Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘KAM’

Den 7:e september publicerades debattartikeln Skattebetalarnas pengar ska inte gå till sockerpiller, signerad föreningen Vetenskap och Folkbildning, Artikeln ifrågasätter skattesubventionerad alternativmedicin, och detta med all rätt.

Det torde vara uppenbart att det som allmänna medel finansierar, det ska också ha visad effekt och bygga på det uttjatade, men viktiga, ”vetenskap och beprövad erfarenhet”. Det sistnämnda  används inte sällan lite felaktigt, som om det var ett ”eller” istället för ett ”och” mellan de två kriterierna. Vetenskap eller beprövad erfarenhet klingar bättre om man inte riktigt har vetenskapen på sin sida, och istället bara kan erbjuda anekdotisk bevisning och ytterst bristfällig forskning.

Debattartikeln tog skruv. I skrivande stund har den 578 kommentarer av varierande kvalitet och skarpsinne med tillhörande konspirationsteorikrydda samt några skopor vetenskapsförakt. Polariseringen är dock tydlig. Antingen är man för och rentav propagerar för alternativmedicin, eller så är man återhållsam, kritisk och efterfrågar evidensbaserade behandlingar.

Den antroposofiska medicinens högborg i Sverige, Vidarkliniken i Järna, fick klä skott i artikeln. Behandlingarna på Vidarkliniken utgörs av konventionella skolmedicinska sådana, men också av de mer alternativa sorterna, såsom homeopati och t.ex. ”diet, konstterapi, eurytmi, massage och hydroterapi” (exakt vilka behandlingar som erbjuds idag vet jag inte, men det vore förvånande om antroposofiska eurytmidansen och andra esoteriska behandlingar har fått stryka på foten). Vidarkliniken har dessutom fortsatt dispens för att få sälja sina antroposofiska mediciner.

Debattartikeln attackerar och kritiserar rättframt en stor del av Vidarklinikens verksamhet och behandlingar, vilket givetvis föranleder repliken Osakliga påhopp på antroposofisk- och komplementärmedicin som — inte oväntat — missar målet och poängen. De anonyma skribenterna inleder starkt:

I DN Debatt den 7 september gick föreningen Vetenskap och folkbildning (VoF) återigen till angrepp mot komplementära vårdformer.

VoF gick till angrepp, men komplementära vårdformer är en annan sak än det debattartikeln riktade sin kritik mot. Petitesser måhända, men även ett sätt att subtilt flytta fokus från sakfrågan, som är att inte ”slösa skattebetalarnas pengar på verkningslösa behandlingar eller ge en gräddfil till alternativa behandlingsformer genom att bevilja dispenser eller subventioner”.

De fortsätter:

VoF gör bland annat ett allvarligt övertramp mot antroposofisk medicin när man utan omsvep ger en bild av att denna beprövade vårdform både saknar effekt och rent av är farlig för patienterna. Vi förutsätter att alla vet att behandling med konventionella mediciner självklart ingår inom antroposofisk medicin som koncept. Detta gäller inte minst för våra cancerpatienter.

Redan i andra meningen i repliken stöter vi på användandet av ”beprövad vårdform” och vi anar ett ”eller” mellan det och vetenskap. Också det en detalj, men symptomatisk, eftersom Vidarkliniken inte direkt kan beskyllas för att ha gedigna studier att backa upp sina behandlingar med.

Att konventionell medicin ingår är naturligtvis glädjande och berömvärt, men antroposofisk medicin står i skarp kontrast till skolmedicinen. Cancerpatienter är ett kapitel för sig i och med Iscador, ett mistelpreparat som används som cancerbehandling.

Läkaren Mats Reimers genomgång av Iscador rekommenderas. I artikeln Mistlar, andevetenskap och ockult fysiologi ställer han bland annat frågan:

Varför skall vi år 2010 acceptera att legitimerade läkare i Sverige sysslar med pseudomedicinska åtgärder som bygger på vidskepelse och religiösa uppenbarelser för hundra år sedan?

Från Vidarklinikens replik igen:

Värt att notera är att ingen av dem som undertecknat VoFs artikel är läkare. VoF drar sig i artikeln inte heller för att utnyttja och skrämmas med en avliden cancerpatient. Det här är ohederligt, vilseledande och typiskt för hur VoF agerar.

Att ingen av författarna till VoF:s debattartikel är läkare är förstås irrelevant, men det är värt att nämna att Vidarkliniken uppenbarligen inte godkänner titlarna nutritionist och doktor i medicinsk vetenskap samt forskare i farmakologi (gällande Aija Sadurskis respektive Dan Larhammar). Varför det är irrelevant huruvida signaturerna är läkare är för att det inte kräver medicinsk skolning att kräva att vård som skattesubventioneras ska vara testad och visat effektiv.

Anekdoten med den avlidna cancerpatienten är precis det; en anekdot utan vetenskapligt bevisvärde. Men samtidigt illustrerar den en viktig poäng som ofta utnyttjas av förespråkare av alternativmedicin; anekdoter upplevs väga tyngre än vetenskapliga bevis. Man förlitar sig på sådana, och drar sig inte för att framhäva en solskenshistoria om ett mirakulöst tillfrisknande och detta påstås då ha skett tack vare alternativmedicin. Två fel gör inte ett rätt, men för opinionsbildning är känsloargument viktiga. Anekdoten i det aktuella fallet märks, den känns och visar hur fel det kan gå. Man reagerar. Det är retoriskt viktigt.

Att det skulle vara VoF:s signum, att förlita sig på anekdoter och ovetenskaplig kritik, är väl nästan att betrakta som en projektion av egna tilkortakommanden från Vidarklinikens sida.

Man går vidare, och ägnar ett helt stycke åt det logiska felslutet argumentum ad populum, genom att hänvisa till popularitet som om det skulle betyda att något fungerar:

Antroposofisk medicin är en väletablerad och välbeprövad vårdform som bygger på skolmedicin och ges av legitimerade läkare, sjuksköterskor och terapeuter – och når goda resultat. Läkare med utbildning inom antroposofisk medicin finns i cirka 30 länder. Inom EU finns cirka 30 000 läkare som förskriver antroposofiska medel. I flera länder är antroposofisk medicin integrerad i den offentliga vården, bland annat i Tyskland, Schweiz, Österrike, Holland, Italien, England och USA. I Tyskland och Schweiz finns även antroposofiska universitetssjukhus.

Naturligtvis är inte antalet anhängare en garant för att något fungerar. Särskilt inte om anhängarna är antroposofer, och därmed redan tror på behandlingarna och filosofin bakom. Vi har fortfarande inte fått se röken av det vetenskapliga stöd som verkar finns här någonstans.

I Sverige gör den antroposofiskt inriktade Vidarkliniken rutinmässiga patientutvärderingar och EQ-5D-mätningar som visar mycket goda resultat. Även utvärderingar gjorda av landsting visar mycket goda resultat. På Vidarkliniken arbetar läkare, sjuksköterskor och terapeuter i team på ett sätt som länge efterlysts i Sverige.

Patientutvärderingar och EQ-5D-mätningar (ett livskvalitetsinstrument med syfte att mäta hälsoutfall) i all ära. Eftersom de själva medger att de använder skolmedicin och alternativmedicin tillsammans, förefaller det svårt att tillskriva de alternativa behandlingarna de goda resultaten. Säkerligen är också arbetsättet med förmodligen sammansvetsade och välfungerande team positivt, men knappast något som är kan anses vara alternativmedicin. Snarare är det en organisatorisk fråga.

Flera regeringar har konstaterat att Vidarkliniken är en verksamhet av riksintresse, bland annat därför att den kompletterar den konventionella medicinen med den antroposofiska medicinens individinriktade diagnostisering och terapi.

När lovord kommer från regeringen (ickeläkare) accepteras det, men kritik från ickeläkare (dock medicinskt skolade personer) viftas bort. Att den antroposofiska medicinen kompletterar skolmedicinen upprepas, men då frågar man sig, är det skolmedicinen som fungerar rent medicinskt och antro-medicinen som skänker ”det där lilla extra” i form av trivsel och välbehag? Eller är det så att antroposofisk medicin har en påvisbar läkande effekt?

Om man ska lita på Vidarkliniken verkar det så, när repliken fortsätter:

Det finns mycket klinisk erfarenhet och en hel del vetenskapliga studier inklusive en ”Health Technology Assessement” rapport (motsvarande en SBU-rapport) där man på uppdrag av regeringen i Schweiz genomfört en medicinsk utvärdering av antroposofisk medicin. I denna sammanfattar, granskar och värderar man sammantaget 195 kliniska prövningar och gör en helhetsbedömning av evidensläget. Rapporten indikerar att antroposofiska behandlingar är verksamma, säkra och kostnadseffektiva men att mer högkvalitativ forskning behövs.

Av ovanstående kan man lätt dra slutsatsen att VoF:s och andras kritik mot Vidarkliniken är orättvis, men Jesper Jerkert har tittat närmare på den så kallade ”motsvarande SBU”-rapporten, och sammanfattar det hela:

När Vidar-folket säger att rapporten kan jämföras med en SBU-rapport så är det naturligtvis grovt vilseledande — SBU skulle aldrig ge tre antroposofer i uppdrag att utreda den antroposofiska medicinen, utan skulle anlita oberoende och ojävig expertis.

Man måste ändå beundra antroposofernas genomtänkta taktik: när kritiker säger att det saknas belägg för den antroposofiska medicinens förträfflighet så kan de genast peka på belägg — det är bara det att beläggen har tagits fram av antroposoferna själva och med ej vetenskapligt accepterad metodik. Vips så kan man skapa intrycket att det är omdiskuterat inom vetenskapen huruvida det finns stöd för antroposofisk medicin eller ej, och att man därför kan välja att tro vad man vill. Ganska smart gjort.

Envar sitt eget forskningsinstitut.

Repliken tycks vara skriven för att få oss att tro att antroposofisk medicin är effektiv och har vetenskapligt stöd. Om det är det som är syftet är det sannerligen oklart varför Vidarkliniken söker, och får, dispens för sina behandlingar. Har man vetenskapligt stöd för sina behandlingar eller ej? Lustigt är att man medger att mer forskning och dessutom högkvalitativ forskning behövs. Vad sänder det för signaler om den forskning som man säger redan finns?

I Sverige bedrivs nu också ett intensifierat forskningsarbete genom ett nyinstiftat fristående forskningsinstitut, Vidarinstitutet. Syftet är att både i egen regi och i samarbete med olika universitet och högskolor, såväl nationellt som internationellt opartiskt utvärdera den antroposofiska integrativa vården, från molekyl till samhälle, och att bistå hälso- och sjukvården med evidensbaserade beslutsunderlag.

Man kan ifrågasätta det opartiska och objektiva i ett forskningsinstitut som även till namnet bär stora likheter med Vidarkliniken. Forskning är alltid bra, men enbart att forskning bedrivs innebär inte att effekt finns och att resultaten per automatik talar till Vidarklinikens fördel. Detta får forskningsresultaten utvisa.

Skenheligheten blir överväldigande när följande stycke levereras:

Vidarkliniken är mycket positiv till fler utvärderingar och studier, både kvantitativa och kvalitativa, för att ytterligare påvisa effekt av olika behandlingar.

Här talar man för det första inte om att undersöka om effekt finns, bara om att ytterligare visa på påstådd effekt, men den påvisade effekten är inte direkt tillförlitlig. Man är antaligen inte ”mycket positiv” till de otaliga studier som gjorts på t.ex. homeopati som sammantaget visar att homeopati saknar effekt utöver placebo. Skribenten Pekka på bloggen Orsakverkan har liksom Jerkert tittat på ”motsvarande SBU”-rapporten och hittat stora svagheter:

För det första exkluderas användningen av homeopatiska preparat från rapportens underlag (Pdf). Med all sannolikhet gynnades antroposoferna av detta i rapportens slutsatser. Rapporten berör därmed inte heller den kritik som VoF riktade mot bruk av homeopatika.

För det andra verkade rapportförfattarna inte ha några som helst krav på de studier som inkluderades i bedömningsunderlaget (Pdf). Alla studier med syfte att undersöka effekt, säkerhet och kostnadseffektivitet inkluderades. Det fanns inga metodologiska krav, t ex på randomisering, placebokontroll, blindning, osv. Till och med icke-publicerade studier fick inkluderas. Av de 195 inkluderade studierna var 18 av RCT-typ (Randomized Control Trial) och av dessa var endast 6 dubbelblindade.

Pekka nämner att författarna till rapporten ägnar ett kapitel åt att ”problematisera och nedvärdera evidensbaserad medicin (EBM)”, och att de talar om en skillnad mellan EBM och ”medicinska verkligheten”. vilket i sig visar vilken inställning de själva har till det som rapporten påstås utgöra.

Om detta utgör det underlag man stöder sin replik på är det tämligen svagt. Detta kan knappast kallas för stöd i någon vetenskaplig mening, så högkvalitativ forskning behövs onekligen om Vidarkliniken vill kunna stoltsera med stöd för sina antroposofiska behandlingar.

Repliken avslutas med en vädjan till människors valfrihet:

Men det VoF egentligen vill, att i praktiken stoppa all komplementärmedicin, går emot vad miljoner patienter i Europa vill och är enligt vår mening otidsenligt och odemokratiskt. Och det faller på sin egen orimlighet. Vi pratar här om vårdformer som tillämpats under mycket lång tid i hela världen och som i många länder inklusive Sverige efterfrågas av mellan 20 och 70 procent av befolkningarna. Bara inom EU uppskattar man att det finns cirka 100 miljoner användare av komplementärmedicin.

Vi på Tankebrott ställer oss också frågan vem som påstår att uppåt 100 miljoner invånare inom EU använder så kallad alternativmedicin. Kan det möjligen vara så att man, liksom i tidigare undersökningar, räknar in massage i denna siffra, för att höja den till klart mer imponerande nivåer? Att räkna in massage som en alternativ terapiform är idag en vanlig metod för att blåsa upp sina siffror ytterligare. Räknar man bort denna väldigt vardagliga avslappningsform blir nyttjandegraden oftast desto mindre imponerande.

Att människor vill ha alternativmedicin är det ingen som ifrågasätter, men en behandlings effekt bestäms inte genom handuppräckning och inte heller avgörs den av hur länge behandlingen har funnits. Det finns otaliga exempel på behandlingar från förr som har visats sakna effekt eller vara skadliga, som med tiden har sållats bort med hjälp av modern medicin och vetenskapligt granskande. Ett talande exempel är homeopati, som saknar något som helst stöd, och dessutom strider mot känd fysik, kemi, fysiologi etc etc.

Ska otestade eller testade och overksamma ”behandlingar” verkligen skattefinansieras? Är inte det minsta man kan kräva att skatten ska gå till behandlingar med påvisad effekt? Vilka alternativa behandlingsmetoder ska man tillåta, om skattens ska finansiera dem? Det är en smal sak att hitta på en egen, eller ändra lite i en befintlig och hänvisa till popularitet eller att behandlingen funnits sedan sumerernas tid.

Så länge den saknar vetenskapligt visad effekt kan den klassas som alternativ.

Vidarklinikens replik kan sammanfattas som vag, svag och som en stor miss. Den väcker inte bara frågor, den berättigar också ifrågasättande av det de själva hävdar, samt blottar stora brister i det som framhålls som starkt stöd.

Även Jonas Weiszkos på Vetenskap och Folkbildnings blogg ger en bra analys av Vidarklinikens replik.

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: