Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vetenskap och folkbildning’

Medlemmar av föreningen Vetenskap och Folkbildning genomförde igår ett PR-stunt med knorr under politikerveckan i Almedalen. Tveklöst den mest kände av dem, rymdfararen Christer Fuglesang, överdoserade tillsammans med de övriga skeptikerna ett sömnmedel. För den normalt funtade låter det ofattbart dumdristigt, men nu var det inte sömnmedel i någon vanlig mening. Det var homeopatiskt sömnmedel, närmare bestämt Coffea Alfaplex (D6), vilket gör överdoseringen både ofarlig och förutsägbar. Det händer ingenting.

Homeopati är läran om att lika botar lika. Ett preparat som ger liknande symptom som det du lider av ska spädas ut i astronomiska proportioner tills inget, eller försumbara mängder, av det finns kvar, men också skakas på ett magiskt sätt vid varje utspädning. Detta ska enligt förespråkarna fungera, eftersom de påstår att vattnet minns den aktiva substansen (som alltså inte finns kvar längre). Orsaken till att homeopatikan trots denna till synes (och de facto) verklighetsfrämmande behandling sägs fungera är den så kallade potentieringen, som alltså är skakningarna, tillsammans med det påstådda vattenminnet.

Coffea Alfaplex är, eller benämns som, sömnmedel. Man blir pigg av koffein, och enligt homeopatins lagar ska då utspätt (och skakat!) koffein råda bot på sömnproblemen. Fullständigt glasklart och rimligt, väl?

Samuel Hahnemann uppfann homeopati under första halvan av 1800-talet. Medicinvetenskapen var fortfarande i sin linda, om ens född, och på den tiden kunde rentav sockerpiller och utspätt vatten vara bättre än många av de behandlingar som ordinerades mot diverse sjukdomar. Det kunde med andra ord i vissa fall vara bättre att göra ingenting än att göra något direkt skadligt.

Kemins och fysikens lagar säger oss en hel del om verklighetens natur, men sådana trivialiteter stoppar sällan falangerna inom alternativmedicin. Homeopatiförespråkarna är inget undantag när de bortser från känd kemi och fysik, för att inte tala om de otaliga välgjorda studier som har gett denna förvetenskapliga behandlingsmetod en chans och undersökt den. Den saknar effekt utöver placebo, kort sagt.

Det finns, som homeopater gärna påpekar, studier som visar effekt. Dessa studier är vanligtvis dåligt utförda (bristande eller obefintlig placebokontroll, eller andra metodologiska brister) eller så är tolkningen av studierna felaktig. Inte sällan rör det sig om både ock.

Hur spännande det än är att fortsätta piska den döda hästen som är homeopatins ”funktion” och metodik lämnar jag det därhän. Det jag istället tänker bemöta är ett axplock av argument man ofta stöter på när homeopati diskuteras.

Valfrihet

Ett av de vanligaste argumenten är att folket måste få välja, att vår valfrihet inte ska naggas i kanten. Det både låter som och kan vara ett bra argument, om det hade varit tal om valfrihet i allmänhet. Modern sjukvård handlar i avsevärd grad om att erbjuda verksamma metoder, med dokumenterade effekter. I synnerhet när skattepengar finansierar behandlingarna.

Det är lustigt att tillskyndare av detta argument verkar mena att det inte är eventuell effekt som avgör om ett preparat är värt att skattefinansiera, eller att använda över huvud taget. Snarare framhålls valmöjligheten nästan som som en viktigare fråga i sammanhanget.

Det står alla fritt att välja vilken behandling de vill, eller avstå från behandling. Valet bör dock rimligen vara baserat på kunskap och stå mellan behandlingar som är både rimliga och som inte står i strid med så mycket vi faktiskt vet. När man ska avgöra vad som ska vara skattefinansierat måste man dra en gräns. Den går förslagsvis vid dokumenterad effekt, förutom att vården ska baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet. Drar man inte en sådan gräns kan man inte heller på goda grunder säga nej till någon annan mer eller mindre orimlig (eller overksam) behandling och Harry Potter-medicinen kan därmed göra sitt intåg.

Ofarligt

Det är inte ovanligt att homeopater eller förespråkare därav menar att homeopatika inte vore tillåtet om det var skadligt, vilket också homeopaten Gunnar Jansson påpekade i SVT Debatt. En annan invändning brukar vara att det inte har några biverkningar. Svänger man sig med dessa argument har man missförstått kritiken, bland annat. Det är mycket enkelt. Homeopati kritiseras för att det är overksamt, för att det saknar effekt, men oftast marknadsförs som något annat än det kvacksalveri det faktiskt är.

Livsmedelsverket och andra berörda myndigheter godkänner rutinmässigt produkter som är ofarliga och klassar dem därför så också, något annat vore märkligt. Detta innebär naturligtvis inte att produkterna i fråga därigenom får den effekt som påstås.

Att homeopatika inte har några biverkningar är också ett vanligt säljknep och argument. Om ett preparat saknar biverkningar saknar det också i regel verkningar. Ett medel som påverkar din kropp på något vis kan i allmänhet också antingen påverka för mycket, om dosen överskrider den för ändamålet tänkta dosen (andra skäl såsom allergier och överkänslighet förekommer också, naturligtvis), eller påverka på ett annat och möjligen oväntat sätt.

Vanligt

Ja, homeopatika är vanligt i Europa och andra delar av världen. Det kan betyda många saker, däribland att andra länder har andra regelverk eller att reglerna och föreskrifterna inte följs eller ens innefattar homeopater. Det kan också betyda att traditionella ”mediciner” har frikort, eller att de inte ens marknadsförs som (verksamma) mediciner. Listan av möjliga skäl och förklaringar till varför det är vanligt kan göras lång, men att inkludera ”för att homeopati fungerar” är inte nödvändigtvis rätt.

Man kan fundera på hur vanligt något måste vara för att det homeopater ska betrakta det som fungerande eller sant. Att hänvisa till popularitet är ingen vinnande strategi, och visar än en gång att eftersom man inte kan visa att det fungerar, så måste man hemfalla till att det åtminstone är populärt.

Bemötande

Här får homeopaterna nästan inga mothugg. Tyvärr är det så, att sjukvården idag lider av bristande resurser. Läkare och annan sjukvårdspersonal har pressade scheman och därför inte tid att ägna 60 minuter eller mer åt varje patient. Att på grund av denna fråga om resurser dra slutatsen att homeopati eller annan alternativmedicin fungerar är absurt.

Homeopati, och all annan påstått verksam behandling, ska stå på egna ben. En metod blir inte effektiv bara för att någon annan har brister.

Alternativmedicinska utövare har mycket riktigt ofta mer tid (eftersom det ingår i konceptet och affärsmodellen) för patienterna. Man känner sig sedd, man får uppmärksamhet för sina problem och sin livssituation. Det kan sjukvården säkerligen lära sig mer om, men det är inte en fråga om okunskap i första hand, utan om bristande resurser. Mer tid och mer personal skulle ge sjukvården möjlighet att ägna mer tid åt patienterna.

Men precis som det felaktiga resonemanget om att det är så vanligt haltar även detta argument. Uppmärksamheten som alternativmedicinare erbjuder gör inte behandlingarna i sig effektiva. Framför allt gör inte den bristande tiden sjukvården har att fördela på patienter alternativa behandlingsmetoder verksamma i sig.

Överdos

Homeopater kritiserar i sin tur överdoseringskampanjer, eftersom de påstår att homeopatika inte går att överdosera. Först och främst är det sant, eftersom den påstådda effekten inte existerar, så t.ex. ett homeopatiskt sömmedel får dig inte att somna in för gott om du får i dig för kraftig dos. För att försöka förklara varför man inte kan överdosera hänvisar Dagens Homeopati till Natural News, där man kan läsa följande:

But homeopathy isn’t a chemical. It’s a resonance. A vibration, or a harmony. It’s the restructuring of water to resonate with the particular energy of a plant or substance. We can get into the physics of it in a subsequent article, but for now it’s easy to recognize that even from a conventional physics point of view, liquid water has tremendous energy, and it’s constantly in motion, not just at the molecular level but also at the level of its subatomic particles and so-called ”orbiting electrons” which aren’t even orbiting in the first place. Electrons are vibrations and not physical objects.

[…]

But getting back to water and vibrations, which isn’t magic but rather vibrational physics, you can’t overdose on a harmony. If you have one violin playing a note in your room, and you add ten more violins — or a hundred more — it’s all still the same harmony (with all its complex higher frequencies, too). There’s no toxicity to it.

Förklaringen väcker fler frågor än den besvarar, men man undrar hur dessa homeopater vet detta, och varför det inte någon gång är mer än påståenden utan belägg. Det är i varje fall en välbevarad hemlighet för alla utom just upplysta homeopater, om det är sant. Toxicitet är en fråga om dos, inte enbart om vilken substans det handlar om. Här återkommer biverkningsfrågan igen. Om något har effekt är också generellt möjligt att överdosera. Det är dock lätt att bortförklara och avfärda eller bortse ifrån kunskap inom medicin och andra alla andra fält, när man inte rör sig inom samma verklighet som denna kunskapsbas befinner sig. Varför man inte vill röra sig inom samma verklighet är en fråga som inte behöver besvaras.

För att försöka sammanfatta ett på intet sätt komplett bemötande av den aldrig sinande strömmen av dåliga argument för homeopati:

  • Att valfriheten får stå ohotad innebär inte att (skattefinansierad) medicin, som normalt sett bedöms efter effekt och risker, ska innefatta allt som människor kan tänkas vilja välja.
  • Homeopati saknar vetenskapligt stöd och motsägs av, bland annat, kemi och fysik. Välgjorda placebokontrollerade studier har undersökt homeopatins påstådda effekt, men visar gång efter annan att den saknas. Eller, den uteblir åtminstone när man undersöker om den finns.
  • Att homeopatika inte är skadligt eller att det saknar biverkningar är inte ett argument vare sig för dess påstådda effekt eller för att det bör erbjudas som (skattefinansierat) vårdalternativ.
  • Att utövare av homeopati har tid för patienterna, eller bemöter dem på ett trevligare sätt än en stressade läkare på vårdcentralen gör säger endast det och inget om själva behandlingsmetodens effekt.
  • Om en behandling är verksam kan detta rimligen upptäckas på något vis. Hur vet man det annars? Homeopatins påstådda effekt verkar endast återfinnas som subjektiva bedömningar eller okontrollerade och okontrollerbara anekdoter, och aldrig i några systematiska, grundliga samt metodologiskt oklanderliga undersökningar där man försöker eliminera felkällor och subjektiva tolkningar. Det talar starkt för att det inte har någon effekt utöver placebo.
  • Att man måste ta till grundlösa och intetsägande förklaringar (såsom harmonier och vibrationer) gör hela fältet än mindre trovärdigt. Genom att använda obelagda förklaringsmodeller för att ge stöd åt en behandlingsmetod vars effekt också är obelagd är minst sagt problematiskt.
Det råder ingen tvekan om att dessa eller varianter av dem och flera andra argument med största sannolikhet kommer att dyka upp i ett kommentarsfält nära dig, men tills dess: Ät gärna sockerpiller, men kalla dem för godis i så fall. Inte verksam medicin.

Debattartikel i SvD: Därför tar jag en överdos
Svenska Dagbladet: Fuglesang genomförde sitt ”självmordsförsök”
Aftonbladet Webb-TV: Kollektivt självmordsförsök i Almedalen
Martin Ingvar: Homeopati gör pengar på en lögn

Annonser

Read Full Post »

I kölvattnet av VoF:s debattartikel sågs Vidarkliniken försvara sina förehavanden (vår genomgång av försvaret kan läsas här). Man ursäktade användandet av otestade och/eller verkningslösa metoder med att man har ”intensifierat forskningsarbetet”. Eller, som det själva uttryckte det:

I Sverige bedrivs nu också ett intensifierat forskningsarbete genom ett nyinstiftat fristående forskningsinstitut, Vidarinstitutet.

Det är inte ovanligt att alternativmedicinare åberopar pågående forskning för att legitimera sina behandlingar, när det vore mer rimligt att invänta studiernas resultat. Vidarinstitutet verkade i varje fall intressant och värt att titta närmare på. Detta gjorde Zooey, så istället för att försöka gräva i detta själva, kan vi tipsa om hennes intressanta upptäckter. Här är ett synnerligen pikant utdrag från hennes grävande:

Vad hände med forskningsenheten? Är den så 2009, hopplöst ute och omodern? Vad har forskningsenheten gjort under det gångna året? Varför sägs det att forskning bedrivs under Vidarinstitutet — när det ju är uppenbart att varken Vidarinstitutet eller någon Vidarinstitutets forskningsstiftelse existerar i officiella databaser, och att forskningen (om den existerar) därför bedrivs av Vidarklinikens forskningsenhet, som skapades för ett år sedan? Det må vara en petitess, men samma personer är ansvariga, institutet finns på samma adress som Vidarklinikens forskningsenhet och som själva Vidarkliniken, institutet har i princip samma ändamål som forskningsenheten hade — är institutet verkligen ‘fristående’? Dessutom kan man fråga sig varför detta presenteras såsom ett slags nyhet i svaret till VoF; även om information om institutet legat ute på hemsidan tidigare har man inte presenterat det som en nyhet eller skickat ut pressmeddelande. Det plötsliga uppdykandet av Vidarinstitutet sammanfaller lägligt med behovet av att visa upp en fasad av febril verksamhet. Nyskapade forskningsinitiativ i parti och minut! Eller bara lite glitter att kasta i ögonen på förbipasserande.

(vår förstärkning)

Om det verkligen är ett legitimt forskningsinstitut verkar det åtminstone svårbekräftat, och snarare påminner nu Vidarinstitutet om reklamvärldens ”Vitamininstitutet i Schweiz”, men det existerar åtminstone.

Read Full Post »

Den 7:e september publicerades debattartikeln Skattebetalarnas pengar ska inte gå till sockerpiller, signerad föreningen Vetenskap och Folkbildning, Artikeln ifrågasätter skattesubventionerad alternativmedicin, och detta med all rätt.

Det torde vara uppenbart att det som allmänna medel finansierar, det ska också ha visad effekt och bygga på det uttjatade, men viktiga, ”vetenskap och beprövad erfarenhet”. Det sistnämnda  används inte sällan lite felaktigt, som om det var ett ”eller” istället för ett ”och” mellan de två kriterierna. Vetenskap eller beprövad erfarenhet klingar bättre om man inte riktigt har vetenskapen på sin sida, och istället bara kan erbjuda anekdotisk bevisning och ytterst bristfällig forskning.

Debattartikeln tog skruv. I skrivande stund har den 578 kommentarer av varierande kvalitet och skarpsinne med tillhörande konspirationsteorikrydda samt några skopor vetenskapsförakt. Polariseringen är dock tydlig. Antingen är man för och rentav propagerar för alternativmedicin, eller så är man återhållsam, kritisk och efterfrågar evidensbaserade behandlingar.

Den antroposofiska medicinens högborg i Sverige, Vidarkliniken i Järna, fick klä skott i artikeln. Behandlingarna på Vidarkliniken utgörs av konventionella skolmedicinska sådana, men också av de mer alternativa sorterna, såsom homeopati och t.ex. ”diet, konstterapi, eurytmi, massage och hydroterapi” (exakt vilka behandlingar som erbjuds idag vet jag inte, men det vore förvånande om antroposofiska eurytmidansen och andra esoteriska behandlingar har fått stryka på foten). Vidarkliniken har dessutom fortsatt dispens för att få sälja sina antroposofiska mediciner.

Debattartikeln attackerar och kritiserar rättframt en stor del av Vidarklinikens verksamhet och behandlingar, vilket givetvis föranleder repliken Osakliga påhopp på antroposofisk- och komplementärmedicin som — inte oväntat — missar målet och poängen. De anonyma skribenterna inleder starkt:

I DN Debatt den 7 september gick föreningen Vetenskap och folkbildning (VoF) återigen till angrepp mot komplementära vårdformer.

VoF gick till angrepp, men komplementära vårdformer är en annan sak än det debattartikeln riktade sin kritik mot. Petitesser måhända, men även ett sätt att subtilt flytta fokus från sakfrågan, som är att inte ”slösa skattebetalarnas pengar på verkningslösa behandlingar eller ge en gräddfil till alternativa behandlingsformer genom att bevilja dispenser eller subventioner”.

De fortsätter:

VoF gör bland annat ett allvarligt övertramp mot antroposofisk medicin när man utan omsvep ger en bild av att denna beprövade vårdform både saknar effekt och rent av är farlig för patienterna. Vi förutsätter att alla vet att behandling med konventionella mediciner självklart ingår inom antroposofisk medicin som koncept. Detta gäller inte minst för våra cancerpatienter.

Redan i andra meningen i repliken stöter vi på användandet av ”beprövad vårdform” och vi anar ett ”eller” mellan det och vetenskap. Också det en detalj, men symptomatisk, eftersom Vidarkliniken inte direkt kan beskyllas för att ha gedigna studier att backa upp sina behandlingar med.

Att konventionell medicin ingår är naturligtvis glädjande och berömvärt, men antroposofisk medicin står i skarp kontrast till skolmedicinen. Cancerpatienter är ett kapitel för sig i och med Iscador, ett mistelpreparat som används som cancerbehandling.

Läkaren Mats Reimers genomgång av Iscador rekommenderas. I artikeln Mistlar, andevetenskap och ockult fysiologi ställer han bland annat frågan:

Varför skall vi år 2010 acceptera att legitimerade läkare i Sverige sysslar med pseudomedicinska åtgärder som bygger på vidskepelse och religiösa uppenbarelser för hundra år sedan?

Från Vidarklinikens replik igen:

Värt att notera är att ingen av dem som undertecknat VoFs artikel är läkare. VoF drar sig i artikeln inte heller för att utnyttja och skrämmas med en avliden cancerpatient. Det här är ohederligt, vilseledande och typiskt för hur VoF agerar.

Att ingen av författarna till VoF:s debattartikel är läkare är förstås irrelevant, men det är värt att nämna att Vidarkliniken uppenbarligen inte godkänner titlarna nutritionist och doktor i medicinsk vetenskap samt forskare i farmakologi (gällande Aija Sadurskis respektive Dan Larhammar). Varför det är irrelevant huruvida signaturerna är läkare är för att det inte kräver medicinsk skolning att kräva att vård som skattesubventioneras ska vara testad och visat effektiv.

Anekdoten med den avlidna cancerpatienten är precis det; en anekdot utan vetenskapligt bevisvärde. Men samtidigt illustrerar den en viktig poäng som ofta utnyttjas av förespråkare av alternativmedicin; anekdoter upplevs väga tyngre än vetenskapliga bevis. Man förlitar sig på sådana, och drar sig inte för att framhäva en solskenshistoria om ett mirakulöst tillfrisknande och detta påstås då ha skett tack vare alternativmedicin. Två fel gör inte ett rätt, men för opinionsbildning är känsloargument viktiga. Anekdoten i det aktuella fallet märks, den känns och visar hur fel det kan gå. Man reagerar. Det är retoriskt viktigt.

Att det skulle vara VoF:s signum, att förlita sig på anekdoter och ovetenskaplig kritik, är väl nästan att betrakta som en projektion av egna tilkortakommanden från Vidarklinikens sida.

Man går vidare, och ägnar ett helt stycke åt det logiska felslutet argumentum ad populum, genom att hänvisa till popularitet som om det skulle betyda att något fungerar:

Antroposofisk medicin är en väletablerad och välbeprövad vårdform som bygger på skolmedicin och ges av legitimerade läkare, sjuksköterskor och terapeuter – och når goda resultat. Läkare med utbildning inom antroposofisk medicin finns i cirka 30 länder. Inom EU finns cirka 30 000 läkare som förskriver antroposofiska medel. I flera länder är antroposofisk medicin integrerad i den offentliga vården, bland annat i Tyskland, Schweiz, Österrike, Holland, Italien, England och USA. I Tyskland och Schweiz finns även antroposofiska universitetssjukhus.

Naturligtvis är inte antalet anhängare en garant för att något fungerar. Särskilt inte om anhängarna är antroposofer, och därmed redan tror på behandlingarna och filosofin bakom. Vi har fortfarande inte fått se röken av det vetenskapliga stöd som verkar finns här någonstans.

I Sverige gör den antroposofiskt inriktade Vidarkliniken rutinmässiga patientutvärderingar och EQ-5D-mätningar som visar mycket goda resultat. Även utvärderingar gjorda av landsting visar mycket goda resultat. På Vidarkliniken arbetar läkare, sjuksköterskor och terapeuter i team på ett sätt som länge efterlysts i Sverige.

Patientutvärderingar och EQ-5D-mätningar (ett livskvalitetsinstrument med syfte att mäta hälsoutfall) i all ära. Eftersom de själva medger att de använder skolmedicin och alternativmedicin tillsammans, förefaller det svårt att tillskriva de alternativa behandlingarna de goda resultaten. Säkerligen är också arbetsättet med förmodligen sammansvetsade och välfungerande team positivt, men knappast något som är kan anses vara alternativmedicin. Snarare är det en organisatorisk fråga.

Flera regeringar har konstaterat att Vidarkliniken är en verksamhet av riksintresse, bland annat därför att den kompletterar den konventionella medicinen med den antroposofiska medicinens individinriktade diagnostisering och terapi.

När lovord kommer från regeringen (ickeläkare) accepteras det, men kritik från ickeläkare (dock medicinskt skolade personer) viftas bort. Att den antroposofiska medicinen kompletterar skolmedicinen upprepas, men då frågar man sig, är det skolmedicinen som fungerar rent medicinskt och antro-medicinen som skänker ”det där lilla extra” i form av trivsel och välbehag? Eller är det så att antroposofisk medicin har en påvisbar läkande effekt?

Om man ska lita på Vidarkliniken verkar det så, när repliken fortsätter:

Det finns mycket klinisk erfarenhet och en hel del vetenskapliga studier inklusive en ”Health Technology Assessement” rapport (motsvarande en SBU-rapport) där man på uppdrag av regeringen i Schweiz genomfört en medicinsk utvärdering av antroposofisk medicin. I denna sammanfattar, granskar och värderar man sammantaget 195 kliniska prövningar och gör en helhetsbedömning av evidensläget. Rapporten indikerar att antroposofiska behandlingar är verksamma, säkra och kostnadseffektiva men att mer högkvalitativ forskning behövs.

Av ovanstående kan man lätt dra slutsatsen att VoF:s och andras kritik mot Vidarkliniken är orättvis, men Jesper Jerkert har tittat närmare på den så kallade ”motsvarande SBU”-rapporten, och sammanfattar det hela:

När Vidar-folket säger att rapporten kan jämföras med en SBU-rapport så är det naturligtvis grovt vilseledande — SBU skulle aldrig ge tre antroposofer i uppdrag att utreda den antroposofiska medicinen, utan skulle anlita oberoende och ojävig expertis.

Man måste ändå beundra antroposofernas genomtänkta taktik: när kritiker säger att det saknas belägg för den antroposofiska medicinens förträfflighet så kan de genast peka på belägg — det är bara det att beläggen har tagits fram av antroposoferna själva och med ej vetenskapligt accepterad metodik. Vips så kan man skapa intrycket att det är omdiskuterat inom vetenskapen huruvida det finns stöd för antroposofisk medicin eller ej, och att man därför kan välja att tro vad man vill. Ganska smart gjort.

Envar sitt eget forskningsinstitut.

Repliken tycks vara skriven för att få oss att tro att antroposofisk medicin är effektiv och har vetenskapligt stöd. Om det är det som är syftet är det sannerligen oklart varför Vidarkliniken söker, och får, dispens för sina behandlingar. Har man vetenskapligt stöd för sina behandlingar eller ej? Lustigt är att man medger att mer forskning och dessutom högkvalitativ forskning behövs. Vad sänder det för signaler om den forskning som man säger redan finns?

I Sverige bedrivs nu också ett intensifierat forskningsarbete genom ett nyinstiftat fristående forskningsinstitut, Vidarinstitutet. Syftet är att både i egen regi och i samarbete med olika universitet och högskolor, såväl nationellt som internationellt opartiskt utvärdera den antroposofiska integrativa vården, från molekyl till samhälle, och att bistå hälso- och sjukvården med evidensbaserade beslutsunderlag.

Man kan ifrågasätta det opartiska och objektiva i ett forskningsinstitut som även till namnet bär stora likheter med Vidarkliniken. Forskning är alltid bra, men enbart att forskning bedrivs innebär inte att effekt finns och att resultaten per automatik talar till Vidarklinikens fördel. Detta får forskningsresultaten utvisa.

Skenheligheten blir överväldigande när följande stycke levereras:

Vidarkliniken är mycket positiv till fler utvärderingar och studier, både kvantitativa och kvalitativa, för att ytterligare påvisa effekt av olika behandlingar.

Här talar man för det första inte om att undersöka om effekt finns, bara om att ytterligare visa på påstådd effekt, men den påvisade effekten är inte direkt tillförlitlig. Man är antaligen inte ”mycket positiv” till de otaliga studier som gjorts på t.ex. homeopati som sammantaget visar att homeopati saknar effekt utöver placebo. Skribenten Pekka på bloggen Orsakverkan har liksom Jerkert tittat på ”motsvarande SBU”-rapporten och hittat stora svagheter:

För det första exkluderas användningen av homeopatiska preparat från rapportens underlag (Pdf). Med all sannolikhet gynnades antroposoferna av detta i rapportens slutsatser. Rapporten berör därmed inte heller den kritik som VoF riktade mot bruk av homeopatika.

För det andra verkade rapportförfattarna inte ha några som helst krav på de studier som inkluderades i bedömningsunderlaget (Pdf). Alla studier med syfte att undersöka effekt, säkerhet och kostnadseffektivitet inkluderades. Det fanns inga metodologiska krav, t ex på randomisering, placebokontroll, blindning, osv. Till och med icke-publicerade studier fick inkluderas. Av de 195 inkluderade studierna var 18 av RCT-typ (Randomized Control Trial) och av dessa var endast 6 dubbelblindade.

Pekka nämner att författarna till rapporten ägnar ett kapitel åt att ”problematisera och nedvärdera evidensbaserad medicin (EBM)”, och att de talar om en skillnad mellan EBM och ”medicinska verkligheten”. vilket i sig visar vilken inställning de själva har till det som rapporten påstås utgöra.

Om detta utgör det underlag man stöder sin replik på är det tämligen svagt. Detta kan knappast kallas för stöd i någon vetenskaplig mening, så högkvalitativ forskning behövs onekligen om Vidarkliniken vill kunna stoltsera med stöd för sina antroposofiska behandlingar.

Repliken avslutas med en vädjan till människors valfrihet:

Men det VoF egentligen vill, att i praktiken stoppa all komplementärmedicin, går emot vad miljoner patienter i Europa vill och är enligt vår mening otidsenligt och odemokratiskt. Och det faller på sin egen orimlighet. Vi pratar här om vårdformer som tillämpats under mycket lång tid i hela världen och som i många länder inklusive Sverige efterfrågas av mellan 20 och 70 procent av befolkningarna. Bara inom EU uppskattar man att det finns cirka 100 miljoner användare av komplementärmedicin.

Vi på Tankebrott ställer oss också frågan vem som påstår att uppåt 100 miljoner invånare inom EU använder så kallad alternativmedicin. Kan det möjligen vara så att man, liksom i tidigare undersökningar, räknar in massage i denna siffra, för att höja den till klart mer imponerande nivåer? Att räkna in massage som en alternativ terapiform är idag en vanlig metod för att blåsa upp sina siffror ytterligare. Räknar man bort denna väldigt vardagliga avslappningsform blir nyttjandegraden oftast desto mindre imponerande.

Att människor vill ha alternativmedicin är det ingen som ifrågasätter, men en behandlings effekt bestäms inte genom handuppräckning och inte heller avgörs den av hur länge behandlingen har funnits. Det finns otaliga exempel på behandlingar från förr som har visats sakna effekt eller vara skadliga, som med tiden har sållats bort med hjälp av modern medicin och vetenskapligt granskande. Ett talande exempel är homeopati, som saknar något som helst stöd, och dessutom strider mot känd fysik, kemi, fysiologi etc etc.

Ska otestade eller testade och overksamma ”behandlingar” verkligen skattefinansieras? Är inte det minsta man kan kräva att skatten ska gå till behandlingar med påvisad effekt? Vilka alternativa behandlingsmetoder ska man tillåta, om skattens ska finansiera dem? Det är en smal sak att hitta på en egen, eller ändra lite i en befintlig och hänvisa till popularitet eller att behandlingen funnits sedan sumerernas tid.

Så länge den saknar vetenskapligt visad effekt kan den klassas som alternativ.

Vidarklinikens replik kan sammanfattas som vag, svag och som en stor miss. Den väcker inte bara frågor, den berättigar också ifrågasättande av det de själva hävdar, samt blottar stora brister i det som framhålls som starkt stöd.

Även Jonas Weiszkos på Vetenskap och Folkbildnings blogg ger en bra analys av Vidarklinikens replik.

Read Full Post »

Nu har föreningen Vetenskap och Folkbildning presenterat årets förvillare och årets folkbildare.

Vinnare av priset för Årets Folkbildare 2008 blev Anna Bäsén, med motiveringen:

Anna Bäsén har i flera omfattande grävande reportage visat hur utövare av alternativmedicin använder verkningslösa metoder, ibland till rena ockerpriser. Bland de verkningslösa metoder hon granskat ingår homeopati, överdosering av vitaminer och mineraler samt vissa pseudovetenskapliga blodanalyser. Föreningen anser att Anna Bäséns insatser är särskilt betydelsefulla eftersom massmedia ofta har en förbluffande godtrogen inställning till alternativmedicin. Även myndigheter har en passiv hållning gentemot bluffmetoder och falsk marknadsföring. Anna Bäsén är verksam på tidningen Expressen.

Vinnare av det klart mindre smickrande Årets Förvillare 2008 blev Vidarkliniken och dess verksamhetschef:

VoF utser samtidigt till Årets förvillare 2008 Vidarkliniken i Järna och dess verksamhetschef Ursula Flatters för att under en följd av år ha använt pseudovetenskapliga behandlingsmetoder. Genom intensivt lobbyarbete har kliniken under många år lyckats få regeringens dispens att ge patienter antroposofiska medel utan dokumenterad effekt. Trots att Flatters är legitimerad läkare har hon den anmärkningsvärda inställningen att antroposofiska läkemedel inte kan testas på samma sätt som andra läkemedel, t.ex. med dubbelblinda kliniska studier.

Ingen överraskning med årets förvillare, men glädjande att se att även viss kvällspress tar sitt ansvar och granskar  den pseudovetenskapliga rörelsen lite mer kritiskt. Hela presentationen av vinnarna presenteras här, komplett med länkar till Bäséns artiklar.

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: