Vad du än tror är du — och jag — lättlurade varelser. Våra sinnen spelar oss spratt ideligen. Vi ser, hör och känner något, men det vi upplever — eller, tror oss uppleva — är inte alltid och nödvändigtvis vad som verkligen sker.
Ska vi inte respektera varandras upplevelser? Ska vi inte lita på någons bedyranden och övertygelser om dennes upplevelser? Svaret är kanske lika förvånande som det kan verka nedvärderande, men nej. Det finns goda skäl till att vara skeptisk till våra personliga upplevelser, eller mer korrekt, våra tolkningar eller förklaringar av dem.
Skeptiker möts gång efter annan av anklagelser om att vilja ta folks upplevelser ifrån dem, att vi förnekar upplevelserna. Det är inte sant. Det handlar inte om att man som skeptiker anser att upplevelserna inte existerar. Istället rör det sig om att man som skeptiker gärna och ofta försöker hitta alternativa, kanske mer trovärdiga, förklaringsmodeller för upplevelserna för att försöka se vilken förklaring som verkar mest rimlig och sannolik. Med andra ord, upplevelserna bestrider man inte, man är tvärtom mycket intresserad av att verkligen förklara dem.
Ett av de enklaste sätten att visa hur enkelt våra sinnen lurar oss är att slänga ett öga mot optiska illusioner eller synvillor. En av de mest förbluffande och kraftfulla illusionerna är schackbrädet.
Principen är enkel; rutan med ett A har samma färg som rutan med ett B. Faktiskt. Klicka på bilden för att se detta demonstreras. Vi kan koppla detta till upplevelser och verkligheten. Vi upplever rutornas färger olika, och även efter att vi har fått se färgerna jämförda med varandra har vi svårt att riktigt ta till oss vad verkligheten säger. Så mäktig är illusionen. (Uppdaterat: Daniel Karlsson har också skrivit om detta ämne, med en snygg video som visar effekten).
Man skulle kunna invända med att hela idén med optiska illusioner är att lura våra sinnen, men det är irrelevant för poängen. Vi upplever en sak, när verkligheten är — eller lätt kan vara — en annan.
Att låsa sig fast vid att just den tolkningen av en upplevelse är den rätta är att missa hur enkelt vi människor både inbillar oss saker och drar förhastade slutsatser, för att inte tala om felaktiga slutsatser. Olika felslut, till exempel orsak-verkan-misstolkningar eller att blanda ihop korrelation med kausalitet, visar oss också hur enkelt vi hamnar i tankefällor. (Läs mer om felslut här).
”Men jag vet vad jag upplevde, det är sant för mig!” och liknande är ett vanligt försvar. Det finns flera problem med en sådan inställning, inte minst att det leder till visserligen intressanta men motsägelsefulla tankegångar. Ett annat problem är att man låser sig, man riskerar att missa den verkliga förklaringen till upplevelsen.
Andra typer av försvar kan handla om att det är en personlig tro, men liksom i det förra fallet blir det problematiskt. Även om man menar att det ”bara” är en tro, påstår man (mellan raderna) samtidigt att det är en ”sann tro”. Att vi som skeptiker då klampar in och diskvalificerar tron eller ger alternativa förklaringsmodeller (eller ens antyder att det kan finnas sådana) till upplevelserna kan upplevas kränkande eller rentav som personliga påhopp.
Att uppleva något är lätt. Att förklara upplevelsen är ofta mycket svårare, särskilt om man vill undvika felaktiga tolkningar, felslut och så enkla saker som att man till exempel bara minns fel. Om det är något forskningen kring människans perceptionsapparat, minne och pålitlighet i dessa avseenden visar oss är de är allt annat än ofelbara. Minnen förvrängs och till med skapas med tiden, upplevelser (om)tolkas ständigt och vi luras mycket enkelt av de enklaste illusionerna.
Hur tar vi oss förbi dessa uppenbara hinder, hur korrigerar vi för alla dessa brister? Vi använder oss av vetenskaplig metod. Naturligtvis är det inget vi behöver i vardagen eller ens i de flesta sammanhang, men det är på många vis det enda vi har för att kunna ta oss runt alla fallgropar. Metoden strävar efter att eliminera felkällor, den undersöker alternativa hypoteser, och kanske främst av allt handlar den om att falsifiera hypoteser. Eftersom vetenskap inte handlar om och inte kan handla om Sanning i någon metafysisk absolut mening (av skäl som kräver mer plats än den här artikeln medger) hemfaller den åt att istället försöka göra sig av med felaktiga uppfattningar, för att på så sätt sträva mot (om än antagligen aldrig nå) den definitiva och allomfattande Sanningen.
Metoden innefattar bland annat systematiska observationer och kännetecknas av objektivitet, i meningen att oavsett vem som företar sig undersökningarna ska resultaten bli desamma. Närhelst olikheter i resultat uppstår kan man misstänka att en eller alla berörda parter har fel. Flera olika (stundtals motsägande) verklighetsbeskrivningar kan inte ha rätt samtidigt.
Att vetenskapen ”har fel”, att den tillåts ändra sig, är en god egenskap. Den ändras när man lär sig något nytt, den förkastar felaktiga uppfattningar till förmån för nya. Detta är också i grund och botten orsaken till alla de framsteg som gjorts inom allt som människan har företagit sig. Styrkan hos vetenskaplig metod jämfört med personliga upplevelser är att den förstnämnda är utformad för att täcka upp för de egenheter det mänskliga psyket har för sig samt göra allt för att undvika dem. Metoden är inte komplett eller ofelbar den heller, men det är den bästa vi har för att undersöka omvärlden.
Hade vi verkligen förlitat oss på personliga upplevelser och särskilt ”egna sanningar” vore verkliga framsteg omöjliga.
Genom att tillåta att våra upplevelser både utsätts för och påverkas av kritisk granskning kan vi göra oss av med felaktiga uppfattningar. Utan tvivel är upplevelsers förklaringar i många fall i första hand mer som en sorts tröst, en trygghet eller frukterna av världsuppfattningen man besitter, istället för att ge en verklighetstrogen bild av alla skeenden. Inte ens nästan alla upplevelser är av sådan vikt så att de är intressanta eller värda att ifrågasätta. Men är man bara medveten om att upplevelser inte betyder ”verklighetstrogna beskrivningar” har man kommit långt.
Att vara vetenskapsextremist (ett av många märkliga glåpord som florerar) är att acceptera verkligheten, även om den motsäger ens tro. Det är att vara beredd att ha fel, att kunna lämna felaktiga uppfattningar därhän.
Det är att ha ett öppet sinne.
Hur förklarar ni synvillan med att diabetiker blir friska när dom äter LCHF?
Tips undvik alt som har med medicin att göra.
Debunka rena synvillor som att tornen sprängdes.
alkaida är den enkla förklaringen.
a:
Så… det man ser är de facto sanning?
Min följdfråga om ja på ovanstående; rör sig cirklarna eller är de stationära?
a:
Vilken typ av diabetes sägs LCHF bota? Typ-1 eller Typ-2.
”Tips undvik alt som har med medicin att göra.”
Modigt att kasta ut ett sådant tips. Hur behandlar man t.ex. brusten blindtarm då?
Diabetiker blir la inte friska, mer så att minskad kolhydratintag (inklusive socker), minskar symptomen, eller?
CJ
Bra illusion mina ögon luras, men förklara hur man kan läsa av ett lägre blodsockervärde på blodsockermätaren.
b typ 2
Glen dom har fortfarande diabetes men dom slipper få förhöjt blodsocker, dom blir symtomfria.
Vad som orsakar diabetes är fortfarande inte känt, medicinvetenskapen har inte kommit långt.
Föreligger det någon sorts felslut, illusion eller feltolkning av upplevelser i det du skriver, ”a”?
Fullständigt befängt. Men du får givetvis definiera ”långt” hur du vill, även i fortsättningen.
Sen är det ju alltid trevligt om du åtminstone försöker undvika att kommentera med helt (för artikeln) irrelevanta kommentarer, och istället fokuserar på att diskutera artikelns ämne eller syfte.
Tack för en suverän bloggtext och det arbete ni lägger ned. Tyckte särskilt mycket om detta stycke:
”Genom att tillåta att våra upplevelser både utsätts för och påverkas av kritisk granskning kan vi göra oss av med felaktiga uppfattningar. Utan tvivel är upplevelsers förklaringar i många fall i första hand mer som en sorts tröst, en trygghet eller frukterna av världsuppfattningen man besitter, istället för att ge en verklighetstrogen bild av alla skeenden. Inte ens nästan alla upplevelser är av sådan vikt så att de är intressanta eller värda att ifrågasätta. Men är man bara medveten om att upplevelser inte betyder ”verklighetstrogna beskrivningar” har man kommit långt.”
Tack Nancy!
”och istället fokuserar på att diskutera artikelns ämne eller syfte”
Jag undrar över hur man kan förklara synvillan diabetiker drabbas av när dom äter LCHF (mätaren visar normalvärden)
Alt vi ser måste inte vara en synvilla det kan även vara fel på dom nuvarande skolmedicinska teorierna.
Men jag måste ändå hålla med er om att det existerar synvillor och att det är lätt att lura sig själv.
Ancel Keys berömda graf där man tydligt såg ett samband mellan mättat fett och hjärtsjukdom var bara en synvilla.
Att tornen sprängdes är en synvilla, skeptikerna har nog rätt i det mesta men inte i alt.
Är det inte dags att sluta trolla, ”a”? Ingen tycker att det är roligt.
Är det någon som har sagt att det är en synvilla?
Är det någon som har sagt att allt vi ser måste vara synvillor?
Eftersom du inte förstår artikeln eller dess poäng, och –istället för att försöka ta reda på den– fortsätter med dina sidospår, så, nu förklarar jag:
Vi kan inte enbart lita på våra upplevelser. Vi kan inte garantera att det vi upplever är verkligt. Vi kan inte a priori utesluta felkällor i våra resonemang och slutsatser. För att försöka sträva efter att eliminera felkällor måste vi använda oss av vetenskaplig metod.
Har du förstått det? Om ja, varför skriver du som du gör? Försök hädanefter att hålla dig till ämnet. Det är inte svårt.
Hej!
Att vetenskapen är bra på att söka sanningar är vi säkert många om att hålla med om. Frågan är om den är kapabel att finna alla sanningar. Jag kan ta tre exempel på där den faktiskt inte kan ge svar.
1 Vi alla upplever att vi har en fri vilja. Att vi kan göra val och att vi har kontroll över kroppen. Men om det är så att människan endast består av fysik, så är vi helt styrda av naturlagar. Våra val blir antingen styrda deterministiskt och/eller av den äkta slumpen. Om våra val har naturliga förklaringar så kan ingen fri vilja existera. Alla val styrs av processer utanför oss själva och upplevelse av fria viljan blir en illusion.
2. Vi alla upplever att vi kan vara moraliska. Att det existerar gott och ont. Men vetenskapen kan till sin natur inte säga något om moral. Ett fysikaliskt skeende (oavsett om det sker i hjärnan eller inte) kan inte vara rätt eller fel. Det bara blir som det blir. Vår upplevelse att något är rätt eller fel blir också en illusion vetenskapen ger alla svar.
3. Mening kan heller inte vetenskapen ge svar på. Vi upplever alla att vi kan ha en mening med det vi gör, men om alla fysiska skeenden i vår kropp och i hjärnan endast är en konsekvens av deterministiska skeenden och/eller slump, så kan vi inte ha någon mening. Det är just dessa skeenden som vi har som definition på något utan mening (det bara råkade bli just så och naturlagarna styrde helt).
Min poäng är att vetenskapen är ett bra verktyg för att ge svar på sanningar i det fysiska, men frågan är om vetenskapen kan ge alla svar. Vår upplevelse av fri vilja, moral och mening tyder på att det existerar storheter som vetenskapen inte kan säga något om. De pekar alltså på en större verklighet utanför det fysiska, eftersom om de är fysiska så existerar de inte (mer än som upplevda illusioner).
Hej Göran!
Gällande första punkten: Den fria viljan är en illusion. Det finns flera studier som visar att vi ”bestämmer” oss för att agera innan vi blir/är medvetna om det. Det finns även rent filosofiska argument mot den klassiska fria viljan, så att den punkten skulle tala emot något här förutsätter att man accepterar den fria viljan som en realitet, vilket varken jag eller många med mig gör. Att ”viljan” isåfall är deterministisk betyder dock inte att allt är förutbestämt (det är en missuppfattning). Det innebär bara att allt som sker påverkar våra val och vår ”vilja”. Så, sammanfattat, att vi upplever oss ha en fri vilja är som sagt bara något vi upplever men som bedrar oss, även det.
Den andra punkten: Ingen påstår att vetenskapen kan eller ska säga något om moral. Moral handlar om ”bör”, vetenskap om ”är”. Alltså, moral är normativt och vetenskap är deskriptivt. Vi kan med hjälp av vetenskap ta oss till resultat som hjälper oss i normgivande åsikter, men vetenskapen i sig berör inte ens frågan. Den andra punkten är alltså irrelevant egentligen.
Tredje punkten, även den lite irrelevant men också felaktig. Du nämner själv att vi upplever att vi kan ha en mening med det vi gör — men måste det vara sant bara för att vi upplever det? — och drar sedan en slutats baserat på en missuppfattning om determinstisk vilja. Mening är något vi själva avgör, eller ”upplever”, som du säger. Du utgår från att det finns en sådan mening, vilket tyvärr är ett felslut (dvs du förutsätter det som om det vore ett faktum).
Dina punkter är intressanta men missar målet lite grann. Första ”är motbevisad” och de två andra är egentligen irrelevanta för vetenskapens väsen, om man så vill.
Även om vetenskapen saknar svar på dessa frågor, vilket den av förklarliga skäl i vissa fall gör, blir ändå inte alla andra tänkbara tankesätt och svar legitima eller rätta. Om inget svar finns, så finns inget svar, kanske man kan säga. Du har förmodligen har helt rätt i att det finns områden eller frågor där vetenskapen inte kan ge svar. Artikelns poäng är i alla fall att vi inte kan lita blint på våra upplevelser, och den poängen påverkas inte av den här typen av ”brister” hos vetenskapen.
Att det skulle vara bevisat att vi inte har en fri vilja är att dra alldeles förhastade slutsatser, minst sagt. Den studie jag har tagit del av visar endast en 60 % säkerhet, vilket inte är särskilt imponerande. Sedan får du gärna klargöra vilka filosofiska argument du syftar på. Håller du med om att om den fria viljan existerar så kan vi inte bevisa den vetenskapligt?
Sedan är moralens och meningens existens inte irrelevant i frågan. För om man använder vetenskapen som en ram för det verkliga, så blir fri vilja, mening, och moral inte verkliga trots att de mycket väl kan vara det. Ta bara det faktum att vi upplever. Vetenskapen har inte bevisat det utan det enda vi har att gå på är egna upplevelser. Det pekar på att vi kan veta saker utan att vetenskapen kan ge svar.
Sedan är det så klart så att vi kan tolka det vi upplever fel, men att vetenskapen ska utreda om det vi upplever är verkligt blir alltså helt fel i fråga om fri vilja, moral och mening, eftersom den inte kan avgöra frågan.
Jag skulle vilja göra ett tillägg. I punkt tre förutsätter jag inte meningens existens utan jag pekar på vår upplevelse av att vi kan ha ett mål och mening med det vi gör. Men om den existerar så kan inte vetenskapen finna den eftersom den bara söker naturliga förklaringar (fysikaliska deterministiska eller slumpstyrda skeenden).
I bland kan det vara bra att lita på sina ögon, det kan vara fel i fysikboken.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4731720
”Shechtmans upptäckt är ett skolexempel på hur viktigt det är för en forskare att lita på sina egna experimentella resultat och sina ögons vittnesbörd, oavsett vad konventionen säger.
Ingen trodde först på Shechtman eftersom hans upptäckt gick helt emot den etablerade kunskapen om fasta material. Men han stod på sig. Och han fick hjälp från oväntat håll.
Medeltida arabiska mosaiker som den i Alhambra i Spanien är uppbyggda precis som kvasikristaller – välordnade mönster som upprepar sig i det oändliga. Dessa mosaiker hade ett par årtionden innan Shechtman gjorde sin upptäckt inspirerat matematiker att hitta beskrivningar som kunde förklara hur de var uppbyggda. Så teorin som förklarade Shechtmans oväntade upptäckt låg redan inom räckhåll.
När han två år efter sina första experimentella resultat publicerade sina fynd visade det sig också att andra kristallografer gjort liknande upptäckter men till skillnad från Shechtman inte vågat lita på sina resultat.”
”Nobelpristagaren förlöjligades av sina kollegor”
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4732308
Det kunde stått förlöjligades av voff, i och med att han inte fick med sig sina kollegor direkt så hade voff debunkat hans upptäckt.
Men man ska inte tro på alt man kan se med sina ögon, jag har hört att gamla voffordföranden ska få förvillar priset för att han litade på sina ögon när den makalösa fusionsmojängen testades.
[Fånigt men typiskt trams raderat. /Andreas]
Nej, ”a”, han litade inte på sina ögon. Han gjorde vad en experimentalist och vetenskapsman gör — skaffade bättre och bättre belägg för sina teser för att de som ifrågasatte honom skulle övertygas. Som du säkert märker var hans upptäckt dessutom oväntad och mot gängse uppfattning om strukturkemi. Då krävs starka belägg, inte bara nån tjommes tjat och bedyranden.
När ska du förstå, eller ens låtsas förstå, den inte alls obetydliga skillnaden?
Men det står inte så. Däremot kunde det ha stått ”Detta kommer signaturen a att använda för att visa hur han inte förstår poängen i Anundis artikel”. För det är till och med sant och plågsamt uppenbart.
Och hur menar du att man debunkar något som är sant? Din förvirring visar snart inga gränser.
Så hur ska du ha det? Ska man lita på ögonen –sina upplevelser– eller inte? Tycker du nu att man behöver starka belägg för (mer eller mindre uppseendeväckande och otroliga) sina resultat?
Att du inte ens förstår att du talar emot dig själv hela tiden är lite av ditt signum. Fortsätt med det, och visa min poäng ännu tydligare.
Hej igen Göran!
Jag har inte sagt att det är bevisat att fria viljan inte finns. De studier och resultat som finns talar dock starkt emot en fri vilja. Det kan man inte förneka.
En bra utgångspunkt för diskussion om fria viljan är Stanfords samlingssida om ämnet: http://plato.stanford.edu/entries/freewill/ Konsensus verkar tala till min fördel.
Sedan blir det lite förvirrande när du skriver följande:
Dina slutsatser följer ju överhuvudtaget inte av premisserna. Vetenskapen handlar om det kan kan veta, d.v.s testa och undersöka på olika sätt. Det som ligger utanför det blir inte overkligt, men däremot kan det inte vetas på samma sätt.
Att ”vetenskapen inte har bevisat att vi upplever” sedan. Vetenskapen ”bevisar” ingenting. Det är första felet. Och det andra felet gör du genom att du förnekar att vi med hjälp av vetenskaplig metod kan sluta oss till att vi upplever, med grund i att vi enas om en operativ definition av upplevelser osv. Kanske föreligger här en missuppfattning om vetenskap som sådan?
Det är riktigt att vetenskapen inte kan avgöra en fråga som den inte kan avgöra, om den inte berör området över huvud taget. Det innebär fortfarande inte att andra tankesystem har företräde, större legitimitet eller leder till rätt(are) svar i dessa områden.
I ditt tillägg förutsätter du att meningen inte skulle kunna ha naturliga förklaringar om den fanns. Varför gör du det? Är mening nödvändigtvis ett metafysiskt eller övernaturligt koncept för dig? Vattnets mening är att fylla ut gropen det ligger i. Är den (snabbt påhittade, men nog rimliga) meningen felaktig?
Hej igen!
De studier och resultat som finns talar dock starkt emot en fri vilja.
Jag håller inte med. När förutsägelserna blir fel som bäst i 40 % av fallen så är det inget som övertygar mig om att fri vilja inte skulle existera. Kanske är det så att vi har en tendens att välja det vi tänkte på en stund innan valet. Hur som helst så är det inget deterministiskt över valet. Det går tydligen att trotsa den “regeln” i 40 % av fallen.
De filosofiska argument som talar emot en fri vilja är att man förutsätter att det bara är det fysiska som existerar och eftersom det fysiska styrs av naturlagar (determinism och slump) så kan vi inte ha någon fri vilja. Ur ett materialistiskt perspektiv så kan alltså inte den fria viljan existera. Men premissen behöver inte vara sann. Vi upplever ju trots allt att vi har en fri vilja och det isig talar emot det materialistiska perspektivet. Om den fria viljan existerar så kan den inte vara styrd av determinism och slump. Den behöver alltså vara icke fysisk för att kunna existera, vilket pekar på en icke-fysisk dimension av verkligheten. En dimension som vi upplever men inte vetenskapligt kan bevisa.
Vetenskapen handlar om det kan kan veta, d.v.s testa och undersöka på olika sätt. Det som ligger utanför det blir inte overkligt, men däremot kan det inte vetas på samma sätt.
Jag håller med om att vetenskapen handlar om det den kan veta och jag håller också med om att det kan existera en verklighet som vetenskapen inte kan säga något om. Upplevelsen av den fria viljan tyder på det. Men min poäng är att vetenskapen ofta används som en ram för det verkliga. Att man genom vetenskaplig metod ska utröna allt verkligt.
Och det andra felet gör du genom att du förnekar att vi med hjälp av vetenskaplig metod kan sluta oss till att vi upplever, med grund i att vi enas om en operativ definition av upplevelser osv.
Min poäng är att vi med hjälp av vetenskaplig metod inte kan avgöra medvetandets existens. Vi ser bara hjärnaktivitet eller processer, men hur kan vi ur ett objektivt perspektiv veta att det finns någon som upplever processerna? Subjektivt kan jag veta att jag upplever eftersom jag upplever det, trots att vi inte idag har något sätt att se medvetandet objektivt. Det pekar på att det finns det som vi kan veta endast genom upplevelser.
Det innebär fortfarande inte att andra tankesystem har företräde, större legitimitet eller leder till rätt(are) svar i dessa områden.
Så utifrån mitt resonemang i stycket ovan kan upplevelser ha större legitimitet än det vi kan finna genom vetenskapen. Vi kan veta saker ändå.
I ditt tillägg förutsätter du att meningen inte skulle kunna ha naturliga förklaringar om den fanns. Varför gör du det?
En naturlig förklaring är en förklaring som man finner i det fysiska (orsak ger en verkan). Men om vår hjärna endast är en konsekvens av naturliga processer som i sig är utan mening, så blir den mening vi upplever att vi har med våra handlingar en illusion (precis som med den fria viljan) om våra upplevelser är en direkt konsekvens av dessa skeenden i hjärnan. Om en “mening” är en produkt av slump eller nödvändighet så existerar den inte.
”Så hur ska du ha det? Ska man lita på ögonen –sina upplevelser– eller inte?”
Det kan inte jag avgöra, och voff saknar helt kunskap för att kunna säga vad som är rätt eller fel i om det som vi vet för lite om.
Shechtmans upptäckt, kan voff vara den som kan svara på om en sådan upptäckt är rätt eller fel?
”Sambandet mellan Pandemrixvaccinet och narkolepsifallen kan nu bekräftas av den nationella narkolepsiarbetsgruppen
Forskarna har upptäckt att antikroppar binds till vaccinets adjuvans AS03.
Det här är en ny upptäckt i och med att forskarna inte tidigare har märkt att adjuvans som innehåller skvalen skulle producera nya antikroppar. ”
Det alla kunde se med sina ögon var en synvilla sa voff,
nu verkar synvillan vara bekräftad.
Sen finns det många synvillor som många tyvärr tror på, som att tornen sprängdes,
voff kan fylla en funktion i samhället.
http://svenska.yle.fi/nyheter/sok.php?id=224338&lookfor=&sokvariant=arkivet&advanced=yes&antal=10
Hej Göran!
Så är det ju. Det kan vara verkligt, men vi kan inte ha (objektiv, verifierbar) kunskap om det om det inte kan studeras vetenskapligt, vilket då betyder att vi inte kan uttala oss (mer eller mindre tvärsäkert) om dess validitet eller korrekthet.
Vi kan säga att det är verkligt, sant eller liknande, men hur vet vi det?
Men frågan är om det överhuvudtaget existerar en ”högre mening”. Oaktat våra upplevelser om en sådan.
Och ”a” – du fortsätter tjata om VoF, som om det var relevant. Är du mycket bitter på dem, eller vad?
Man kan sammanfatta dina trötta inlägg med detta: ”Vi ska inte lita på våra sinnen eller antaganden, vi måste undersöka vetenskapligt”.
Du förstår fortfarande inte poängen och inte heller att du visar den själv hela tiden.
Håll dig till artikelns ämne. Det här är kanske sista gången jag ber dig. Och jag skiter i ditt förhållande till VoF, eller vad de säger, har sagt eller kommer att säga. Har du något otalt med den föreningen, ta det på deras blogg eller forum.
Jag håller med om att det är bra att utforska det som kan studeras vetenskapligt. Men poängen är att vi kan ha kunskap om det som inte vetenskapen sagt något om alls. Frihet, mening, moral och att vi upplever kan vi ha kunskap om, men det är en annan typ av kunskap än den vetenskapliga. Vi alla agerar som om vi har en fri vilja, en mening med våra handlingar och som om moral existerar. Man kan fråga sig hur det kommer sig, när det inte finns vetenskapligt stöd för det?
Men frågan är om det överhuvudtaget existerar en ”högre mening”. Oaktat våra upplevelser om en sådan.
I mitt resonemang har jag inte utgått från någon högre mening. Utan om allt fysiskt styrs av deterministiska och slumpmässiga skeenden så kan ingen mening alls existera. Det finns ingen mening med processerna i hjärnan och därför ingen mening med det som dessa processer leder till. En bil har alltså ingen mening alls. Den mening vi tror att den har är en illusion. Jag tror inte att meningslöshet kan skapa mening och därför tror jag att en mening har skapat vår förmåga att ha en mening. Så att vi upplever att vi själva har en mening, pekar på något högre än oss som skapat oss med mening.
En sak jag gillar i förklaringen av synvillan som länkas i artikeln är att rutorna samtidigt har samma grå färg som de grå ränder som lagts till (en ”stege”) och behåller sina vita och svarta färger om jag fokuserar på schackmönstret.
Å tredje sidan så är det ju faktiskt så att båda tolkningarna är korrekta, det beror på vilken fråga man ställer. Rutorna har samma färg ifall man gör en rimlig tredimensionell tolkning av bilden (vilket vi är väldigt bra på som människor) medan de har samma färgton om man mäter färgvärdet i bilden (vilket datorer är väldigt bra på och antagligen också bildkonstnärer).
Om man nu ska hålla sig till ämnet för det här bloginlägget. Evighetsdebatter med kreationister är tämligen ointressant.
T Axelsson,
Vill bara poängtera att mina kommentarer har med inlägget att göra. Andreas Anundi skriver:
Hur tar vi oss förbi dessa uppenbara hinder, hur korrigerar vi för alla dessa brister? Vi använder oss av vetenskaplig metod.
Min poäng är att detta inte fungerar för fri vilja, moral och mening. Upplevelsen av dessa entiteter tyder på att vetenskapen inte kan ge svar på allt verkligt. Visst kan man då mena att denna upplevda ”verklighet” är en illusion, men bara utifrån utgångspunkten att vetenskapen kan ge svar på allt verkligt. Frågan är om det är sannolikt. Ingen lever som om det var så. Alla upplevelser härleds ofta till att i grunden endast vara kemiska reaktioner i hjärnan. Är då exempelvis altruistisk kärlek i grunden endast kemiska reaktioner i hjärnan eller är det någonting gott som kan driva våra handlingar?
Om du ser något fel i mitt resonemang eller om du ser att vi pratar förbi varandra, så får du gärna förklara. I mitt resonemang har jag som sagt inte förutsatt en skapare, så att jag tror på en skapare borde inte spela någon roll i resonemanget.
”Att vara vetenskapsextremist (ett av många märkliga glåpord som florerar) är att acceptera verkligheten, även om den motsäger ens tro. Det är att vara beredd att ha fel, att kunna lämna felaktiga uppfattningar därhän.
Det är att ha ett öppet sinne.”
Hmmm… – det tycker jag är motsägande.
OK?
Vill du utveckla?
Att först ha en rigid uppfattning – och torgföra den som det enda möjliga till andra människor – och sen ändra den till något helt eller delvis annat – är väl ej att leva med att öppna sitt eget och andras sinnen – som jag ser det.
Däremot att påstå att någonting är på ett visst sätt – som det ser ut just nu – men att det ej alls behöver vara så en annan dag – när Wi tillfört mera ny kunskap – det är att ha ett öppet = ”olåst sinne” – som jag ser det.
Det var ju bara ca 500 år sedan som jorden var platt som en pannkaka – och sen blev den ett eliptiskt ”runt” klot. Men solfilmen på TV påstår ju fortfarande att Solen går upp och ned = jorden är platt som en pannkaka – när det numera är klarlagt att jorden roterar och Solen står stilla – relativt jorden sett.
Men i o f s så snurrar ju ALLT i Univers–um.
Apropå jorden Terra – vad tror Du om att den kan vara ihålig ❓
Jag förstår inte vad du menar, Josef.
Att du upplever ett vetenskapligt sinnelag som motsägelsefullt får stå för dig.
Och — att jorden skulle vara ihålig är lika befängt som det låter.
Jo… – Andreas – kanske det… 💡
”Nytt ljus över hur led-ljus påverkar”
http://www.nyteknik.se/nyheter/energi_miljo/energi/article3344693.ece
Mer och mer blir allmänt känt om hur ljus påverkar oss, bildskärmarnas ljus kan nog vara förklaringen till bildskärmssjukan.
Stackars skeptiker kunskapen går inte er väg.
sluta påstå saker i medicinska frågor för alt är inte känt än, det blir så fel när vi får bättre kunskap.
”Led-skärmen håller dig vaken”
Bildskärmarna kunde inte påverka oss sa skeptikerna.
http://www.nyteknik.se/nyheter/energi_miljo/energi/article3348177.ece
”Philips Wake-up Light – en sol för alla morgontrötta”
industrin tar till sig vetenskapen
http://www.newscenter.philips.com/se_sv/standard/about/news/press/20101105_philips_pm2_wakeuplight.wpd
Hör du, ”a”.
Har du tänkt sluta posta off topic-kommentarer någon gång? Trots att vi bett dig göra det, säkert tio gånger?
Vad du försöker säga med dina förvirrade kommentarer den här gången är lika oförståeligt som alltid. Visa mig någon levande människa som påstår att LJUS inte påverkar människor.
En som tolkade dig välvilligt skulle säkert tro att du syftar på det faktum att ELALLERGI ifrågasätts av många (bl.a. av oss på Tankebrott). Att du själv ska förstå skillnaden mellan påstådd elallergi och det du nu bidrar med har jag nog slutat hoppas på.
Andreas
jag tror inte på elallergi, jag tror att ljus kan förklara det mesta.
Jag menar att skeptikerna delvis hadde rätt men dom hadde även lite fel om bildskärmssjukan.
Så går det när man tror att medicin är en vetenskaplig sanning vi vet fortfarande för lite för att veta vad som är rätt eller fel.
Nu tänker jag inte plåga er mer för stunden.
Jag skulle uppskatta om ni gav er på debatten om 11 september och tornen, jag tror inte på konspirationen vi har nog samma åsikt i den frågan.
Skeptiker behövs det finns mycket dumt på nätet, Jag tror att ni gör en del nytta, jo jag uppskattar faktisk en del av det ni har skrivit, men akta er för medicinvetenskapen, där pågår nu flera paradigmskiften.
”Ny JFK-dokumentär: Lee Harvey Oswald var den ende skytten”
”Har du tänkt sluta posta off topic-kommentarer någon gång? ”
Tankebrott har nog rätt. får man göra sådana off topic-komentarer?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13960100.ab
Bra! Hoppas att det kommer belägg för det du tror på också. Blir ju så konstigt annars.
Du har väl inte missat att kostråden baserades på tron att fett orsakade hjärtsjukdom, det var fel, alla vet om det nu tack vare kostbloggarna, orsaken är främst bakterier från munnen, sök så hittar du vetenskapliga studier.
Kostbloggarna har tyvärr snöat in på att det är kolhydraterna som orsakar hjärtsjukdom, när forskningen entydigt pekar ut infektion inflammation som orsak.
SVD har börjat skriva om immunförsvaret, läs alla artiklarna.
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/kropp-och-halsa/immun1_6685864.svd
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/kropp-och-halsa/deppig-av-bakterier_6688210.svd
Det pågår ett paradigmskifte just nu.
Lämna medicinvetenskapen till forskarna, vi vet inte alt än.
såg du JFK-dokumentären?
Varje kommentar du skriver får mig att frustrerat väsa fram ett ”Eh… VA?!”.
”Eh… VA?!”.
Är du så chockad av att en del av det som står i läkarboken nu är fel?
Det SVD skriver är baserat på nobelpriset i medicin, debunka det om du kan.
Kan du inte skriva om JFK och annat i stallet för om medicin där vi inte vet vad som är sanningen i morgon.
Okej, ”a”.
Vi får se om du förstår den här gången då. Vi skriver inte om sanningar eller dogmer. Vi beskriver en metod eller process med vilken man undersöker och förhåller sig till omvärlden med.
Den innebär att förlita sig på vetenskapliga belägg för det man håller för sant eller accepterar, samt att vara skeptisk mot det som saknar sådant. Det är inte svårt att förstå detta koncept.
Men du gör verkligen ditt yttersta för att med dina kommentarer visa att det nog är ett långt mer komplicerat koncept än vad vi kanske vill tro.
Vågar jag ännu en gång be dig hålla dig till ämnet i dina kommentarer? Eller är det lika dödfött som alltid? Varför försöker jag ens?
”Vi beskriver en metod eller process med vilken man undersöker och förhåller sig till omvärlden med.”
En sådan metod kan inte bevisa något om sådant vi vet lite om ex immunförsvaret, men metoden är bra.
”Den innebär att förlita sig på vetenskapliga belägg för det man håller för sant eller accepterar, samt att vara skeptisk mot det som saknar sådant. Det är inte svårt att förstå detta koncept.”
Jag länkade till SVD som hänvisade till forskningen, Var finns bevisen för att det som skrevs var fel?
Var finns bevisen för att psykiska sjukdomar orsakas av något annat?
Att fett skulle orsaka hjärtsjukdom har det aldrig funnits bevis för,
Att bakterier finns i placket är fullständigt bevisat, det som saknas är bara det slutgiltiga beviset, etiskt svårt att infektera en försöksgrupp för att se om dom får hjärtinfarkt.
”Att vara offer för sina upplevelser”
Det kan leda till nobelpriset
”Vi beskriver en metod eller process med vilken man undersöker och förhåller sig till omvärlden med.”
Metoden används inte på rätt sätt, man använder metoden för att förneka obehagliga forskningsrön.
Nu höll jag mig till ämnet.
Sen så håller jag med tankebrott om att vissa saker bara är synvillor, men vem ska avgöra vad som är en synvilla?
Hade VOF eller tankebrott varit dom första att se Dan Shechtman kristaller så hade en debunkning utan like startat.
SVD:s synvilla där man gav försökspersonerna bakterietoxin och man såg att dom blev deprimerade är en synvilla för i den gamla läkarboken så står det att depression är en psykisk sjukdom, då måste forskarna se i syne.
Tveksam alternativmedicinska behandlingsmetoder kan få sin förklaring i vår nya kunskap om immunförsvaret, placebo kan antagligen minska på cytokiner som orsakar sjukdomssymtom.
Nu menar jag inte att man ska köpa någon magisk sten, för stenar har inte någon påverkan.
Härligt, bäste ”a” — du börjar fatta galoppen!
Mycket riktigt hade vi, liksom forskarvärlden ju faktiskt var, varit skeptiska mot sensationella fynd. Resultat som går emot vetenskaplig konsensus eller rentav saknar belägg ellerär helt enkelt är nydanande, bör man naturligtvis vara skeptisk mot. När beläggen dyker upp ändrar man/vi ståndpunkt i takt med och i proportion till beläggen som presenteras.
Grattis! Äntligen fattar du! Hur känns det?
Dan Shechtmans första observation skulle gjort dom andra intresserade, men dom ville inte se vad han såg för det stred mot deras teorier.
Jag är inte emot metoden men jag inser des svaghet.
Rådande åsikter får inte ifrågasättas trots att inga bevis finns, nya teorier måste vara vattentäta, beviskraven är inte rättvisa.
Jag är lika skeptisk till gamla obevisade påståenden som nya obevisade påståenden.
Att fett orsakade hjärtsjukdom tror jag lika lite på som modeflugan att kolhydrater är orsaken. (vitt socker orsakar hål i tänderna så indirekt finns det ett samband)
på 1900 talets början så trodde man att infektioner var orsaken, men sen kom penicillinet och då trodde dom att alla bakterierna dog,
Keyns snöade sen in på fettet nu går drevet mot kolhydraterna men snart så kommer den riktiga sanningen fram, Infektioner är den största orsaken.
Vissa bakterier har aldrig kunnat odlas på ett relevant sätt det är först nu med PCR som dom kan upptäckas. se metahit
SVD:s artiklar visar hur långt nästa stora upptäckt har kommit.
Hur känns det att vara med om paradigmskiften?
Jag har inte sett en enda medicinare kommentera något på länge kan det bero på att dom läser den vetenskapliga litteraturen?
”När beläggen dyker upp ändrar man/vi ståndpunkt i takt med och i proportion till beläggen som presenteras.”
Det är bra men den rådande åsikten är inte en vetenskaplig sanning och den nya kunskapen är inte heller en vetenskaplig sanning.
I vetenskapliga discipliner där mycket lite är känt kommer nästan allt att visa sig vara fel eller ofullständigt beskrivet i framtiden.
Skeptikerna har inte förstått att det inte går att bevisa något om sådant vi vet för lite om.
Tornen som rasade där kan vi få fram sanningen.
mordet på JFK där kan vi få fram sanningen.
Det är intressant att du efter all denna tid nu äntligen börjar säga det vi alltid har sagt.
Vetenskap är en process, inte ett stillestånd med bestämda åsikter.
Du skriver att ”Skeptikerna har inte förstått att det inte går att bevisa något om sådant vi vet för lite om.”
Vad är poängen med den självklarheten? Det vi säger är ju att om det inte går att belägga (eller bevisa, i sällsynta fall) ska man ju inte heller låtsas som att det är sant. Med andra ord: Om det saknas belägg för något ska man också förhålla sig kritisk och skeptisk till det. Om vi vet för lite om en viss företeelse, då bör vi försöka ta reda på mer om den. Eller, den som påstår saker om något man ännu inte vet tillräckligt mycket om ska ju inte slå på stora trumman.
Har vi någon gång uttryckt någon som helst annan ståndpunkt än exakt den?
Dessutom har du fel i exemplen du ger om när vi kan få reda på sanningen. Vi kan bara få så mycket belägg som talar för en viss förklaring och mot en annan. Vi kan inte i strikt mening bevisa att Lee Harvey Oswald (och ingen annan) sköt JFK, men vi kan däremot samla massor av belägg som stöder den förklaringen. Samma sak i WTC-tornens fall.