Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Vetenskap & skepticism’ Category

Notering: Långt inlägg med en hel del avverkande av påståenden med referenser. Vill du läsa varför jag lackar ur på SVT Debatts hantering av den här historien kan du ta dig till del 2 av artikeln, och sammanfattningen, här nedan.

Kommer ni ihåg förra posten, den där jag räknade på hur lång tid det skulle ta att svara på Linda Karlströms tokigheter i SVT Debatt? Kommer ni ihåg att jag sa att jag ställde mig frågan ”varför det?”? Låt oss minnas den stunden…

Screen Shot 2015-04-20 at 17.52.42Ah, det var tider det, så naiv och så… så ung!

Och kommer ni ihåg när jag förvisso tog två påståenden, men bara för att bevisa att formeln fungerade? Låt oss minnas tillsammans…

Screen Shot 2015-04-20 at 17.53.00

Vad tror ni, hur länge orkar man stå emot? Svar, ungefär en helg, sen är det kört.

Då detta har legat och grott i huvudet under en längre tid har det resulterat i ett antal bildliga skott. Artikeln som ni har framför er är tvådelad. Mina damer och herrar, jag ger er…

Del 1: SVT Debatt – Karlströms Konstigheter Konstrueras Korrekt

debattGlöm långa utläggningar, glöm roliga liknelser. Vad som följer här är en genomgång av de påståenden som Karlström hävde ur sig under SVT Debatt och, till skillnad från antivaccinationslägret, med referenser och underlag. Låtom oss börja.

Karlströms Konstighet 1:
(13:23, påstående att hennes barn ej är skyddade mot mässling) – [Karlströms ovaccinerade barn] har visst ett skydd, dom har ett naturligt immunförsvar som inte förstörts av injicerade kroppsfrämmande kemikalier

Vad säger verkligheten:

Naturligt är sämre. Mässlingen är väldigt smittsam och allvarlig. Dryga 30% av de smittade får följdsjukdomar, och hjärnhinneinflammation drabbar cirka 1 på 1 000. Dessutom, vaccinet är säkert med få bieffekter och där vinsten vida överstiger risken (källa:Folkhälsomyndigheten, SBU)

 Karlströms Konstighet 2:

(13:34, påstående att vaccin mot mässling är värre än sjukdomen) – När det gäller barnsjukdomar som mässling, som ansågs tidigare vara en fullständigt banal barnsjukdom som alla barn genomgick utan komplikationer. Visste man att det fanns mässling i granngården så skickade man dit alla sina barn för att de skulle genomgå den här sjukdomen och utveckla en livslång immunitet. Idag så tillåts inte barn vara sjuka längre…

Vad säger verkligheten:

Så här säger Nordisk Familjebok (1913) om mässling (min förstärkning):

Dödligheten i sjukdomen är mycket växlande alltefter epidemiens art och de sjukes vård. I ena epidemien kan den uppgå till 2-3 proc., i den andra till 8-10 proc. Under samma epidemi kan den under goda ekonomiska förhållanden uppgå till 3 proc., under sämre förhållanden till 6-8 proc. och under usel vård ända till öfver 50 proc. Då få barn undgå sjukdomen, skördar den alltså ingalunda få offer

Alltså absolut ingen banal sjukdom, dödstalen i sig (3% dödlighet under ”goda ekonomiska förhållanden”!) borde förskräcka. Och påståendet att barn ”inte tillåts vara sjuka” får framstå i sin ignorans om man betänker ovanstående statistik (med följdsjukdomar, hjärhinneinflammation och permanenta skador).

Karlströms Konstighet 3:

(14:45) – Det barn som dog i Tyskland var hjärtsjukt och han var vaccinerad mot mässling

Vad säger verkligheten:

Fel, barnet i Tyskland var ovaccinerat (källa: Medierna i P1, The Guardian. Men vad spelar det för roll om barnet var hjärtsjukt? Det, om något, är än större skäl att vaccinera.

Karlströms Konstighet 4:

(15:43) – [Hotbilden av mässling] kommer från u-länderna där vi har orent vatten, de får inte äta sig mätta, de bor under dåliga sanitära förhållanden. Vilken sjukdom som helst blir farlig under sådana levnadsförhållanden… Dödsfallen i mässling hade försvunnit från Sverige redan innan vaccinen fanns på marknaden. Det här är väldigt enkelt. Det här ser man på vilken statistik som helst från statistiska centralbyrån.

Vad säger verkligheten:

Ja, mässling är ett jätteproblem i delar av världen. WHO beräknar att dryga 145 700 barn dog 2013 på grund av mässlingen (källa: WHO).

Mässlingsvaccinet introducerades 1971 och ingick senare i MPR-vaccinet från och med 1982. Och faktiskt, Karlström har rätt i att dödsfallen hade minskat innan vaccinet infördes (källa: SCB, PDF), men dödsfall är ju bara en del av sjukdomen. Tänk på att alla följdproblem och risk för livslångt lidande så kanske konsekvenserna inte är så svåra att förstå(källa: Wikipedia, MässlingLäkartidningen, PDF).

Rapporterade fall av mässling sedan 1911 (från Läkartidningen)

Rapporterade fall av mässling sedan 1911 (från Läkartidningen)

Karlströms Konstighet 5 (i denna replik, Stewarts Snurrigheter):

(17:48) – Jag vet ju vad som ingår i vacciner, jag vet mycket väl att det är giftiga ämnen… Du har olika aluminiumsalter, det har varit vanligt att det har förekommit till exempl kvicksilver i vacciner…

Vad säger verkligheten:

Giftighet är starkt förknippat med dos. Alla ämnen är giftiga, det är frågan om hur mycket vi får i oss. I små mängder finns det många ämnen vi måste ha för att kunna kroppsligt fungera, men i stora mängder blir de farliga.

Aluminiumsalter används för att ”reta” immunförsvaret, att få en större respons gentemot en mindre andel smittoämnen helt enkelt (källa: Folkhälsomyndigheten).

Mängden aluminium det handlar är så pass försumbar, långt under de säkerhetsnivåer som används idag (källa: FDA.gov).

Karlströms Konstighet 6:

(22:35) – Solidaritetstanken uppstår genom att man tror att flockimmunitet uppstår genom vaccination. Flockimmunitet har endast bevisats uppstå genom naturligt genomgången sjukdom. Det är 68% som behöver ha fått sjukdomen för att det ska uppstå en flockimmunitet. Nånstans genom åren har den här siffran plötsligt blivit 95% utan vetenskapligt underlag. En vaccination är inte alls samma sak som en naturligt genomgången sjukdom.

Vad säger verkligheten:

Begreppet flockimmunitet myntades 1923 när man såg, mycket riktigt, att de som varit sjuka i mässlingen var immuna och bidrog till en temporär nedgång i smittade (källa: Wikipedia).

Siffran som anges av Karlström är förvisso korrekt, men utan kontext är den värdelös. Den kommer från denna artikel, där man dels räknar med en homogen population (det vill säga ”likadan”) samt att vaccinet är 100% effektivt. Inget av dessa två antaganden fungerar i verkligheten.

Tröskelvärde för flockimmunitet. Långt över 80% för Röda Hund och mässling (röda cirklar).

Tröskelvärde för flockimmunitet. Långt över 80% för Röda Hund och mässling (röda cirklar).

Men även med dessa teoretiska antaganden ser vi att tröskelvärdet för Röda Hund och mässling ligger långt över 80%.

Genom vaccinering uppnår vi flockimmunitet, vi vet detta genom till exempel hur andelen smittade sjunker drastiskt när vaccinering mot sjukdomar initieras på nationell nivå (källa: Science Based Medicine).

Däremot är jag helt överens med Karlström att en vaccination är inte alls samma sak som genomgången sjukdom. Vaccination är så mycket bättre, på så många sätt.

Karlströms Konstighet 8:

(23:05) – Pratar vi om ett mässlingsvaccin så är det ett levande vaccin. På bipacksedlarna varnas det för att nyvaccinerade människor är smittobärare i flera veckor efter en vaccination. Hur de här nyvaccinerade barnen som hela tiden vandrar omkring mitt ibland oss kan anses skydda de ovaccinerade från smitta, det är fullständigt ovetenskapligt och saknar logik.

Vad säger verkligheten:

Bipacksedeln till de två mässlingvaccin (MMRVaxPro, Priorix) som används har följande, om potentiell smittspridningar:

Även om [vaccinet] innehåller levande virus, är de för svaga för att kunna orsaka mässling, påssjuka eller röda hund hos friska människor.

Karlströms Konstighet 9 (återigen, i denna replik Stewarts Snurrigheter):

(23:35) – Det är också känt att det i 100% vaccinerade grupper förekommer utbrott av mässling

Vad säger verkligheten:

Ingen, någonstans, hävdar att vaccination ger ett 100% skydd. På bipacksedeln står uttryckligen detta (”Beroende på vilket vaccin man pratar om, och hur många doser man får, uppnår man ändå inte 100% skydd”).

Om ett vaccin har en skyddseffekt på 95% (eller mer, se data för Priorix till exempel) innebär det fortfarande att (potentiellt sett) 5 personer av 100 smittas. Men det är småpotatis i jämförelse med hur enormt smittsamt mässling är.

Karlströms Konstighet 10:

(24:42) – Jag vill understryka att under de senaste 10 åren är det 108 barn i USA som har dött pga MPR-vacciner

Vad säger verkligheten:

Inga barn har funnits avlidit på grund av MPR-vacciner (källa: CDC.gov).

Karlström tar data från en biverkansdatabas, fri att rapportera till för både läkare och privatpersoner, utan någon viktning av datan. Databasen (källa: VAERS) kommer med en varningstext till och med:

A major limitation of VAERS data is that VAERS cannot determine if the adverse health event reported was caused by the vaccination.

Det har till exempel funnits fall där folk har förvandlats till hulken av vaccin (källa: Neurodiversity Blog). Nej, naturligtvis inte, men den informationen har återfunnits i databasen, som exempel på hur otillförlitlig rådata är.

Karlströms Konstighet 11:

(29:52) – Inga vacciner har någonsin genomgått randomiserade, placebokontrollerade dubbelblinda prövningar för det här är ledstjärnan i den evidensbaserade medicinen och vacciner genomgår inga sådana kliniska prövningar

Vad säger verkligheten:

Här måste man dela upp påståendet i två delar. Dels de facto-påståendet att inga vaccin har genomgått prövningar och dels hur man resonerar kring vacciner i gemen.

För det första; vacciner har genomgått och genomgår tester (källa: PubMed). Vill du läsa mer om hur kliniska studier för vacciner går till finns denna utmärkta genomgång.

Sen; det finns vaccin som används idag och som inte testats enligt konstens alla regler idag. Orsaken är att man har så pass god erfarenhet (och kliniskt underlag) för dessa vacciner att det vore oetiskt att utföra placeboförsök på patientgrupper (källa: Läkemedelsboken).

Del 2 – Vem vann och spelar det någon roll?

Inför SVT Debatt var det, som jag påpekat tidigare, en hel del debatterande (ironiskt nog). ”Är det ok att diskutera detta?”, ”hur kan man bjuda in tokfransar till studion”, ”vem tar vems sida och varför?” och så vidare.

Vad många tycktes göra var att fästa fokus vid själva debattillfället och utfallet från det. Man vred och vände på deltagare, på argumenten (skulle aldrig falla mig in. Eller, se ovan) och på formatet och talartiden.

För egen del gick tankarna runt att felet var gjort innan programmet ens var sänt, innan ljusen hade tänts i studion. För mig ligger felet i att man tar ett ämne som handlar om fakta, vetenskap och kliniska studier och ställer det mot ett antal personer utan utbildning men med åsikter.

Målet har inte varit att ge en rättvis bild av vad vi vet kring ämnet och hur vi vet det. Målet har varit att skapa debatt och dra tittare, inget annat.

Inför programmet förde jag diskussioner med olika personer på nätet kring det kloka i att ha denna typ av ämne i programmet. Och faktiskt, efter sändning fick jag svar från programledaren i SVT Debatt, Kristina Hedberg.

Sidor, vinna. Strunta i fakta vs. åsikter...

Sidor, vinna. Strunta i fakta vs. åsikter… (klicka för större bild)

Screen Shot 2015-04-20 at 23.14.29

Först över mållinjen får en gratis PubMed-referens (klicka för större bild).

Och detta svar från SVT Debatt upprepar sig, oavsett vilket forum eller format. All kritik ställs om till att handla om en sida som ställer frågor och vilken sida som vann.

Har du åsikter om att jämställa en statsepidemiolog mot en Googlelärd? Ja men då kanske din sida vann! Funderingar över det kloka i att inte bemöta några av de falska påståenden som Karlström kom med? Ja, men kan man inte tänka så här; vilken sida vann?

Medan till exempel medier som BBC i England går ut med direktiv att inte ägna sig åt falsk balans går SVT åt precis motsatt håll. Man bjuder in forskare och djupt kunniga personer och ställer dem mot, i bästa fall, folk som vet hur man söker på nätet.

Nog för att jag inte har mycket till övers för SVT Debatt, men jag är tillräckligt ointresserad för att tycka att ämnen som är åsiktsfrågor lämpar sig tillräckligt bra för det här programmet. Men varför envisas man med att ta upp saker vi vet, faktabaserad kunskap, som om det vore en tyckandefråga?

Sammanfattning

Låt oss hoppa över det indignerade, irriterade, frustrerade och uppgivna i att spendera lång tid med att motbevisa en massa (i bästa fall) felaktiga påståenden.

Istället vill jag fokusera på två saker.

Ett; jag har tagit de citat från Karlström och Stewart som varit relevanta att analysera och byggts upp av påståenden. Av alla dessa påståenden finns det inte ett enda som klarar av ens en översiktlig granskning. Vad de än påstår kan man med enkelhet påvisa att det är struntprat och påhitt.

Elva uttalanden och elva motbevis. Jag skulle dessutom tro att formeln från tidigare postning håller, för det här har tagit runda slängar tre och en halv timme att sätta ihop.

Men det här leder mig in på den andra saken; SVTs ansvar.

Utav de här 11 ”faktapåståendena” som Karlström kommer med fokuserar inte programledaren på ett enda, inte en kritisk fråga eller krav på bevisföring. Istället vinklas frågan till en sakkunnig som knappt hinner svara innan det är dags för nästa ämne.

Än mer bekymrad blir jag när SRs chef för vetenskapsredaktionen förvisso kritiserar SVT i Medierna i P1, men samtidigt tycker att en sån här typ av debatt kan föras.

Betänk hur det upplevelsen hade varit om t.ex. statsepidemiologen Anders Tegnell hade svaret med ovanstående motpåståenden och referenser… Hade publiken blivit över huvud taget klokare, eller hade det bara blivit en pajkastning med referenser? Få hade nog uppskattat den typen av debattmässiga skyttegravskrig.

Lite pikant blir det när man ser hur en av huvudpersonerna från programmet, Linda Karlström själv, analyserar läget:

Från vaccin.me

Från vaccin.me

Oavsett hur liten den här rörelsen är i Sverige så går det inte att skaka av känslan att medias, däribland SVT, förkärlek att likställa tyckande med fakta hackar på den grund som kunskap och fakta bygger på.

För varje försök att respektera och möta denna typ av ”motståndare” med respekt och plats i olika medier erbjuds de bara en glans av seriositet och respekt de aldrig någonsin gjort eller kommer göra sig förtjänta av.

Absolut kan dessa ämnen diskuteras, det gör man redan, och det hade funnits stora möjligheter att göra något bra av grundfrågeställningen. Men istället valde SVT den enkla vägen och fick en chans att se vilken sida som vann. Till skillnad från Karlström tror jag inte att det är läkemedelsbolagen som bildligt skrattar på väg till banken. Det gör Karlström och hennes gäng själva…

PS. Jag har haft nytta av citat från debattprogrammet transkriberade av Joacim Jonsson, vilket jag tackar för. 

Read Full Post »

Tack vare ett visst debattprogram från en viss statlig TV-kanal vaknade tanken i mig att analysera den vaccindebatt man hade, ord för ord. Men ganska snart kände jag ett enda stort ”men varför det?”. Som bloggkollegan Andreas Anundi uttryckte det för några år sedan i Expressen:

Att bemöta en lögn tar tusen gånger så lång tid som att slunga ut den

Just det citatet cirkulerade i mitt huvud under en tag efter TV-programmet. Och till slut stod jag inför en tanke som inte gick att komma ifrån: den här typen av tröskel måste gå att uttrycka som en faktor eller kvot, utan alltför stora insatser.

Det måste alltså gå att uttrycka i en siffra hur mycket mer arbete ett motbevisande av konspirationsteorier eller antivetenskapspåståenden som krävs jämfört med att uttala dessa påståenden. Sagt och gjort, fram åkte pennan och några dammiga minnen från mellanstadiematten grävdes fram.

Gish gallop - alla tokiga påståenden på en gång...

Gish gallop – alla tokiga påståenden på en gång…

Steg 1: Gish Gallop-faktorn

Gish Gallop, vad sjutton är det för någonting? Om jag säger så här lite retoriskt istället; hur lätt är det att bemöta en person som bara häver ur sig det ena ”fakta”-påståendet efter det andra? I en mening så kan det rymmas många påståenden med siffror, namn eller årtal som skulle behöva benas ut och brytas ned.

En mer omfattande definition kan du hitta här, men principen hoppas jag står klar. Att bara ösa på med påståenden gör att debattmotståndaren får antingen bränna tid på att motbevisa dessa eller hoppa över påståenden, med kända utrop om ”men det här beviset då?!”. Så, uppställningen är inte alltför komplex: Tidförpåstående

Det enklaste formatet jag kunde tänka mig var att sätta in tiden det tar att påstå saker, delat med antalet ”fakta”-påståenden som personer kommer med. Detta ger alltså, lite förenklat, tid per ”fakta”-påstående.

Steg 2: Motbevis-faktorn

Samma princip kan man säga ledsagar den här delen som i steg 1. Det innebär att vi tar tiden det tar att ta fram motbevis(en) delat med antalet referenser som krävs för att motbevisa det som sägs. Tidförmotbevis Detta ger, också lite förenklat, tid per referens som tas fram.

Steg 3: Allt sätts samman

Om vi nu sätter ihop formeln enligt följande: Helformen_ejfaktor … får vi fram en faktor på hur mycket mer tid per sekund behöver du, jag, vi lägga för att motbevisa en sekunds påstående från en konspirationstroende.  Ju högre faktor, desto större arbete att hitta eller bena ut bevis mot varje sekunds påstående. Vi är nästan i mål, men vi behöver ta hänsyn till en sak till.

Steg 4: En sista faktor

Något man bör ha i åtanke är att alla har olika erfarenhet att jaga tag på bevis eller gå upp och bemöta mer eller mindre galna påståenden. Jag, till exempel, är rätt flyhänt när det kommer att hitta referenser kring 11 september-konspirationsteorier. Men sätt en ointresserad, normalutbildad person så kommer det definitivt ta längre tid. Så, vi behöver ta erfarenhet med i beräkningen enligt följande princip: Komplettformel Och kunskapsfaktorn hanteras så här:

  • 0.5 – Frågor inom ens egen utbildning eller yrke. Proffs
  • 1 – ”Amatörkunnig”, har bemött förut och vet var man ska leta och vilka källor som är pålitliga
  • 2 – Milt intresserad och sett diskussionen förut. Dock lite osäker på vilka källor man borde använda
  • 3 – Nybörjare eller oerfaren

Det innebär att slutsumman påverkas drastiskt av erfarenheten och ens vana att leta reda på referenser och motbevis. Kanske inte så konstigt.

Omsatt i verkligheten…

Kommer ni ihåg att jag sa att jag inte orkade ta tag i debatten om vaccin på SVT? Glöm det, det är dags att gå igenom några påståenden. Men endast för att bevisa hur formeln ovan fungerar i verkligheten.

Exempel 1, vaccin bättre än mässling: Redan i inledningen av SVT Debatt, vid 13:23 får vi chansen att testa formeln. Linda Karlström, som man nog får säga frontar antivaccinationsrörelsen i Sverige, får ordet. Hon presenteras som att hon inte vaccinerat sina barn mot mässlingen och att dessa står oskyddade mot sjukdomen:

Dom har visst ett skydd, dom har ett naturligt immunförsvar som inte förstörts av injicerade kroppsfrämmande kemikalier

Karlströms första uttalande tar 7 sekunder. Och gränsen kan dras lite olika här, men jag räknar följande:

  • Påstående 1: Naturligt skydd är bättre mot mässlingen än vaccin
  • Påstående 2: Vaccin angriper immunförsvaret och förstör det

Så, med dessa värden får vi följande: 7 sekunder / 2 påståenden = 3.5 sekunder per påstående. Nästa steg innebär att jag behöver starta tidtagaruret, för nu ska det jagas referenser. GO! (och här erbjuder vi lite pausmusik för den väntande läsaren) Och, mina damer och herrar, resultatet har kommit in! Totalt spenderade jag dryga 870 sekunder med att hitta passande referenser till de två påståenden som Karlström kom med:

  • Påstående 1: Nej, naturligt är inte bättre. Mässlingen är väldigt smittsam och allvarlig. Dryga 30% av de smittade får följdsjukdomar, ca. 1 på 1 000 får hjärnhinneinflammation (källa: Folkhälsomyndigheten)
  • Påstående 2: Nej, vaccinet är säkert med få bieffekter och där vinsten vida överstiger risken (källa: SBU)

Givet formeln ovan så får vi följande: 870 sekunder för att hitta motbevis / Fem referenser hittades (varav två användes, efter utvärdering) = 174 sekunder per referens. Och för sakens skull så ser jag mig själv som glad amatör, vilket leder till att kunskapsfaktorn blir 1, det vill säga försumbar. Och givet hela formeln så ser det ut så här:

174 sekunder per referens / 3.5 sekunder per antivaccinationspåstående = 49.71

Slutsatsen är att för varje sekund Karlström pratar kommer jag behöva spendera närmare 50 sekunder för att hitta en lämplig referens. Och då är det ett ämne jag har någorlunda koll på…

Exempel 2, dödligheten och vaccinet:

I en diskussion om mässlingens dödlighet bryter Karlström in igen (24:42 in i programmet):

Jag vill understryka att under de senaste 10 åren är det 108 barn i USA som har dött pga MPR-vacciner

Självklart anges ingen källa eller varifrån detta påstående kommer. Men det här uttalandet tar Karlström rätt så exakt 6 sekunder att häva ur sig. Och skulle jag vara jäklig så skulle vi kunna se detta som två påståenden (antalet döda samt att MPR-vaccinet skulle över huvud taget vara dödligt). Men låt gå, vi räknar detta som ett påstående som levereras på 6 sekunder alltså.

Återigen drar jag mig ut på referensjakt och bjuder på följande musikstycke, håll till godo:

Och vi är tillbaka! Den här gången tog det strax under 14 minuter att hitta det jag behövde, hela vägen. Inte så mycket för att källan i sig var särskilt svår att hitta utan för att jag behövde verifiera (och spara) resultatet i en påföljande databas.

Men motpåståendet (det vill säga, Verkligheten) är följande. MPR-vaccinet är ett mycket säkert vaccin (källa: SBU). Man har inte sett (eller utrett) något dödsfall som skulle ha orsakats av vaccinet i Sverige eller i USA, helt enkelt.

Siffran som Karlström drar till med kommer ursprungligen från den amerikanska antivaccin-organisationen NVIC (National Vaccine Information Center). De hävdar mycket riktigt att 108 barn dött av MPR-vaccin mellan 2004 och 2014. Talen har de tagit från databasen över biverkningar av vaccin som körs av amerikanska myndigheter (se till exempel denna nyhet).

Och det är här det börjar bli intressant och tiden drar iväg. För gör man en sökning (2004-2014, dödsfall, USA) över alla typer av mässlingsvaccinering mellan de givna årtalen får man 69 anmälda dödsfall (se denna PDF för detaljer).

Hur jag än meckar med statistiken får jag inte fram rätt antal drabbade. Det är först när jag använder NVICs egna portal för att extrahera data som jag inser vad som sker. Antivaccinorganisationen har gjort en portal som, faktiskt, är mycket enklare att använda än myndigheternas egna. Via den får jag rätt siffror därför att… Kan ni gissa? Jo, man använder statistik från alla territorier inom USA (inklusive de utanför kontinentala USA som Guam, Mikronesien osv.). Klurigt, och ”bra” för siffrorna.

Puh, lång förklaring till var siffran kom ifrån. Men trogna läsare av Tankebrott vet hur det är ställt med VAERS-databasen, självrapportering och otvättad data är ingen bra grund för att bedöma fall inom vård och medicin. Som man själva påpekar på databasens hemsida:

There are limitations to VAERS data. A report to VAERS does not mean that the vaccine caused the adverse event, only that the adverse event occurred sometime after vaccination

Lång historia för att komma fram till följande. Jag spenderade 834 sekunder och hittade två referenser (417 sekunder per referens). Karlström hade ett påstående på 6 sekunder:

417 sekunder per referens / 6 sekunder per antivaccinationspåstående = 69.5

Så, i den här situationen behöver jag närmare 70 sekunder för varje sekund som Karlström pratar.

Sammanfattning

1. Jag hatar SVT Debatt

2. Jag hatar antivaccinrörelsen

Och för det tredje… Om du är väldigt duktig på att bena ut argument och hitta referenser kan du kanske sänka tiden du behöver ägna åt att hitta rätt motargument/bevis och argumentationsmässigt klämma åt din ”motståndare”. Men många av oss har inte alltid totalkoll på ämnet eller ens vet var man ska börja. Hur mycket tid går då inte åt?

Givet allt som sas i SVT Debatts inslag om vaccin så finns material nog för en helt egen bloggpost på temat. Men lek då med tanken att Linda Karlström (med påhängd supporter från Vaccin.me) fick tala, totalt, i 4 minuter. Det innebär att den som vill jobba på motargument skulle behöva göra det i dryga tre timmar och tjugo minuter.

Och jag tror att det finns mycket roligare saker att ägna sig åt än sådant. Som att rita upp förslag på varningskort man kan tilldela debattörer!

Varning - Immun mot fakta. Slå 2T20 för att övervinna...

Varning – Immun mot fakta. Slå 2T20 för att övervinna…

Read Full Post »

Den här artikeln trodde jag aldrig att jag behövde skriva. Jag trodde ämnet var dött även för de mest övertygade svenska konspirationstroende.

Året var 2009 och jag befann mig i Göteborg för att föreläsa om konspirationsteorier. Efteråt sitter jag och äter middag med några bekanta och får frågan ”vilken är den konspirationsteori du tror är för extrem för att ‘någon’ ska tro på den?”. Mitt svar då var, utan tvekan, chemtrails.

För vem kan tro att vanliga kondensstrimmor skulle vara något annat än just kondensstrimmor. Och varför skulle man spraya oss med påstådda kemikalier? Nä, den idén kommer aldrig få fotfäste i Sverige tänkte jag.

Vi spolar fram till 2014 och konstaterar att en riksdagskandidat varnar för dessa spår i himlen, en riksdagsledamot har beställt en utredning om fenomenet och Sveriges Radio ger konspirationsteorin ett eget inslag (där för övrigt jag deltar).

Men vad är chemtrails och finns de på riktigt? Låt oss dra igång dagens lektion…

Chemtrails – påstådd funktion och sammansättning

Som med så många konspirationsteorier finns det ingen samstämmig syn på vad dessa chemtrails är för något. Detta är ett problem i sig, hur ska man kunna ta ställning till ett påstående när man inte vet över huvud taget funktion i detta?

Nej då, vi ställer bara frågor...

Nej då, vi ställer bara frågor…

Men minsta gemensamma nämnaren är att de troende hävdar att de spår som flygplan lämnar efter sig på himlen är av två typer: kondensstrimmor och chemtrails. Det är alltså skillnad på dessa två, synliga för blotta ögat. Chemtrails ligger kvar längre och ser annorlunda ut gentemot kondensstrimmorna.

Som en troende beskriver det:

Chemtrails (CTs) look like contrails initially, but are much thicker, extend across the sky and are often laid down in varying patterns of Xs, tick-tack-toe grids, cross-hatched and parallel lines. Instead of quickly dissipating, chemtrails expand and drip feathers and mare’s tails.

In 30 minutes or less, they open into wispy formations which join together, forming a thin white veil or a ‘fake cirrus-type cloud’ that persists for hours…

Funktionen i att spraya råder det som sagt delade meningar om. Vissa hävdar att det görs för att förhindra en global uppvärmning, andra hävdar att det handlar om att göra oss sjuka medan de lite mer ute på läktaren anar att man försöker styra våra tankar och beteenden.

Hur detta ska åstadkommas är lite oklart, oavsett vilken funktion man påstår att ”de” ägnar sig åt. En del aktivister säger sig ha analyserat prov som visar höga halter av barium och aluminium i provtagningen, en del säger att det finns vittnesmål och bilder. Oavsett hur det ligger till, vi kommer återkomma till detta specifika påstående lite senare. Låt oss istället börja med när dessa chemtrails dök upp på konspirationstroendes radar.

Spåren på himlen – chemtrails historia

Som en hel del konspirationsteorier är inte chemtrailstron särskilt gammal. Och som så många andra konspirationsteorier har den här tron sitt ursprung i USA.

En sida som grävt rejält i chemtrails högt som lågt är Contrail Science. Mike West, mannen bakom sidan, har ägnat bakgrunden hel del grävande och åtminstone hittat dess populära genombrott:

The folowing link takes you to an archived copy of a conspiracy theory web page from 2000:
http://web.archive.org/web/20000817011330/azwest.net/user/slim/
On it is a link to a file entitled “GENOCIDE.TXT” containing emails from 1997, the first part of which originally came from the BIOWAR-L mailing list dated 9/18/97.

Here you have the key elements of the chemtrail theory, that there are two types of contrail, one that goes away, and one that does not. Further more the one that does not will make you sick.

En av de mer aktiva och drivande i den här frågan var journalisten
William Thomas
. På 90-talet hävdade han, tillsammans med andra engagerade, bestämt att USAs regering besprutade befolkningen.

Den här teorin tog fart, Williams bjöds in till en radioshow med tydlig konspirationsinriktning och chemtrails blev allt mer ett fenomen som folk kände till och kom att bli en av de grundidéerna som cirkulerar i denna rätt obskyra värld.

Men det bör understrykas att det här med chemtrails inte plötsligt uppstod. Idéerna som den ger uttryck nämns bakåt i tiden någorlunda frekvent. Till och med på 50-talet förekom det upplevelser att spåren på himlen påverkade hälsan.

Kondesstrimmor – Så funkar det

Kondensstrimmor, eller på engelska contrails, från flygplan uppstår (med ett undantag) till en början på ungefär samma sätt som när din andedräkt blir som rök på kalla dagar. Men som du märkt ligger ju inte din andedräkt kvar i luften som ett spår direkt. Varför är det så?

Svaret stavas kyla. Högt upp, där många plan flyger, ligger temperaturen under -40 grader C. Vad som händer då är att de små vattendropparna direkt fryser till iskristaller. Till skillnad från din andedräkt kan inte vattendropparna förångas, det är för kallt för det. Vad som händer sen hänger ihop med mängden fukt i den omgivande luften.

Om fukthalten i omgivande luften är lägre än mellan 60-70% kommer iskristallerna att direkt övergå till gas via det som kallas sublimering (det vill säga att det övergår direkt från ett tillstånd till ett annat). Men om fukthalten är över 70% kan reverserad sublimering ske, det innebär att kringliggande fuktig luft bildar is vid kontakt med iskristallerna. Detta innebär att iskristallerna blir större och sjunker snabbare, något som innebär att kondensstrimmorna sprids ut över himmeln på grund av bland annat olika vindhastigheter.

Jag skrev ovan att det finns ett undantag hur kondensstrimmor uppstår och det hänger ihop med det man ser vid till exempel landningar eller akrobatiska manövrering nära marken med flygplan. Det som uppstår då är areodynamiska kondensstrimmor.

Vad som händer är att trycket på ovansidan av vingen sjunker, när luften rör sig genom det sjunkande trycket kondenserar fukten i luften till vattendroppar tack vare en lägre temperatur. Och i vissa fall fryser vattendropparna i den lägre temperaturen, det innebär att man ser ”röken” efter flygplansvingarna (eller andra detaljer).

Men det måste vara fuktigt för att det här ska ske, därför syns den här typen av kondensstrimmor framför allt i varmt och fuktigt väder (kallt väder är allt som oftast torrt). Och då det är varmt kommer iskristallerna snart att dunsta, vilket gör att den här typen av effekt inte ligger kvar särskilt länge efter planet.

Chemtrails – Så funkar det

 

Allvarligt, jag har inte den blekaste...

Allvarligt, jag har inte den blekaste…

Chemtrails – Det här påstår man

Ok, den här är lite lättare. Låt oss se det här kapitlet som något av en FAQ, frågor som ställs ofta och som kan besvaras på ett enkelt sätt.

Konspirationsteori: Som kondensstrimmorna ser ut har det aldrig sett ut tidigare. Chemtrails skiljer sig från kondensstrimmor, ligger kvar längre och är större.

Motpåstående: Så är inte fallet. Det finns många kort från 90-talet, 80-talet och ännu längre tillbaka som visar alla möjliga kondensstrimmor. Smala, breda, utspridda, koncentrerade. Kvardröjande och flyktiga. Betänk också att reguljära passagerarflygningar började först på slutet av 50-talet och har ökat allt eftersom. Knappast konstigt att personer som var barn på 60-talet inte minns den här typen av himmel.

Konspirationsteori: Det finns bilder på flygplan där man ser sprayutrustningen som används.

Motpåstående: De bilder som sprids visar vattenbehållare i flygplan. Varför vill man ha vatten på plats? För att simulera passagerare och olika sorters belastningar inne i kabinen. Komplett med slangar och pumpar för att skifta sida under planets flygning för att simulera till exempel lastförflyttning.

Ni har väl sett "SUPERHEMLIGT GIFT"-trucken parkerad vid planet till Mallis?

Ni har väl sett ”SUPERHEMLIGT GIFT”-trucken parkerad vid planet till Mallis?

Konspirationsteori: Man har mätt upp kraftigt förhöjda halter av barium och aluminium efter överflygningar med ”besprutningsplan”.

Motpåstående: Det finns många där ute som ser sig manade att ta olika sorters prover för att bevisa existensen av de påstådda gifterna som sprutas ut från plan. Jag skulle drista mig till att påstå att ingen av dessa personer är utbildade i att ta den här typen av prov eller att tolka resultaten från dem. Felen man gör vid provtagning är massiva, man kontaminerar proven (”smutsar ned” med t.ex. aluminiumverktyg), man tar ”fel” prover, man tolkar data fel och så vidare och så vidare. En bra sammanställning på hur det brukar se ut finns på den utmärkta sidan Contrail Science.

Konspirationsteori: Planen besprutar oss på hög höjd för att täcka in ett visst område

Motpåstående: På så pass hög höjd finns ingen garanti att man vet var en påstådd besprutning landar. Vätska fryser och dunstar, partiklar driver med vinden på olika oförutsägbara sätt. Om man ska spela med lite i konspirationstron kan man ju undra hur smart det är att bespruta sina ”egna” utav misstag.

Hur snabbt olika partiklar når marken från 10 km höjd

Hur snabbt olika partiklar når marken från 10 km höjd

Konspirationsteori: ”Jag såg det sprayande planet och strax efter blev jag illamående”

Motpåstående: Kanske är den här typen av påstående en av de mer talande för hur chemtrailstroende fungerar. För det finns inte en chans att få dessa symtom, även om hela chematrailskonceptet var helt och fullt sant. Bilden här till höger visar varför, partiklar av en viss storlek tar en extrem lång tid på sig att nå ned till marken. Ibland kan de sväva omkring i atmosfären i åratal innan de når marken. Även de större partiklarna tar flera timmar på sig att komma ned.

Därför är det inte rimligt (ett svårt ord att använda i dessa sammanhang) att personer pratar om att de känner sig direkt påverkade och att exempelvis en skål med ättika ”rensar upp” luften runt omkring dem.

Konspirationsteori: Det är känt att myndigheter har sprayat moln med olika substanser för att nederbörden ska öka, därför är det inte orimligt att de sprayar på detta sätt nu

Motpåstående: Det är fullkomligt sant att man använder sig av olika spraymetoder för att få ut mer nederbörd (kallas cloud seeding), men det sker med dedikerade flygplan och fullt synligt. Dessutom sker det på andra höjder är reguljärflygning. Det är så mycket som skiljer detta från det som chemtrails påstås vara, så det är svårt att påstå att detta är bevis för att konspirationstron är sann.

Sammanfattning

Samtidigt som det här ämnet har förekommit i media, tack vare politiker inom Miljöpartiet och Centern bland annat, så kändes det som om det var dags för en genomgång. Men samtidigt vill jag inte ge den här tron för mycket energi eller uppmärksamhet eftersom

  1. Det är en så fantastiskt avlägsen teoretisk möjlighet, långt bortom rimlighetens gräns
  2. Vi vet hur kondens fungerar (trots allt, it is condensation)
  3. Allvarligt, det är så otroligt dumt

Som så alltid med konspirationsteorier så undrar vi lite mer verklighetsfrämjande hur allt hänger ihop, varför har inte någon sett bevis, varför vill man göra så här, hur fungerar det, hur många är egentligen inblandade, varför vill statsmakterna kontrollera oss på ett sånt osäkert sätt, är det inte en otroligt osäker investering för ett väldigt kostsamt projekt, hur får man till det rent praktiskt, borde inte de massiva mängderna kemikalier göra de icke-inblandade på flygplatsen misstänkta, vem bestämmer när kemikaliesprayen ska sättas på och stängas av, om det är piloten som bestämmer av/på för kemikaliesprayen så är det en jäkla massa piloter med i den här konspirationen, herre gud orkar ni ens läsa hit, om inte flygbolagen är med på det här så kan man undra hur de ställer sig till ökade bränslekostnader för att flyga runt med ett antal ton ”okänd last” hela tiden, om flygbolagen är med på det hela så är det en jäkla massa ledningsgrupper som sitter inne på en hel del riktigt allvarlig information (och ingen av dessa avslöjar för sina partners någonting över huvud taget?)…

Listan kan göras hur lång som helst. Vi kan lugnt konstatera att kondens inte är farligt, däremot vet vi att flygtrafiken bidrar till att släppa ut brutala mängder koldioxid och därmed bidra till klimatförändringar. Där har vi något verkligt att oroa oss för.

Tack för idag, slut för idag!

Read Full Post »

Zombievarning i dubbel bemärkelse! Bloggen lever plötsligt, och begreppet Skeptikerskolan därtill…

Är vi ett folk som följer i vår herres ledband varthän denne leder oss? Köper vi konceptet med vaccin mot sjukdomar, fluor mot karies och folsyra mot neuralrörelsedefekter rakt av? Tydligen inte, för på senare tid har jag (och många andra) fått gå till vaccins försvar, till fluorets försvar och i stort sett försvar av vetenskap som vägledande princip i stort och i smått.

Intresset för fluor och dess vara/icke vara väcktes tack vare en artikel som DN publicerade i ämnet. Där noterade man att fluorfri tandkräm hade börjat dyka upp i handeln, något som oroade experter inom tandhälsa.

Göran Dahllöf, professor och övertandläkare vid avdelningen för barntandvård vid Karolinska institutet, är dock mycket kritisk mot tandkräm utan fluor, eller fluorid, som är korrekt benämning för den form som fluoret oftast förekommer i.
– Fluor i tandkrämen är nödvändigt för att skydda mot karies och det är inte rättvist mot barnen att välja bort det, säger han.

En emaljskylt – så meta…

Så, vi får helt enkelt damma av skolbänkarna och ta tag i fluorfrågan. Mot Skeptikerskolan!

Vad är fluor och varför påverkas tänderna?

Fluor (atomnummer 9) är ett grundämne som tillhör gruppen halogener. Ämnet förekommer inte fritt i naturen utan är kemiskt bundet, oftast som fluorid.

Relationen mellan vår emalj och fluor rör sig, föga förvånande, på den allra minsta nivån omkring oss.

Kanske detta är gammal skåpmat, men för säkerhets skull: Våra tänder har ett yttre lager som kallas för emalj. Det är ett skal som skyddar tandens inre, inklusive nerven lägst in.

I vår munhåla har vi, förutom tänder och tunga, en massa bakterier. Tillsammans med vår saliv bildar bakterierna en biofilm, dental plack, på våra tänder. En del av de här bakterierna utsöndrar syra (bl.a. mjölksyra) när de omsätter kolhydrater i vår mun. När så sker sänks pH-värdet också i munnen.

När pH-värdet sjunker i munnen frigörs vätejoner. Dessa joner löser ut mineraler från emaljen då vätejonen påverkar emaljens byggstens, hydroxylapatitets, löslighet (demineralisering). På sikt kan vi få en permanent skada i emaljen, det vill säga ”hål i tanden”.

Har man däremot behandlat denna yta med fluor (genom tandkräm, munskölj eller liknande) uppstår ”kapslar” med kalciumfluorid. Skalet till denna ”kapseln” består av protein och fosfat och det är detta skal som löses upp i den sura miljön som uppstått. När kapseln löses upp frigörs kalcium och fluorjoner som bildar en skyddande förening (fluor och hydroxylapatit) som lagras i tanden och upphäver skadan (remineralisering).

En fiffig aspekt här är att den frisläppta hydroxidjonen kan bytas ut mot fluoridjonen i hydroxylapatitet. Den föreningen blir starkare och mer motståndskraftig än den tidigare mineralsammansättningen. För att det här utbytet ska kunna ske måste det vara surare än neutralt pH, det vill säga när risken för demineralisering uppstår.

Dessutom påverkar närvaron av fluor i munhålan syraproducerande bakterier direkt, dels genom att angripa deras möjlighet att producera syra och dels genom att minska bakteriernas förökning.

Naturligtvis finns det fler steg och ett antal detaljnivåer till i denna process, men förhoppningsvis ger det en någorlunda god förståelse för den roll som fluor spelar i detta steg.

Är fluor verkligen bra?

Amerikanska motsvarigheten till det som tidigare kallades Smittskyddsinstitutet utnämnde upptäckten av fluorets påverkan på tandhälsan som en av de viktigaste upptäckterna inom folkhälsa någonsin. Både svenska (källa) såväl som internationella organ (källa) förordar användandet av fluor som förebyggande av tandskador.

Det finns ett starkt vetenskapligt underlag för att daglig användning av tandkräm med fluor är effektivt för att förebygga karies i de permanenta tänderna hos barn och ungdomar. Tandkräm med högre fluorkoncentration (1 500 ppm) ger större effekt än tandkräm med 1 000 ppm

Och

Widespread use of fluoride has been a major factor in the decline in prevalence and severity of dental caries in the US and other economically developed countries. When used appropriately, fluoride is both safe and effective in preventing and controlling dental caries

Liksom i en del andra vetenskapliga frågor råder det här stor konsensus kring vinsterna och möjliga risker med fluorbehandling. Det man såg tidigt var att redan en liten andel naturligt förekommande fluor i vattnet (1 ppm, 1 mg/liter) gav gott skydd mot karies i större befolkningsgrupper.

Man har ända sedan 50-talet studerat och undersökt om tänder skyddas av fluor och hur det förhåller sig till människans hälsa i gemen. Idag finns ett stort kunskapsunderlag både kring säkerhet och effektivitet (se till exempel Cochrane).

Riskerna med fluor

Som så många andra kemiska sammansättningar där ute finns det risker med fluor. Vad det handlar om här är dosen, som med i stort sett allt i vår omgivning. För mycket salt är inte bra för oss, för mycket socker är inte bra för oss, för mycket zink är inte bra för oss. Till och med vatten är farligt i för stora mängder.

Så vad vet vi om de farliga mängderna kring fluor och deras effekt då?

Det ”vanligaste” fallet (om än ovanlig) av för mycket fluor är det som kallas dental fluoros och drabbar barn där tänderna fortfarande växer till. Vid mild fluoros får man missfärgningar på tänderna. I den formen är färgningarna knappt synliga fläckar och stråk över emaljen. Vid kraftigare fluoros kan emaljen bli, något ironiskt, svagare och skydda sämre mot kariesangrepp. Se denna genomgång i Tandläkartidningen för en bra och tydlig genomgång av hela spektrat av fluoros samt orsakssambanden.

Vid än värre fluoröverdos kan man råka ut för något som kallas för osteofluoros, det innebär att fluor lagras i benvävnaden. Detta leder till ökad benmassa och bentäthet, stelhet och minskad rörlighet.

Risken att råka ut för osteofluoros och dental fluoros är störst om man har en egen vattentäkt med hög fluorhalt. I Sverige tillsätts ingen fluor utöver det som återfinns naturligt i vattnet och i vissa fall kan det blir för mycket. Mellan 0,8 och 1,2 mg fluorid/liter vatten ger ett bra kariesskydd, för lite och man går miste om skyddet medan för mycket gör att risk för mild fluoros föreligger (i värsta fall). Mer än 5,9 mg fluorid/liter vatten räknas som otjänligt och vattentäkten ska bytas ut.

När det kommer till överdoser räknar man i Sverige enligt följande nivåer:

… om ett barn får i sig 5-15 milligram fluor per kilo kroppsvikt ger det förgiftningssymtom. Beräknat på en ettåring som väger tio kilo skulle det innebära 50-15 0 milligram fluor, vilket motsvarar ungefär 1-3 tuber fluortandkräm eller 200-600 fluortabletter

”Fluor ger lägre IQ/autism!” – Harvard-studien

Ovanstående ”citat” (egentligen andemeningen i kritiken och oron) har förekommit på senare tid i rapporteringen kring användandet av fluor, att någon form av överdosering skulle ge (neurologiska) skador på små barn. Det har förekommit tidigare, men 2012 kom en studie från Harvard som tycktes ge belackarna rätt.

Studien, med titeln Developmental Fluoride Neurotoxicity: A Systematic Review and Meta-Analysis, skulle studera fluorets påverkan på neurologiska utvecklingen hos barn.

Resultatet gav att man tyckte sig se en form av påverkan:

children in high-fluoride areas had significantly lower IQ scores than those who lived in low-fluoride areas

Det låter allvarligt vid en första anblick. Men som alltid är det inte alltid så svartvitt.

Vad som inte direkt framgår vid rapportering är att man använder sig av data från Kina och Iran, inte USA. Sedan är värden för grupperna som intog höga halter av fluorid mellan 2-10 mg fluorid/liter vatten. Minns ni siffrorna en bit upp för vad Sverige bedömer som säkert? Över 1,2 mg fluorid/liter vatten så bör man undvika att ge vatten till småbarn, över 4 mg så ska man vara väldigt restriktiv upp till förskoleåldern. Alltså inte helt applicerbart på svenska, normala förhållanden.

Studien var inte heller experimentell, det vill säga att man inte kunnat kontrollera andra miljöfaktorer. Två av de analyserade studierna tittade till exempel på fluoridexponering via kolrök. Ett rimligt antagande är att det finns andra faktorer som också spelar in i påverkan på IQ-nivåer hos barnen i studien.

Man slår inte heller fast i studien att det finns direkt orsakssamband. Istället lyfter man möjligheten att det kan påverka och att fler studier behövs, en sorts ”försiktighetsprincip”, som så ofta i den här typen av frågor.

Webbsidan Science Based Medicine har en väldigt bra genomgång av studien där man har följande att säga om studiens kvalitet och slutsatser. Det är värt att ta hela stycket (och förstärka sista meningen):

There are many weaknesses to the epidemiological studies reviewed in the recent article – high heterogeneity, poor controlling for other variables, no indication of blinding of IQ assessments, and many others.

But even taken at face value they do not indicate any association between lower IQ and the fluoride levels added to drinking water in the US. In fact, those levels of fluoride were used as the controls in these studies showing higher IQ. (There was a lot of variance of the effect size, but the net effect size on IQ in the meta-analysis was -0.45 standard deviations).

Therefore, if anything, this review adds to the body of evidence for the safety of fluoridation

Alltså, det finns inget i studien som tyder på en koppling mellan IQ-nivåer och de fluoridhalter man ser i USA (och som ligger i ungefärlig nivå med Sveriges rekommenderade nivåer).

Konspirationstro

Varför är alltid dessa bilder så dåligt photoshoppade?

Varför är alltid dessa bilder så dåligt photoshoppade?

Bilden ovanför kommer från en av de otaliga amerikanska sidorna som sprider konspirationstro kring det här med fluor. Den här rörelsen är naturligtvis övertygad om att fluor inte används för att främja tandhälsa. Istället tror man att det är frågan om allt från steriliseringsförsök till att man ska mentalt kontrollera invånarna.

Kanske det inte är så konstigt att konspirationstron kring fluor tagit skruv, trots allt så tillsätter myndigheterna ett konstigt ämne som inte alltid är så hälsosamt (fluorvätesyra till exempel). Det är däremot lite svårare att förstå varför denna syn, att fluor är en stor fara, tagit skruv i här hemma.

I Sverige har vi en liten men högljudd minoritet som anar konspirationer och argan list med fluoret. Då Sverige inte tillsätter fluor i vattnet har denna grupp kanske inte riktigt samma anslutning till debatten som i USA, men frågan är om det inte blir värre framöver. Detta då man fått bland andra Coop att börja med fluorfri tandkräm i hyllorna.

Fluorfritt i affären

I höjd med att DNs artikel om fluorfri tandkräm publicerades så såg jag att Coop var en av de omnämnda affärerna som hade börjat erbjuda den här typen av tandkräm. Sagt och gjort, jag kontaktade Coop och frågade hur de resonerade kring ämnet.Svaret från Coop lämnade mycket övrigt att önska och följande utspann sig:

 

Screen Shot 2014-06-26 at 16.58.34

Screen Shot 2014-06-26 at 16.59.28

Screen Shot 2014-06-26 at 16.59.43

Screen Shot 2014-06-26 at 16.59.55

Trots senare påstötning har jag inte fått något förtydligande i hur Coops ansvariga ser på detta.

En viktig poäng i detta är att jag inte ser det som särskilt rimligt att tvinga folk (på ett eller annat sätt) att köpa fluortandkräm. Däremot finns en överhängande risk att konsumenten inte har hela bilden av fluorets vikt i tandhälsan. Som en akademisk källa jag pratade med uttryckte det; Det jävliga är att folk ser tandkräm som kosmetika, inte [viktig tillsats av] fluor…

Sammanfattning

Den korta, snälla versionen: Fluor är absolut inte farligt om det tas i rimliga mängder. Tvärtom är det väldigt, väldigt bra på att hjälpa till att hålla våra tänder hela och rena. Vi vet detta genom massor med vetenskapliga försök, studier och erfarenhet. Det är känt och välstuderat att bara slipmedel och tandborsten i sig inte skyddar mot karies i vår moderna kosthållning (för referens, se till exempel denna studie).

Så köp dig en tub med 1450 ppm fluortandkräm och spara en del kronor på att inte behöva borra. Se också till att dina barn får en bra start i tandlivet, att förebygga karies tidigt är ett viktigt medel i detta.

Låt inte dina barn behöva se detta!

”Alright, I don’t brush!”

Den lite längre, elakare versionen: Året är 2014 och vi har kommit till ett läge där så pass grundläggande principer som fluorbehandling och vaccination inte bara måste förklaras utan försvaras.

Den här artikeln är inte skriven för att övertyga den som fullt ut tror att Livsmedelsverket, Läkemedelsverket och Socialstyrelsen är i maskopi med varandra och vill medborgarna ont. Jag kan inte övertyga dig, du behöver komma till insikt själv vad en sådan inställning gör med dig och de runt omkring dig.

Vi lever längre än vi någonsin gjort tidigare, vi har bättre vård än tidigare och vi vet mer om människokroppen och dess sjukdomar än tidigare. Men lik förbannat finns det de där ute som hävdar att några timmar på Google gjort dem redo att berätta för läsarna hur det ligger till. Komplett med en rejäl dos förakt för vetenskap och dess auktoriteter.

Jag önskar att folk i gemen ställde sig en enkel fråga i dessa lägen, när välbeprövade metoder och medel ifrågasätts; vad säger vetenskapen om detta? Inte en studie från en okänd tidning, skriven av en före detta geolog, utan massor med studier, från olika discipliner. Vad vet man om det här?

I Sverige har vi ett väldigt bra verktyg i SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering. Här studerar man metoder och utvärderar hur väl de fungerar medicinskt. Behandling mot karies genom bland annat fluor (förvisso något gammal studie, men likväl vettig) har studerats och man hittar starka vetenskapliga stöd för effekten hos fluor (not: ”evidens 1” innebär starkt vetenskapligt stöd):

Daglig användning av tandkräm med fluor är en effektiv kariesförebyggande metod för de permanenta tänderna hos barn och ungdomar (Evidens1). Effekten är dosberoende, dvs tandkräm med högre fluorkoncentration (1 500 ppm) ger större effekt än tandkräm med 1 000 ppm (Evidens1).

Jag hoppas att materialet ovan ger er läsare lite råg i ryggen att känna trygghet i att vi vet att fluor fungerar och att det är ett säkert sätt att ha kvar hela tänder under längre tid. Show us ‘em pearly white!

Slut för idag, tack för idag!

Sist men inte minst: stort tack till professor Dan Ericson på Odontologiska fakulteten vid Malmö Högskola för svar på frågor kring fluorets funktion och beskaffenhet.

Read Full Post »

Den korta versionen: du hittar en sammanfattande version av föreläsningen här (Twitter-fierad) och du har ljudfilen här (mp3, 26,2 mb)

ABF_logo_REDDen 18:e september skulle ett föredrag hållas i Västerås, anordnat av ABF Västmanland. Det som fick en del av oss att höja på ögonbrynen var en föreläsning med Linda Karlström, känd i vissa kretsar som ivrig antivaccinationsförespråkare.

Vi var många som frågade oss hur klokt det var att ABF ställde sig bakom den här typen av föreläsare och en del av oss agerade. Dagens Medicins bloggare Mats Reimer skrev om detta evenemang och att det verkade som ABF hade dragit sig ur i sista stund. Och det tycktes vara så, inga annonser hittades på ABFs hemsida, inte heller på Culturens hemsida (lokalen där föreläsningen hölls).

Men så var inte fallet.

Föreläsningen genomfördes som planerat. Bakom det hela stod som tidigare nämnt ABF Västerås samt Tandvårdsskadeförbundet. TF är ett förbund som:

… informerar om biverkningar av tandvårdsmaterial, ger stöd till medlemmarna och arbetar för så riskfria tandvårdsmaterial som möjligt.

En snabb anblick på sidan berättar att förbundet inte direkt ser på vetenskaplighet som den viktigaste hörnstenen i verksamheten. På föreläsningen gjorde Västmanlands ordförande klart för åhörarna att man inte tog ställning i vaccinfrågan, men att hälsa var viktigt och att kritiska röster ska få komma till tals.

Och med detta släpptes Linda Karlström fram. Hon tituleras som ”chefsredaktör [sic] på Vaccin.me” och är idag hemmamamma. Detta lyftes fram nästan som en garant för att det var genuin fakta som skulle presenteras ikväll, eftersom om hon hade varit läkare hade hon haft ”en kula i huvudet” vid det här laget.

Det som följde var 80 minuter utav insinueringar, faktafel, missförstånd, förväxlande av korrelation och kausalitet, auktoritetsförakt samt direkta lögner. Kanske det kommer finnas tid att ta och gå igenom påstående för påstående på systerbloggen Vaccininfo, vi får se.

Men tills dess är det viktigt att få ut vad som egentligen påstås på ”andra sidan”. Vi har aldrig haft så bra vaccintäckning som nu i Sverige, men risken finns att den här typen av budskap som bland andra Karlström för fram kan få ett fotfäste.

Lyssna, fundera över det budskap som förs fram och agera. Fundera över vad det innebär när Karlström står och påstår att SIDS och Shaken Baby Syndrome är ”slakstrattsdiagnoser” och att fäder sitter oskyldigt dömda på grund av detta. Lyssna. Fundera. Agera.

Ladda ned föreläsningen här (mp3, 26,2 Mb, 01:20:18)

Read Full Post »

Notera: Danger, lång artikel framför er. För den som vill läsa slutsatsen är det bara att scrolla ned till Sammanfattning. Mycket nöje!

Jag hatar att skriva den här typen av artiklar. Missförstå mig rätt, visst tillgodoses något basalt behov när man kan peka finger och säga ”HA! Du har fel” och få sina två retweets… Men det är en så kortvarig känsla.

Det jag pratar om är att återigen skriva om det faktum att Sveriges Radio P3 är ute och slirar i viktiga frågor. Återigen handlar det om vaccin.

Programmet Morgonpasset bjöd in Svenska Dagbladets medicinreporter Inger Atterstam för att diskutera vacciner. Den som följt vår blogg ett tag vet att vi kanske inte alltid har hållit med Atterstam i hennes slutsatser, milt sagt. Men alla förtjänar det berömda benefit of a doubt.

Och till en början lät det faktiskt bra. Diskussionen i Morgonpassets studio rörde sig kring vaccinets historia och varför man vaccinerar. Men sen började man en stadig nedgång.

Medicinreportern Inger Atterstam. Bild: Christoffer Malm/Sveriges Radio

Medicinreportern Inger Atterstam. Bild: Christoffer Malm/Sveriges Radio

Jorden var öde och tom…

När motståndet kring vaccin började diskuteras påstår Atterstam att:

Man får inte ens diskutera [vaccin]

Mässling är inte så farligt i Sverige, faktiskt. Kan man inte då diskutera som antropsoferna säger, ligger inte något i det de säger?

Och lite senare i programmet:

… och kanske resonera som antroposoferna, kan det inte ha ett värde i att ha mässling?

För det första; att diskutera vaccin går bra. Faktum är att det går utmärkt, om det sker på lika villkor och med sunda, vetenskapliga argument. Det är när konspirationsteorier och ”jag vet vad jag känner!”-argument vinner mark som önskan att diskutera minimeras.

Den som är misstänksam kan till exempel titta på den diskussion som just nu pågår i USA och Australien (bland annat) om varför kikhostvaccinet verkar ha sämre skyddverkan än man trodde tidigare. Här en sansad diskussion kring vacciner och deras tillkortakommanden, men märk väl att den grundar sig på vetenskap och vettiga källor. Utrymmet för ”jag tycker att…” är väldigt litet.

Skälet att man kan kosta på sig ett uttalande som att mässling inte är så farligt i Sverige är just för att vi har en hög vaccinationstäckning. Mässling är en sjukdom som är jobbig för den som får den, runt en på tusen får komplikationer som hjärnhinneinflammation med livslånga handikapp som risk.

Låt oss inte skräda orden här; mässling är en sjukdom som barn dör av, i utvecklingsländer är det en av de vanligaste dödsorsakerna. I västvärlden dör barn av sjukdomen, även om det är ovanligt. Barn skadas livslångt av sjukdomen, det är inte uppbyggande att behöva genomlida sjukdomen. Det är ett argument som de redan vaccinerade kan kosta på sig.

Nog om mässlingen, för det var när en av programledarna tog till orda som det verkligen blev fel.

I som här inträden…

I want you to ta svininfluensavaccinet

I want you to ta svininfluensavaccinet!

För även om det Atterstam sa var milt uppseendeväckande så var det programledaren Kodjos påståenden som fick varningslamporna att blinka rött.

Vi har sjukdomar som typ malaria… Det är ingen som haussar upp det [jmfr med svininfluensa]

Jag tror inte [svininfluensa] är så farligt som dom säger att det är

Företaget som tog fram vaccinet var ju också då hade [sic] majoritetsandel av någon i amerikanska regeringen. Jag tror det var Donald Rumsfeld… Vi har kommit fram med ett vaccin och hela världen måste köpa in det!

Jag tror att det kanske kan vara människor som sitter och haussar upp sånt här medvetet så att folk blir rädda

Klassiskt konspirationskramande med ett ”vem tjänar på det” inslängt i det hela.

Till att börja med kan vi konstatera att det inte är så effektivt att använda sig själv som måttstock för vad som stämmer och hur världen är beskaffad när det kommer till dessa frågor. Det är lite som att köra för fort med bilen och inte fått en fortkörningsbot. Det funkar tills man får en bot och då är argumentet noll värt.

Men det mest beklämmande är att höra en så otroligt genomskinlig konspirationsteori spridas i radion. Bredvid står en av Sveriges mer namnkunniga medicinjournalister och hon reagerar inte. Inte ett ord fälls om att det där är påhitt och dumheter.

Istället blir det lite hummande och medhåll. Till och med när jämförelsen med filmen Contagion, om en dödlig influensapandemi, tas upp blir det konspiratoriskt:

Morgonpasset: Är [Contagion] beställd av vaccinindustrin?

Atterstam: Njae, den skulle kunna vara det… Den är som en PR-film.

Ursäkta? Nog för att vi pratar om ett fiktivt skeende, men här är väl ett ypperligt tillfälle att diskutera en films koppling till verkligheten. Att man t.ex. har med en meriterad läkare inom smittskydd som rådgivare till filmen med erfarenhet från just den här typen av arbete som filmen porträtterar?

Istället spär man på den konspiratoriska bilden av att filmen nog var producerad av en PR-kår bestående av profithungriga läkemedelsbolag. Giv mig styrka!

Svininfluensan – alltid lätt att ha rätt i efterhand

Vi har tidigare tagit upp den brist på professionell integritet som Atterstam gett prov på när det kommer till fallet med A(H1N1), mer känt som svininfluensan. Och det fortsatte i Morgonpasset, när samtalet kom in på pandemivarningar och svininfluensan:

Det fanns ingen hänsyn till hur farlig den här sjuk… Det kan ju bli en pandemi av en snuva liksom

Allting var förberett som om det var så dödsbringande. Det visste man redan i Mexiko att detta var en mild sjukdom... Den var mildare än en sån där sjukdom som löper runt varje vinter.

Vad Atterstam gör är att hoppa över några av de viktiga punkterna i pandemihistoriken.

En influensa som uppstår i slutet av den normala influensasäsongen, i ett varmt klimat och som drabbar unga, friska människor är skäl att bli orolig. Och det var precis dessa faktorer som gjorde att WHO och myndigheter oroade sig för fortsättningen.

Man visste dessutom inte sjukdomens utveckling när planerna för att dra upp ett myndighetssvar skulle sättas i verket. Skulle den sjunka undan, skulle den mutera till en än aggressivare form? Hur än folkhälsomyndigheter agerade så skulle man göra fel. För lite för sent eller för mycket för tidigt.

Atterstam undviker också helt problematiken kring gränsytorna politik, vård och logistik (något vi också tidigare påpekat om Atterstams rapportering). Att anförskaffa vaccin och vaccinera en hel befolkning är inte gjort i en handvändning, det är något som måste förberedas i detalj.

Att inte lära av historien – Atterstam läser inte Tankebrott

En av de röda skynkena förra året var den artikelserie som Inger Atterstam skrev för Svenska Dagbladet där man bl.a. lyfte fram de ”fåtal” räddade liv som vaccinationen innebar. Liknelser drogs mellan Sverige och andra, ovaccinerade länder. Så gjordes också i dagens program:

Det var ingen skillnad med belastning på sjukvården eller hur många som dog [mellan Sverige och Tyskland eller Polen]

Detta har sedan tidigare kommenterats av myndighetsföreträdare, men kan vara värt att återigen upprepa. Från Smittskyddsinstitutets hemsida:

Det har vid ECDC inte funnits några gemensamma definitioner för influensadöd eller för hur dödstalsövervakningen ska gå till. Dessutom varierade antalet dödsfall också beroende på bl.a. befolkningens bakomliggande hälsa, tillgång till sjukvård och antivirala mediciner

Influensaepidemin kulminerade tidigare i Norge än i Sverige. Trots att Norge till slut vaccinerade nästan lika stor andel av befolkningen som Sverige, drabbade epidemitoppen där en ovaccinerad befolkning.

I Danmark valde man att endast vaccinera riskgrupperna. Både Norge och Danmark rapporterade 0,29 fler döda per 100 000 invånare än Sverige. Med motsvarande dödstal hade ytterligare 27 personer avlidit i Sverige p.g.a. influensa under 2009. Till det kommer att vaccinet hade effekt och skyddade svenskarna mot influensa även under andra vågen 2010-2011. Jämfört med vad som rapporterats från Danmark sparades därmed ytterligare cirka 30 liv.

Långt citat, men låt mig ta den korta versionen: man måste jämföra länder som rapporterar på samma sätt och som har ungefär snarlika levnadsvillkor. Även om det är svårt att säga exakta siffror tyder senare utvärderingar på att vaccinationen gav en effekt i Sverige.

Sammanfattning

Jag hatar att skriva den här typen av artiklar. Inte för att det är jobbigt att påpeka när folk har fel utan för att jag vill visa på när folk har rätt. I Morgonpasset sa Atterstam en hel del bra saker också om vaccination, men detta bleknar i jämförelse med de dumheter som senare dyker upp. Dels sagda av henne själv men också dels det som sägs av programledaren som får stå oemotsagt.

Thumbs up! för ett halvdant jobb.

Thumbs up! för ett halvdant jobb.

Att göra det enkelt för sig och lyfta hur duktig man själv var i sin rapportering när man nu sitter med facit är ovärdigt en journalist. Att dessutom inte kännas vid de felaktiga påståenden man kommit med är än mer sorgligt.

Men till syvende och sist är det Morgonpasset och P3 som får stå med hundhuvudet i detta. Man tar in en person som förvisso är prisbelönt men som skrivit en hel del tveksamheter på sistone. P3 har alla möjligheter i världen att ta in verkliga experter i dessa frågor. Varför inte prata med till exempel Annika Linde på Smittskyddsinstitutet eller varför inte medicinska redaktören Anne Brynolf på Läkartidningen?

I viktiga frågor som riktar sig till ungdomar har man ett mycket stort ansvar när man är så pass stora som P3. Detta har idag brustit på många punkter.

Min stilla undran är hur många som kommer att titta sig omking förvånat när senare studier visar att ungdomar kan mindre om sin omvärld och saknar förmåga till kritiskt tänkande, i samhället och på nätet. Med den här typen av bördig mylla kommer skörden var allt annat än hälsosam.

Slutligen, den som vill lyssna på programmet kan höra det på Morgonpassets hemsida.

Read Full Post »

Vi skippar allt försnack och tar oss direkt till pudelns kärna. Återigen är antivaccinationslägret ute och hittar på saker, denna gång är det vaccin.me som både missförstått och hittat på saker.

Vaccin och dödsfall bland barn – antivaccinationsrörelsens vetenskap i lånta fjädrar

Den som har läst på vår blogg eller systersajten vaccininfo.com kanske känner till databasen VAERS (Vaccine Adverse Effect Reporting System). Det är ett system som används i USA för att rapportera misstänkta vaccinbiverkningar. Dessutom, och detta är väldigt viktigt i sammanhanget, kan vem som helst rapportera i detta system.

Nej nej nej.

Nej nej nej.

Detta innebär att t.ex. intressgrupper rapporterar in ”biverkningar” för att ha underlag vid en eventuell stämning. Samt, naturligtvis, hur en man förvandlades till Hulken efter vaccinering.

Vaccin.me skriver:

I en ny vetenskaplig studie på 38,000 vaccinskadefall framkommer att ju fler vaccin barn får desto större är risken för vaccinskador och plötsligt dödsfall pga allvarliga reaktioner mot vaccin.

Till att börja med kan vi titta på tidningen som den här undersökningen publiceras i, Human & Experimental Toxicology och författarna bakom studien. Tidningen i  sig har en låg impact factor (enkelt uttryckt; sällan citerad och med låg påverkan inom sin bransch). Det är också en tidning som har en förmåga att ta in alternativämnen (som t.ex. homeopati) och antivaccinationsartiklar.

Som alltid inom alternativrörelsen är det oerhört viktigt när en av de egna har en titel som tycks vara relevant för ämnet. Således presenteras en av författarna till artikeln som ”Dr.”, men vad man inte nämner är att han är fil. dr. i datavetenskap och inget som ens är i närheten av vård eller medicin. Däremot är han väldigt aktiv med att skriva antivaccinationsartiklar.

Författare numme två till artikeln är en Neil Miller, en av personerna bakom antivaccinationsrörelsen Think Twice.

Vad är det då för undersökning och vad är det man har hittat? Jo, enligt artikelförfattarna:

Our findings show a positive correlation between the number of vaccine doses administered and the percentage of hospitalizations and deaths.

(slarvigt översatt: våra resultat visar en positiv korrelation mellan antalet vaccindoser som ges och mängd sjukhusintagningar och dödsfall)

Författarna till undersökningen misslyckas med (eller ”glömmer” att ta upp) att antalet dödsfall bland spädbarn och barn stadigt har minskat sen 60-talet i USA (spädbarn, barn under 5). Vad man däremot finner är att det finns en topp runt 3 månader för sjukhusvistelse och dödsfall, just runt perioden då risken för plötslig spädbarnsdöd (SIDS) är som störst.

En möjlig koppling mellan SIDS och vaccin har undersökts flertalet gånger, vetenskapligt. Dock har man inte hittat något som tyder på en sådan koppling.

Det görs mycket väsen också att denna artikel är ”peer-reviewed”, dvs. att den är granskad av personer med kopplingar till ämne. Vad jag kan se så är det Walter Schumm och Paul G King som varit granskande av artikeln, ingen av herrarna har utbildning som kan anses vara kopplade till ämnet.

Från vaccin.me:

Det finns inga vetenskapliga studier som bedömer riskerna med multipla vaccinationer.

Detta är en direkt upprepning från den amerikanska artikeln och är orimlig i all sin ignorans. Då multipla vacciner ges rätt ofta så är det något som måste genomgå studier för att få användas inom sjukvården. En enkel sökning via valfri sökmotor ger ett antal träffar där vetenskapliga studier presenteras. Exempel från Institute of National Health och Sveriges egna SBU

Slutligen; är det något som anti-rörelsen (oavsett det gäller GMO, mediciner eller teknik) älskar så är det att hitta pengakopplingar mellan industri och artikelförfattare. Förutom ovan nämnda koppling mellan Miller och Think Twice återfinns följande text i artikeln:

Funding This work is funded by the National Vaccine Information Center (NVIC) who donated $2,500 towards the SAGE Choice Open Access fee for this article.

Follow. The. Money…

Nåväl, en mer rejäl genomgång av denna undermåliga studie finns på den utmärkta bloggen Respectful Insolence.

Prognos: Sverige blir vaccinfasciststat – Antivaccinationsrörelsen leker siare

Visste ni att vi efter 1/1 2013 kommer tvingas vaccinera oss? Eller rättare sagt; detta är en ”prognos” som med braskande rubriker smälls upp på antivaccinationssidan vaccin.me och Torbjörn Sasserssons Newsvoice:

Ny lag 1 januari 2013 kan leda till tvångsvaccination i Sverige

Ett vaccinationsregister inrättas där det registreras vem som vaccinerat sig och med vilka vaccin, samt vilka som inte vaccinerat sig.

Sasserdamus siar snett.

Sasserdamus siar snett.

En stilla reflektion över detta är ”hur fasen kommer man fram till detta?”. För vad Sassersson et al baserar sig på är ändringen i smittskyddslagen som träder i kraft. Som Smittskyddsinstitutet skriver:

Den nya lagen om vaccinationsregister som träder i kraft 1 januari 2013 innebär att alla vaccinationer som ges inom ramen för nationella vaccinationsprogram ska rapporteras till ett nytt vaccinationsregister. Smittskyddsinstitutet ansvarar för vaccinationsregistret och får ett tydligt uppdrag i lagen att långsiktigt och systematiskt följa upp de nationella vaccinationsprogrammen, vaccinationstäckningen, hur vaccinationerna påverkar sjuklighet i befolkningen och hur de aktuella sjukdomarna sprids. Det nya vaccinationsregistret kommer också vara värdefull i uppföljningen av vaccinsäkerhet.

Notera att det inte handlar om att ha en lista över icke-vaccinerade, något som hävdas från konspirationshåll. Betänk också att det var just denna brist som många har klagat över tidigare i Sverige, ”hur kan man inte ha ett vaccinationsregister?!”.

När man nu inför ett sådant för ökad säkerhet heter det plötsligt att alla ska övervakas. Hur man än vänder sig har man den ovaccinerade rumpan bak.

Den debattartikel som Sassersson et al. hänvisar till innehåller inget som kan kopplas till vacciner eller ovilja att vaccinera sig eller sina barn. Istället handlar det om farhågor om förmyndarmentalitet kring till exempel rök- eller alkoholvanor, insatser som har liten effekt gentemot levnadsvillkor, arbetsmöjlighet osv.

I slutänden kan man inte annat än att le åt eländet när visionen ”… rättsliga följder för ovaccinerade” målas upp.

Sammanfattning

Antivaccinationsrörelsen (liksom övriga anti-rörelser) vill så desperat vara en del av den coola, vetenskapliga världen. De använder sig av titlar (”Titta, hen är ju DOKTOR!”), tidningar (”Titta, den är granskad av en DOKTOR!”) och artiklar (”Titta, den är skriven av en DOKTOR!”).

Samtidigt kan man inte acceptera ens de mest basala premisser inom vetenskapen. Istället handlar det om att komma fram till en redan känd slutsats, att vaccin är livsfarliga. För även om man hävdar att man är för ”säkra vaccinationer” så finns det inget i antivaccinationsrörelsens värld som kvalificerar in inom detta.

Till syvende och sist är man emot vacciner och därmed också en hel världs slutsats; att vacciner är en av de viktigaste medicinska uppfinningar vi någonsin gjort som räddat livet på och förändrat livet för miljontals människor.

Read Full Post »

Likt en zombie vaknar Tankebrott långsamt till liv, kanske för att vara mer levande än död under de kommande sommarmånaderna (vi håller våra egna tummar). Först ut är en något mer personlig artikel i ämne som redan diskuterats flitigt på Twitter, i media och på bloggar lite varstans; P3 Nyhetsguiden och deras reportageserie om HPV-vaccinering.

Från Nyhetsguidens hemsida

”Är du full?”. Frågan, eller påståendet, dyker upp på inte långt efter att jag skrivit en liten gliring på Twitter.

Ursprunget till detta är, hur knepigt det än låter, P3 Nyhetsguiden och serien om HPV-vaccinering av reportern Valeria Helander. Varför? Därför att jag av en nyck tar jag mig en titt på Helanders Twitterflöde, apropå HPV-programmen, och ganska snart ser jag att hon bemöte kritik mot reportage aktivt. Bra så… Men sen ser jag något som både gör mig trött och irriterad. Ordet ”balans”.

balans är väl verkligen något som saknas i hela debatten. därför gjorde vi vårt inslag.

Det vill säga, det är viktigare att agera utjämnare än att presentera en högst vetenskaplig fråga på ett korrekt sätt.

Eller?

Det tycks handla om balans och varför man från media är så fokuserade på detta att man tror att alla ämnen kräver detta. Oavsett om det är ack så motbevisat så kan man alltid få med en annan sida, bara för balansens skull. Frågan är dock om det gäller alla ämnen. Vaccin? Droger? Förintelsen?

Men istället för att gå händelserna i förväg, låt oss gå tillbaka några steg och se var det här debacklet har sitt ursprung.

… Dödsfall på flera ställen i världen – Overifierade biverkningssrapporter

18 april sänder P3 Nyhetsguiden ett inslag om HPV-vaccinering och möjliga biverkningar. Själva inslaget som sådant har redan granskats på ett föredömligt sätt av Medierna i P1, så det lämnar vi därhän. Det som jag reagerade på var själva inledningen till reportaget. Där säger nämligen reportern

Men det finns också många rapporter om biverkningar och till och med dödsfall på flera ställen i världen

Många rapporter om biverkningar och dödsfall, alltså. Ingen källa anges utan det får lyssnarna skapa sig en bild av själva.

Efter Medierna i P1s granskning ser man sig från Nyhetsguiden nödgade att gå ut med ”ett förtydligande” en rättelse (ca. 5 minuter in) där man förklarar att inrapporterade biverkningar är inte samma sak som bekräftade biverkningar.

Men det lämnar fortfarande lyssnaren i mörkret, till exempel kan man fråga sig varifrån kommer dessa rapporter ifrån, kan det finnas skäl till oro och vad hände med alla dessa dödsfall?

Med största sannolikhet har man, på olika vägar, rapporterat om de biverkningssfall som återfinns i den amerikanska databasen VAERS där bland andra privatspersoner själva kan rapportera upplevda biverkningar. Från de som driver databasen så understryker man det osäkra datan:

… VAERS receives reports of many adverse events that occur after vaccination. Some occur coincidentally following vaccination, while others may be caused by vaccination. Studies help determine if a vaccine really caused an adverse event. Just because an adverse event happened after a person received a vaccine does not mean the vaccine caused the adverse event.

(fritt översatt till svenska: VAERS tar emot rapporter om många skadliga händelser som sker efter vaccinering. Vissa sker slumpmässigt efter vaccination, andra orsakas av vaccination. Studier hjälper till att bestämma om ett vaccin verkligen orsakat en skadlig händelse. Bara för att en skadlig händelse skedde efter att en person vaccinerades betyder det inte att vaccinet orsakade det)

Återigen är vi inne på orsak och verkan. Bara för att något sker tidsmässigt efter varandra behöver det inte betyda att de händelserna är sammankopplade.

Vi har tidigare skrivit om detta på Tankebrott och det är uppenbarligen återigen värt att understryka detta med emfas; det är skillnad på korrelation och kausalitet (orsak och verkan, slarvigt uttryckt). Dessutom kan det här vara värt att nämna att vi har en grundlig genomgång av Gardasil, VAERS och vad som påstås om HPV-vaccinering på systersajten Vaccininfo.com.

Det här med orsak och verkan är dock inget som skymmer sikten för P3 Nyhetsguiden och dess reporter. Enligt dem så handlar det om, som sagt, ”balans”. Spela roll om det inte är klarlagt att dödsfall skett, spela roll att det är privatpersoner som rapporterar och att datan ej är berarbetad.

I Mediernas program motsätter sig Nyhetsguidens Tuva Klinthäll att det skulle vara en agenda som driver nyhetsrapporteringen. Även om det får ett drag av konspirationstänkanden (oh, the irony) över sig så blir det svårt att förbise hur Valeria Helander samtidigt uttrycker sig på Twitter.

det [medicinbranschen] är en helig ko eftersom all kritik tystas och förringas, trots att fakta stämmer. Trist

Samt:

Att vara kritisk mot medicinbranchen är tydl. numera samma sak som att förneka förintelsen, enl vissa. Vet ej om man ska skratta el gråta

Balans in absurdum… ?

Ok, det sista citatet, hur sjutton hamnar man i förintelse från diskussion kring vaccin? Jo, därför att yours truly är för lättretad (och barnslig?) för att låta Twitter vara i dessa lägen.

När ”balans”-citatet dök upp skickade jag vidare det meddelandet med, lite tillspetsat kanske, texten ”Nästa: den s.k. ”Förintelsen” ”…

En passus: för den som nu känner ett obehagligt krypande längs ryggraden kan jag lugnt säga att jag inte tillhör någon som helst historierevisionistisk falang. Istället ville jag påvisa att vissa ämnen faktiskt är bevisade, har en solid vetenskaplig grund och inte på något sät behöver ”balanseras”. Nå, åter till historien…

Istället för att bemöta min fråga/påhopp/angrepp så sker två saker; frågan om jag är full läggs upp samt skapas en maffig halmgubbe kring ”kritisk mot medicinbranschen” och ”förneka förintelsen”.

Än mer ironiskt blir det när Helander bemöter ytterligare en kritiker med

… jag drar inte slutsatser.jag kollar på fakta och visar olika sidor.det är det som är skillnaden mellan en journalist och en tyckare.

Nog med Twitter. Dags för…

Sammanfattning

Så, vad vill jag ha sagt med detta inlägg? Den absolut viktigaste poängen är följande: balans är inte alltid vad som krävs, behövs eller ens är tillämpligt när man rapporterar om vissa ämnen. En person som uttrycker detta klart mycket bättre än vad jag gör är Vetenskapsradions Ulrika Björksten, från Medierna i P1s program:

Utmaningen… inom vetenskapen är det inte så att ord står mot ord och utsaga står mot utsaga utan det finns uppfattningar om verkligheten som har mer vetenskaplig tyngd än andra. Och vårt uppdrag det är att sammanfatta var ligger forskningskonsensus nu…

Det är så oerhört viktigt att understryka det faktum att det inte bara handlar om vad en person i vit rock säger utan vad det samlade forskningsfältet säger. Det är till exempel därför vi bör lita på SBUs rekommendationer kring vacciner och inte vad Andrew Wakefield påstod sig ha kommit fram till kring autism och vaccin.

Vi skulle kunna skriva spaltkilometer om Nyhetsguidensinslag, om vikten av att granska sina källor och att ha ett kritiskt öga på påståenden. Vi skulle kunna skriva om vikten att invänta provsvar och vetenskapliga prövningar, att mänskligt lidande alltid är onödigt, oavsett vad eller vem som orsakat det. Men att göra det skulle tyvärr spela mindre roll. För så länge som man från medias håll tror att allt måste balanseras, och inte kan se de misstag man gör i dessa fall, då krävs det något mer.

Kanske det var barnsligt att skicka ”Förintelse”-tweetet, men förhoppningen var att väcka diskussion kring den absoluta tron kring balans. Istället blev det halmgubba och ”är du full”-fråga.

Det är en utmaning för media att rapportera om vetenskapliga nyheter, ibland är det inte lätt att se förbi pressreleasernas glättiga formuleringar eller anslagssökande notiser. Men det finns inga ursäkter att inte göra sitt jobb. Än mindre ursäkter finns det för att inte erkänna när man gjort fel och får det påpekat.

Men i just det här fallet kan denna oförmåga att se felen kanske förklaras när reportern till dessa HPV-inslag på Nyhetsguiden har följande bild som bakgrund på sitt twitterflöde:

Från reporterns Twittersida

”Låt oss låtsas att jag bryr mig jävligt mycket och lämna det vid det”, fritt översatt. Frågan är om detta gäller i agerandet som journalist också…

Read Full Post »

Få som rör sig inom vetenskap-, vård- eller skeptikerkretsar har väl undgått att se SvDs genomgång av Pandemrixvaccinationen, det vill säga den vaccinering som gjordes av befolkningen under svininfluensan.

Delar av utfallet är förvisso intressant och behjärtansvärt i grunden, trots allt har vi dels en högst oklar bild av de narkolepsibiverkningar som uppstått (vaccinet är ensamt orsakande eller katalysator t.ex.) samt att det var den största medicinska insatsen i Sveriges historia.

Men, och det kommer alltid ett men; insatsen dras ned ordentligt av fokus i artikelserien och en av journalisterna bakom artikelserien på SvD, Inger Atterstam.

Influensaviruset som orsakar s.k. svininfluensa

Artikelserien tycks helt släta över den enorma problematik som den här situationen innebar för alla parter, både inom vården, affärsvärlden och politiken. Vad hade hänt om det nu hade varit en högre dödlighet, hade sjukvården kunnat hantera panikslagna medborgare då? Hur hade det gått om vi inte hade köpt in vaccin och sen hamnat i bakvattnet då vi måste vänta på leverans? Och så vidare.

Dessutom lyfts ”magkänsla” och ”mammor vet”-kunskap fram i artikeln Magkänslan sa nej till sprutan, komplett med auktoritetsargument inbakat.

Allt detta spär på den bild som Atterstam själv förmedlat från dag ett, sedan svininfluensan och vaccinationen mot denna dök upp i media under 2009. I denna fråga har hon drivit en ytterst kritisk hållning, så här i efterhand delvis berättigad. Bara delvis? Ja, därför att Atterstam inte alla gånger faller tillbaka på någon form av ställningstagande baserat på samlad kunskap, erfarenhet eller vetenskap. I en del fall handlade det om en åsikt och inget mer.

Atterstam och nedgången som uteblev

I några fall handlade det till och med om åsikter som gick stick i stäv med vad som de facto skedde. Ett exempel från tiden då vaccineringen var i full gång:

11 september påbörjades vaccinationen av svenskarna, 168 personer över 61 år i en teststudie vaccineras. Några dagar därefter publicerar SvD Atterstams artikel, Pandemitåget tuffar på. I artikeln råder ingen direkt tvekan om vad SvDs reporter har för åsikt när det kommer till pandemilarm och vaccinationen:

Nya siffror över det som på presskonferensen kallades ”utplaningen” släpptes senare på dagen från SMI. De visar med önskvärd tydlighet att under de senaste två veckorna skedde en märkbar nedgång – alltså inte enbart en utplaning – i smittspridningen. Till exempel mer än halverades andelen positiva provsvar under denna tid.

Den starkt uppåtgående spridningskurvan fick ett plötsligt rejält hack istället för att ytterligare rusa i höjden så som ”borde” ske mitt i en brinnande pandemi.

Detta faktum tycks dock inte ha någon betydelse. På presskonferensen fanns en självklar enighet om att köra på som planerat. Något annat är inte ens möjligt att diskutera. De dyrbara massvaccineringarna ska genomföras så snabbt som möjligt, nu talas om start den 12 oktober.

Trots att man under hösten pratat om att influensafallen i gemen kommer och går stod det klart att det redan nu var onödigt med vaccineringen, enligt Atterstam. Och mycket riktigt, siffrorna över de konfirmerade fallen av svininfluensa sjönk under tiden för artikeln. Men fallen ökade kraftigt i och med andra veckan i oktober. Faktum är att, när man tittar på siffrorna över en viss tid, så kan man konstatera att oktober ser ut att stå för ytterligare en uppgång. Vilket Atterstams tidning också rapporterade om i slutet av oktober.

Foto: Martin Olsson

En laddning Pandemrix

Men detta faktum ändrade inte Atterstams grundinställning utan det ignorerades och kritiken fortsatte. ”Men so what, hon fick ju rätt?” är en berättigad kommentar till detta. Min motkommentar blir då ”det är väldigt enkelt att vara förståsigpåare när man tittar bakåt”. För, som jag skrev ovan, Atterstam baserar sin kritik på en åsikt (onödigt och dyrt) utan att kunna ange skälen för dessa. Och detsamma gäller för den nuvarande rapporteringen. Var finns ”the big picture”? Var finns rapporteringen om varför man oroade sig över en influensa som uppstår i slutet av influensasäsongen och som har en ökad dödlighet bland de som normalt sett inte ska påverkas? Var finns rapporteringen om svårigheten i att producera vaccin i extremt stora volymer på kort tid?

Tvärsäker som borde vara osäker

Problemet blir än mer komplext när tvärsäkerheten ifrågasätts. Bemötandet blir då både snarstucket och än mer tvärsäkert.

I samband med SvDs granskning släppte man nyheten att ”endast” sex liv räddades med vaccinationsinsatsen:

Den kostsamma massvaccineringen av över fem miljoner svenskar beräknas enbart ha räddat sex liv, visar SvD:s granskning.

Förutom att i alla fall jag sätter något i halsen när man pratar om ”enbart” och ”räddat… liv” så undrar jag lite över formuleringen ”SvD:s granskning”. För det första är detta inget som framkommer ur SvDs granskning, den här siffran återfinns i Socialstyrelsens rapport Influensa A(H1N1) 2009 – Delrapporterna från utvärderingen av förberedelser och hantering av pandemin (hittas här för nedladdning) som publicerades i mars 2011.

Dessutom råkar, medvetet eller omedvetet, SvD utelämna det som skrivs om just hur man når siffran sex räddade liv (vår förstärkning):

Modellens beskaffenhet tillåter dessvärre inte prioritering av riskgrupper vid vaccination, varför simuleringarna pekar på att sex dödsfall undveks med vaccinationsprogrammet och utan vaccination hade antalet patienter i behov av vård ökat med minst 19 procent, vilket alltså är en underskattning.

Smittskyddsinstitutet (SMI) går dagen efter ut och kommenterar SvDs artikel med att man anser att det snarare handlar om ett estimat på uppåt 60 liv man kunnat rädda. Detta faller inte i god jord hos SvDs medicinreporter:

Var har Smittskyddsinstitutet fått siffran 60 räddade ifrån?

– Ja, jag ställer mig frågan vad de har för belägg för det och vilket underlaget är. Den enda officiella statistiken som finns är utvärderingen från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och där står det 6 räddade. Något annat vetenskapligt resultat finns inte rapporterat.

Varför säger Smittskyddsinstitutet att det är mer relevant att jämföra med Norge och Danmark än med Sverige?

– Det är ingen reda i detta. Vaccineringseffekten syns inte i dödstalen. Finland är väl lika relevant i så fall. Norge som vaccinerade hälften av befolkningen har samma dödstal som Polen som inte vaccinerade alls. Det här är ett utspel från Smittskyddsinstitutet för att försvara sig i stället för att medge att det här inte blev så bra.

Låt oss bena upp vad Atterstam säger:

  1. SvD har den enda korrekta, vetenskapligt underbyggda siffran (6 st räddade liv)
  2. SMI försöker slå ifrån sig kritiken med påhittade värden
  3. Det finns ingen grund i att jämföra länder som matchar Sverige på flera mätetal

Och slutslängen är inget mindre än, milt sagt, konspiratorisk tänk.

Så vad svarade Smittskyddsinstitutet ursprungsartikeln? Jo, artikeln med namnet Mycket svårt att värdera data för influensadöd tar upp just antalet räddade liv och hur man räknar. Svaren på Atterstams anklagelser kommer slag i slag.

Det var SMI som beräknade mängden räddade liv:

Smittskyddsinstitutet hade av Socialstyrelsen fått uppdraget att modellera fram siffran angående sparade liv, som ett led i en beräkning av hur kostnadseffektiv pandemivaccinationen blev.

Varför antalet räddade liv inte är ”vetenskapligt resultat” och en underskattning

[A]ntalet räddade liv kom att underskattas. Vi valde i verkligheten att vaccinera riskgrupperna först och därefter vaccinerades barnen, eftersom det är i den gruppen som flest blir sjuka. Den underskattning av antal svårt sjuka och dödsfall som modelleringen gav hade inte någon avgörande effekt på den kostnadsberäkningen som var studiens mål, men gör att det funna antalet ”sex liv” inte kan användas för att ange exakt hur många liv som sparades.

Varför man inte kan jämföra länder rakt upp och ned:

Artikeln i Svenska Dagbladet innehåller också grafik som visar hur många människor per 100 000 invånare som rapporterats döda från olika europeiska länder. Siffrorna motsvarar vad som rapporterats löpande till det europeiska smittskyddsinstitutet ECDC i samband med pandemin 2009 (se länk till höger).

Det finns inga uppgifter om hur dessa siffror tagits fram i olika länder och det är därmed oklart hur jämförbara de är. Det har vid ECDC inte funnits några gemensamma definitioner för influensadöd eller för hur dödstalsövervakningen ska gå till. Dessutom varierade antalet dödsfall också beroende på bl.a. befolkningens bakomliggande hälsa, tillgång till sjukvård och antivirala mediciner.

Och när vi jämför oss med länder som vi vet hur de hanterar datan och har snarlika förhållanden får vi:

Vi kan bara jämföra oss med länder som vi vet använt ungefär likartad metodik som Sverige och som har relativt likartade levnadsförhållanden. Därför har vi, för att få en ungefärlig uppfattning, valt att jämföra oss med Danmark och Norge. Influensaepidemin kulminerade tidigare i Norge än i Sverige. Trots att Norge till slut vaccinerade nästan lika stor andel av befolkningen som Sverige, drabbade epidemitoppen där en ovaccinerad befolkning.

I Danmark valde man att endast vaccinera riskgrupperna. Både Norge och Danmark rapporterade 0,29 fler döda per 100 000 invånare än Sverige. Med motsvarande dödstal hade ytterligare 27 personer avlidit i Sverige p.g.a. influensa under 2009. Till det kommer att vaccinet hade effekt och skyddade svenskarna mot influensa även under andra vågen 2010-2011. Jämfört med vad som rapporterats från Danmark sparades därmed ytterligare cirka 30 liv.

Slutligen, till skillnad från SvDs tvärsäkra rapportering går Smittskyddsinstitutets representant förhållandevis varligt fram när ett estimat på räddade liv görs. Dessutom så lyfter man fram misslyckandet, både ekonomiskt och med narkolepsisituationen. Slutligen tas även problemet med vad som hänt om man inte vaccinerat och det blivit allvarligt upp:

Även om vi ser tecken på att pandemin tack vare vaccinationen slog mildare mot Sverige jämfört med andra länder – och även om det sannolikt snarare är 60 än sex liv som räddats tack vare vaccinationen i Sverige – är de mycket få i förhållande till kostnaden för vaccinet. Siffran är sannolikt också för liten ur etisk synvinkel om man ställer den i relation till de cirka 150 narkolepsifallen.

Hade vi i Sverige å andra sidan beslutat att inte använda det inköpta vaccinet så hade varje dödsfall i influensa under pandemin setts som ett misslyckande, och beslutet att inte vaccinera hade ifrågasatts.

Jämför nu vad SMI skriver i sin artikel med vad Atterstam påstår.

En personlig reflektion

Jag vet vad väldigt många tänker när ni scrollat ned hit för att ni inte orkar läsa genomgången; Varför försöker ni spela ned biverkningarna? Varför gör ni ned de drabbade? Varför vill ni hindra granskning? och så vidare.

Enkelt svar är att det gör vi inte. Ingenstans i det vi skriver eller rapporterar vill vi spela ned biverkningarna, göra ned de drabbade eller hindra granskning. Tvärtom, vi måste ta reda på varför biverkningarna uppstått, vi måste stötta de drabbade och vi måste granska arbetet.

Men granskning, stöttning och utredning ska ske på objektiv och vetenskaplig grund. Det ska inte ske för att man har en personlig vendetta mot någon eller någonting. Det ska inte ske för att man förväxlar efterklokhet med kunskap och vetenskapligt underlag.

SvDs granskning borde ha varit en välbehövlig genomgång av hur det gick till. Istället går det inte att skaka av sig känslan att det blev en personlig tilltoffling från Atterstam mot allt det hon varit negativ till, med eller utan grund. Och för att krydda budskapet tar man till känsloargument, anekdoter och ”den mänskliga vinkeln”.

Vad jag vill veta är följande: Vilket ansvar tar SvD för sin publicering den dag som vaccinationsgraden faller och vi får dödsfall på grund av detta? Vilket ansvar tar man den dagen som vi får en dödlig epidemi i Sverige som skulle gå att hantera via vaccinering, men folk är för rädda och okunniga kring processen?

För det är här som gränsen i sanden går. Vill man gå ett korståg mot något så måste man också ta konsekvenserna av det man får fel eller det man medvetet undviker att berätta. I SvDs fall väljer man att förenkla, demonisera och spela på rädsla, politikerförakt och okunskap kring den medicinska industrin.

Sammanfattning

Granskning av myndighetsarbete är en av viktigaste grundstenarna i en demokrati. I fallet med vaccinationen mot svininfluensan är det än viktigare att vi granskar och får klarhet i vad som skedde, varför och vad vi kunde gjort annorlunda.

Medierna kunde har gjort detta bra, man kunde ha granskat, informerat och förklarat. Allt från hur de politiska bedömningarna ser ut till hur WHO arbetar och varför man valde att pandemiklassa svininfluensan. Man kunde ha gjorde grafik över hur vaccinationsarbete går till, hur vaccin tillverkas och varför det krävs ägg för detta. Men ingen tog den bollen. Något så ofattbart grundläggande och viktigt.

Men SvD ansåg inte att detta var viktigt. Istället var det viktigt att hänga ut ansvariga, använda tveksamma formuleringar och dra för stora växlar på för små grunder. Och ju mer jag läser igenom materialet kan jag inte släppa känslan av att detta är en ”grudge match” som SvDs medicinjournalist haft liggande i byrålådan sen hösten 2009.

Read Full Post »

Vad du än tror är du — och jag — lättlurade varelser. Våra sinnen spelar oss spratt ideligen. Vi ser, hör och känner något, men det vi upplever — eller, tror oss uppleva — är inte alltid och nödvändigtvis vad som verkligen sker.

Ska vi inte respektera varandras upplevelser? Ska vi inte lita på någons bedyranden och övertygelser om dennes upplevelser? Svaret är kanske lika förvånande som det kan verka nedvärderande, men nej. Det finns goda skäl till att vara skeptisk till våra personliga upplevelser, eller mer korrekt, våra tolkningar eller förklaringar av dem.

Skeptiker möts gång efter annan av anklagelser om att vilja ta folks upplevelser ifrån dem, att vi förnekar upplevelserna. Det är inte sant. Det handlar inte om att man som skeptiker anser att upplevelserna inte existerar. Istället rör det sig om att man som skeptiker gärna och ofta försöker hitta alternativa, kanske mer trovärdiga, förklaringsmodeller för upplevelserna för att försöka se vilken förklaring som verkar mest rimlig och sannolik. Med andra ord, upplevelserna bestrider man inte, man är tvärtom mycket intresserad av att verkligen förklara dem.

Ett av de enklaste sätten att visa hur enkelt våra sinnen lurar oss är att slänga ett öga mot optiska illusioner eller synvillor. En av de mest förbluffande och kraftfulla illusionerna är schackbrädet.

Principen är enkel; rutan med ett A har samma färg som rutan med ett B. Faktiskt. Klicka på bilden för att se detta demonstreras. Vi kan koppla detta till upplevelser och verkligheten. Vi upplever rutornas färger olika, och även efter att vi har fått se färgerna jämförda med varandra har vi svårt att riktigt ta till oss vad verkligheten säger. Så mäktig är illusionen. (Uppdaterat: Daniel Karlsson har också skrivit om detta ämne, med en snygg video som visar effekten).

Man skulle kunna invända med att hela idén med optiska illusioner är att lura våra sinnen, men det är irrelevant för poängen. Vi upplever en sak, när verkligheten är — eller lätt kan vara — en annan.

Att låsa sig fast vid att just den tolkningen av en upplevelse är den rätta är att missa hur enkelt vi människor både inbillar oss saker och drar förhastade slutsatser, för att inte tala om felaktiga slutsatser. Olika felslut, till exempel orsak-verkan-misstolkningar eller att blanda ihop korrelation med kausalitet, visar oss också hur enkelt vi hamnar i tankefällor. (Läs mer om felslut här).

”Men jag vet vad jag upplevde, det är sant för mig!” och liknande är ett vanligt försvar. Det finns flera problem med en sådan inställning, inte minst att det leder till visserligen intressanta men motsägelsefulla tankegångar. Ett annat problem är att man låser sig, man riskerar att missa den verkliga förklaringen till upplevelsen.

Andra typer av försvar kan handla om att det är en personlig tro, men liksom i det förra fallet blir det problematiskt. Även om man menar att det ”bara” är en tro, påstår man (mellan raderna) samtidigt att det är en ”sann tro”. Att vi som skeptiker då klampar in och diskvalificerar tron eller ger alternativa förklaringsmodeller (eller ens antyder att det kan finnas sådana) till upplevelserna kan upplevas kränkande eller rentav som personliga påhopp.

Att uppleva något är lätt. Att förklara upplevelsen är ofta mycket svårare, särskilt om man vill undvika felaktiga tolkningar, felslut och så enkla saker som att man till exempel bara minns fel. Om det är något forskningen kring människans perceptionsapparat, minne och pålitlighet i dessa avseenden visar oss är de är allt annat än ofelbara. Minnen förvrängs och till med skapas med tiden, upplevelser (om)tolkas ständigt och vi luras mycket enkelt av de enklaste illusionerna.

Hur tar vi oss förbi dessa uppenbara hinder, hur korrigerar vi för alla dessa brister? Vi använder oss av vetenskaplig metod. Naturligtvis är det inget vi behöver i vardagen eller ens i de flesta sammanhang, men det är på många vis det enda vi har för att kunna ta oss runt alla fallgropar. Metoden strävar efter att eliminera felkällor, den undersöker alternativa hypoteser, och kanske främst av allt handlar den om att falsifiera hypoteser. Eftersom vetenskap inte handlar om och inte kan handla om Sanning i någon metafysisk absolut mening (av skäl som kräver mer plats än den här artikeln medger) hemfaller den åt att istället försöka göra sig av med felaktiga uppfattningar, för att på så sätt sträva mot (om än antagligen aldrig nå) den definitiva och allomfattande Sanningen.

Metoden innefattar bland annat systematiska observationer och kännetecknas av objektivitet, i meningen att oavsett vem som företar sig undersökningarna ska resultaten bli desamma. Närhelst olikheter i resultat uppstår kan man misstänka att en eller alla berörda parter har fel. Flera olika (stundtals motsägande) verklighetsbeskrivningar kan inte ha rätt samtidigt.

Att vetenskapen ”har fel”, att den tillåts ändra sig, är en god egenskap. Den ändras när man lär sig något nytt, den förkastar felaktiga uppfattningar till förmån för nya. Detta är också i grund och botten orsaken till alla de framsteg som gjorts inom allt som människan har företagit sig. Styrkan hos vetenskaplig metod jämfört med personliga upplevelser är att den förstnämnda är utformad för att täcka upp för de egenheter det mänskliga psyket har för sig samt göra allt för att undvika dem. Metoden är inte komplett eller ofelbar den heller, men det är den bästa vi har för att undersöka omvärlden.

Hade vi verkligen förlitat oss på personliga upplevelser och särskilt ”egna sanningar” vore verkliga framsteg omöjliga.

Genom att tillåta att våra upplevelser både utsätts för och påverkas av kritisk granskning kan vi göra oss av med felaktiga uppfattningar. Utan tvivel är upplevelsers förklaringar i många fall i första hand mer som en sorts tröst, en trygghet eller frukterna av världsuppfattningen man besitter, istället för att ge en verklighetstrogen bild av alla skeenden. Inte ens nästan alla upplevelser är av sådan vikt så att de är intressanta eller värda att ifrågasätta. Men är man bara medveten om att upplevelser inte betyder ”verklighetstrogna beskrivningar” har man kommit långt.

Att vara vetenskapsextremist (ett av många märkliga glåpord som florerar) är att acceptera verkligheten, även om den motsäger ens tro. Det är att vara beredd att ha fel, att kunna lämna felaktiga uppfattningar därhän.

Det är att ha ett öppet sinne.

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: