Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘SvD’

Få som rör sig inom vetenskap-, vård- eller skeptikerkretsar har väl undgått att se SvDs genomgång av Pandemrixvaccinationen, det vill säga den vaccinering som gjordes av befolkningen under svininfluensan.

Delar av utfallet är förvisso intressant och behjärtansvärt i grunden, trots allt har vi dels en högst oklar bild av de narkolepsibiverkningar som uppstått (vaccinet är ensamt orsakande eller katalysator t.ex.) samt att det var den största medicinska insatsen i Sveriges historia.

Men, och det kommer alltid ett men; insatsen dras ned ordentligt av fokus i artikelserien och en av journalisterna bakom artikelserien på SvD, Inger Atterstam.

Influensaviruset som orsakar s.k. svininfluensa

Artikelserien tycks helt släta över den enorma problematik som den här situationen innebar för alla parter, både inom vården, affärsvärlden och politiken. Vad hade hänt om det nu hade varit en högre dödlighet, hade sjukvården kunnat hantera panikslagna medborgare då? Hur hade det gått om vi inte hade köpt in vaccin och sen hamnat i bakvattnet då vi måste vänta på leverans? Och så vidare.

Dessutom lyfts ”magkänsla” och ”mammor vet”-kunskap fram i artikeln Magkänslan sa nej till sprutan, komplett med auktoritetsargument inbakat.

Allt detta spär på den bild som Atterstam själv förmedlat från dag ett, sedan svininfluensan och vaccinationen mot denna dök upp i media under 2009. I denna fråga har hon drivit en ytterst kritisk hållning, så här i efterhand delvis berättigad. Bara delvis? Ja, därför att Atterstam inte alla gånger faller tillbaka på någon form av ställningstagande baserat på samlad kunskap, erfarenhet eller vetenskap. I en del fall handlade det om en åsikt och inget mer.

Atterstam och nedgången som uteblev

I några fall handlade det till och med om åsikter som gick stick i stäv med vad som de facto skedde. Ett exempel från tiden då vaccineringen var i full gång:

11 september påbörjades vaccinationen av svenskarna, 168 personer över 61 år i en teststudie vaccineras. Några dagar därefter publicerar SvD Atterstams artikel, Pandemitåget tuffar på. I artikeln råder ingen direkt tvekan om vad SvDs reporter har för åsikt när det kommer till pandemilarm och vaccinationen:

Nya siffror över det som på presskonferensen kallades ”utplaningen” släpptes senare på dagen från SMI. De visar med önskvärd tydlighet att under de senaste två veckorna skedde en märkbar nedgång – alltså inte enbart en utplaning – i smittspridningen. Till exempel mer än halverades andelen positiva provsvar under denna tid.

Den starkt uppåtgående spridningskurvan fick ett plötsligt rejält hack istället för att ytterligare rusa i höjden så som ”borde” ske mitt i en brinnande pandemi.

Detta faktum tycks dock inte ha någon betydelse. På presskonferensen fanns en självklar enighet om att köra på som planerat. Något annat är inte ens möjligt att diskutera. De dyrbara massvaccineringarna ska genomföras så snabbt som möjligt, nu talas om start den 12 oktober.

Trots att man under hösten pratat om att influensafallen i gemen kommer och går stod det klart att det redan nu var onödigt med vaccineringen, enligt Atterstam. Och mycket riktigt, siffrorna över de konfirmerade fallen av svininfluensa sjönk under tiden för artikeln. Men fallen ökade kraftigt i och med andra veckan i oktober. Faktum är att, när man tittar på siffrorna över en viss tid, så kan man konstatera att oktober ser ut att stå för ytterligare en uppgång. Vilket Atterstams tidning också rapporterade om i slutet av oktober.

Foto: Martin Olsson

En laddning Pandemrix

Men detta faktum ändrade inte Atterstams grundinställning utan det ignorerades och kritiken fortsatte. ”Men so what, hon fick ju rätt?” är en berättigad kommentar till detta. Min motkommentar blir då ”det är väldigt enkelt att vara förståsigpåare när man tittar bakåt”. För, som jag skrev ovan, Atterstam baserar sin kritik på en åsikt (onödigt och dyrt) utan att kunna ange skälen för dessa. Och detsamma gäller för den nuvarande rapporteringen. Var finns ”the big picture”? Var finns rapporteringen om varför man oroade sig över en influensa som uppstår i slutet av influensasäsongen och som har en ökad dödlighet bland de som normalt sett inte ska påverkas? Var finns rapporteringen om svårigheten i att producera vaccin i extremt stora volymer på kort tid?

Tvärsäker som borde vara osäker

Problemet blir än mer komplext när tvärsäkerheten ifrågasätts. Bemötandet blir då både snarstucket och än mer tvärsäkert.

I samband med SvDs granskning släppte man nyheten att ”endast” sex liv räddades med vaccinationsinsatsen:

Den kostsamma massvaccineringen av över fem miljoner svenskar beräknas enbart ha räddat sex liv, visar SvD:s granskning.

Förutom att i alla fall jag sätter något i halsen när man pratar om ”enbart” och ”räddat… liv” så undrar jag lite över formuleringen ”SvD:s granskning”. För det första är detta inget som framkommer ur SvDs granskning, den här siffran återfinns i Socialstyrelsens rapport Influensa A(H1N1) 2009 – Delrapporterna från utvärderingen av förberedelser och hantering av pandemin (hittas här för nedladdning) som publicerades i mars 2011.

Dessutom råkar, medvetet eller omedvetet, SvD utelämna det som skrivs om just hur man når siffran sex räddade liv (vår förstärkning):

Modellens beskaffenhet tillåter dessvärre inte prioritering av riskgrupper vid vaccination, varför simuleringarna pekar på att sex dödsfall undveks med vaccinationsprogrammet och utan vaccination hade antalet patienter i behov av vård ökat med minst 19 procent, vilket alltså är en underskattning.

Smittskyddsinstitutet (SMI) går dagen efter ut och kommenterar SvDs artikel med att man anser att det snarare handlar om ett estimat på uppåt 60 liv man kunnat rädda. Detta faller inte i god jord hos SvDs medicinreporter:

Var har Smittskyddsinstitutet fått siffran 60 räddade ifrån?

– Ja, jag ställer mig frågan vad de har för belägg för det och vilket underlaget är. Den enda officiella statistiken som finns är utvärderingen från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och där står det 6 räddade. Något annat vetenskapligt resultat finns inte rapporterat.

Varför säger Smittskyddsinstitutet att det är mer relevant att jämföra med Norge och Danmark än med Sverige?

– Det är ingen reda i detta. Vaccineringseffekten syns inte i dödstalen. Finland är väl lika relevant i så fall. Norge som vaccinerade hälften av befolkningen har samma dödstal som Polen som inte vaccinerade alls. Det här är ett utspel från Smittskyddsinstitutet för att försvara sig i stället för att medge att det här inte blev så bra.

Låt oss bena upp vad Atterstam säger:

  1. SvD har den enda korrekta, vetenskapligt underbyggda siffran (6 st räddade liv)
  2. SMI försöker slå ifrån sig kritiken med påhittade värden
  3. Det finns ingen grund i att jämföra länder som matchar Sverige på flera mätetal

Och slutslängen är inget mindre än, milt sagt, konspiratorisk tänk.

Så vad svarade Smittskyddsinstitutet ursprungsartikeln? Jo, artikeln med namnet Mycket svårt att värdera data för influensadöd tar upp just antalet räddade liv och hur man räknar. Svaren på Atterstams anklagelser kommer slag i slag.

Det var SMI som beräknade mängden räddade liv:

Smittskyddsinstitutet hade av Socialstyrelsen fått uppdraget att modellera fram siffran angående sparade liv, som ett led i en beräkning av hur kostnadseffektiv pandemivaccinationen blev.

Varför antalet räddade liv inte är ”vetenskapligt resultat” och en underskattning

[A]ntalet räddade liv kom att underskattas. Vi valde i verkligheten att vaccinera riskgrupperna först och därefter vaccinerades barnen, eftersom det är i den gruppen som flest blir sjuka. Den underskattning av antal svårt sjuka och dödsfall som modelleringen gav hade inte någon avgörande effekt på den kostnadsberäkningen som var studiens mål, men gör att det funna antalet ”sex liv” inte kan användas för att ange exakt hur många liv som sparades.

Varför man inte kan jämföra länder rakt upp och ned:

Artikeln i Svenska Dagbladet innehåller också grafik som visar hur många människor per 100 000 invånare som rapporterats döda från olika europeiska länder. Siffrorna motsvarar vad som rapporterats löpande till det europeiska smittskyddsinstitutet ECDC i samband med pandemin 2009 (se länk till höger).

Det finns inga uppgifter om hur dessa siffror tagits fram i olika länder och det är därmed oklart hur jämförbara de är. Det har vid ECDC inte funnits några gemensamma definitioner för influensadöd eller för hur dödstalsövervakningen ska gå till. Dessutom varierade antalet dödsfall också beroende på bl.a. befolkningens bakomliggande hälsa, tillgång till sjukvård och antivirala mediciner.

Och när vi jämför oss med länder som vi vet hur de hanterar datan och har snarlika förhållanden får vi:

Vi kan bara jämföra oss med länder som vi vet använt ungefär likartad metodik som Sverige och som har relativt likartade levnadsförhållanden. Därför har vi, för att få en ungefärlig uppfattning, valt att jämföra oss med Danmark och Norge. Influensaepidemin kulminerade tidigare i Norge än i Sverige. Trots att Norge till slut vaccinerade nästan lika stor andel av befolkningen som Sverige, drabbade epidemitoppen där en ovaccinerad befolkning.

I Danmark valde man att endast vaccinera riskgrupperna. Både Norge och Danmark rapporterade 0,29 fler döda per 100 000 invånare än Sverige. Med motsvarande dödstal hade ytterligare 27 personer avlidit i Sverige p.g.a. influensa under 2009. Till det kommer att vaccinet hade effekt och skyddade svenskarna mot influensa även under andra vågen 2010-2011. Jämfört med vad som rapporterats från Danmark sparades därmed ytterligare cirka 30 liv.

Slutligen, till skillnad från SvDs tvärsäkra rapportering går Smittskyddsinstitutets representant förhållandevis varligt fram när ett estimat på räddade liv görs. Dessutom så lyfter man fram misslyckandet, både ekonomiskt och med narkolepsisituationen. Slutligen tas även problemet med vad som hänt om man inte vaccinerat och det blivit allvarligt upp:

Även om vi ser tecken på att pandemin tack vare vaccinationen slog mildare mot Sverige jämfört med andra länder – och även om det sannolikt snarare är 60 än sex liv som räddats tack vare vaccinationen i Sverige – är de mycket få i förhållande till kostnaden för vaccinet. Siffran är sannolikt också för liten ur etisk synvinkel om man ställer den i relation till de cirka 150 narkolepsifallen.

Hade vi i Sverige å andra sidan beslutat att inte använda det inköpta vaccinet så hade varje dödsfall i influensa under pandemin setts som ett misslyckande, och beslutet att inte vaccinera hade ifrågasatts.

Jämför nu vad SMI skriver i sin artikel med vad Atterstam påstår.

En personlig reflektion

Jag vet vad väldigt många tänker när ni scrollat ned hit för att ni inte orkar läsa genomgången; Varför försöker ni spela ned biverkningarna? Varför gör ni ned de drabbade? Varför vill ni hindra granskning? och så vidare.

Enkelt svar är att det gör vi inte. Ingenstans i det vi skriver eller rapporterar vill vi spela ned biverkningarna, göra ned de drabbade eller hindra granskning. Tvärtom, vi måste ta reda på varför biverkningarna uppstått, vi måste stötta de drabbade och vi måste granska arbetet.

Men granskning, stöttning och utredning ska ske på objektiv och vetenskaplig grund. Det ska inte ske för att man har en personlig vendetta mot någon eller någonting. Det ska inte ske för att man förväxlar efterklokhet med kunskap och vetenskapligt underlag.

SvDs granskning borde ha varit en välbehövlig genomgång av hur det gick till. Istället går det inte att skaka av sig känslan att det blev en personlig tilltoffling från Atterstam mot allt det hon varit negativ till, med eller utan grund. Och för att krydda budskapet tar man till känsloargument, anekdoter och ”den mänskliga vinkeln”.

Vad jag vill veta är följande: Vilket ansvar tar SvD för sin publicering den dag som vaccinationsgraden faller och vi får dödsfall på grund av detta? Vilket ansvar tar man den dagen som vi får en dödlig epidemi i Sverige som skulle gå att hantera via vaccinering, men folk är för rädda och okunniga kring processen?

För det är här som gränsen i sanden går. Vill man gå ett korståg mot något så måste man också ta konsekvenserna av det man får fel eller det man medvetet undviker att berätta. I SvDs fall väljer man att förenkla, demonisera och spela på rädsla, politikerförakt och okunskap kring den medicinska industrin.

Sammanfattning

Granskning av myndighetsarbete är en av viktigaste grundstenarna i en demokrati. I fallet med vaccinationen mot svininfluensan är det än viktigare att vi granskar och får klarhet i vad som skedde, varför och vad vi kunde gjort annorlunda.

Medierna kunde har gjort detta bra, man kunde ha granskat, informerat och förklarat. Allt från hur de politiska bedömningarna ser ut till hur WHO arbetar och varför man valde att pandemiklassa svininfluensan. Man kunde ha gjorde grafik över hur vaccinationsarbete går till, hur vaccin tillverkas och varför det krävs ägg för detta. Men ingen tog den bollen. Något så ofattbart grundläggande och viktigt.

Men SvD ansåg inte att detta var viktigt. Istället var det viktigt att hänga ut ansvariga, använda tveksamma formuleringar och dra för stora växlar på för små grunder. Och ju mer jag läser igenom materialet kan jag inte släppa känslan av att detta är en ”grudge match” som SvDs medicinjournalist haft liggande i byrålådan sen hösten 2009.

Annonser

Read Full Post »

Apropå den senaste artikeln, Naturligtvis är det väl så?, så kom idag en kort notis från TT (via t.ex. DN, SvD, Expressen och Aftonbladet) om kosttillskott och bristen på översyn från myndigheter. Den aktuella situationen man rapporterar om är amerikansk, men ämnet som sådant har direkt bäring på oss i Sverige också.

”Av de över 54.000 kosttillskottsprodukterna i Natural Medicines Comprehensive Database har bara ungefär en tredjedel någon rimlig nivå av säkerhet och effektivitet som stöds av forskning”, skriver Consumer Report.


Organisationen pekar ut tolv ingredienser som anses speciellt farliga: stormhatt, pomerans, chaparral, kolloidalt silver, hästhov, vallört, malva, germanium, skelört, lobelia och yohimbe.

De möjliga farorna är skador på lever och njurar och påverkan av hjärtrytm och blodtryck.

Vi har tidigare skrivit om andra natur- och alternativläkemedel här på Tankebrott som verkligen inte är att rekommendera att ta. Till exempel så har vi hela affären med tungmetaller i ayurveda-preparat, men även kolloidalt silver tillhör sådant med utebliven effekt men med betydande risker (t.ex. smurfsyndromet, agyria).

Men inte ens TT kan hålla sig från det totala felslutet i att påstå att allt naturligt är lika med bra. Eller rättare sagt; bara för att något är dåligt så skiljer det sig från det naturliga. I telegrammet står det att läsa (min förstärkning):

USA:s kongress uppmanas att ge FDA mer makt att förbjuda medel som lanseras som ”naturliga” trots att de innehåller farliga ämnen.

Vänta lite nu, ”trots att de innehåller farliga ämnen”? Är vi tillbaka till att försöka understryka misstaget i att knapra på en bit bly, tungkyssa en eboladöende eller att bo ovanpå en vulkan? I skrivandets stund har DN haft den goda smaken att omformulera sin artikel, dock osäkert om det beror på ovan nämnda formulering eller om man ville ha med en kommentar från branschorganisation Svensk Egenvård.

Dock ger DNs uppdaterade artikel skäl till att ställa sig något tveksam till hur branschen ser på det man säljer. För trots ett viss fokus kring bevisad effekt finns i originalnotisen har detta nu fallit bort. Istället siktar man in sig enbart på säkerhet.

Det finns även branschriktlinjer som tagits fram av Svensk Egenvård, en organisation för företag i hälsobranschen, som medlemmarna ska följa. I nuläget finns det inget som kan bevisa att riktlinjerna verkligen följs men inom ett par veckor lanseras ett certifieringssystem.

– Vi jobbar hela tiden för att det ska bli tryggare och säkrare för konsumenten, säger Annika Hjerpe, informationschef på Svensk Egenvård.

Tryggare? Så, om man säljer destillerat vatten som ”bra mot det mesta” så är det helt ok? Destillerat vatten är ju förhållandevis säkert, om man inte får in orenheter vid packningen. Varför vägrar man att befatta sig med bevisad effekt, både från branschens sida och från svenska myndigheters sida?

I och för sig är det väl rätt självklart varför branschen vägrar, detta är trots allt deras leverbröd. Skulle undersökningar visa att deras metod, vare sig det är Kan Jang, akupunktur, homeopati eller rosenrot, är verkningslös så går man miste om en hel del pengar. Men att svenska myndigheter fortfarande låter Läkemedelsverket reglera införandet av homeopatika på den svenska marknaden är nästintill löjeväckande. Man kan ju undra varför man inte löst det hela såsom i USA, där håller motsvarigheten till Livsmedelsverket i tömmarna för till exempel homeopatika.

Blåfärgning av huden, efter användande av kolloidalt silver

Agyria - permanent färgning av huden efter bruk av kolloidalt silver

Även om det inte förekommer i notisens text så frodas naturligtvis det man kan kalla för konspirationstänkandet bland kommentarerna till artikeln (och artiklar i gemen som kritiserar alternativmedicin). För det finns naturligtvis inget annat skäl att gå ut med varningar kring tungmetaller och verkningslösa medel än att skydda sina egna inkomster. Cui bono och ”den som sa’t han va’t”, kort och gott.

För den här typen av rapporter är köpta av antingen Big Pharma (dvs. läkemedelsbranschen) eller The Man (dvs. staten/storebror) som inte vill att folk ska må bra och ordna sin egen hälsa.

Hur som helst, vi kan konstatera att det fortfarande är förbenat svårt att hålla sig från att dra paralleller mellan ”naturligt” och ”bra”, samt ”onaturligt” och ”dåligt”, även i svensk dagspress. Och om man är ideologiskt övertygad över alternativbranschens förträfflighet (och etablissemangets obeskrivliga ondska) kan inga rapporter få en att ändra ståndpunkt. Det är inte alltid fult att tjäna pengar, som sagt.

Slutligen, för en underhållande exposé i felslut rekommenderas läsning av kommentarer till tidningarnas artiklar, visst höjt blodtryck utlovas.

Read Full Post »

SvD skriver idag (via ett TT-telegram) att Läkemedelsverket hotar företaget Green Medicine med vite om de fortsätter med sin reklam för naturmedlet Arctic Root.

Påståendet i reklamen om att Arctic Root är en ”effektiv, säker och trygg produkt som verkligen fungerar” mot trötthet och svaghetskänsla är vilseledande och bryter mot läkemedelslagen

Detta är naturligtvis något som företagets VD inte håller med om:

När Läkemedelsverkets regler om traditionella växtbaserade läkemedel utvecklas så tillkommer hela tiden nya bestämmelser, som gör det svårare och svårare att sälja produkten. Frustrationen hos oss är att vi snart inte kan berätta hur produkten fungerar

Rosenrotmedlet

Vad som slår en rätt snart i den här historien är att problemet är formuleringen kontra funktionen i detta medel. För om det nu vore så att man hade en ordentlig grund att stå på i fråga om verkan och effektivitet torde det inte vara några större problem. Förvisso har tillverkaren av preparatet en diger lista (pdf-varning) med artiklar kring sina produkter, men ett antal av referenserna upplevs som antingen lite skakiga (Medical Science of Armenia) eller väl långt ifrån ämnet (Avian reproductive function under a combined effect of phytoadaptogens and some factors of a space flight).

Dock är jag tillräckligt med lekman för att erkänna att jag inte kan bedöma vetenskapligheten i alla referenser kring rosenrot. Som tur är finns det andra som kan kommentera detta fenomen. Blomkvist, Larhammar och Taube från septembernumret av Planta Med till exempel (vår förstärkning):

With a focus on the statistical methods we found considerable shortcomings in all but one of the studies that claim significant improvement from roseroot extract. Overall, the study designs have not been well explained. Experimental results have been confused and appear to be in some cases incorrect. Some of the conclusions are based on selected results and contradicting data have not been adequately taken into account.

We point to other studies of higher quality performed on roseroot, several that found no significant effect and one that did. We conclude that the currently available evidence for the claimed effects is insufficient and that the effect of Rhodiola rosea is in need of further investigation before therapeutic claims can be made.

Kontentan är att företaget Green Medicine inte verkar ha backning för sina påståenden kring produkten de säljer. Att formulera sig så att man befinner sig i gråzonen av vad som kan anses vara rimligt har sina risker, vilket man nu fått erfara. Har man konkreta, kliniska belägg för medlet så slipper man hålla på att omformulera sig hela tiden. Så enkelt är det…

Läs mer på Skånska Dagbladets hemsida om Green Medicines svar.

Read Full Post »

100 000 tyska bögar?!

Visst känner man sig lite äcklig efter att ha surfat, lite som att man inte duschat på några dagar. Jag har inte kunnat sätta fingret på vad det är, men en olustig känsla har följt mig varhelst jag styrt min skuta på detta cyberhav… och nu har vi fått förklaringen.

750 000 PEDOFILER FINNS VARJE SEKUND PÅ NÄTET!

Ber om ursäkt för primalskriet här ovan, men det sammanfattar rätt väl hur det såg ut på landets tidningar för någon vecka sedan. Alla verkar ha baserat sig på det TT-telegram som gick ut samma dag, så för enkelhets skull länkar vi till SvD som exempel på hur det såg ut.

I varje givet ögonblick dygnet runt letar cirka 750 000 pedofiler runt på internet efter barnpornografi eller offer i riktiga livet, enligt en ny rapport till FN.

Enligt Najat Maala, läkare från Marocko, har barnpornografi blivit en jätteindustri som årligen drar in 3-20 miljarder USA-dollar (motsvarande 21-140 miljarder kronor).

Skrämmande läsning och kanske besannar detta telegram precis det som många beskyddande föräldrar fruktat, att det inte bara är bakom buskarna utan även på nätet som pedofilerna döljer sig. Nå, för den med en någorlunda skeptisk näsa till hands luktade det hela lite väl bra för att vara sant.

Låt oss fundera på citatet ovan och framför allt det monetära påståendet (vi kommer till det första påståendet alldeles strax). Mellan 3 till 20 miljarder dollar årligen. Visst, stort spann på denna siffra men fortfarande är lägstavärdet helt abnormt. Betänk vad det innebär, 21 miljarder kronor i vinst… Som lägst. Sveriges största dagstidning Dagens Nyheter, till exempel, har en årlig omsättning på 1,9 miljarder SEK.

Till och med den amerikanska vuxenunderhållningsindustrin får nästan se sig slagen med dessa siffror:

The pornographic film industry is centered in the San Fernando Valley, northwest of downtown Los Angeles. An estimated 200 production companies in the region employ as many as 1,500 performers, making up to 11,000 films and earning as much as $13 billion a year.

[författarens förstärkning]

Men om vi bortser från det uppenbart överdrivna värdet på den ekonomiska sidan låter uppgifterna kring antalet pedofiler högst taget ur luften. Och kopplingen till FN är också höljd i dunkel (notera att rappporten lämnades till FN och inte av FN), men detta hindrar inte media från att repetera pressmeddelandet utan att ägna det en tanke.

Så, det var upp till engagerade bloggare som Oscar Swartz att ta sig en ordentlig titt samt gräva lite för att se vad som är sant och inte i den här cirkusen:

Najat M’jid Maalla är alltså en barnläkare i Marocko som är oavlönad Special Rapporteur, en typ av expert som samlar ihop fakta och presenterar dem för FN. Dr M’jid gör kanske bra insatser i Marocko där hon bl a driver en organisation (Bayti) som tar sig an gatubarn. Internet vet hon dock inget om utan hon har frågat ECPAT och liknande organisationer och upprepar deras siffror i sin rapport.

En annan bloggare, Sänd Mina Rötter Regn, tog sig an uppgiften att försöka ta reda på var sifferuppgifterna kommer från. Siffror krymper och växer, beroende på vilken källa man tittar på (FBI estimerar till exempel att det är 750 000, om dagen), det är också högst osäkert hur man kommer fram till dessa.

Har vi sett något sådant granskande i media efter att dessa skräckrubriker kom ut? Nej. Har vi hört någon diskussion kring det här ämnnet över huvud taget? Nej, det har vi inte. Istället får hysteriska röster kackla fritt om hur allt mer måste offras för att vissa ser pedofilspöken i varje vrå. Please, won’t someone think of the children!

Read Full Post »

Lite sömndrucket tar jag och läser igenom DNs artikel om att Piratpartiet än så länge har en väldigt gynsam prognos inför EU-valet. Men jag är tvungen att läsa upprepade gånger, för jag får inte riktigt ihop analysen med vad som samtidigt presenteras i fakta. Om vi börjar med första lilla frågetecknet:

Det är nästan helt bland unga män som partiet har sitt stöd. I åldersgruppen 18–29 år är PP näst största parti, och mycket få av dem är kvinnor. I åldersgruppen 30–44 år är PP fjärde största parti.

Att vara fjärde största parti bland 30-44-åringar är kanske mer anmärkningsvärt och något motsägande mot analysen att det ”nästan helt” är unga män som sympatiserar med partiet. Framför allt när partiet fick 0,6 % i riksdagsvalet 2006. Men detta är trots allt mer en tolkningsfråga än något annat i ett val där man ser framför sig ett valdeltagande på klart under 50%. Vad DN däremot gör en riktig konstig analys av läget är i frågan om lokalorganisationer:

Ett annat osäkerhetsmoment för Piratpartiet är att det till skillnad från Junilistan inte har någon nationell organisation med lokala föreningar, något som kan göra det svårt att få ut valsedlar till alla vallokaler, som småpartier måste klara på egen hand.

Hmmm, kanske tur att jag inte visste om det när jag 2006 synkade mig med valkretsen i Västmanland så att vi fick ut valsedlar till alla röstplatser i Arboga. För den som orkar klicka en eller två gånger kan man konstatera att det är, för att vara ett litet parti, förhållandevis välordnat med lokala föreningar. Vill man göra hemuppgiften ordentligt kan man gå in på forumet och följa aktiviteten i de olika valkretsarna.

Visst, det är ett litet parti och det kan vara svårt att få grepp om uppstickare. Men det är ingen ursäkt att göra sådana flagranta missar som DNs Henrik Brors gör ovan.

Tillägg: Ser att SvD har en artikel på detta ämne också, om än via TT. Till skillnad från DN så har man tagit sig besväret att intervjua någon från partiet till artikeln, närmare bestämt Anna Troberg, andra vice ordförande i Piratpartiet.

Tillägg 2: DN har nu en artikel upp med en intervju med Christian Engström, Piratpartiets EU-kandidat. Och till DNs försvar kan vi faktiskt konstatera att man tar upp frågan om lokalorganisationer också:

Det har ofta hävdats att Piratpartiet främst sysslar med att formulera sitt politiska budskap men saknar en reguljär nationell partiorganisation som kan mobilisera väljarna. Men det håller inte Christian Engström med om:

– Vi har partiorganisationer och partirepresentanter i nästan alla svenska kommuner. Och faktum är att i riksdagsvalet 1996, bara ett halvår efter att vi bildats, nådde vi 93 procent av alla väljare. Det var frivilligkrafter som tog på sig var sin vallokal och delade ut Piratpartiets valsedlar.

Read Full Post »

Klassiskt och smakfullt

Klassiskt och smakfullt (klicka för större)

Politikerbloggen.se har under de senaste dagarna försökt att rida på intresset för allting pirat genom att granska och debattera Piratpartiet. Samt, naturligtvis, Rick Falkvinges intresse av amorösa kontakter under sina reser i Sverige. För inget säger ”EU-val” såsom en redig livmodertappsundersöking av Marita Ulvskog, eller hur? Att den TV4-ägda webbplatsen kallar sina artiklar för ”granskning” och ”AVSLÖJANDE” kanske talar sitt tydliga språk…

Men för säkerhets skull tar jag här och publicerar en tidigare hemlig promemoria (AVSLÖJANDE!) från Politikerbloggen.se där man drar upp riktlinjerna för hur framtida fokusartiklar ska marknadsföras.

Moderna och objektiva representationer (klicka för större)

Moderna och objektiva representationer (klicka för större)

Bilderna är som följer:

  1. Moderaterna
  2. Vänsterpartiet
  3. Miljöpartiet
  4. Afrikafrågor
  5. HBT-frågor
  6. Kristdemokraterna

Politikerbloggen har tidigare varit en intressant webbplats för politisk diskurs och debatt, men med dessa lågvattenmärken kan man fråga sig åt vilket håll man tänker dra åt. Just nu verkar riktmärket vara en politisk version av Expressen/Aftonbladet. Ja, det är bekvämt att utmåla Piratpartiet som ett gäng osnutna tonåringar som vill ha allting gratis. Men att göra en sådan manöver är precis lika illa att likna moderater vid ”fat cats” eller afrikaner som ”lille svarte Sambo”. Vad sägs om att höja nivån ett antal steg?

Och detta fenomen, på en abstrakt nivå, är inget unikt för ovan nämnda webbplats. Till exempel visar SvD idag att man kan vara minst lika inskränkt som Politikerbloggen.se.

Read Full Post »

CNN.com => CTRL+C => CTRL-V

CNN.com => CTRL+C => CTRL-V

Varför göra egen rapportering när andra gör den åt en? Nog för att man lyfter material från CNN.coms hemsida men kan SvD åtminstone korrgranska artiklarna innan de läggs ut? Först är inte alltid bäst…

Ps. Och den som vill få lite vatten på sin kvarn kan titta på vem som signerat artikeln

[tillägg] Någonstans runt lunchtid har nu texten omarbetats på SvDs sajt.

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: