Logiska felslut och argumentationsfel — del 1

Med anledning av CJ:s utmärkta exempel på auktorietsargumentet finner Tankebrottarna det för gott att ha en liten genomgång av vanliga logiska fallgropar, eller logiska felslut som de också kallas, något man ofta stöter på i debatter och retoriska sammanhang av olika slag.

Vi mjukstartar med fem av de vanligaste och tar upp fler i kommande artiklar. Allt för att vässa era skeptiska verktyg och hålla dem i brukbart skick när ni tar er an allsköns argument, dels för att lättare kunna upptäcka dem, men också för att undvika att använda dem själva (vilket inte alls är enkelt, även om man själv känner till dem väl).

Without further ado, here goes;

1. Argument from authority

CJ har som sagt redan berört detta argumentationsfel i en tidigare artikel, men det tål att upprepas, eftersom det är mycket vanligt och används i många debatter och diskussioner, av såväl lekmän som mer erfarna och högburna forskare eller debattörer. Auktoritetsargumentet innebär alltså att man hänvisar till en auktoritet eller högt uppsatt person, med avsikten att visa att dennes ställning eller status allena skulle vara en garant för argumentets giltighet. Så är givetvis inte fallet. Även forskare, experter och andra auktoriteter kan ha fel. För att undvika denna fallgrop bör man istället fokusera på vad denne auktoritetsfigur säger. Eller, det är inte vem som säger något som betyder något, det är vad denne säger, och varför denne har skäl att ha den uppfattningen som är relevant.

2. Ad Hominem

Närbesläktat med auktoritetsargumentet är personangrepp, eller ”ad hominen” som det heter på latin. Denna variant är en sorts motsats till auktoritetsvarianten. Det går ut på att man fokuserar på en egenskap eller ett karaktärsdrag hos personen som framför ett argument, men att man med det som grund istället avfärdar dennes argument. Exempel: ”Anundi är ju från Norrland, och vi vet väl alla att norrlänningar är lite sär, så det han säger kan inte tas på allvar”.

3. Falsk dikotomi, eller falskt dilemma

Denna variant är i ytterst vanlig då man diskuterar med kreationister/ID-anhängare eller andra religiösa förespråkare. Kontentan av detta logiska felslut är följande: ”Ditt alternativ är fel, därför är mitt alternativ rätt!”. Det man förutsätter här är att det bara finns två tänkbara alternativ. Det kan finnas flera andra alternativ, och inget av de föreslagna två behöver vara det rätta. Liknande är felet att om en teori eller ståndpunkt är fel, så är någon eller några andra automatiskt korrekta. Felet där ligger i att ett arguments giltighet i regel inte bestäms av ett motarguments felaktighet.

4. Post hoc, ergo propter hoc

En personlig favorit, kanske mest för att den har en så härlig klang på latin. Det betyder ”efter det, därför på grund av det”. Väldigt vanligt bland kvacksalvare och förespråkare av vissa varianter av så kallad alternativmedicin. Det här är nog kanske den mest grundläggande fallgropen vi människor svänger oss med, av den enkla anledningen att vi mycket lätt vill upptäcka mönster och tolka in aktiva agenter i skeenden. Betydelsen av detta felslut är i korthet att bara för att något sker efter något annat, följer det inte nödvändigtvis att det föregående orsakade det efterföljande. Exempel: ”Jag åt middag när jag var sjuk. Dagen efter blev jag frisk, så maten botade alltså min kikhosta.”

5. The straw man

På svenska den så kallade ”halmgubben”. Det går ut på att man tillskriver motparten en åsikt eller ståndpunkt som denne inte framför, och attackerar denna ofta överdrivna, totalt felaktiga eller på annat sätt irrelevanta åsikt. Inte sällan är halmgubben i fråga ett (påhittat) argument som är enklare att bemöta än den egentliga ståndpunkten. Exempel: ”Piratpartianhängare vill inte att artister ska få betalt för sina verk!”.

Fortsättning följer i denna modesta retorik- och logikskola, om man så vill. So, stay tuned, children!

• Del 2
• Del 3
• Del 4