på detta ser ni under nästa punkt.

7. Argument from Personal Incredulity

Exempel på det här stöter man på väldigt ofta i diskussioner kring och om t.ex. vetenskapliga fenomen. Innebörden är att eftersom man personligen inte förstår hur eller varför något skulle kunna vara som det är, så kan det heller inte vara som det påstås vara. Självklart är inte ens personliga okunnighet om ämnet i fråga ett riktmärke för sanningshalten. Exempel: ”Jag tror inte på evolution för jag kan inte begripa hur det skulle gå till!”

8. Tu quoque

Det betyder ”även du”, och används då man ertappats med att begå något fel och försvarar sig genom att påtala fel hos den som påvisar felet. Felslutet är alltså att ens egna fel inte minskar i betydelse bara för att någon annan också gör samma eller andra misstag. I norrländsk folkmun ofta ”NÅ DU DÅ!”.

9. Non sequitur

En snitsig latinare igen, med betydelsen ”det följer inte” och innebär att slutsatsen inte följer av premisserna. Exempel: ”Mats gillar TOTO. så han lyssnar nog bara på gubbrock.” Som ni förstår utgörs felet där av att man antar att Mats inte kan lyssna på annan musik också. Man har givetvis svårt att tro det i exemplet, men ”det följer inte” nödvändigtvis av premissen att så är fallet.

10. Argument from Final Consequences

När man framhåller att ett påstående får, eller kan få, en särskild konsekvens och därför inte kan/bör/får vara sant, då begår man detta fel. Man hänvisar alltså till mer eller mindre långtgående konsekvenser av påståendet, som om de skulle ha betydelse för sanningshalten för t.ex. ett fenomen. Exempel: ”Om universum expanderar, då kommer ju universum bli väldigt tomt och ensligt till slut, det låter obehagligt, det tror jag inte på”.

Det var allt för den här gången. Håll korpgluggarna öppna efter de här tio argumentationsfelen ni lärt er hittills så tar vi upp fem nya nästa gång!

Read Full Post »

Med anledning av CJ:s utmärkta exempel på auktorietsargumentet finner Tankebrottarna det för gott att ha en liten genomgång av vanliga logiska fallgropar, eller logiska felslut som de också kallas, något man ofta stöter på i debatter och retoriska sammanhang av olika slag.

Vi mjukstartar med fem av de vanligaste och tar upp fler i kommande artiklar. Allt för att vässa era skeptiska verktyg och hålla dem i brukbart skick när ni tar er an allsköns argument, dels för att lättare kunna upptäcka dem, men också för att undvika att använda dem själva (vilket inte alls är enkelt, även om man själv känner till dem väl).

Without further ado, here goes;

1. Argument from authority

CJ har som sagt redan berört detta argumentationsfel i en tidigare artikel, men det tål att upprepas, eftersom det är mycket vanligt och används i många debatter och diskussioner, av såväl lekmän som mer erfarna och högburna forskare eller debattörer. Auktoritetsargumentet innebär alltså att man hänvisar till en auktoritet eller högt uppsatt person, med avsikten att visa att dennes ställning eller status allena skulle vara en garant för argumentets giltighet. Så är givetvis inte fallet. Även forskare, experter och andra auktoriteter kan ha fel. För att undvika denna fallgrop bör man istället fokusera på vad denne auktoritetsfigur säger. Eller, det är inte vem som säger något som betyder något, det är vad denne säger, och varför denne har skäl att ha den uppfattningen som är relevant.

2. Ad Hominem

Närbesläktat med auktoritetsargumentet är personangrepp, eller ”ad hominen” som det heter på latin. Denna variant är en sorts motsats till auktoritetsvarianten. Det går ut på att man fokuserar på en egenskap eller ett karaktärsdrag hos personen som framför ett argument, men att man med det som grund istället avfärdar dennes argument. Exempel: ”Anundi är ju från Norrland, och vi vet väl alla att norrlänningar är lite sär, så det han säger kan inte tas på allvar”.

3. Falsk dikotomi, eller falskt dilemma

Denna variant är i ytterst vanlig då man diskuterar med kreationister/ID-anhängare eller andra religiösa förespråkare. Kontentan av detta logiska felslut är följande: ”Ditt alternativ är fel, därför är mitt alternativ rätt!”. Det man förutsätter här är att det bara finns två tänkbara alternativ. Det kan finnas flera andra alternativ, och inget av de föreslagna två behöver vara det rätta. Liknande är felet att om en teori eller ståndpunkt är fel, så är någon eller några andra automatiskt korrekta. Felet där ligger i att ett arguments giltighet i regel inte bestäms av ett motarguments felaktighet.

4. Post hoc, ergo propter hoc

En personlig favorit, kanske mest för att den har en så härlig klang på latin. Det betyder ”efter det, därför på grund av det”. Väldigt vanligt bland kvacksalvare och förespråkare av vissa varianter av så kallad alternativmedicin. Det här är nog kanske den mest grundläggande fallgropen vi människor svänger oss med, av den enkla anledningen att vi mycket lätt vill upptäcka mönster och tolka in aktiva agenter i skeenden. Betydelsen av detta felslut är i korthet att bara för att något sker efter något annat, följer det inte nödvändigtvis att det föregående orsakade det efterföljande. Exempel: ”Jag åt middag när jag var sjuk. Dagen efter blev jag frisk, så maten botade alltså min kikhosta.”

5. The straw man

På svenska den så kallade ”halmgubben”. Det går ut på att man tillskriver motparten en åsikt eller ståndpunkt som denne inte framför, och attackerar denna ofta överdrivna, totalt felaktiga eller på annat sätt irrelevanta åsikt. Inte sällan är halmgubben i fråga ett (påhittat) argument som är enklare att bemöta än den egentliga ståndpunkten. Exempel: ”Piratpartianhängare vill inte att artister ska få betalt för sina verk!”.

Fortsättning följer i denna modesta retorik- och logikskola, om man så vill. So, stay tuned, children!

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: