Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Rights Online’ Category

Senaste veckan har braskande rubriker återfunnits i både svensk och utländsk press; Obama ska få rätt att stänga ner internet! Drakarna Aftonbladet, SvD och Expressen har alla haft denna varning på sina förstasidor. Allt vi visste om USA stämmer, onda, feta och giriga… och nu vill de ha total kontroll av internet.

Men är det verkligen vad lagförslaget säger? Om man ska tro ovan nämnda artiklar så är det rakt av vad som kan komma att ske:

Den amerikanske demokratiske senatorn Jay Rockefeller [anm: John D. Rockefeller, senator (D) för West Virginia] lade redan i våras fram ett sådant förslag, då med skrivningen att presidenten skulle få makt att helt enkelt ”stänga av” internet. Proteststormen från internetföretagen ströp förslaget.

Det reviderade förslaget ger presidenten rätt att i ett nödläge utlysa ett slags cybervärldens undantagstillstånd. Kritikerna har varken blivit gladare eller klokare på det nu mer luddiga förslaget.

Senator John D. Rockefeller, (D)

Senator John D. Rockefeller, (D)

Detta verkar vara huvuddelen av artiklarna (som för övrigt alla är identiska, baserade på TTs mall), att lagförslaget från Rockefeller skulle ha lett till att USA bland annat skulle kunna ”kontrollera” internet men att det nu är något osäkert. Alltså faller redan rubriksättningen något så när. Även om detta inte är en nyhet (se längre ned) låt oss gå vidare och se om det ändå kanske finns något i den här historien.

Lagförslaget som omnämns av kritikerna kallas för Cybersecurity act of 2009 (PDF, notera att detta är den reviderade versionen), i den dras riktlinjerna upp för hur IT-säkerheten på nationellt plan och för myndigheter samt hur utbildning på området ska hanteras. Den passage som ursprungligen drog på sig IT-världens vrede återfanns under sektion 18, paragraf 2 och 6 i Rockefellers ursprungsförslag:

The President –

(2) may declare a cybersecurity emergency and order the limitation or shutdown of Internet traffic to and from any compromised Federal Government or United States critical infrastructure information system or network;

(6) may order the disconnection of any Federal Government or United States critical infrastructure information systems or networks in the interest of national security;

I klartext; presidenten får utlysa ett IT-undantagstillstånd och kan då stoppa internettraffik inom nationens nätverk (oavsett om den är statlig eller inte). Så långt var analysen korrekt från TT, även om internet är större än bara USA men vi ger dem en chans i alla fall. Men då är således frågan vad det reviderade förslaget (från 19 augusti) säger på dessa punkter. Från sektion 201:

The President –

(2) in the event of an immediate threat to strategic national interests involving compromised Federal Government or United States critical infrastructure information system or network

(A) may declare a cybersecurity emergency; and
(B) may, if the President finds it necessary for the national defense and security, and in co-ordination with relevant industry sectors, direct  the national response to the cyber threat and  the timely restoration of the affected critical infrastructure information system or network

Någon punkt som motsvarar paragraf 6, sektion 18 återfinns inte i det nya förslaget.

Barack Obama, POTUS

Barack Obama, POTUS

Och även detta citat i klartext; presidenten får förklara ett IT-undantagstillstånd samt, om det behövs, dirigera nationens åtgärderna för att hantera IT-krigföringen och återställandet av kritisk infrastruktur. Utöver detta handlar den citerade sektionen mer om redovisningsskyldighet inför kongressen samt behovet av att sätta upp planer för hur man ska hantera IT-infrastruktur före, under och efter en attack.

Till att börja med har kritikerna en poäng med sina farhågor; såsom språket är i det nya förslaget framgår det inte direkt vad som åsyftas med ”the national response to the cyberthreat”. Är det en omskrivning för att klippa kabeln eller är det bara ett fint ord för att han fortfarande är commander in chief, även för IT-försvaret? Svårt att säga utan att gräva sig genom FIMSA (Federal Information Security Management Act of 2002) och andra dokument.

Ska man gå på kritikernas linje så ser det ut som om man oroar sig mer för individens integritet på nätet än att infrastrukturen skulle hotas (även om det är en faktor, naturligtvis). EFF skriver:

… many of the early concerns about privacy, authority, and security effectiveness have gone unsolved: there is vague language about mapping federal and private networks; there is an unexplained scheme to certify cybersecurity professionals at the federal level; and the mandated implementation of a ”cybersecurity strategy” before the completion of a legal review that could protect against inadvertent privacy violations or inefficiency.

De IT-journalister som tycker att deras kollegor är lite väl negativa har en ”same same but different”-syn på det hela. Till exempel skriver Nicholas Thompson för Wired:

Notice all the hedging. He “may”, “may”, “if he finds it necessary”, “in coordination.” And then they payoff? He can “direct the national response”!

That’s not giving him any powers that he doesn’t already have, and there’s no justification in that language for the hysteria. It is also much more in sync with what Obama himself has said. He has been very clear that he doesn’t want to snoop on private networks, much less take them over.

Intressant är inte det något svaga försvaret för formuleringarna, där har man sett hur det kan gå (hand upp för er som minns John Yoos tortyrmemo) utan istället de påföljande teorierna kring varför lagförslaget presenteras över huvud taget.

So why write the bill if it doesn’t give the president any more authority? I’ve heard two reasonable theories. Marc Ambinder at the Atlantic suggests that the goal may be to give power to the president on these issues at the expense of the less-open NSA and DOD. Under that theory, the bill is actually designed to keep potential channels of dissent in a crisis more open to the public, rather than less.

The second theory is that it’s just a senate jurisdictional battle. Every senator knows that cybersecurity is a pressing issue, and everyone wants his or her name on the big bill. So the Commerce Committee, with authors Snowe and Rockefeller on it, is trying to define the issue of cybersecurity as depending on relationships between the government and private companies — thus making it something they have authority over. Other senators, of course, will try to define the issue so it falls under the authority of their committees.

Vad som kan vara värt att läsa är artikeln i den första teorin, från The Atlantic, då den bland annat innehåller ett klargörande från Jamie Smith, taleskvinnan för Committee on Commerce, Science and Transportation:

To be very clear, the Rockefeller-Snowe bill will not empower a ”government shut down or takeover of the internet” and any suggestion otherwise is misleading and false.  The purpose of this language is to clarify how the President directs the public-private response to a crisis, secure our economy and safeguard our financial networks, protect the American people, their privacy and civil liberties, and coordinate the government’s response.

NSAs högkvarter i Fort Meade, Maryland.

NSAs högkvarter i Fort Meade, Maryland.

Dessutom påpekas det i artikeln något som kanske glöms bort i diskussionen; att redan idag finns långtgående möjligheter att hantera IT-infrastruktur. Liknelsen som dras är att presidenten har möjlighet att utfärda flygförbud över USA, men att det inte används förutom i yttersta nödfall (läs: 11 september). Således är tanken att lagförslaget ska säkerställa att a) man klargör vem som kan göra vad samt b) säkra att transparensen ökar istället för att NSA håller i trådarna. Detta då det brukar förhålla sig så att allt som NSA ägnar sig åt hemligstämplas av ren princip.

One reason why Sens. Rockefeller and Snowe are so eager to give the White House, the Department of Homeland Security, and the Commerce Department more statutory authority is because they do not want the NSA to become the protector by default. As controversial as cyber monitoring is, as much as it violates our sense of what the Internet is, and as much as it rightly provokes debate about government intrusion, Congress wants these decisions to be transparent and the decision-makers held accountable.

Så, nu har vi plöjt båda sidors argument och läst lite artiklar. Frågan är om vi har blivit klokare på läget. Klart är att rubriksättningen från TT inte är korrekt då presidenten haft den makten sedan tidigare, i yttersta nödfall det vill säga. Samt att det inte heller handlar om att stänga ned ett globalt datornätverk utan att det berör de nationella nätverken. Stort och vittomspännande, men ej korrekt som sagt.

Kanske är det ändå rubriksättningen från The Atlantic som säger det bäst; On Cyber Bill, Skepticism Warranted — But Nuance Needed. Skepticism inför statens välmenande är befogat men diskussionen behöver definitivt nyanseras.

Annonser

Read Full Post »

Nu får det vara slut på stiljten på bloggen, förutom kommentarssektion då. Arbetet har vidtagit för de flesta av oss och då passar det väl lika bra med att dra igång lite lätt med två iaktagelser.

  • Kreationister: den alltid lika underhållande bloggaren PZ Myers tog och besökte det världsberömda kreationistmuseet i Kentucky med 300 andra glada skeptiker. Tydligen var resultatet kanske inte helt enligt kreationisternas önskemål (för en underhållande genomgång rekommenderas denna läsning).
  • Rent-mjöl-i-påsen: efter Eurovision 2009 har det dykt upp rapporter från Azerbadjan om folk som kallas till förhör för att de röstade på ”fel” låt (dvs. grannlandet Armenien). Än så länge verkar det vara en person och med förhållandevis tragikomiska förtecken (”… They said it was a matter of national security”) men är ett exempel på hur en uppkopplad värld leder till en lättare övervakningssituation. För den som fnysande pratar om gamla Sovjetrepubliker så kan det vara värt att påminna om situationen i Storbritannien; 1 på 78 vuxna, eller dryga en halv miljon människor, kom att övervakas av staten under 2008.

The Daily Mail has discovered that Sandwell Borough Council checked phone records to locate a bogus faith healer, while Lewisham Council used the anti-terror power to pursue a rogue removal firm and a rogue pharmacist.

Alarmingly, in 2008 there were 595 ‘errors’ by public authorities and the private firms who supply them with phone and e-mail information. One of the most common mistakes was typing in the wrong phone number when making a request – leading to details being disclosed about the wrong person.

(Eurovisionnyheten uppsnappades via HAX)

Uppdatering: Och där vaknade DN och SvD. Dock övertolkar DN och SvD  just nu BBCs artikel då man hävdar att 43 personer kallats till förhör. Enligt BBC är det oklart hur många som kallats till förhör (”it remains unclear how many of them have been questioned by police”), siffran 43 kommer från hur många som man tror röstade på Armenien.

Read Full Post »

Och som om vi behövde mer bevis på att vi är lata på den här bloggen… Jaja, sluta klaga och läs istället.

XXXXXXXX

Likställande av valaktivister med vaginainkräktare

Vecka: 23-24
Brottstitel: Likställande av valaktivister med vaginainkräktare
Sammanfattning: Veckan efter EU-valet postar den centerpartistiska riksdagskvinnan Annika Qarlsson följande text på sin blogg:

Många ha senaste veckan försökt ge svaren på varför det gick som det gick i EP-valet. Tänker inte bidra med någon lång utläggning på vad jag tror. Däremot så finns en tanke och en reflektion kopplat till Piratpartiets framgång med många unga män som lagt sin röst på dom för att värna den personliga integriteten. Tänker på statistiken som kom härom dagen som visar att det är ofattbart många unga kvinnor som våldtas av unga män som de känner lite grann eller lite mer.

Och jag får inte ihop det – tycker unga män att integritet är viktig eller tycker de inte det???

CJs kommentar:

Innan hatfesten verkligen börjar så kan vi först konstatera att fru Qarlsson gjort avbön på sin blogg efter att uppmärksamheten blev lite väl mycket. Så illa att det blev en ursäkt nummer två idag. Vad jag dock tycker att läsarna bör göra är att ta en fundera kring vad avbönen egentligen består av.

Jävligt klantigt att skriva så att många uppfattar det som att jag anklagar dom för att vara våldtäktsmän. Fel av mig ! Helfel av mig !!!

Ursäkten tar hand om en tolkning som faktiskt jag, och en hel del med mig tror jag, absolut inte gör.

Min tolkning av hennes första inlägg är att hon tycker att ”vi” unga män (inte helt sanningsenligt men en majoritet så låt gå) har prioriterat att försöka få ladda ner gratis istället för att skydda Sveriges kvinnor. Det är inte bara en felaktig analys utan också en fruktansvärt ohederlig sådan. Komplett med en halmgubbe och lite annat smått och gott.

Nog för att det kan svida att vara omsprungna av ett parti som lyckats entusiasmera massorna klart mer effektivt än vad Sveriges så kallade mest ”integritetsvänligaste” parti, gör men nog kan en riksdagsledamot lägga band på sina formuleringar så att man inte angriper 7,1% av väljarkåren?

Något man dock kan vara rätt säker på är att postningen inte tas för vad det är av läsarna, en trådfis av stora mått, utan anses vara kanske världshistoriens största skymf. Så, debattens vågor kommer att gå höga och krav på ursäkt har och kommer att höjas. Och mitt i allt detta har ytterligare en i grunden välmenande (med avseende på kvinnofridsfrågan) men ack så oskarpt verktyg sett till att föra kvinnosaksfrågan tillbaka några steg.

Anundis kommentar:

Kanske det vid det här laget börjar klarna att riksdagsledamotstatus inte automatiskt medför skarpsynt argumentation och tankeprocess, i fall att någon därute skulle behaga sig att påstå att våra folkvalda besitter särskild tankekapacitet som berättigar den beslutsfattande rollen.

Antingen är Qarlssons klavertramp ett ärligt tecken på att rastvisslan blåst i hjärnkontoret, eller så, om man klär sig i den cyniska dräkten, är det ett medvetet (men ack så taffligt) försök att misstänkliggöra piratpartister tillika ungdomar med starka åsikter. Vi vet ju alla sen gammalt att vad ungdomar tycker och tänker är helt ointressant och i bästa fall naivt, eftersom de bara slåss och knarkar och stjäl och skolkar och ljuger och skojbögar och boffar tändargas, när de inte super förstås, och våldtar tjejer efter att de hittat dem desperat utfläkta på allehanda dejtingsajter där de hittade dem när de finkammade nätet efter bombrecept och piratkopierade ultravåldsspel.

Skämt åsido och raljerande i all ära, men kan verkligen Qarlsson ha halkat så illa i härledningstrappan? Något annat än feltänk är svårt att utläsa ur hennes besynnerliga fråga. Hur kan man ens formulera en sådan sned tanke och inte se misstaget innan man trycker på ”Visa hela världen hur jag tänkte snett här”-knappen?

Jag undrar just hur hennes resonemang ser ut kring andra frågor som hon är med och beslutar om i riksdagen. Synar man logiken och det underförstådda i hennes redan välspridda inlägg kan man undra hur hon framställer andra funderingar, och vilka konsekvenser det får för eventuellt beslutsfattande.

Om det istället för en (alldeles troligt felaktig) piratpartister-är-våldtäktsmän-tolkning är frågan om den tolkning som CJ talar om här ovan är det knappast bättre då heller. Nej, vi har här inte bara ett exempel på tankebrott. Vi är faktiskt förärade ett exempel på ett tankebrott som förblir ett tankebrott även om det tolkas välvilligt. Om det tolkas som att man antingen är engagerad i integritetsfrågor eller har åsikter om jämställdhets- och kvinnovåldsfrågor, även då har Qarlsson uppenbarligen formulerat sig illa. Tolkas det som det nog var tänkt att framstå var det ändå pinsamt formulerat och ger i bästa fall en ”suck, dessa politiker igen…”-respons som inte ökar hennes trovärdighet.

Det är svårt att se vilken tolkning av Qarlsson inlägg som skulle göra formuleringen försvarbar. Mången reaktion på det har helt klart i många fall varit överdriven, även här framlagd med hejdlösa hyperboler. Retoriska spetsfundigheter till trots, den här typen av feltänkta resonemang (vad än hon egentligen menade) är inget vi vill se att våra folkvalda använder sig av.

Veckans nästan Tankebrott:

Read Full Post »

Att det inte krävs särskilt mycket kritiskt tänkande i riksdagen torde inte komma som en överraskning för läsarna. Miljöpartiet har stått för en stor dos av pseudovetenskap och vurmande för verkningslösa metoder under en längre tid, bara för att nämna ett exempel.

Frågan är dock om inte vänsterpartiets Egon Frid tar priset på ett abstrakt plan med sitt ställningstagande kring 11 september-attackerna och ”sanningsrörelsen” runt dessa:

Ja svarade jag på e-post! Vill veta sanningen är väl något vi alla vill göra. Hade jag svarat om jag förstått innebörden i att svara ja på, om jag ville veta sanningen på just denna frågan? Mitt svar att veta sanningen bler ja och det står jag för. Detta svar ledde mig vidare till att bli första svenska riksdagsledamot och politiker som officiellt vill veta sanningen om 9/11.

Kan tyvärr inte engagera mig praktiskt i arbetet men min nyfikenhet har deffenitivt väckt mig igen för var som verkligen hände den 11 september 2001 med World Trade Center.

Först och främst kan man bara tacka valfri deitet att Frid har tillräcklig insikt i att inte agera i sitt arbete i denna fråga, dock ställer jag mig frågande till vad ett officiellt ställningstagandet är om man samtidigt inte engagerar sig praktiskt. Hur som, man förstår hur illa det är när den länk som Frid bistår med (se citatet ovan) är en svensk sida, enligt utsago ihopsnickrad av fyra 18-åriga killar som

…utreder terrorattentaten den 11:e september 2001. Till skillnad ifrån vad många tror är attacken långt ifrån utredd, i USA och övriga världen finns en stor rörelse som kräver att sanningen om 9/11 kommer fram.

Det räcker med att ögna igenom sidan för att hitta de ack så vanligt förekommande påståendena/källorna i dessa sammanhang.

Påståendet om ”smält stål”, check.

Termit sänker WTC, check.

Larry Silverstein låg bakom allt för att tjäna pengar, check.

WTC 7 drabbades bara av  ”minimala bränder”, check.

Steven Jones, check.

Att alltihop ser ut som en webbsida från 1996 kanske inte heller riktigt stärker de unga detektivernas sak. Ställningstagandet har naturligtvis fått hela konspirationsrörelsen på nätet att klappa händerna av lycka, komplett med en artikel på Newsmill. Efter ha läst artikeln inser man att inte så mycket har hänt under den tiden jag inte följt rörelsen. Man skulle kunna konstatera att de postningar jag gjorde om filmen Zeitgeist (del 1, del 2 och del 3) fortfarande tar upp det mesta som läggs fram i dessa diskussioner.

Tyvärr kan man också konstatera att debatten med de ”troende” alltid ramlar ner till en retorisk gyttjebrottning där en vägran att förstå grundläggande vetenskap är första parterrläget. För den som har svårt att skaffa sig en bild av föregående menings liknelse kan gott läsa de 34 kommentarer som just nu finns till artikeln. Stor humor utlovas.

Nå, men som rubriken antyder har veckan bjudit på fler retoriska face plants än mr Frids. Närmare bestämt är det Hanne Kjöller som passar på att sparka till det getingbo som är pirat/fildelning/ipred/telekompaketet/FRA/Antipiratbyrån/The Pirate Bay/Piratpartiet-debatten. Och hon gör det på sitt sedvanligt finstilta sätt:

Men sedan kom de svenska piraterna och med dem nya associationsstråk i huvudet. Till en början var också den bilden romantiserad. Jag trodde mig se en samling unga män, drivna av en idé om ett slags digital allemansrätt, som de genom hårt och ideellt arbete gjorde vad de kunde för att förverkliga.

Sedan kom de somaliska piraterna och en serie händelser i Sverige och ritade om associationskartan i huvudet en gång till. Och jag insåg att det kanske fanns fler likheter mellan de svenska piraterna och deras somaliska kolleger än jag först trott. Att den övergripande gemensamma ideologiska överbyggnaden – eller affärsidén om man så vill – är densamma: att ta det någon annan äger och att sälja stöldgodset vidare.

Man blir liksom lite stum, återigen, när man läser hur Kjöller kommer till sina slutsatser. Ok, så utifrån detta kan vi sluta oss till att Bosse i Hökarängen ringer upp Universal och säger, på knaglig engelska ”Ajv gått jår mouvi rajt hier. Iff jo våntt itt beck aj vånt fifti krounårs!”?

För trots vad fru (fröken?) Kjöller tror sig veta om piraterna så är det inte så att de satt fartygsstöld i system. De kapar fartyg, begär en lösensumma för dem för att sedan släppa fartyget. Och, som vi redan tagit upp, så kan man inte likställa olovlig kopiering med stöld. Hur som, vi fortsätter…

The Pirate Bay publicerade obduktionsbilderna av de mördade barnen i Arboga. Barnens pappa bad vid flera tillfällen piraterna om att ta bort dem. Vid ett tillfälle fick han svaret: ”Det var ett jävla tjat. Nej, nej och åter nej.”

Det är nästan så att man tror att Hanne Kjöller undviker vår blogg med vilje, särskilt då vi har två hela postningar (del 1, del 2) om detta fenomen. Nej, TPB publicerade inte några bilder. Nej, det var inte pappan som mailade TPB-folket. Jag ber att få citera Peter Sundes egna blogginlägg om händelsen:

Men – det var inte pappan. Det var sambon. Utan att förklara vem hon var. Och inte ett mejl, utan det kom 60 stk. Från olika mejladresser (aka spam). En del rätt otrevliga och dom första fick det vanliga svaret om policyn. Till slut så lackade vår moderator ur av allt spammande och skriver dom ödesdigra orden – “Det var ett djävla tjat, nej nej och återigen nej”. Något jag ärligt talat kan förstå att man svarar efter en massa spam från en envis person som inte förklarat sin ursprungsposition eller som varit speciellt trevlig. Speciellt om man är en ung kille som brinner för vad man pysslar med och möter en mur av ignorans.

Naturligtvis är hela TPB-folket, med Peter Sunde i spetsen (helt plötsligt), skrupelfria hycklare som inte står för någonting. Att påstå att information och nätet ska vara öppet samtidigt som man inte bjuder in vissa mediakanaler till sin presskonferens är ju, trots allt, en brist på ”uttrycksfrihet”:

Den uttrycksfrihet som Peter Sunde slår på trumman för gäller inte andra. När Pirate Bay kallade till presskonferens inför rättegången portades TV 4, Aftonbladet och Metro för att de tidigare inte rapporterat på ett sätt som fallit Peter Sunde på läppen.

Återigen ska man inte behöva besvära sig med att kontrollera hur det ser ut på andra sidan, det skulle ju innebära att man kanske kan behöva tona ner sin krönika något.

Det tråkiga är bara att man får välja bort en hel del media som man av erfarenhet vet kommer att göra oseriösa reportage.

Ett klassiskt exempel är Metro, som bl.a. har valt att flertalet gånger publicera påhitt om barnporr på The Pirate Bay. De har aldrig kunnat påvisa någon sådan inför oss. Inte ens fast vi påpekat att de har ett socialt ansvar med att visa för oss var den är isåfall så vi kan göra någonting åt den. Därför står det ofta “Pirate Bay har avböjt från att kommentera” i just Metro. Därför att vi inte pratar med just dem, inte för att vi avböjt att prata om sakfrågan det gäller. Det kan se misstänkt ut, som om vi har något att gömma.

En snabb sökning påvisar att Peter Sunde har en poäng. Metro skriver om det (trots att The Pirate Bay faktiskt kommenterar där),  TV4 får sig en släng av sleven och kanske är det detta som ligger bakom irritationen med Aftonbladet. Hur som, vi fortsätter…

Kjöller fortsätter sedan att lite snyggt väva in lite ”guilt by association” när hon nämner Carl B Lundström innan hon tar i rejält för att kunna fyra av en retorisk bredsida i avslutningen av krönikan:

Exakt vilka personer som ligger bakom [anm: trakasserier mot åklagarsidan] är oklart, men att förneka att det är pirater eller piratsympatisörer är bara fjantigt.

Piratrörelsen har än en gång visat sin maskerade och auktoritära nuna. Ju mer jag ser av den, desto sämre tycker jag om den. Och det har mindre med fildelning att göra och mer med allt det andra.

Hanne Kjöller, jag ber att få presentera Miljörörelsen. Miljörörelsen, jag ber att få presentera Hanne Kjöller:

Vattenfalls vd Lars G Josefsson var mitt i sin dragning av bolagets delårsrapport när skrik plötsligt hördes. Fyra maskerade personer dök upp bakom några stolar och började kasta gröna färgbomber mot Josefsson.

För med samma Kjöllerska logik kan vi tillstå att ett antal aktivister som agerar i  miljörörelsens namn dikterar vad hela rörelsen ställer sig bakom. Således får Socialdemokraterna och Vänsterpartiet stå för vad AFA hittar på, Österrikarna klä skott för vad hemlandets söner gör med Europa samt, naturligtvis, Kanadensarna får be om ursäkt för Bryan Adams.

Till syvende och sist är vi tillbaka, nu står man här återigen med en unken smak av Hanne Kjöllers pekfingervals  i svalget och funderar på exakt vad hon vill få ut med sin debattartikel. Från svenska nedladdare går vi till Afrikas horn och likställandet mellan stöld och olovlig kopiering. Sen tar vi skuttet tillbaka för att landa i Peter Sundes knä och dennes påstådda hycklande med uttrycksfrihet utan att ens andas något om fakta för att slutligen bunta ihop högervurmande knäckebrödsbaroner med glin som inte är byxmyndiga men som egentligen är Piratpartiets offentliga språkrör.

Jag funderar allvarligt på om det kan vara dags att sätta upp en mätsticka på valfri dörrpost i kåken. Ni vet, en sådan där man sprang till stup i kvarten när man var liten för att se om man hade växt någon centimeter sen morgonen. Stickan skulle användas för att hålla ordning på hur lågt exakt DN kan sjunka, Peter Wolodarski har trots allt visat på sistone exakt hur mycket schwung man kan få nedåt, bara man försöker.

Read Full Post »

Hmmm, ser inte ut som om det hände något dumt förra veckan. Inget alls. Jo kanske, en liten en…

Juridisk uppfattningsmisstag

Juridiskt uppfattningsmisstag

Vecka: 17
Brottstitel: Att missuppfatta tillhörigheten till bakåtsträvande upphovsrättsorganisationer som förkovring
Sammanfattning: Domaren i The Pirate Bay-målet, Tomas Nordström, har visat sig vara medlem av två upphovsrättskonservativa organisationer (DN, SvD) . Trots detta engagemang har han inte ansett sig jävig på något sätt.

Det handlar om föredrag och seminarier. Jag ser det som att det främjar min kunskap på området eftersom det är viktigt för mig att känna till debatten och utvecklingen på området.

Dels är det föreningen Svenska Föreningen för Upphovsrätt (SFU) men också Svenska Föreningen för Industriellt Rättsskydd (SFIR).

… som enligt egen utsago ägnar sig åt att ”främja intresset för och kunskapen om det industriella rättsskyddet, främst patenträtt, varumärkesrätt, mönsterrätt, växtförädlarrätt, namn- och firmarätt samt skydd mot otillbörlig konkurrens.”

Denna misstanke om jäv har lett till ett antal JO-anmälningar samt åtminstone ett krav på att rättegången tas om.

CJs kommentar:

Egentligen är det svår att veta i vilken ände man ska börja i den här soppan. För egen del tycker jag faktiskt att det spelar mindre roll med vilka intentioner som domare Nordström var med i SFU. Bara det blotta faktum att föreningen så sent som för ett och ett halvt år sedan hade följande formuleringen på hemsidan:

Den [anm: SFU] har till ändamål att genom föredrag, diskussioner, studiedagar och publikationsverksamhet främja kunskapen om upphovsrätten och dess närstående rättigheter och att bidra till rättsområdets fortsatta utveckling. Bland medlemmarna finns upphovsrättsligt intresserade representanter för alla former av skapande litterär eller konstnärlig verksamhet, liksom för verksamheter inom film, radio och television, fonogram, press, förlag, industridesign och software.

… borde leda till att man åtminstone funderar över sin lämplighet som domare i just detta mål.

Idag är texten, naturligtvis, en annan:

Föreningen tar inte själv ställning i rättspoltiska frågor och svara därför inte heller på remisser. Bland medlemmarna finns företrädare för olika rättighetshavargrupper, personer verksamma inom medie- och teknikbolag, akademiskt verksamma personer, advokater, företrädare för utbildnings- och bibliotekssektorn samt andra personer som rent allmänt är intresserade av upphovsrätt.

För det första, som sagt; det är rätt konstigt att inte fundera på om man är jävig när man tillhör en förening med ovan nämnda agenda/intressen.

För det andra är det lite märkligt att Nordström inte ser det som problematiserande att en av musikindustrins advokater på åklagarsidan i målet som domaren ska driva sitter som styrelseledamot i SFU. Därtill är det värt att notera att även Monique Wadstedt, filmindustrins företrädare, figurerar i SFU, om än bara som medlem.

Samt, slutligen, att föreningens ordförande, Jan Rosén, inte riktigt gjort sig känd som en kramare av upphovsrättsreformation:

Även om vi skulle vilja så kan vi inte … Vi sitter fast … Upphovsrätten är en spelpjäs som inte kan flyttas.

För det tredje verkar det som om den ovan nämnda föreningen SFIR stoltserar även de med en något konservativ syn (pdf-varning) på imateriellrätt:

För att komma åt piratverksamheten framstår just de straffrättsliga sanktionerna som den rätta sanktionsformen

Slutligen tar Oscar Swartz sig en titt på vad medlemskap i SFU innebär. Det visar sig att SFU är en nationell grupp ansluten till Association Littéraire et Artistique Internationale (ALAI), en internationell förening som ägnar sig åt att förespråka artistens rätt/upphovsrätt. Direktmedlemskap i föreningen går inte då man, vid önskan om medlemskap, ska ansluta sig till den nationella gruppen, i det här fallet SFU. Vad innebär det då att vara medlem? Tja, man går till exempel med på följande:

I. Terms for Membership

Any person or legal entity interested in authors’ rights, and not at risk of being influenced into taking up positions that are inconsistent with the principles of literary and artistic property, may make application for membership of ALAI.

Death by a thousand cuts brukar man kalla den form av uppenbarelse då summan är större än den ingående delarna. I det här fallet kanske man skulle kunna bortse från en av dessa incidenter men med korten på bordet ter det sig förhållandevis klart, för en enkel lekman som jag, att Nordström varit delikatessjävig.

Som grädden på moset kan vi också konstatera att Nordström var involverad i den uppmärksammade raiden mot Bahnhof 2005. Det finns mycket pikant att diskutera med den händelsen, men en nyligen skriven kommentar på Oscar Swartz blogg får nog anses vara utöver även detta, som en liten passus helt enkelt:

Det var noga planlagt i månader i detalj.

Det fanns pressmeddelanden som var skrivna i förväg. Herr Ponten kom ner och stod beredd med filmkamera när kronofogden kom. Sen dök plötsligt polisen upp som på beställning, ett riktigt trolleritrick minsann!

De [anm: Antipiratbyrån] frågade oss om vi kunde hjälpa till att sprida och plantera trojaner hos våra kunder (och även externt). Det skulle vara nån form av ”mätning” som de ville göra…

Kommentarens författare är Bahnhofs VD, Jon Karlung.

Slutligen, för de som är intresserade av juridiken bakom just denna situation och möjligt jäv kan läsa Jakob Heidbrinks välskrivna postning i ämnet.

Anundis kommentar:

Efter CJ:s gedigna och utförliga genomgång ovan finns det inte mycket att tillägga, men framhävas bör ändock det faktum att domare Norström rådde en av nämndemännen att lämna uppdraget:

– [Tomas Norström ] frågade rakt ut om jag är med i någon förening. […] Han var orolig för vad som skulle kunna hända om jag satt kvar i rätten.

Här förstår man att Norströms erfarenhet och expertis förhindrade en möjlig jävssituation för nämndemannen i fråga, men kanske var hans egna (eventuella) åsikter och/eller ideologiska ståndpunkt kring upphovsrättsfrågor så invanda och självklara att han inte ens tog dem i beaktning. Detta i sig talar för att han själv uppenbarligen inte bör eller kan bedöma sig själv som möjligen jävig på ett trovärdigt sätt.

Förklaringen, eller bortförklaringen om man så vill, som Norström ger är i bästa fall den av en naiv person, och i sämsta fall en lögnares. Oavsett hur det ligger till var aldrig de båda föreningarnas agenda dold, särskilt inte för en medlem, vilket än mer talar för att Norström ägnat sig åt någon form av objektivitetskompromisser i fallet.

Det kan spekuleras i huruvida detta var känt av försvaret och/eller de åtalade redan innan domen kungjordes, men att det sparades som ammunition i händelse av en fällande dom, för att förstärka bilden som sprids av en korrumperad industri. Det faktiska förhållandet rörande dessa spekulationer är, och kanske förblir, höljt i dunkel – ett avslöjande av ett sådant rävspel kan slå tillbaka i negativ bemärkelse – men tanken lockar. Betänk alternativen:

  • De åtalade går fria, trots att domaren har en trolig jävig inställning, vilket då ger en starkare och politiskt mer flärdfull seger, eller;
  • De åtalade fälls, och den i branschen något insyltade domaren framhålls som tydligt personligt intresserad av rättens utfall, varför också domens legitimitet ifrågasätts.

I vilket fall som helst, oavsett sanningen i tankeexperimentet om det taktiska spelet, är Norströms trovärdighet underminerad, och därmed också domen som sådan. Diskussionerna och debatten kring detta kommer med all säkerhet att fortsätta. Det måste, tack vare den uppmärksamhet fallet har fått, stå tämligen klart att en bedömning att Norström inte varit i jävsposition med all säkerhet inte kommer att accepteras lättvindligt, av vare sig de åtalade eller allmänheten.

Ett annat tankeexperiment, att Norström har eller hade haft samröre med och varit medlem i organisationer knutna till de åtalade är också intressant att beakta. Hur reaktionerna på ett sådant omvänt scenario hade blivit kan nog alla föreställa sig.

I ett mål av sådan enorm vikt för den nya tidens medier och kommunikationssamhället i stort samt för debatten kring dess kontrollmekanismer och  förbuds- och övervakningslagar gagnas till syvende och sist alla parter av  renhårigt spel.

Veckans nästan Tankebrott:

  • Alla som åberopar ”rent mjöl i påsen”-argumentet kan ta sig en funderare på vad tjejer som byter om på väg till balen har med terrorister att göra. Det här är precis det man sagt inte ”kan” hända.
  • DN försöker få till en nyhet om att kontaktsajter fungerar. Föga överraskande vill folk ha kontakt med unga, lagliga tjejer.

Read Full Post »

Som på beställning efter gårdagens raljerande kring de som ser pedofiler i varje buske och som kräver Tele2 huvud på ett fat för deras icke-påskrivande av Internetblockering; en artikel i Wired om hur en åklagare i USA åtalar tre 15-åriga tjejer för, just det, innehav av barnporr. Deras brott? Ta kort på sig själva…

The Tunkhannock case involves two photos depicting the three girls. One photo of Marissa Miller and Grace Kelly shows them two years ago at age 13 lying side by side while one talks on the phone and the other makes a peace sign with her fingers, according to the ACLU complaint. The two are photographed from the waist up and are wearing white opaque bras. A second photo shows a girl referred to in the court document as ”Jane Doe” photographed outside a shower with a towel wrapped around her waist. Her breasts are bared.

För det första är det intressant hur ungdomar alltid betraktas som barn när det kommer till känsloliv, men som vuxna när det kommer straffrättsliga åtgärder. För det andra kan vi konstatera att det inte är någon direkt picknick att vara dömd sexbrottsling i USA:

Under a state sex offender law, they must also register as a sex offender for 10 years and have their name and photo posted on the state’s sex offender website — the latter requirement will include juvenile offenders when the law is amended later this year.

Med den nya tekniken kommer nya frågeställningar och nya faror att ta hänsyn till. Att ta mer eller mindre kort av sig själv och distribuera till personer är alltid vanskligt och det är sådant som föräldrar och lärare måste lära barn av idag. Samtidigt måste lärare och föräldrar lära sig av barnens mediakonsumtion, det är inte längre papperstidningar och Bengt Öste (eller ja, i deras fall Walther Conkrite) som styr vad man ska tycka och när man tar till sig information.

Som avslutning kan vi passa på att titta på vad åklagaren i Pennsylvania säger om fallet, för den som funderade på hur samhället ställer sig inför ungdomars nyfikenhet kring och provande av sexualitet:

Skumanick told an assembly of students that possessing inappropriate images of minors could be prosecuted under state child porn laws. Anyone convicted under the laws faces a possible seven year sentence and a felony conviction on their record…

Skumanick… also sent a letter to 20 students, including the three girls, who were found in possession of images. In a meeting with the students and their parents, he said he would file felony charges against the students unless they agreed to six months of probation, among other terms. He gave the parents 48 hours to agree. The parents of the three girls in the ACLU suit refused to sign.

Skumanick then threatened to charge the girls with producing child porn unless their parents agreed to the probation, and sent the teenagers to a five-week, 10-hour education program to discuss why what they did was wrong and what it means to be a girl in today’s society. The girls would also have to subject themselves to drug testing — a standard probation term in the county.

You stay classy, San Diego.

Read Full Post »

I Sverige har man sedan 2005 filtrerat Internetaccessen för att, som man kallar det, ”blockera barnporr”. På initiativ från och i samarbete med svenska ECPAT upprättade svensk polis en lista med ett antal ”förbjudna” adresser som i sin tur fördelades till Sveriges ISPer. Dessa företag tog slutligen och blockerade tillgången till de definierade adresserna, det som möter en person som försöker komma åt adresserna är en varningsskylt som förklarar vad som blockerats och varför.

Men är det så enkelt? Är det bara ”äkta” barnporr som blockeras? Egentligen vet vi inte det, listan som används är hemlig (SekrL 5:1) och delges inte. Däremot kan vi konstatera att ett antal webbplatser som absolut inte har med barnporr att göra blockerats:

http://koreabonsai.com/ finns på listan. Sajten tillhör Korean Bonsai Association. Bonsai, denna fantastiska östasiatiska konst som innebär att man skapar miniatyrträd genom åratal, ja decenniers, tukt av riktiga trädplantor.

Eller kolla den här domänen då, http://cutie-boys.com/. Den leder till en porrportal som marknadsför några av nätets mer kända gayporrsajter. Det finns inget som helst kontroversiellt här. Detta är fullkomligt mainstream homoporr med vanliga vuxna män. Blir de förvirrade av att man i homokulturen kan kalla sig ”Boy” hela livet?

ECPAT, som kanske är den organisation som syns mest i den här debatten, definierar vad de anser att barnporr är på sin hemsida; Barnpornografi är dokumenterade övergrepp på barn. Punkt. That’s it, dokumenterade övergrepp på barn.

Lustigt då att förutom en bonsai-sida har ett antal hentai-sajter blockeras av polisens filter. För den som inte hört begreppet förut så är alltså hentai en tecknad form av erotik utav japansk stil. Tecknad, inte verkligt. Ingen förövare finns, ej heller offer. Trots detta har det blockerats på grund av… ja, varför?

Men det är fortfarande äckligt! Varför vill någon titta på sådant?! kan jag höra från den hormonstinna kören ute på nätet. Exemplen finns lite varstansnätet men gemensamt är att alla har köpt argumentet att blockering på nätet räddar mammas änglar och sätter stopp för fula gubbar.

Och det är precis här som ljuset brukar gå upp för de lite mer sansade förespråkarna. Om vi moraliserar över tecknade bilder, då kan vi kanske också börja glida in på lite extrem S&M, för det kan ju inte någon normal människa tycka om. Och efter det kan vi börja se om vi inte ska blockera ”gang bang”-filmer också, för det kan inte normal människa tycka om. Och så snurrar karusellen allt fortare.

sin blogg tar Rick Falkvinge upp en rykande aktuell fortsättning på denna argumentation, angående att bara ”få knapra lite i hörnen”:

Olagligt att länka. Eller förresten, inte olagligt. Bara censurerat.

Om vi bortser från det orimliga i att kriminalisera länkande för en sekund, så får detta ohyggliga effekter på samhällsdebatten. Det innebär nämligen att censurlistan, som sådan, klassas som barnporr i det här filtret.

Den som hittar listan och publicerar den i ett blogginlägg, så att den kan diskuteras, kommer att få sin blogg klassad som barnporr av ECPAT. Det innebär att den som ens försöker diskutera censurlistan på nätet omedelbart censureras av rikspolisstyrelsen och att besökarna får reda på att vederbörande är pedofil.

Alltså; skulle jag länka från min blogg till någon sida som lagt upp polisens lista med ”förbjudna” (dvs. blockerade) webbplatser får jag, i min tur, min egen sida blockerad och utpekad som innehållandes barnpornografi. Men det är ju ingen fara. Det är ju bara att kontakta polisen och överklaga denna blockering. Allt enligt informationen på deras stopp-sida.

Jag nämnde här ovan att Falkvinge tar upp ett rykande aktuellt ämne. För de som besöker oss till och från kanske Wikileaks publicerande av Australiens motsvarande blockeringslista låter bekant. Nu har denna publicering lett till att personen bakom Wikileaks tyska domän fick besök av tysk polis under morgontimmarna, en hederlig raid helt enkelt. Vad var man på jakt efter? Barnporr, naturligtvis.

Att sätta censurverktyg i händerna på en värdekonservativ organisation med rötterna i den ekumeniska rörelsen är inte den bästa av idéer. När det dessutom visar sig att man hanterar siffror och statistik med en ytterst liberal inställning, då övergår fundersamheten till ren och skär ovilja att ha med något liknande att göra.

Så, istället för att lägga all energi på att komma åt förövarna och spridarna läggs nu en inte oansenlig mängd energi och pengar på att sätta upp dessa tandlösa blockeringar. Blockeringar som nu också neomoralister ser som utmärkta verktyg att utnyttja i sitt fortsatta arbete att påtvinga sin värdering på alla svenska internetanvändare. Minimala framsteg med maximal ansträngning.

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: