Välkomna, mina damer och herrar!
Det har gått lite för lång tid sen senaste lektionen i denna lilla skola, men somliga av er har säkert fått ert lystmäte i ämnet av diskussionen i radio, där blygsamme undertecknad medverkade. Trots att det gått några veckor sen sist hoppas jag att ni inte har glömt vad vi gått igenom i de tidigare delarna. Om så är fallet finns länkar till dessa delar i slutet av denna artikel.
Utan att öda mer tid på kallprat går vi raskt in på fem nya exempel.
16. Det sluttande planet
Ofta benämnt som ”Slippery Slope” och innebär att man (felaktigt) argumenterar för att om ett påstående gäller, då måste även ett överdrivet eller på annat sätt extremt resonemang också gälla, eftersom man inte tycker att det går att dra en gräns mellan det verkliga påståendet och extremfall. Exempel: ”Om vi ska tillåta marijuana är det bara en tidsfråga innan vi börjar dela ut heroin till frukosten på förskolor”.
17. Ad hoc-argumentation
Latin för ”till detta”. Det här argumentationsfelet begås när man ändrar eller omformulerar sitt påstående så det passar den uppkomna situationen eller de argument man bemöter. Man omdefinierar alltså premisserna så att de håller för nuvarande situation. Exempel:
– Jag ser aldrig svensk film!
– Men.. du såg ju Jägarna igår, väl?
– Jag ser aldrig svensk film som inte handlar om jaktrelaterade mord!
18. No True Scotsman
Mycket lik föregående exempel, men med skillnaden att man inte ändrar själva premissen, utan snarare att man omdefinierar kärnan i motargumentet så att premissen fortfarande håller. Detta är inte ovanligt i diskussioner kring religion. Exempel:
– Ingen kristen kan acceptera homosexuella äktenskap!
– Men prästerna i min församling gör det.
– De är inte riktiga kristna!
19. Argumentum ad baculum
Ungefär ”hot med käppen”. Tillhör gruppen av felslut som anspelar på känslor istället för rationella argument. I det här fallet med hot om våld eller annan negativ konsekvens. Som ni säkert märker är detta ett specialfall av nr 10 i del 2, Argument from Final Consequences, men här säger inte argumentet något om premissens sanningsvärde. Exempel: ”Om ni inte tror på Gud kommer ni att hamna i helvetet!”. I exemplet säger förstås inte bestraffningen något om premissens sanningshalt, och här är dessutom bestraffningen starkt beroende av att premissen är sann, vilket slutar i en petitio principii som exemplifieras under punkt 11 i del 3.
20. Argumentum ad populum
Detta är ett fall av de så kallade genetiska argumentationsfelen, som alla utgår från att trovärdigheten för ett argument bestäms av källan för påståendet. Vi lärde oss i del 1 om ad hominem som tillhör samma klass av felslut. I det här specifika fallet använder man populariteten hos något som indikation på dess sanningshalt. Exempel: ”Kristendom är den största religionen, så du kan väl inte påstå att den inte är sann?” Felet ligger som ni förstår i att det inte är antalet personer som tror på något som avgör huruvida det är sant.
Som ni såg under punkt 19 kan flera argumentationsfel bakas in i ett och samma argument. Det är inte ovanligt, och beror helt enkelt på att ett argument kan vara felaktigt på många sätt och på flera plan samtidigt.
Till nästa gång får ni i hemläxa inte bara att upptäcka felslut, men även att se om de ni hittar består av flera.
Efter att ha hört programmet om felslut i P1s Filosofiska rummet har jag hållt utkik efter udda argument i retoriken. Jag tror mig ha hittat ett.
På realtid.se publicerade Bernt Hermele 2009-02-20 nyhetsartikeln ”Jag kände mig som en hangaround till TPB”. Citatet kommer från Carl Lundström som anklagas för att ha stöttat The Pirate Bays ekonomi. Avslutningen på artikeln lyder: ”Lundström har också figurerat i högerextremistiska kretsar”. Det känns som det inte har med saken att göra alls. Felslut eller ej?
Hej Gustav!
Ja, det är kanske inte ett argumentationsfel i sig, eftersom det kan vara en fråga om en ren upplysning, men det kan hur som helst ses som ett guilt by association eller en sorts poison the well.
Vad guilt by association är vet nog de flesta, men poison the well kanske är lite mer okänt. Det är alltså att man försöker misskreditera en källa, så att allt som kommer därur är att betrakta som misstänksamt eller felaktigt.
Tack för exemplet! Alltid kul med vardagsexempel.
En nästan övertydlig samling argumentationsfel finns i våra klassiska ordspråk. Man förväntas kanske inte ta dessa intorkade plattityder på allvar, men det hindrar inte att de kan vara nog så giftiga. Många diskussioner har punkterats och många oskyldiga har berövats heder och ära av ett ”ingen rök utan eld”, ”lika barn leka bäst” eller ”kasta inte sten i glashus”. Vore kul att se en liten lista med kopplingarna utskrivna, typ: Kasta inte sten i glashus = Tu quoque, Ingen rök uten eld = Cum hoc ergo propter hoc, etc. Om inte annat så för att få tyst på fikarumsdemagogerna.
Hej Claes!
Ja, det var en bra idé! Det ska definitivt utforskas för del 5.
Tack för tipset!
Jag hävdade i en diskussion att om en katolsk församling tar avstånd ifrån påvens yttrande är de inte längre katoliker.
är det ett fall av nr.18: No true scotsman?
csaar,
jag skulle säga att det inte är det. Detta baserat på att det inte är de själva som hävdar att de är de rätta katolikerna utan du, som menar att det ingår i katolicismen att vara lojal mot Vatikanen och Vatikanens ord till syvende och sist i mångt och mycket bestämmer vad katolicismen är och står för i dagsläget.
Man kan givetvis diskutera huruvida en katolik vara lojal mot Vatikanen och om den har ensamrätt på tolkningar, men jag tycker inte det är en klockren nr 18 i alla fall.
Det hade alltså varit det om en ”utbrytargrupp” bestämde sig för att de som gör annorlunda har fel tro.
De kan ju, trots allt, gradvis sluta vara katoliker öht genom att agera så, och då faller jämförelsen.
Jag är faktiskt inte säker på hur det passar in på nr 18. Man kan, som du resonerar, argumentera för att det passar in i den, liksom man kan göra det motsatta. Vad detta visar är att logiska felslut ofta är delmängder av varandra och kanske flera samtidigt. Eller inget alls.
Ett lömskt knep är när en åsikt inte framförs som något argument, utan bäddas in i beskrivningen av det man argumenterar mot.
I programmet Kobra talades det om ”moralpanik” i samband med våldspräglade dataspel. Det kan mycket väl vara sant att det finns överdrivna och felaktiga farhågor om dataspel, men att utan bevis beskriva denna ståndpunkt med ett så negativt laddat begrepp är billig demagogi. I sanningens namn var väl inte avsikten att driva en argumentation i Kobra, men knepet är vanligt, speciellt i politisk debatt.
Är detta ett exempel på Strawman eller Petitio principii?
En annan fråga. Borde inte anekdotisk evidens (min 90-åriga faster är senil, alltså är alla 90+ senila) finnas med som typ? Beklämmande vanligt är det i alla fall.
Claes,
Jag såg inte programmet i fråga, så jag vet inte riktigt vad du syftar på förutom ordet ”moralpanik” och sammanhanget.
Hur som helst, jag skulle inte vilja påstå att det handlar om halmgubbar eller att begga någon question i det fallet.
Orsakerna är det inte är direkt felaktigt att använda sig av ”moralpanik” som beskrivning över indignationen över det man finner omoraliskt och därför fel. Förstår du hur jag menar? Det är ingen tydlig halmgubbe i varje fall.
En petitio principii skulle jag inte heller säga att det är eftersom moralpanikens eventuella existens inte är relevant för huruvida spelen är våldsamma eller ej, eller om de påverkar spelarna på det sättet om det antyds av ”moralpanikerarna”.
Moralpaniken är inte en premiss för slutsatsen, så att säga.
Claes,
Angående anekdotisk bevisföring.
De, anekdoterna, som sådana är inte felslut. Det är användningen av dem som kan vara felslut, precis som du påpekar.
Eftersom det är rätt så situationsbetingat när eller om anekdotiska ”evidens” är felslut tycker jag inte att de förtjänar en egen punkt.
Jag håller dock med dig om att de är väldigt vanliga, och lika missvisande. Tyvärr tillskrivs de alltför ofta ett högt bevisvärde, och t.o.m. högre än vetenskapliga belägg.
Andreas,
Angående moralpanik
Om du har hävdat moraliska synpunkter i en viss fråga, och jag refererar till denna din framställning med beteckningen moralpanik (som åtminstone för mig är klart nedsättande; ”panik” antyder att du är irrationell), så tycker jag att jag gör mig skyldig till usel argumentation, eftersom jag försöker undergräva din position utan att framföra vettiga argument. Det finns ju massor av exempel (tokvänster, rödgrön röra…) där man via värdeladdade beskrivningar av åsikter man ogillar försöker skaffa sig enkla gratispoäng . Så jag envisas nog med att tycka det handlar om osund argumentation, speciellt som det är svårt att bemöta på ett vettigt sätt. Men av vilket slag? Kanske ett stänk av Ad hominem?
Andreas
Angående anekdotisk bevisföring
Det gäller ju för flera av de dokumenterade felen att utgångspunkten iofs kan vara korrekt, men att det är slutsatsen som är fel. Det är sant att jag hade kikhosta, att jag åt middag och att jag var frisk dan därpå. Men slutsatsen att middagen gjorde mig frisk är troligen galen. När det gäller anekdotisk bevisföring så ligger ju felet i att från enstaka (förhoppningsvis) korrekta exempel dra generella slutsatser, dvs ett slags degenererad induktion. Är detta verkligen situationsbetingat? För mig känns det rätt generellt stolligt.
Claes,
Jovisst, usel argumentation kan det vara om man anger moralpaniken som motargument. Det kan jag hålla med om, beroende på omständigheterna.
Det gör det dock inte till en halmgubbe i egentlig mening. Som du säger är det nog mer rätt att klassa det som ad hominem eller kanske någon variant av poison the well, beroende på hur ”attacken” vävs samman med övriga argument.
Tydligt är i alla fall att det inte är ett distinkt felslut som inte går att klassa som något annat också. Men, tveklöst är att om ”moralpanik” används som enda motargument, då står man inte på stadig grund.
Vidare om anekdotisk bevisföring. Exemplet om kikhosta är inte bara en anekdot, det är även ett fall av post hoc, ergo propter hoc, d.v.s. efter det, alltså p.g.a. det.
Det är kanske inte helt och fullt ett fall av hasty generalization, men ändock ”stolligt” att dra förhastade slutsatser utifrån en anekdot.
[…] sann ad-hoc-anda vill dock inte Laestander avkräva Gud ansvar för det negativa i allt detta, eftersom han […]
Carina Rydberg går igenom halva katalogen i den här tråden:
http://isobelsverkstad.blogspot.com/2009/04/om-att-dampa-sin-inre-carola-och-for.html
Du kanske rentav hittar nya.
Själv gör jag mig skyldig till en halmgubbe, men vafan…
Sitter och rättar Nationella prov i Kemi och studsar över argumenten som presenteras och eleverna ska förhålla sig till. Är det inte argumentationsfel? Ett exempel:
A Det går åt mycket energi vid framställning av metaller, därför ska vi inte utvinna metaller.
Helle,
Det är mycket riktigt ett argumentationsfel, eller felslut, om man med det förutsätter att allt som det går energi åt är dåligt.
Jag skulle vilja påstå att det rör sig om petitio principii (eller begging the question, eller unstated major premise) i det fallet.
Det ”outsagda premissen” är alltså att mycken energiåtgång alltid är dåligt.
Var det till någon hjälp?
Lycka till med rättningarna!
Tack för svar Andreas. Eleverna i åk 9 får frågan :
a) Vilka av argumenten A-D är naturvetenskapliga?
A. se ovan
B. Vi ska inte utvinna metaller, för samhället där utvinning sker ser så tråkiga och smutsiga ut.
C. Metallutvinning är bra för det ger oss aluminium, som är lätt att återvinna och återanvända.
D. Metallutvinning är viktigt i vårt samhälle, för det skapar många arbetstillfällen.
b) Välj ett av de naturvetenskapliga argumenten. Ge exempel på hur du, en org/företag kan dra fördel av detta argument och förklara hur.
Korrekt svar i bedömningsmatrisen är A och C. Inga elever lyckas med denna fråga. Jag har även en rad invändningar, men behöver nog hjälp av en argumentationsanalytiker. Skolverket borde kanske anlitat en också.
Vad säger du?
Jag måste bara fråga vad ”naturvetenskaplig” i sammanhanget innebär. Är det att argumentet är korrekt (och inget felslut), eller att den beskrivna vetenskapen är det? Bara det ordet i sammanhanget är oklart, för att inte tala om bedömningen.
Jag förstår inte alls hur bara A och C är korrekta. Vilken bedömning utgår man ifrån?
A är ju som vi sett ett felslut, för den förutsätter en idé om att allt som förbrukar mycket energi är dåligt. Det kan vara dåligt, men vilken typ av energi talar man om? Med den logiken måste alla industrier läggas ned, eftersom de slukar energi. Inte bara metallframställning.
Jag tycker helt klart att frågorna är underliga, och att bedömningen lämnar en del att önska i form av motivering.
Om ni vill ha kontakt med en duktig argumentationsanalytiker rekommenderar jag Anders Sigrell på Lunds Universitet. Han kan sådant här, i egenskap av retorikprofessor och med en rad liknande analyser bakom sig.
Det skulle vara intressant att höra hans åsikt.
Hoppas det löser sig, och hör gärna av dig igen om/när ni får rätsida på det!
Jag undrar om man inte med naturvetenskaplig mer syftar på *typen* av argument, snarare än deras möjliga riktighet. Tittar man på dem ur den aspekten så skulle det kunna vara så här
A. Ja, Energiåtgång vid framställning är en teknisk/naturvetenskaplig fråga.
B. Nej. Tråkig och smutsig är närmast en estetisk fråga.
C. Ja. Återvinning och återanvändning av Al är teknik/naturvetenskap
D. Nej. Arbetstillfällen är en politisk fråga.
Därmed ingenting sagt om vare sig hållbarhet eller relevans i argumenten, men det efterfrågas faktiskt inte i problemtexten, utan som sagt i stället typen av argument. Sedan kan man ju tycka att det var en mer än lovligt luddig fråga för åk 9, inte minst i delfråga b) där man förväntas använda sig av halvtaskig argumentation.
Claes,
det verkar som en rimlig tolkning, helt klart. Säkerligen den som efterfrågades också.
Ändock en jädrigt luddig fråga och oväntat avancerad för niondeklassare. Men jag gillar tänket; att introducera den sortens bedömningsmönster i tankarna redan i nian.
”Är det vetenskapligt avgörbart?” är en fråga som alltför få ställer sig, och än mindre kan svara på.
Mycket bra inlägg! 🙂 Ni har försett mig med utmärkta verktyg för fortsatta diskussioner om mitt favoritområde: räddningstjänsten.
Just tankevurporna 16 och 19 är väldigt vanliga när i diskussioner om kvinnliga brandmäns vara eller icke vara:
Det sluttande planet
”Om vi ska ändra de fysiska kraven för att anställas som brandman för att få in fler kvinnor i räddningstjänsten så kommer vi snart att sänka kraven på teoretiska kunskaper så att utvecklingsstörda också ska kunna bli brandmän!”.
Argumentum ad Baculum:
”Om du arbetar för att få in fler kvinnor i brandkåren kommer du att dö för att en kvinnlig brandman inte orkar dra ut dig ur ett brinnande hus!”
Tjena Savox!
Kul att du hade nytta av dem! Det är bra att känna till såna här tricks och fallgropar.
Du får återgälda genom att skapa en fenomenal Räddningstjänst!
När man diskuterar integrations- och invandringspolitik (eller olika satsningar för att få en mer heterogen räddningstjänst) får man garanterat höra följande påstående oavsett om det är relevant eller inte:
”Invandrarna begår så mycket brott, därför är invandring dåligt!”
Om man bemödar sig att krafsa lite på ytan av detta påstående möts man ofta av argumentationsfelen 12 och 13 – ”Tautologi” (cirkelbevis) och ”Cum hoc, ergo propter hoc” (förväxling av korrelation med orsak). Cirkeln brukar se ut som följer:
I lågstatusområden begås många brott. –> I dessa områden bor en hög andel invandrare. –> Alltså begår invandrarna mer brott än svenskarna. –> Alltså beror brottsligheten på invandring! –> Alltså sänker en hög andel invandrare ett områdes status. –> I lågstatusområden begås många brott (Börja om från början…).
Intressant observation! Kul att du aktivt letar efter felslut. Nyttigt och bra.
Ett argument som kan ses i invandrarfientliga kretsar är att ”de kommer hit och tar våra jobb”. Det kan jämföras med felslutet Lump of labour fallacy.
Just när det gäller brott och invandring har BRÅ information. För visst är det bra att hitta felslut, men det är ju enbart halva jobbet – sedan måste man försöka finna de verkliga orsakerna till första satsen i det man hävdar.
Exakt, csaar.
Grundpremisserna och/eller de påstådda orsakerna till dem är ju inte sällan lite skakiga.
Att det finns en samvarians mellan invandring och brott finns det ju statistik som styrker. Men att utifrån detta kunna förutsätta att det vore bra att begränsa invandringen, förutsätter ju premissen att man endast ser till sveriges fördel. Vilket utgör kollektivism. En person från ett annat land gör ju inte mer skada, i ett globalt perspektiv, för att han befinner sig i Sverige (om det nu inte skulle vara så att det är själva flytten som gör honom brottsbenägen, vilket isåfall måste styrkas).
”Jag tillhör gruppen svenskar, därför är det automatiskt självklart att jag personligen gagnas av varenda åtgärd där Sverige gagnas”, vad heter den fallacyn?
Nu är det ju inte invandringen som sådan vi diskuterar här inne, utan ARGUMENTATIONSTEKNIK. De exempel jag har tagit upp på ”Argumentum ad Baculum”, ”Slippery slope” samt ”Tautologi” i kombination med ”Cum hoc, ergo propter hoc” valde jag just för att de utgör så klockrena exempel.
Vilket är det vanligaste argumentationsfelet tro? Jag tycker att jag mest stöter på halmgubbar, men det kanske är för att den formen av arumentationsfel är lättast att upptäcka.
Ja, oj då… Vilket är det vanligaste?
Halmgubbar är nog definitivt i toppen, och kanske också ad hominem?
Post hoc likaså, skulle jag tro.
Jag tycker att du undersöker det här, csaar, och rapporterar!
Tack för en trevlig argumentationskola med fina ”latinare”! Gammal tråd men jag skriver ändå. Har alltid haft svårt att lämna in hemläxan i tid…
Två svenska professorer tycker att det verkar rimligt att världens energiproblem snart är lösta med hjälp av en makalös manick trots att inga vetenskapliga bevis har presenterats.
http://www.nyteknik.se/nyheter/energi_miljo/energi/article3108285.ece
”En nyhet som kanske skulle kunna lösa energiproblematiken för mänskligheten måste man ju bejaka, i alla fall tills det kan förkastas.” /Professor Kullander
Låter i mina öron som argumentum ad ignorantiam kryddat med lite ”wishful thinking”, (http://en.wikipedia.org/wiki/Wishful_thinking).
”NyT: Vilken skulle då den fysikaliska förklaringen kunna vara?
Essén: Det skulle kunna bildas ett plasma av bara elektroner och protoner på något sätt som är nära metallytan. Jag har ju hållit på med mycket teoretiska studier av plasmor och plasmors termostatistiska mekanik när man tar med magnetism, vilket jag är ganska ensam om. Och där händer väldigt konstiga saker.
/…/
NyT: Det låter på dig som att det finns ett väldigt stort fält av osäkerhet här där det här skulle kunna ha sin förklaring någonstans?
Essén: Ja, definitivt. Plasmor har aldrig varit välförstådda. Teorierna är väldigt dassiga. Fortfarande.” /Professor Essén svarar på frågor.
Låter i mina öron farligt nära argumentum ad ignorantiam.
”Så att fysikern Levi tror på det här, och fysikern Focardi tror på det här, och de tror jag är höjda över alla tvivel. Uppfinnaren Andrea Rossi är naturligtvis svår att bedöma, men det är tillräckligt många inblandade och tillräckligt mycket bra data och rapporter för att det ska verka väldigt seriöst på det här stadiet.” /Professor Essén
Argument from authority!
”Mats Lewan: Vad är det som gör att du tycker att det kan vara trovärdigt trots att det saknas vissa väsentliga bitar i informationen?
Kullander: Ja, dels att han säger det, dels är det en process som kinematiskt är fullt möjlig (en reaktion som ger energi om den verkligen sker) och dels har han optimerat på olika sätt. När det gäller nickelpulver till exempel har han maximerat ytan för att optimera vidfästningen av väte. På punkt efter punkt har han betett sig rationellt för att optimera de experimentella betingelserna.”
Non sequitur? Att man beter sig rationellt på ett område betyder ju inte nödvändigtvis att man gör det på ett annat. Att man kan maximera ytan på nickelpulver (mindre partiklar?) betyder ju inte att man har lösningen på att bryta igenom Coulombbarriären… (dessutum är det tydligen trovärdigt för att ”han säger det” lol)
”NyT: Ni har båda två fått ställa frågor direkt till Andrea Rossi via epost, och fått svar. Vad har ni fått för intryck av den dialogen?
Kullander: Ja, den har stärkt mitt intryck av att han är seriös. Jag finner att han är en intressant person att diskutera med, och jag har svårt att tänka mig att han är en bluffare faktiskt.
Essén: Nej, jag får samma intryck. Det verkar väldigt osannolikt att det är en ren bluff.”
Inget argumentationsfel men om uppfinnaren Rossi skulle vilja använda sig av argument from authority går det nu bra att hänvisa till våra svenska professorer.
Kanske är inte alla citaten klockrena men jag tycker ändå att de är anmärkningsvärda med tanke på att Kullander och Essén är professorer och den senare ordförande i VOF.
Ber om ursäkt för ett långt inlägg och för lösryckta citat.
Rättelse: Hanno Essén är docent. Inte professor.
Hej Simon!
Tack för berömmet! Din läxuppgift är godkänd. Det finns en del tveksamma kommentarer i det du citerar, och de gränsar mycket riktigt till felslut och/eller argumentationsfel. Nu vill jag inte hävda att citerade personer inte vet bättre, men man (och de, i egenskap av någon sorts auktoritetsfigurer!) måste verkligen väga sina ord på guldvåg när man uttrycker sig offentligt.
Hela den historien är full av varningstecken, minst sagt, inte bara på grund av det du ger exempel på.
[…] Vill ni lära er mer om logiska felslut, vilket alltid är bra att kunna när man argumenterar med någon för att själv inte trampa fel, så gå till tankebrotts skola del 1, del 2, del 3 och del 4. […]
Kanonbra lista med felslut!
Jag chansar och ser om du har något att säga om följande:
Jag har på senaste tiden stött på en (i mina ögon) märklig sorts resonemang, som i korthet innebär att man avfärdar ett fenomen som av vissa upplevs som problematiskt med hänvisning till att det finns ”värre saker” här i världen. (I det här fallet handlade det om att diskvalificera betydelsen av subtila former av rasism och/eller stereotypiserade schablonbilder, med argumentet att det förekommer mycket grövre och mer våldsamma typer av rasism och förtryck.)
Jag tycker att den här tendensen känns väldigt mycket som någon typ av felslut (den går ju att generalisera till att gälla vilket ämne som helst – det centrala är att frågan som diskuteras bedöms som oviktig enbart därför att det finns allvarligare problem). Jag kan dock inte komma på vad just detta felslut kallas…om det alls har ett namn. En strawman…nej, inte riktigt va? Besläktad kanske men…nja… Kan du hjälpa mig tro?