Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Religion’ Category

DN.se skriver om det absurda och otidsenliga i successionsordningen, d.v.s. att våra regenter i kungahuset, särskilt den som ska ärva tronen, bland annat måste  fördöma islam.

I den grundlag som reglerar tronföljden, successionsordningen från 1809, står att medlemmar av kungahuset måste vara av den ”rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är”. Annars är man ”från all successionsrätt utesluten”.

För en längre genomgång och tidigare — fortfarande gällande — diskussion kring detta rekommenderas den tidigare artikeln: Ett sekulärt samhälle, men inte för alla

Men vi noterar i alla fall att TT:s redaktion alltså bara hunnit till februari 2009 i Tankebrott-arkivet. De har säkert mycket annat att läsa också.

Read Full Post »

Hur många gånger upprepades argumentet om profithunger under den värsta mediastormen kring A(H1N1)? Att ett av de största skälen till att man över huvud taget krängde ett vaccin var enkom för att tjäna pengar. Och egentligen är det väl lite suspekt, att tjäna pengar, i största allmänhet. Strunt samma om läkemedlet fungerar och hjälper folk, man tar ändå betalt för att folk kanske ska få må bra!

Således kvittar det hur många kliniska studier man gör, det kvittar hur många experter som uttalar sig och det kvittar att folk de facto mår bra. Oavsett vad så kan man alltid dra till med ”läkemedelsbranschens profithunger!”, och garanterat riva ner bifall.

Men det är här som den berömda kognitiva dissonansen inträder, för oavsett hur mycket man klagar på till exempel läkemedelsbranschen (som verkar vara populärast att hacka på) så ser man inga som helst problem med de kostnader och pengar som omgärdar den alternativa scenen. Inom den här genren är kostnaderna bara ett mått på hur väl saker och ting fungerar, eller möjligen hur sällsynta och svårinförskaffade ingredienserna är.

För att inte ni ska behöva vända på stenar och fråga kristallkulan har vi en kort genomgång av några blandade företag inom det alternativa området.

Saltå Kvarn

Vi börjar med Saltå Kvarn (hemsida) i Järna. Företaget ägnar sig åt odling och tillverkning av ekologiska produkter; mjöl, pasta, bönor, drycker och så vidare. Förutom KRAV-stämpeln som man kan visa upp på många av sina produkter har man också certifierats enligt Demeter-riktlinjerna. Vad är då detta kring Demeter?

[Demetermärkning] garanterar att produkten är framställd av råvaror som odlats biodynamiskt. Demeterförbundets regler är för närvarande de strängaste som finns inom ekologisk odling.

Biodynamiskt är ett ekologiskt jordbruk men inslag av lätt magiska inslag, nedgrävande av djurskallar i fullmåne för att få bättre skörd kan nämnas som ett exempel. Idén kring biodynamisk odling har sitt ursprung i Rudolf Steiners idéer på 1920-talet. Idéer som även gav upphov till antroposofin, som även de återfinns i Järna. Tanken är förvisso god, med kretsloppstänk och hållbar uppdrivning, men aspekten kring kompostbearbetning och sådd enligt astrologiska förtecken planterar företaget förhållandevis solitt inom alternativgenren.

Några av Saltå Kvarns produkter

En titt på företagets ekonomi visar att man förra året hade tillgångar på 72 miljoner SEK och en omsättning på 130 miljoner SEK. Dessutom en bättre vinstmarginal än tre av Sveriges största elektronikvarukedjor (Elgiganten, Siba, OnOff).  Men ingen anklagar Saltå Kvarn för att elda på massans behov av biodynamiskt odlade KRAV-produkter…

Weleda Group

Företaget grundades i Schweiz på 20-talet av bl.a. den tidigare omnämnda Rudolf Steiner. Idag är man ett globalt företag med 1 700 anställda som tillverkar och säljer produkter inom hudvård och alternativa läkemedel. Produkterna produceras och tas fram enligt den antroposofiska filosofin, där bland annat biodynamisk odling (se ovan) inkorporeras.

Den produkt som man kanske är mest omtalad för är produkten Iscador, ett mistelpreparat som används för att behandla cancer ge adjuvans vid cancerbehandling inom den reguljära sjukvården. Tack vare idogt arbete i riksdagen har man i Sverige (hitintills) fått dispens från förbudet mot att injicera alternativa ”läkemedel”.

Mistelpreparatet Iscador

Vid en närmare titt (pdf-varning) ser man att Weleda Group hade en omsättning för 2007 som låg på 218 miljoner euro. Översatt i kronor enligt dagens marknadsnotering så innebär det en omsättning på 2.13 miljarder SEK. Men inte framförs några hånfulla kommentarer om företagets profithunger när vinsten, efter skatt, uppgår till 2.4 miljoner euro.

DCG Nordic AB

Sveriges största tillverkare av homeopatika är företaget DCG Nordic AB (hemsida) i Västra Frölunda. Homeopati utgår från teorin att lika botar lika (dvs. konsumera det du får samma symtom som du lider av) och att utspädning ökar potensen. Läs mer om homeopati och dess påstådda effekt i behandling av bland annat svininfluensa. 2008 var inte direkt ett höjdarår för DCG Nordic AB, men trots det så omsatte man närmare 18 miljoner svenska kronor, med en vinstmarginal på dryga 4.2%.

Hör man någon konspiration om ”big homeo” som suger ut sjukt folk genom att ge dem verkningslösa medel? Självklart inte. Värt att notera är dock att företaget är registrerat inom livsmedelsframställning, eftersom homeopatika inte räknas som läkemedel. Däremot understryks det på företagets webbshop att man kontrolleras av Läkemedelsverket. Läs mer om den logiska kullerbyttan på Läkemedelsverkets hemsida.

Green Medicine

I höstas skrev vi här på bloggen om detta bolag (hemsida) och deras storsäljare, Arctic Root, ett rosenrotpreparat. Skälet var att man hade fått Läkemedelsverket på sig:

Påståendet i reklamen om att Arctic Root är en ”effektiv, säker och trygg produkt som verkligen fungerar” mot trötthet och svaghetskänsla är vilseledande och bryter mot läkemedelslagen

Man saluför även medel som Kan Jang och Chi San, medel där försäljningsargumenten fick Läkemedelsverket att reagera. Läs mer om Kan Jang och dess (brist på) effekt här.

Tvisten med svenska myndigheter märks inte direkt av i företagets redovisning för 2008. Här står att läsa att man hade en omsättning på dryga 140 miljoner SEK, där vinsten var på dryga 21 miljoner SEK. Vinstmarginalen har varit på uppgående de senaste åren och uppgår nu till strax under 16%.

Framhålls en komplott där rosenrotmaffian fuskar till sig godkännande från Läkemedelsverket? Självklart inte.

Sammanfattning

Nå, har vi hittat en ondsint konspiration bland alla bolag som ägnar sig åt försäljning/tillverkning av alternativa behandlingsformer? Nej, självklart inte. Vi har däremot kunnat konstatera att även företag inom alternativbranschen omsätter, och i vissa fall tjänar, rätt bra med pengar på metoder och produkter som ytterst sällan har någon som helst effekt. Trots detta ser belackarna av läkemedelsbranschen inget konstigt i sin kritik åt ena hållet och totala beundran åt det andra, alternativa hållet.

Företag som Weleda (omsättning 2.13 miljarder SEK, 24 miljoner SEK vinst) eller brittiska homeopatikatillverkaren Nelson & Russell (50 miljoner SEK i vinst) är multinationella, storsäljande entiteter men anses tjäna den goda kampen. I sådant ljus spelar helt plötsligt pengahunger ingen roll. Man kan släta över mycket i den ideologiska kampen för sin egen tro, så även pengar. Oavsett om de räknas i svenska kronor eller i euro.

Tillägg: ibland blir det väldigt lustigt hur saker och ting faller sig. Ett halvt dygn efter att den här artikeln publiceras visar det sig att tidningen Fokus skrivit en snarlik artikel. Läsvärt och välskrivet, som så ofta med den tidningen.

Read Full Post »

QED or... ?

Vetenskapsman eller avhugget huvud? (klicka för större)

Avdelningen som har hand om Söndagssagan har tagit fram en kortare rebus för alla läsare att ge sig i kast med. Eller ja, rebus… Markera textstycket under för att se lösningen.

”Bevis eller håll tyst å gå ut”. Eller, för att använda lol speak ”Pruf OR STFU N GTFO KTHXBAI”.

Read Full Post »

Efter det gågna årets rasande framgång, likt en influensa hög på Jack Russel-gener, tar vi och ger oss på något av ett metaämne. Det kanske kan behövas efter en höst där fokuseringen legat lite väl hårt på snoriga näsor och exploderande byggnader…

Titel och tyckande

”Tankebrott”, tänkte jag, ”det blir en bra titel”. Lite smånöjd med mig själv plitade jag ned de sista detaljerna innan den här bloggen var registrerad för ett och ett halvt år sedan.

Det visade sig vara ett rätt gott val av namn, så här i efterhand. Inte nog med att bloggens titel genererar viss uppmärksamhet, den är också en (inte alltför) subtil hyllning till George Orwells bok 1984.

Titeln har tjänat oss gott under året men också legat till grund för en del missförstånd och upprörda känslor. Framför allt är det kombinationen med att vi spenderar en del tid ute i det träsk som är konspirationshypoteserna och bloggens titel. ”Hur kan ni bara säga att det är fel att tänka X. Ni har missförstått termen tankebrott!”. Ibland är indignationen stor över att vi har mage att avkräva folk någon form av bevisning och hur kan vi ens komma på tanken att säga till folk vad de ska tänka?!

Så, för att försöka få någon rätsida på det här tar vi nu och sätter ned foten i frågan och kan konstatera en och endast en sak (till att börja med); går man ut på nätet och propagerar för något så har man också öppnat upp sig för kritik av detta.

Det är ingen svår princip, däremot verkar det vara desto svårare att ta till sig denna princip. Bara för att man råkar ha en åsikt om, säg, massvaccinationen mot svininfluensan betyder det inte att man kan häva ur sig detta på nätet och förvänta sig enbart applåder och hurra-rop följt av enbart medhåll.

Just det sistnämnda är något av ett mysterium för många människor idag. Allt utom medhåll i en diskussion tas som en personlig förolämpning och bemöts därefter. Det kvittar hur välformulerad kritiken är, det anses fortfarande vara ett övertramp att ifrågasätta debattörens övertygelse.

För övertygelse är lika med fakta, ”jag tror, alltså är det sant”. Och man behöver inte gå längre för att hitta källor på sin övertygelse. Blotta faktumet att man tycker något är bevis nog.

Kanske är det då inte så förvånande att denna ovan omtalade rekylreaktionen återfinns så många gånger i kommentarsfält nätet över. Reaktionen är lika förutsägbar som den är omedelbar; det här är något jag vet är sant, således behövs inga bevis eller andra belägg. Säg inte åt mig vad jag ska tänka!

Det är möjligen titeln som får folk att slänga på det sista antagandet, att vi försöker säga till folk vad de ska tänka. Men det är också ett förvånande ställningstagande. För har man använt sig av till exempel ett publiceringsverktyg som en blogg eller ett forum på nätet så har man också öppnat sig för kommentarer och åsikter om ens egna åsikter.

Låt oss likna det vet religiös övertygelse. En person som knallar omkring och är religiös i största allmänhet i sin privata sfär har inte bett om att få någon kommentar om sin övertygelse. Inte heller har han eller hon lagt ut sin tro för andra att argumentera kring. Skulle denne religiösa person däremot öppna upp en blogg med titeln ”därför tror jag att religion är svaret på allt” så är det en annan femma. Plötsligt har övertygelsen gått från att vara privat till att vara publik.

Om åsikten är publik så är den också, som sagt, öppen för tolkning eller motargument. Att bli emotsagd i sådana lägen kan inte sägas vara någon form av krav på vad man tänker, istället är det möjligen ett krav på att man tänker. Eller hur man tänker, för alla tankegångar och argument är inte korrekta och sanna, vad man än vill tro om saken.

Censur är den högsta formen av smicker…

Men yttrandefriheten då? Det är inte alltför sällan som vi läser argumentet att var och varannan person minsann inte får sprida sin uppfattningar till höger och vänster utan att ifrågasättas och kritiseras, och spelar yttrandefrihetskortet! ”Kom inte här och kritisera mig, vi har faktiskt yttrandefrihet i det här landet! Försök inte censurera mig!”.

Inte nog med att sådana utbrott visar att man troligen missförstått vad yttrandefrihet (och censur) är, man har även missat att det medför att man måste förvänta sig – och tillåta -andra att ha åsikter om ens egna åsikter.

Read Full Post »

Demokrati innebär inte en rätt att aldrig känna sig kränkt, men däremot en rätt att inte bli berövad sina medborgerliga friheter. Med andra ord får vi hacka i oss att alla inte uppskattar eller stöttar våra fria val. Vi får klä oss hur vi vill, men vi kan inte ta för givet att andra måste anpassa sina regler till vårt klädval. Lika lite som jag kan hävda en rätt att gå in i moskén i bikini, lika lite kan jag hävda en rätt att bära burka på arbetsplatsen.

Dilsa Demirbag-Stens debattartikel i Dagens Nyheter (länk)

Read Full Post »

Efter ett lite för långt uppehåll passar det bra att chocka läsarna med en överdos av galna påståenden, grundlösa tolkningar, häpnadsväckande slutsatser och fenomenala felslut.

Tuve Skånberg, direktorClaphaminstitutet — en kreationistisk tankesmedja vars stora bidrag till det kollektiva vetandet verkar vara en bunt debattartiklar på t.ex. DN om hur fel evolutionsteorin är — publicerar så väl på egna bloggen som i Världen Idag en artikel om gudstro. Eller snarare ett försök till försvarstal om varför gudstro är det enda rätta.

Som vanligt ser vi inte bara missförstånd, utan även förhastade slutsatser och tillrättalagda påståenden, allt för att motivera och rationalisera den egna tron; den rätta tron.

Skyddsdräkt på, vi dyker rätt ner.

Det är inte lätt att vara ateist. En av de största svårigheterna med en ateistisk livsåskådning är hur man ska förklara den allmänna förekomsten av religiös tro. Globalt sett är det bara en av tio som inte bekänner sig tro på en gudomlig makt.

Tron är den normala mänskliga grundhållningen, inte otron. Varför då, kan man undra?

Så inleder Skånberg, och man förundras över förmågan att redan i andra meningen uppvisa sådan fantastisk bakvänd logik. En ateist tror inte på någon gud, det är nog allmänt känt för många som försöker veta ens lite om det. Det åligger inte ateisten att förklara någonting, lika lite som det är de troendes uppgift att förklara varför någon annan har någon annan uppfattning om något.

Den kristna tron är övertygad om att vi är skapade med en gudslängtan, med ett sinne och behov att kunna kommunicera med Gud själv. Om denna gudslängtan skrev Augustinus: ”Du har skapat oss till dig, o Herre, och våra hjärtan är oroliga, tills de finner vila i dig”.

Paulus deklarerar i Kolosserbrevet att ”Allt är skapat genom honom och till honom.” Upplevelsen av att vi är skapade till Gud och till att tro på honom understryks av orden i Predikarens tredje kapitel: ”Gud har lagt evigheten i människornas hjärtan”.

Skånberg argumenterar sedan för att antalet troende skulle ha någon bäring för huruvida det de tror på är sant, och det är givetvis ett felslut. Men visst, ett tiotal miljarder flugor kan inte ha fel — fekalier är gott. Och för att vara tydlig: man kan ha fel även om man är en bland många som tror på något. Det skulle vara intressant att veta hur många som krävs i skaran av troende för att det de tror på ska bli sant, enligt Skånbergs logik.

Övertygelsen att människan är skapad för tron får stöd även av upplysningsmannen Voltaire i hans bekanta ord ”Om inte Gud funnits, hade det varit nödvändigt att uppfinna honom”.

Lustigt är också att Skånberg pressar in ett annat felslut så tidigt. Men jag låter det passera för denna gång, och riktar istället uppmärksamheten mot att det är en man från upplysningstiden som det refereras till. Upplysningstiden kan sammanfattas med följande:

Upplysningen hämtade sin livskraft från naturvetenskapens framsteg och den åtföljande trovärdighetskrisen för den kristna religionen. Vetenskapernas nya universum tycktes oförenligt med den gamla ”av Gud givna ordningen”.

I stället för den uppenbarade religionen vände man sig till deism och naturlig religion. En allt radikalare religionskritik och en allt starkare strävan efter samhällsförändringar nådde sin höjdpunkt i den franska revolutionen (1789-1799).

Som synes är kanske inte just upplysningstidens aktörer något som Skånberg egentligen bör hänvisa till om han vill vara konsekvent i sin kritiska granskning av kritik mot en teistisk religion som han själv förespråkar. Men å andra sidan — sammanhängande resonemang är svåra att finna i dessa sammanhang.

Man kan också läsa mer om Voltaire och se att användandet av denne som referens blir aningens lustigt:

Voltaire var starkt emot den kristna tron. Han menade att evangelierna var uppdiktade och fulla av självmotsägelser och att Jesus inte existerat, utan att bägge var en produkt av dem som ville skapa Gud till sin egen avbild.

Vidare om Voltaires beryktade ord; andemeningen går också att uttolka som människans inbyggda fallenhet för agent detection och sökandet efter svar, med konsekvensen att gudar hålls ansvariga för åska, olyckor och andra fenomen man inte kan (eller kunde) begripa eller förklara med naturliga processer. Skånberg fortsätter:

Människans hjärna är skapad och förprogrammerad för religiösa upplevelser. Den slutsatsen kan dras ur en studie publicerad tidigare i år i artikeln Cognitive and neural foundations of religious belief, i tidskriften Proceedings of the national academy of sciences. (PNAS 2009 106:4876-488).

Forskarna lät ett fyrtiotal troende försökspersoner tänka på religiösa och moraliska frågor samtidigt som de mätte vilka regioner i hjärnan som aktiverades. Det visade sig att personerna använde samma områden när de tänkte på moralfrågor eller frågor som hade med Gud att göra.

Resultaten var de samma oavsett vilken religiös övertygelse försökspersonerna hade.

Forskningen som Skånberg refererar till är intressant och ger stor insikt i mekanismerna som utgör människan, ur ett evolutionärt perspektiv. Att betrakta studien i sig som felaktig är inget jag varken kan eller har intresse av att göra, men Skånbergs tolkning därav finns det en hel del att säga om. Man kan ägna sig åt lite Occamsk rakning och se det som en rent naturlig konsekvens av de tidigare nämnda evolutionära processerna.

Detta påpekas i ett inlägg på OrsakVerkan, där det görs tydligt att forskarna i fråga själva belyser de evolutionära mekanismerna och deras roll i detta, och att området i hjärnan det handlar om hanterar tanken på ”gud” som på samma sätt som när hjärnan bearbetar vilken människa som helst. Även Bunta ihop o slå ihjäl dem bara tar upp detta. Forskarna skriver i rapporten:

Our results are unique in demonstrating that specific components of religious belief are mediated by well-known brain networks, and support contemporary psychological theories that ground religious belief within evolutionary adaptive cognitive functions.

Vi ser alltså ett praktexempel på hur Skånberg utelämnar delar av rapporten som motsäger hans teologiska och ideologiska ståndpunkt. Vad är syftet med att utelämna det? Kan det ha något att göra med att Claphaminstitutets enda roll verkar vara att förneka evolutionsteorin? Allt i den intellektuella hederns namn, givetvis!

Vi fortsätter med nästa stycke i Skånbergs artikel och hittar följande formulering:

Enligt en av författarna, professor Jordan Grafman vid US National institute of neurological disorder and stroke i Bethesda, Washington, är den mänskliga hjärnan uppbyggd för att tro på nästan allting så länge det finns en grund för att göra det.

Så snart något är mer mystiskt och man inte omedelbart kan se en logisk förklaring börjar Gudsområdena i hjärnan att bearbeta materialet. Av de områden som aktiverades var frontallobens ytskikt, ett område som är unikt för människan.

Notera ”tro på nästan allting så länge det finns en grund för att göra det”. Det är vi överens om, men då inställer sig frågan; vilken rationell och logisk grund finns det för att tro att en eller flera gudar existerar? Svaret på denna fråga undgår mig, alltjämt. Vilka grunder finns det för att den kristna tron är den rätta? Vilken grund har vi för att det som står i Bibeln är sant? Ni vet, gammal skåpmat helt enkelt, som ännu inte har några godtagbara svar.

Skånberg hänvisar återigen till en auktoritetsfigur, som givetvis bidrar med ett påstående som ska skänka trovärdighet åt tesen att den kristna guden finns, får man anta.

Professor Grafman kommenterar forskningen: ”Det finns ingen särskild Gudspunkt i våra hjärnor. I stället är den religiösa upplevelsen inbäddad i flera områden som vi använder varje dag. Religiös tro och religiöst beteende är ett kännetecken för det mänskliga livet, i alla mänskliga kulturer, utan någon motsvarighet hos djuren.” (The Indepedence 9 mars 2009).

Ingen förnekar att människan är konstruerad för vidskepliga tankar, och en irrationell tankeprocess. Detta är konsekvenser av mekanismer som kan och har förklarats med evolutionära modeller. Oavsett detta är inte förekomsten av sådana förmågor vare sig ett bevis för eller mot gudars existens eller religioners sanningshalt för den delen. Det enda det förklarar är att människan är mottaglig för att tro på och skapa religioner.

Att dra andra slutsatser av detta är att förhasta sig. Eller förvränga och misstolka forskningsrapporter, som vi har sett. Skånberg jämför sedan religiös fallenhet med andra naturliga behov och instinkter.

Vi har syncentrum i hjärnan som svarar mot vad våra ögon ser, luktcentrum som svarar mot vad våra näsor registrerar. Vi har mänskliga drifter som hunger, törst, sömn och sexualdrift som alla har sin tillfredsställelse.

Skulle vår gudslängtan och vår hjärnas beredskap för religiösa upplevelser vara den enda mänskliga drift och längtan som det inte finns någon faktisk grund för, och ingen relevant tillfredsställelse för? Ateisterna har onekligen en intellektuell uppförsbacke.

Tar man i beaktning att Skånberg utelämnade det faktum att forskningen visar att detta ”gudscentrum” hanterar ”gud” och människor på samma sätt, förstår man att han inte vill erkänna det som är rimligast att anta; att Gud och gudar är en manifestation av människans fallenhet att se aktiva agenter i allt som sker och vilja se någon ansvarig för dem. En annan lika rimlig tolkning är att människan har skapat Gud, inte tvärtom. Antingen ser inte Skånberg dessa förklaringar, eller så förnekar han dem.

I vilket fall som helst är det ett beteende helt förenligt med en irrationell hjärna, helt i enlighet med människans ursprung och utveckling. Och, i förlängningen, helt i enlighet med att man gärna ljuger i Jesu namn.

Att ateister skulle ha svårt att förklara detta är en ren lögn. Inte bara för att det redan har förklarats med naturliga förklaringsmodeller, men också för att det inte är upp till de icke-troende att förklara varför andra tror på något. Det är alltså inte tal om någon intellektuell uppförsbacke här. Uppförsbacken har istället blivit en brant bergsvägg, och Skånberg står vid dess fot.

Read Full Post »

Nu får det vara slut på stiljten på bloggen, förutom kommentarssektion då. Arbetet har vidtagit för de flesta av oss och då passar det väl lika bra med att dra igång lite lätt med två iaktagelser.

  • Kreationister: den alltid lika underhållande bloggaren PZ Myers tog och besökte det världsberömda kreationistmuseet i Kentucky med 300 andra glada skeptiker. Tydligen var resultatet kanske inte helt enligt kreationisternas önskemål (för en underhållande genomgång rekommenderas denna läsning).
  • Rent-mjöl-i-påsen: efter Eurovision 2009 har det dykt upp rapporter från Azerbadjan om folk som kallas till förhör för att de röstade på ”fel” låt (dvs. grannlandet Armenien). Än så länge verkar det vara en person och med förhållandevis tragikomiska förtecken (”… They said it was a matter of national security”) men är ett exempel på hur en uppkopplad värld leder till en lättare övervakningssituation. För den som fnysande pratar om gamla Sovjetrepubliker så kan det vara värt att påminna om situationen i Storbritannien; 1 på 78 vuxna, eller dryga en halv miljon människor, kom att övervakas av staten under 2008.

The Daily Mail has discovered that Sandwell Borough Council checked phone records to locate a bogus faith healer, while Lewisham Council used the anti-terror power to pursue a rogue removal firm and a rogue pharmacist.

Alarmingly, in 2008 there were 595 ‘errors’ by public authorities and the private firms who supply them with phone and e-mail information. One of the most common mistakes was typing in the wrong phone number when making a request – leading to details being disclosed about the wrong person.

(Eurovisionnyheten uppsnappades via HAX)

Uppdatering: Och där vaknade DN och SvD. Dock övertolkar DN och SvD  just nu BBCs artikel då man hävdar att 43 personer kallats till förhör. Enligt BBC är det oklart hur många som kallats till förhör (”it remains unclear how many of them have been questioned by police”), siffran 43 kommer från hur många som man tror röstade på Armenien.

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: