Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘islam’

Demokrati innebär inte en rätt att aldrig känna sig kränkt, men däremot en rätt att inte bli berövad sina medborgerliga friheter. Med andra ord får vi hacka i oss att alla inte uppskattar eller stöttar våra fria val. Vi får klä oss hur vi vill, men vi kan inte ta för givet att andra måste anpassa sina regler till vårt klädval. Lika lite som jag kan hävda en rätt att gå in i moskén i bikini, lika lite kan jag hävda en rätt att bära burka på arbetsplatsen.

Dilsa Demirbag-Stens debattartikel i Dagens Nyheter (länk)

Annonser

Read Full Post »

Dags för ett nytt inslag på Tankebrott! Nedan kan ni läsa en artikel av vår gästskribent Mats Lundberg. Om ingen tillräckligt många opponerar sig alltför mycket kanske vi rentav låter honom komma till tals fler gånger. Vi välkomnar honom, och hoppas det ska smaka!

Icke-centrerad Helighet i all sin prakt

Icke-centrerad Helighet i all sin prakt

I Mekka har cirka 200 moskeer varit felriktade mot Kaaban (den heligaste platsen i Islam) vilket har betytt att folk i 50 års tid har bett i fel riktning, vilket bland annat BBC news och The Straits Times har rapporterat om. Felet upptäcktes när någon blickade ner över staden från en av de nybyggda skyskraporna i Mekka. Det är lätt att spekulera kring hur många miljarder böner som riktats fel under femtio års tid. Hundratals miljoner muslimer måste ha koll på riktningen för att bönerna skall landa rätt. För en troende muslim är riktningen, eller qibla, oerhört viktig och det är lätt att inse att det borde vara ett fel av astronomiska proportioner. Tawfik al-Sudairy som är ”Islamic affairs ministry deputy secretary” kommenterar det hela i tidningen al-Hayat:

There are no major errors but corrections have been made for some old mosques, thanks to modern techniques. In any case, it does not affect the prayers.

Direkt efter felet upptäckts gjorde korrigeringar så att bönerna kom på rätt spår igen. Det är intressant att “det inte påverkar bönerna” om de bes i fel riktning. Vad är då poängen med att slaviskt följa qiblan? Hur al-Sudairy vet detta berättigar en del frågor. Om nu vicesekreteraren vet att bönerna gått fram genom att Allah viskat i hans öra, borde inte Allah, som är allsmäktig, nämnt problematiken säg för 50 år sedan? Kanske dessutom till någon med lite högre ranking än vice sekreterare? Hade det varit katoliker är det säkert att snubben i rolig hatt fått e-post om det istället. Fair enough, vi antar att Allah inte beblandar sig och al-Sudairy resonerar sig logiskt fram till att bönerna gått fram eftersom Allahs vrede inte dödat de som bett i fel riktning eller att moskéerna inte jämnats med marken.  Borde inte samma logik leda till att riktningen verkar spela mindre roll för Allah? Kanske al-Sudairy kan använda det som ett bevis för Allahs existens?

Vilken standardavvikelse accepterar Allah egentligen på qibblagraden? Det förefaller som ett riktigt intressant vetenskapligt experiment. Antag att 180 moskeer byggs med +1 grads vridning från den föregående med avseende på qibblariktningen. Härnäst skickas en muslim till varje moské, för att be, i turordning med start på den med minst fel på riktningen. Eftersom al-Sudairy ”vet” att bönerna kommer fram även om de är lite ”off target” borde det enkelt kunna användas som ”detektor” för om bönerna kommit fram eller ej. Resultatet skulle kunna ge Allahs standardavvikels på graden med avseende på qibla. Klart intressant för varje troende muslim! Något säger mig att detta experiment aldrig kommer utföras. Det är enklare att be i exakt rätt riktning mot en svart meteorit fem gånger om dagen utan att ställa logiska frågor.

Vi kan dock sova tryggt. Efter fadäsen diskuteras möjligheten att använda laserstrålar för att få rätt riktning mot Kaaban. Men är det inte underligt att nu när de vet att bönerna ändå gått fram ändå korrigerar för ett ”fel” som inte spelar någon roll?

Read Full Post »

... It's like that time I had tea with Mohammed!

... It's like that time I had tea with Mohammed!

En tredjedel av kristna högskolestudenter tycker att det är i linje med deras tro att döda de som hotar deras religion.

Läs ovanstående mening några gånger och fundera igen; känns detta realistiskt? Nej, det kan man knappast påstå. Ersätt dock ”kristna” med ”muslimska” och vi har helt plötsligt en helt annan situation. Dels för att det är exakt det som en undersökning i Storbritannien kommer fram till och dels för att vi är inne och tassar på de ack så förrädiska ”islamofobiska” markerna. Men låt oss börja med undersökningen…

Undersökning, Islam on Campus: A survey of UK student opinions (rapport, abstract), utfördes av tankesmedjan Centre for Social Cohesion, en obunden organisation som studerar social integration i Storbritannien. I denna undersökning frågade man 1400 studenter på brittiska universitet attitydfrågor med avseende på religiös tolerans, integration och jämlikhet. Resultatet var… intressant, minst sagt. Dags för lite ”number crunching”:

  • 32% av muslimska studenter tycker att det går att rättfärdiga dödande i religionens namn, absoluta majoriteten ansåg det var försvarbart då religionen hotades. 4% ansåg att det var försvarbart att använda för att sprida religionen.
    • 60% av medlemmarna i islamiska församlingar på campus ansåg att det var försvarbart att döda i religionens namn.
    • 2% av icke-islamiska studenterna ansåg att dödande var försvarbart
  • Hälften av studenterna skulle inte stödja en vän som ville lämna religionen.
    • 25% skulle stödja en vän som ville lämna religionen
  • 40% stödde tanken på att integrera sharia med brittisk lagstiftning
  • 33% av muslimska studenter (58% av församlingsmedlemmar) stödde tanken på ett världsomspännande Kalifat, baserat på sharia.
  • 68% ansåg att västerländsk demokrati och islam är kompatibla.
  • 79% ser sig ha respekt för judar
  • 50% av icke-muslimer ansåg att islam är mycket eller rätt så inkompatibel med västerländsk demokrati

Förutom några ljusglimtar i undersökningen så är det en förhållandevis blek bild som målas upp. Blekheten består främst i att de som går vidare mot högre utbildning allt som oftast är de framtida ledarna inom sina grupper. Det är dessa individer som, så att säga, ska vara genomsyrade av demokratiska ideal och redo att interagera med samhället.

Detta står i extrem kontrast med första punkten; att en tredjedel anser att det är försvarbart att döda i religionens namn. En tredjedel av högutbildade personer anser att det går att försvara en barbarisk handling… för att man anser att islam är under attack?! Normalt sett brukar man utbrott i media av de mer extrema elementen av religion bortförklaras med ”den lilla massan” och så vidare (rev. Phelps till exempel), men när det handlar om en tredjedel av en troende population? Hur förklarar man detta, är det dags att vifta med ”islamofobi”-kortet igen?

Glada islamister ironiserar över religionens påstådda våldsamhet

Glada islamister ironiserar över religionens påstådda våldsamhet

Och där har vi det igen, ”islamofobi”. Ja, jag använder mig av citationstecken för detta är en term som jag är fruktansvärt skeptisk till i dagsläget. Varför? Om vi ska börja någonstans kan vi titta på vad definitionen av fobi är. Enligt Vårdguiden för Stockholms Landsting:

Specifik fobi är en starkt överdriven rädsla för en sak eller en situation

… Och enligt Wikipedias artikel om fobi:

A phobia (from Greek: φόβος, phobos, ”fear”), is an irrational, intense, persistent fear of certain situations, activities, things, or persons. The main symptom of this disorder is the excessive, unreasonable desire to avoid the feared subject

Så, fobi är en överdriven, irrationell rädsla för något eller någon som man mer än gärna vill undvika. Utifrån detta ska vi väl då anta att det som beskrivs i media som ”islamofobi” är en irrationell rädsla för islam? Men hur irrationell är denna rädsla i ljuset av inledningen av detta århundrade?

  • 2000: Sex stycken terrordåd, utförda och/eller planerade av islamister
  • 2001: Fyra stycken terrordåd, utförda/och eller planerade av islamister. Notera att detta var året som satte Al-Qaida på kartan med 11:e September-attackerna.
  • 2002: 31 stycken terrordåd, utförda och/eller planerade av islamister.
  • 2003: Sju stycken terrordåd, utförda och/eller planerade av islamister samt en hög med religiöst motiverade bobmdåd i Irak
  • 2004: 18 stycken terrordåd, utförda och/eller planerade av islamister samt en hög med religiöst motiverade bombdåd i Irak. Notera att det var detta år som attackerna mot Madrid (11/3) utfördes
  • 2005: 23 stycken terrordåd, utförda och/eller planerade av islamister samt en hög med religiöst motiverade bombdåd i Irak. Notera att det var detta år som attackerna mot London (7/7) utfördes.
  • 2006: 27 stycken terrordåd, utförda och/eller planerade av islamister samt en hög med religiöst motiverade bombdåd i Irak. Här är det värt att notera att den högst tveksamma plotten att bomba flera plan räknas som ett planerat terrordåd.
  • 2007: 55 stycken terrordåd, utförda och/eller planerad av islamister samt en hög med religiöst motiverade bombdåd i Irak.
  • 2008 fram till 29/7: 43 stycken terrordåd, utförda och/eller planerad av islamister samt en hög med religiöst motiverade bombdåd i Irak.

Först av allt, lite förtydligande: siffrorna är något skakiga (åt det övre hållet), de kommer från Wikipedias sida om terrordåd i världen, uppdelat per år. Samtidigt, har någon en bättre källa tar jag gärna med den i beräkningarna. Som islamistiska terrordåd räknar jag inte attacker utförda av sekulära organisationer i religiösa områden (t.ex. Al-Aqsamartyrerna).

Trots allt detta så står det skriande klart att över 200 terrordåd är motiverade av någon form av islamtolkning. I kombination med resultatet av ovan nämnd undersökning kan jag inte för mitt liv godta att man pratar om misstänksamheten mot islamistiska strömningar som en fobi.

Kanske skulle debatten kunna hyfsas om man tog tag i den interna problematiken inom den islamiska religionen samt den politiska strömningen, islamism. Men även detta arbete vidtogs har jag svårt att se hur dess anhängare inte skulle förknippas med våldsamhet och acceptans inför våld. Om vi tar ett motsvarande exempel inom kristendomen: hur många pratar om katolicismfobi? Trots allt har den kristna strömningen hittade på en hel del dumheter, samt har fått utstå mycket spott och spe i media och i samhället.  Kritiken mot denna institution anses vara fullt berättigad, trots att en väldigt liten del ägnat sig aktivt åt sexuella övergrepp eller mindre intelligenta uttalanden.

Nej, debatten lär fortsätta i all evinnerlighet och lika säkert är att PK-individer, globalt sett, kommer göra allt för att utmåla de religiöst motiverade virrhjärnorna i ett helt annat ljus än motsvarande individer inom den kristna/västerländska majoriteten. Detta samtidigt som samma personer förfasar sig över att dryga 4% av svenskarna kan tänka sig rösta på jönsarna i Sverigedemokraterna i nästa val. 33 mot 4.

Min stilla undran är; när kommer det vara godtagbart att kritisera islam/islamism för det som utförs i dess namn? Kommer det någonsin gå, kommer det att hanteras likt kritik mot Israel (”antisemitism” skriks innan meningen avslutats)? Frågan är om vi vill veta vad som krävs…

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: