Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Inger Atterstam’

Få som rör sig inom vetenskap-, vård- eller skeptikerkretsar har väl undgått att se SvDs genomgång av Pandemrixvaccinationen, det vill säga den vaccinering som gjordes av befolkningen under svininfluensan.

Delar av utfallet är förvisso intressant och behjärtansvärt i grunden, trots allt har vi dels en högst oklar bild av de narkolepsibiverkningar som uppstått (vaccinet är ensamt orsakande eller katalysator t.ex.) samt att det var den största medicinska insatsen i Sveriges historia.

Men, och det kommer alltid ett men; insatsen dras ned ordentligt av fokus i artikelserien och en av journalisterna bakom artikelserien på SvD, Inger Atterstam.

Influensaviruset som orsakar s.k. svininfluensa

Artikelserien tycks helt släta över den enorma problematik som den här situationen innebar för alla parter, både inom vården, affärsvärlden och politiken. Vad hade hänt om det nu hade varit en högre dödlighet, hade sjukvården kunnat hantera panikslagna medborgare då? Hur hade det gått om vi inte hade köpt in vaccin och sen hamnat i bakvattnet då vi måste vänta på leverans? Och så vidare.

Dessutom lyfts ”magkänsla” och ”mammor vet”-kunskap fram i artikeln Magkänslan sa nej till sprutan, komplett med auktoritetsargument inbakat.

Allt detta spär på den bild som Atterstam själv förmedlat från dag ett, sedan svininfluensan och vaccinationen mot denna dök upp i media under 2009. I denna fråga har hon drivit en ytterst kritisk hållning, så här i efterhand delvis berättigad. Bara delvis? Ja, därför att Atterstam inte alla gånger faller tillbaka på någon form av ställningstagande baserat på samlad kunskap, erfarenhet eller vetenskap. I en del fall handlade det om en åsikt och inget mer.

Atterstam och nedgången som uteblev

I några fall handlade det till och med om åsikter som gick stick i stäv med vad som de facto skedde. Ett exempel från tiden då vaccineringen var i full gång:

11 september påbörjades vaccinationen av svenskarna, 168 personer över 61 år i en teststudie vaccineras. Några dagar därefter publicerar SvD Atterstams artikel, Pandemitåget tuffar på. I artikeln råder ingen direkt tvekan om vad SvDs reporter har för åsikt när det kommer till pandemilarm och vaccinationen:

Nya siffror över det som på presskonferensen kallades ”utplaningen” släpptes senare på dagen från SMI. De visar med önskvärd tydlighet att under de senaste två veckorna skedde en märkbar nedgång – alltså inte enbart en utplaning – i smittspridningen. Till exempel mer än halverades andelen positiva provsvar under denna tid.

Den starkt uppåtgående spridningskurvan fick ett plötsligt rejält hack istället för att ytterligare rusa i höjden så som ”borde” ske mitt i en brinnande pandemi.

Detta faktum tycks dock inte ha någon betydelse. På presskonferensen fanns en självklar enighet om att köra på som planerat. Något annat är inte ens möjligt att diskutera. De dyrbara massvaccineringarna ska genomföras så snabbt som möjligt, nu talas om start den 12 oktober.

Trots att man under hösten pratat om att influensafallen i gemen kommer och går stod det klart att det redan nu var onödigt med vaccineringen, enligt Atterstam. Och mycket riktigt, siffrorna över de konfirmerade fallen av svininfluensa sjönk under tiden för artikeln. Men fallen ökade kraftigt i och med andra veckan i oktober. Faktum är att, när man tittar på siffrorna över en viss tid, så kan man konstatera att oktober ser ut att stå för ytterligare en uppgång. Vilket Atterstams tidning också rapporterade om i slutet av oktober.

Foto: Martin Olsson

En laddning Pandemrix

Men detta faktum ändrade inte Atterstams grundinställning utan det ignorerades och kritiken fortsatte. ”Men so what, hon fick ju rätt?” är en berättigad kommentar till detta. Min motkommentar blir då ”det är väldigt enkelt att vara förståsigpåare när man tittar bakåt”. För, som jag skrev ovan, Atterstam baserar sin kritik på en åsikt (onödigt och dyrt) utan att kunna ange skälen för dessa. Och detsamma gäller för den nuvarande rapporteringen. Var finns ”the big picture”? Var finns rapporteringen om varför man oroade sig över en influensa som uppstår i slutet av influensasäsongen och som har en ökad dödlighet bland de som normalt sett inte ska påverkas? Var finns rapporteringen om svårigheten i att producera vaccin i extremt stora volymer på kort tid?

Tvärsäker som borde vara osäker

Problemet blir än mer komplext när tvärsäkerheten ifrågasätts. Bemötandet blir då både snarstucket och än mer tvärsäkert.

I samband med SvDs granskning släppte man nyheten att ”endast” sex liv räddades med vaccinationsinsatsen:

Den kostsamma massvaccineringen av över fem miljoner svenskar beräknas enbart ha räddat sex liv, visar SvD:s granskning.

Förutom att i alla fall jag sätter något i halsen när man pratar om ”enbart” och ”räddat… liv” så undrar jag lite över formuleringen ”SvD:s granskning”. För det första är detta inget som framkommer ur SvDs granskning, den här siffran återfinns i Socialstyrelsens rapport Influensa A(H1N1) 2009 – Delrapporterna från utvärderingen av förberedelser och hantering av pandemin (hittas här för nedladdning) som publicerades i mars 2011.

Dessutom råkar, medvetet eller omedvetet, SvD utelämna det som skrivs om just hur man når siffran sex räddade liv (vår förstärkning):

Modellens beskaffenhet tillåter dessvärre inte prioritering av riskgrupper vid vaccination, varför simuleringarna pekar på att sex dödsfall undveks med vaccinationsprogrammet och utan vaccination hade antalet patienter i behov av vård ökat med minst 19 procent, vilket alltså är en underskattning.

Smittskyddsinstitutet (SMI) går dagen efter ut och kommenterar SvDs artikel med att man anser att det snarare handlar om ett estimat på uppåt 60 liv man kunnat rädda. Detta faller inte i god jord hos SvDs medicinreporter:

Var har Smittskyddsinstitutet fått siffran 60 räddade ifrån?

– Ja, jag ställer mig frågan vad de har för belägg för det och vilket underlaget är. Den enda officiella statistiken som finns är utvärderingen från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och där står det 6 räddade. Något annat vetenskapligt resultat finns inte rapporterat.

Varför säger Smittskyddsinstitutet att det är mer relevant att jämföra med Norge och Danmark än med Sverige?

– Det är ingen reda i detta. Vaccineringseffekten syns inte i dödstalen. Finland är väl lika relevant i så fall. Norge som vaccinerade hälften av befolkningen har samma dödstal som Polen som inte vaccinerade alls. Det här är ett utspel från Smittskyddsinstitutet för att försvara sig i stället för att medge att det här inte blev så bra.

Låt oss bena upp vad Atterstam säger:

  1. SvD har den enda korrekta, vetenskapligt underbyggda siffran (6 st räddade liv)
  2. SMI försöker slå ifrån sig kritiken med påhittade värden
  3. Det finns ingen grund i att jämföra länder som matchar Sverige på flera mätetal

Och slutslängen är inget mindre än, milt sagt, konspiratorisk tänk.

Så vad svarade Smittskyddsinstitutet ursprungsartikeln? Jo, artikeln med namnet Mycket svårt att värdera data för influensadöd tar upp just antalet räddade liv och hur man räknar. Svaren på Atterstams anklagelser kommer slag i slag.

Det var SMI som beräknade mängden räddade liv:

Smittskyddsinstitutet hade av Socialstyrelsen fått uppdraget att modellera fram siffran angående sparade liv, som ett led i en beräkning av hur kostnadseffektiv pandemivaccinationen blev.

Varför antalet räddade liv inte är ”vetenskapligt resultat” och en underskattning

[A]ntalet räddade liv kom att underskattas. Vi valde i verkligheten att vaccinera riskgrupperna först och därefter vaccinerades barnen, eftersom det är i den gruppen som flest blir sjuka. Den underskattning av antal svårt sjuka och dödsfall som modelleringen gav hade inte någon avgörande effekt på den kostnadsberäkningen som var studiens mål, men gör att det funna antalet ”sex liv” inte kan användas för att ange exakt hur många liv som sparades.

Varför man inte kan jämföra länder rakt upp och ned:

Artikeln i Svenska Dagbladet innehåller också grafik som visar hur många människor per 100 000 invånare som rapporterats döda från olika europeiska länder. Siffrorna motsvarar vad som rapporterats löpande till det europeiska smittskyddsinstitutet ECDC i samband med pandemin 2009 (se länk till höger).

Det finns inga uppgifter om hur dessa siffror tagits fram i olika länder och det är därmed oklart hur jämförbara de är. Det har vid ECDC inte funnits några gemensamma definitioner för influensadöd eller för hur dödstalsövervakningen ska gå till. Dessutom varierade antalet dödsfall också beroende på bl.a. befolkningens bakomliggande hälsa, tillgång till sjukvård och antivirala mediciner.

Och när vi jämför oss med länder som vi vet hur de hanterar datan och har snarlika förhållanden får vi:

Vi kan bara jämföra oss med länder som vi vet använt ungefär likartad metodik som Sverige och som har relativt likartade levnadsförhållanden. Därför har vi, för att få en ungefärlig uppfattning, valt att jämföra oss med Danmark och Norge. Influensaepidemin kulminerade tidigare i Norge än i Sverige. Trots att Norge till slut vaccinerade nästan lika stor andel av befolkningen som Sverige, drabbade epidemitoppen där en ovaccinerad befolkning.

I Danmark valde man att endast vaccinera riskgrupperna. Både Norge och Danmark rapporterade 0,29 fler döda per 100 000 invånare än Sverige. Med motsvarande dödstal hade ytterligare 27 personer avlidit i Sverige p.g.a. influensa under 2009. Till det kommer att vaccinet hade effekt och skyddade svenskarna mot influensa även under andra vågen 2010-2011. Jämfört med vad som rapporterats från Danmark sparades därmed ytterligare cirka 30 liv.

Slutligen, till skillnad från SvDs tvärsäkra rapportering går Smittskyddsinstitutets representant förhållandevis varligt fram när ett estimat på räddade liv görs. Dessutom så lyfter man fram misslyckandet, både ekonomiskt och med narkolepsisituationen. Slutligen tas även problemet med vad som hänt om man inte vaccinerat och det blivit allvarligt upp:

Även om vi ser tecken på att pandemin tack vare vaccinationen slog mildare mot Sverige jämfört med andra länder – och även om det sannolikt snarare är 60 än sex liv som räddats tack vare vaccinationen i Sverige – är de mycket få i förhållande till kostnaden för vaccinet. Siffran är sannolikt också för liten ur etisk synvinkel om man ställer den i relation till de cirka 150 narkolepsifallen.

Hade vi i Sverige å andra sidan beslutat att inte använda det inköpta vaccinet så hade varje dödsfall i influensa under pandemin setts som ett misslyckande, och beslutet att inte vaccinera hade ifrågasatts.

Jämför nu vad SMI skriver i sin artikel med vad Atterstam påstår.

En personlig reflektion

Jag vet vad väldigt många tänker när ni scrollat ned hit för att ni inte orkar läsa genomgången; Varför försöker ni spela ned biverkningarna? Varför gör ni ned de drabbade? Varför vill ni hindra granskning? och så vidare.

Enkelt svar är att det gör vi inte. Ingenstans i det vi skriver eller rapporterar vill vi spela ned biverkningarna, göra ned de drabbade eller hindra granskning. Tvärtom, vi måste ta reda på varför biverkningarna uppstått, vi måste stötta de drabbade och vi måste granska arbetet.

Men granskning, stöttning och utredning ska ske på objektiv och vetenskaplig grund. Det ska inte ske för att man har en personlig vendetta mot någon eller någonting. Det ska inte ske för att man förväxlar efterklokhet med kunskap och vetenskapligt underlag.

SvDs granskning borde ha varit en välbehövlig genomgång av hur det gick till. Istället går det inte att skaka av sig känslan att det blev en personlig tilltoffling från Atterstam mot allt det hon varit negativ till, med eller utan grund. Och för att krydda budskapet tar man till känsloargument, anekdoter och ”den mänskliga vinkeln”.

Vad jag vill veta är följande: Vilket ansvar tar SvD för sin publicering den dag som vaccinationsgraden faller och vi får dödsfall på grund av detta? Vilket ansvar tar man den dagen som vi får en dödlig epidemi i Sverige som skulle gå att hantera via vaccinering, men folk är för rädda och okunniga kring processen?

För det är här som gränsen i sanden går. Vill man gå ett korståg mot något så måste man också ta konsekvenserna av det man får fel eller det man medvetet undviker att berätta. I SvDs fall väljer man att förenkla, demonisera och spela på rädsla, politikerförakt och okunskap kring den medicinska industrin.

Sammanfattning

Granskning av myndighetsarbete är en av viktigaste grundstenarna i en demokrati. I fallet med vaccinationen mot svininfluensan är det än viktigare att vi granskar och får klarhet i vad som skedde, varför och vad vi kunde gjort annorlunda.

Medierna kunde har gjort detta bra, man kunde ha granskat, informerat och förklarat. Allt från hur de politiska bedömningarna ser ut till hur WHO arbetar och varför man valde att pandemiklassa svininfluensan. Man kunde ha gjorde grafik över hur vaccinationsarbete går till, hur vaccin tillverkas och varför det krävs ägg för detta. Men ingen tog den bollen. Något så ofattbart grundläggande och viktigt.

Men SvD ansåg inte att detta var viktigt. Istället var det viktigt att hänga ut ansvariga, använda tveksamma formuleringar och dra för stora växlar på för små grunder. Och ju mer jag läser igenom materialet kan jag inte släppa känslan av att detta är en ”grudge match” som SvDs medicinjournalist haft liggande i byrålådan sen hösten 2009.

Annonser

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: