Förra veckan startade vi ett inslag som går under namnet Skeptikerskolan, där första inlägget handlade om vad man ska tänka på och grundläggande verktyg för att hantera de vanligaste myterna.
I den första delen fick även ni, läsarna, en hemläxa. Vi bad att ni skulle rösta på vilket ämne vi skulle ta upp i nästkommande del. Resultatet blev, med några rösters marignal, förintelsemyter. Denna artikel är alltså tänkt att råda bot på några av de absolut vanligaste myterna och missförstånden som omgärdar Förintelsen som fenomen. Dessutom hoppas vi att ni kan få med er både fakta och tankar som ökar förståelsen för det historiska skeendet.
Att vi ens ska behöva publicera en artikel som denna är på sitt sätt tragiskt, då man kan tycka att Levande Historia för länge sedan borde sett vinsten av att ha en snarlik artikelserie. Kan privatdrivna debunkingsajter ha en förhållandevis komplett förteckning över 11 september-attackerna borde detta institut kunna sätta ihop något liknande.
Hur som helst, nu kör vi igång med nästa del.
Del 2 – Förintelsen, myter, lögner & ”missförstånd”
Jag tror de flesta har råkat ut för det, förr eller senare, online; personer eller organisationer som hävdar att Förintelsen, och den fakta som presenteras runt den, är förljugen på något sätt. Därmed inte sagt att alla som yttrar dessa funderingar är revisionister, några har kanske svårt att greppa principen och den enorma omfattningen. Andra kanske helt enkelt inte känner att de är tillräckligt pålästa.
Samtidigt finns det dem som verkligen tror att Förintelsen aldrig ägt rum utan att det är en konspiration av något slag. Det är ofta från dessa grupperingar som de vanligaste myterna, överdrifterna och lögnerna har sitt ursprung. Idag ska vi titta på tre av dessa.
The Leuchter Report
Fred A. Leuchter är en självutnämnd ”avrättningsingenjör” som bistod 16 delstater från 1979 och framåt med råd om avrättningsmetoder och design utav en injektionsapparat.
Via en fängelsechef i Jefferson City, Missouri, kom Leuchter i kontakt med en känd förintelseförnekare vid namn Erns Zündel. Zündel stod åtalad i Kanada för publicering av litteratur som förnekade att Förintelsen ägt rum och han ville ha Leuchter som expertvittne då denne bland annat var insatt i hur gaskamrar fungerade.
Fred Leuchter, "avrättningsingenjör"
1988 åkte Leuchter iväg till lägren Auschwitz och Birkenau i Polen för att göra sina egna undersökningar kring riktigheten att det fanns byggnader som använts som gaskamrar. Filmad av en kameraman tog Leuchter och knackade loss murbruk för senare analys, han ritade också av designen på rummen, placering av ventiler och öppningar på byggnaderna.
Väl hemma i USA lät han ett laboratorium utföra en analys av murbruket i jakt på cyanidföreningar från de gasningar som sades ha utförts i Auschwitz. Labortoriet som utförde analysen visste inget om provets ursprung eller ålder utan fick endast veta att man letade efter just cyanidföreningar (HCN).
Resultatet från laboratoriets undersökning samt Leuchters egna analyser av byggnaderna låg till grund för rapporten The Leuchter Report: An Engineering Report on the Alleged Execution Chambers at Auschwitz, Birkenau, and Majdanek Poland. I boken slår Leuchter fast att a) det kan inte ha förekommit gasning i de byggnader som sägs ha använts för detta i arbetslägren då ingen cyanid återfinns och b) byggnadernas utformning möjliggjorde ej gasning.
Problemen i rapporten
Den del i rapporten som oftast åberopas av revisionister, frånvaron av cyanid i murbruket, är också den del som är mest uppenbar varför den är felaktig.
Cyanidspåren: Enklast, egentligen, är att bevittna hur Leuchter tar provet från väggen i Auschwitz i denna video (3:50 och framåt). Notera att prov tas med en hammare och mejsel, rakt in i väggen. Allt från tumstora bitar till cementbitar stora som knytnävar togs med till labbet och det krävs ingen större fantasi för att inse att gas inte tränger in centimetervis i en vägg. Detta faktum kommenteras av labbpersonal som intervjuas i dokumentären om Leuchter:
You have to look at what happens to cyanide when it reacts with a wall. Where does it go? How far does it go? Cyanide is a surface reaction. It’s probably not going to penetrate more than 10 microns. Human hair is 100 microns in diameter. Crush this sample up, I have just diluted that sample 10,000; 100,000 times. If you’re going to go look for it, you’re going to look on the surface only. There’s no reason to go deep, because it’s not going to be there. Which was the exposed surface? I didn’t even have any idea. That’s like analyzing paint on a wall by analyzing the timber that’s behind it. If they go in with blinders on, they will see what they want to see.
Utöver detta kan det diskuteras vad 50 år av exponering i väder och vind gör med med dessa gasspår.
Designproblem: Enligt rapporten skulle inte gasningar varit möjliga att genomföra då det skulle ta alldeles för lång tid att ventilera ut gasen (20-30 timmar), att gasen skulle vara farlig för hela lägret vid ventilering och så vidare.
Detta tar inte i beaktande det faktum att gas i det öppna snabbt tappar sin verkningsgrad (ironiskt då Leuchter jobbat med gaskamrar i fängelser). Tidsangivelsen på 20 timmar för att beträda gaskammaren kommer från instruktioner för hanteringen av Zyklon-B i avlusningssyfte. Förklaring till detta är att löss kräver en påtagligt högre koncentration än människor av cyanid för att dö.
Slutligen kan man konstatera att det Sonderkommando som tömde gaskamrarna själva var judar och var inte direkt väl omhändertagna. Gasmasker användes men man tog knappast hänsyn till deras ve och väl om gasmasker ej fanns att tillgå.
It is absurd to use the 20 hour figure in this context, as it does not assume forced ventilation and takes a huge safety factor into account. The SS didn’t care much for the safety of the Sonderkommando who had to enter the gas chambers to take the corpses out in any event. In some cases, these people did suffer from the remaining gas (see, for instance, Pressac, p. 473)
För en grundlig genomgång, om än i något svårläst format, rekommenderas Nizkors Leuchter-FAQ del I och del II. En version av Leuchters rapport återfinns här (Scribd.com, SFW).
[tillägg] Vad man inte talar så högt om, i samband rapporten och dess titel, är det faktum att Leuchters formella utbildning sträcker sig till en fil. kand. inom konst (Arts) från 1964. Således kan man knappast titulera honom som ingenjör i ordets rätta bemärkelse och då ej heller den akademiska grund som en sådan titel lånar sig till hans undersökningar.
Lögnen om ”fyra miljoner döda i Auschwitz”
Detta är ett ofta förekommande argument som bevis på att någon form av mörk organisation försöker blåsa upp siffrorna kring döda i arbets-/förintelselägren:
Previous to 1992, anyone who publicly doubted the 4.1 million”gassing” deaths at Auschwitz was labeled an anti-Semite, neo-nazi skinhead (at the very least). Quietly, because of revisionist findings, the official figure was lowered to 1.1 million. No mention of that missing 3 million
Döda människor i Auschwitz
Siffran 4 miljoner döda har sitt ursprung i den tribunal som Sovjetunionen satte upp efter man intog Auschwitz 26 januari, 1945. Resultatet från denna komission presenterades 12 maj samma år:
the technical expert.commission has ascertained that during the time that the Auschwitz camp existed, the German butchers [sic] exterminated in this camp not less than four million citizens of the U.S.S.R., Poland, France, Jugoslavia, Czechoslovakia, Rumania, Hungary, Holland, Belgium, and other countries
Ganska raskt ifrågasattes denna siffra av västmakterna:
The world has grown mistrustful of ‘rectified coefficients’ and the figure of four million has become ridiculous. Unfortunately, Russian arithmetic has blurred the stark and inescapable fact that 800,000 to 900,000 human beings perished in Auschwitz, its gas chambers and its camps. There are probably too many incalculable factors to make a closer estimate of the number of Auschwitz victims possible…
Reitlinger’s book was published in 1968, well before the deniers claim the figure fell into disfavor, and twenty years before ”revisionist scholars” began challenging the figure.
Man får betänka var Auschwitz-museet ligger placerat innan man fortsätter med diskussionen. Bakom järnridån ifrågasatte man inte vad som presenterats av kommissioner, tillsatta av den Sovjetiska staten. Det var först i och med upptiningen i mitten av 80-talet som siffran i museet korrigerades.
Ett följdpåstående kring detta brukar vara att nu när man vet den ”sanna” siffran skulle den totala siffran över döda skulle korrigeras nedåt med tre miljoner. Detta förutsätter att forskning över världen använt sig av den sovjetiska siffran, något som helt enkelt inte stämmer för litteratur utanför järnridån.
Regim utan vetskap
Inte helt sällan brukar ämnet om bristen på pappersspår eller liknande tas upp som bevis för att tyskarna omöjligen kunde ha utfört massdödandet av judar, krigsfångar och så vidare. Det Tredje Riket var extremt noga med dokumentation av sitt arbete, således borde det finnas massor med dokument som befäster Förintelsen.
Inte ens den nazistiska maktapparaten var blinda för vad de skulle företa sig. Klart var att den ”slutgiltiga lösningen” utav judefrågan var något som behövde hemlighållas så långt det gick. Trots detta finns det en hel del bevisning i form av dokument, vittnesmål och ljudupptagningar som styrker det faktum att a) Hitler var medveten om, och beordrade, utrotandet av judar och b) den nazistiska maktapparaten dels var ansvarig för dess genomförande och dels var medveten om behovet av hemlighållande av Förintelsen.
För en övergripande förteckning över de bevis som existerar för a) rekommenderas Nizkors förteckning om Hitlers vetskap.
Reichsführer-SS, Heinrich Himmler
Jag tänkte istället titta lite mer på b), det faktum att man ansåg att det fanns behov av att dölja, så långt som det var möjligt, förintelsearbetet. Denna inställning blir inte så mycket tydligare än Himmlers tal i Posen, 4 oktober 1943. Under ett antal dagar talade Reichsführer-SS inför grupper av SS Gruppenführer, ett tal på dryg tre timmar som kom att spelas in.
Dryga två timmar in i talet kommer följande passage:
Ich meine die Judenevakuierung, die Ausrottung des jüdischen Volkes
Översatt till engelska:
I am talking about the evacuation of the Jews, the extermination of the Jewish people
Himmler klargör inte bara att ”evakuering av judar” är en omskrivning för utrotandet av judarna utan också att det är vida känt inom partiet:
”ganz klar, steht in unserem Programm drin, Aus…schaltung der Juden, Ausrottung, machen wir, pfah!, Kleinigkeit”
Översatt till engelska:
”perfectly clear, it’s part of our plans, we’re eliminating the Jews, exterminating[2] them, a small matter”
Talet innehåller även behovet av att hålla arbetet hemligt. Himmler liknar det vid arbetet man utförde 1934 i och med ”Långa knivarnas natt”. På tyska:
Ich will auch ein ganz schweres Kapitel … will ich hier vor Ihnen in aller Offenheit nennen. Es soll zwischen uns ausgesprochen sein, und trotzdem werden wir nicht in der Öffentlichkeit nie darüber reden. Genau so wenig, wie wir am 30. Juni gezögert haben, die befohlene Plicht zu tun und Kameraden, die sich verfehlt hatten, an die Wand zu stellen und zu erschiessen, wie wir darüber niemals gesprochen haben und sprechen werden
Översatt till engelska:
I want to also mention a very difficult subject … before you, with complete candor. It should be discussed amongst us, yet nevertheless, we will never speak about it in public. Just as we did not hesitate on June 30 to carry out our duty as ordered, and stand comrades who had failed against the wall and shoot them — about which we have never spoken, and never will speak.
Nizkor har en samlingssida med texten från mötet, både på tyska och på engelska. Holocaust History har satt ihop en film (QT, 14 mb) där man har med den engelska texten, den tyska texten samt ljudet från mötet.
Avslutning
Om det inte vore för ämnets allvar skulle vi avsluta denna lektion med ett käckt ”tack för idag, slut för idag”. Men istället blir man påmind om den totala grymhet och godtycklighet som mänskligheten ständigt tycks vara benägen att kunna plocka fram.
Jag hoppas att ni som röstade på den här typen av myter har fått ut något nytt av denna presentation, förhoppningsvis kommer vi få chans att återkomma till detta ämne och ta fram fler konstigheter och frågetecken. Är det något specifikt ni vill att vi ska ta upp får ni mer än gärna skriva in en kommentar här under.
Tankebrott 
1) Kan inte nog rekommendera dokumentären ”Mr. Death: The Rise and Fall of Fred A. Leuchter, Jr.”. Fascinerande, ärlig och intressant i all sin stillsamhet.
Än så länge går den att titta på via Google Video.
2) Den gång det blir en återkomst till ämnet ligger John Ball och dennes ”analys” av flygfotografier bra till.
Fler förslag/idéer?
Tack mycket lästvärt, matnyttigt och inte minst viktigt.
Svenska kommitén mot antisemitism har bra material för debatter mot förnekarna.
Jag bjöd in Benny Grunfeld, överlevare från Auschwitz, att föreläsa och prata med ett par av mina klasser förra terminen. Många elever berättade senare att de inte hade upplevt förintelsen som ”verklig” förrän efter detta möte.
Av alla folkmord som har skett och sker – varför förneka just förintelsen?
csaar: Tackar!
Åhå, kände ej till dessa. Har iofs inte sökt så aktivt på svenska banan. Tycker dock att det är anmärkningsvärt att största samlingsplatsen för sådan diskussion i Sverige (Forum för…) inte har något snarlikt.
Brukar tyvärr vara så för de flesta. ”Otroliga” upplevelser är så väsensskilt från vad man öht. kan vänta sig, så för att få det grundat i ens egen världsbild behöver man ha något greppbart.
Tja, det är ju inte helt okänt att de som anser sig utsatta, eller som vill urskulda dessa, verkar för att släta över, sprida desinformation, eller helt enkelt förneka vad som hänt.
Titta på Turkiet/Armenien, Kambodja, Tjetjenien/Ryssland och så vidare.
Vad jag finner fascinerande är dels det specifika historieifrågasättandet och dels hur nationalsocialistiska krafter inte försöker påvisa hur mäktig regimen var.
Om man nu avkräver bevis in absurdum för Förintelsen, varför tror man då t.ex. på Hitlers Bürgerbräukeller-kupp? Eller att det gick till som det gjorde vid stormandet av Eben Emael utan samma krav på bevisnivå?
Sen är det lite ironiskt att nazister och deras sympatisörer, å ena sidan, försöker framstå som övermäktiga och skapelsens krona medan man å andra sidan försöker släta över Förintelsen, att den inte har hänt osv.
Varför inte helt enkelt säga att ”ja, de var precis så rationella och effektiva som har sagts”, borde vara ett klart större trumfkort i fråga om att dominera folks psyke än det man nu ägnar sig åt.
Men visst, varför försöka rationalisera en nationalsocialistisk, apologetisk ideologi?
”Varför inte helt enkelt säga att “ja, de var precis så rationella och effektiva som har sagts”, borde vara ett klart större trumfkort i fråga om att dominera folks psyke än det man nu ägnar sig åt.”
Jo, det var just detta jag menade. Förespråkarna för Nazismen är ju många gånger de samma som förnekar att de nästan uppnådde vad de vill uppnå? Men det förståss: det går kankse att vinna fler sympatisörer om nazismen lyckas få en slags martyrstatus, något som i sig är fullkomligt barockt.
Min tidiage fråga var inte genomtänkt: Det är snarare få folkmord som inte förnekas, alternativt förringas i sin omfattning av antalet mördade och grymheten i genomförandet. Japans brott mot Kina under världskriget (började väl redan 1936 för deras del) är fortfarande en het debatt ”där borta”. Vad jag har förstått kan en turk åtalas om han/hon luskar i armeniernas öde – brottes natur lär vara att därigenom undergräva den nationella stoltheten.
Ja, finns en hel del (på båda sidor) som hävdar att detta är det långsiktiga målet för rörelsen. Medvetet eller omedvetet, att göra ideologin till något som är ”nästan rumsrent” (fascism tenderar att aldrig vara rumsrent, men ja…).
Japp, det är det. Dock verkar det inte vara ett sådant ämne som förnekas över nationsgränserna på samma sätt. Detta är något som uteslutande engagerar Japan. Japanernas nationella och personliga heder står på spel, således hanteras det enligt de gamla, rigida sociala lagarna.
I diskussion kring Förintelsens historiska riktighet är det värt att nämna att ingen större falang på förnekarsidan ägnar någon större tid åt att försöka undergräva enhet 731. Detta trots att hanteringen av detta program var väldigt snarlikt Aktion Reinhardt.
Jag vet inte exakt formulering på den biten av turkiska lagen, däremot är det ett brott mot den Turkiska nationen att påstå att Armenierna utsattes för systematiskt folkmord. Samtidigt är det straffbart i Frankrike att förneka denna incident…
[…] här texten riskerar annars att upprepas med nya namn och folk i […]
”Jag vet inte exakt formulering på den biten av turkiska lagen, däremot är det ett brott mot den Turkiska nationen att påstå att Armenierna utsattes för systematiskt folkmord. Samtidigt är det straffbart i Frankrike att förneka denna incident…”
Ja så var det.
Jag gillar givetvis inte folkmordsförnekare, eller rättare sagt, att dessa förnekar uppenbara folkmord. samtidigt tycker jag att yttrandefrihet är yttrandefrihet. Vem skall bestämma över vad någon får påstå eller tycka? Det finns ju ingen rättslig instans som har en position där det skulle vara rimligt? förnekande skall krossas med fakta och argument – inte tystas med lagar. Det om något leder till oförtjänt matyrskap.
[…] 5, 2009 av CJ Åkerberg Som nämndes i del 2 av denna skeptikerskola har bloggens besökare fått rösta om vad de vill se för ämnen […]
[…] 16, 2009 av CJ Åkerberg Nu har vi avverkat grunderna, Förintelsen och vitamin C i Skeptikerskolan. Om det finns önskemål där ute på vad vi borde ta upp härefter […]
Ett stort problem med undervisningen i förintelsen är att man inte lär kidsen all historia bakom som är relevant. Dick Harrisson ondgjorde sig med rätta över ”om detta må ni berätta” just för att det dokumentet var så kasst på att berätta om hur förintelsen och judehatet inte trillade ner från skyn på 1930talet i Tyskland – utan ju är fenomen med många hundra års historia och tradition.
Man kan inte börja en undervisning kring förintelsen med nazisterna. Men det ville inte politikerna förstå.
Inte så konstigt blir då fenomenet obegripligt för många unga.
mmm, Det står ingenstans i skolböckerna om Luthers judehat, eller Voltaires för den delen. Om detta må man ju också berätta…
Och det gör jag faktiskt i min undervisning.
Jag skulle tro att det som får folk att tvivla på Hitlers folkmord är den närmast heliga karaktär det hela fått: ”Förintelsen”, med stor bokstav, bestämd form. Eller ännu värre, ”Holocaust”, ”brännoffer” (vad jag förstått) Händelsen lyfts ut ur sitt historiska sammanhang och presenteras som något närmast metafysiskt ont och obegripligt, när folkmord i själva verket ingår i en mycket lång och allmänmänsklig tradition.
För att citera Bibeln: Men Mose förtörnades på krigsbefälet, över- och underhövitsmännen, när de kommo tillbaka från sitt krigståg/Mose sade till dem: ”Haven i då låtit alla kvinnor leva?/ De var ju de som, på Bileams inrådan/förledde Israels barn till att begå otrohet mot HERREN i saken med Peor, och som därigenom vållade att en hemsökelse kom övr HERRENS menighet/Så dräpen nu alla gossebarn, och dräpen alla kvinnor som hava haft med män, med mankön, att skaffa.
Att det i flera (i vart fall två väl?) europeiska länder lagstiftas om händelsen gör inte saken bättre. Detta bör kunna avhandlas i en fri, öppen debatt.
JN:
Förvisso, men samtidigt kan konstatera att det är genom nazisternas system som det hela blev helt industriellt. Kombinera detta med en klinisk syn på hur man såg på människor som inte ansågs tillhöra den nordiska rasen så har man ett unikum inom denna inte särdeles smickrande genre.
Personligen tycker jag att det du nämner här ovan är en ytterst liten del av rörelsen som aktivt ifrågasätter. Största delen är de som ser sig hotade av judiska rasen, oavsett politisk affiliering. Sedan har vi de som på ett eller annat sätt få någon form av upprättelse för nazisterna/tyskarna.
Sen har vi de som själva brukar kalla sig för skeptiker, men som oftast trillar ner i det solipsistiska hålet då man drar det in absurdum. Eftersom man inte kan greppa hur något så offantligt kunnat ske så har det troligen inte hänt.
Slutligen bör det också påpekas att ingen annan drabbad grupp (något man lätt glömmer) har haft en sådan uniform sammansättning och sådan mängd. Tack vare detta har man också haft möjligheten att synkronisera arbetet efter 1945.
Självklart, detta är en skam för vårt s.k. öppna samhälle. Ingenting är så hemskt att det måste förbjudas från att yttras. Det är därför jag med oro också iaktar arbetet från FNs sida med resolutionen som förbjuder hädelse.
Visst för att Hitlers folkmord på det sätt du nämner var unikt. Alla folkmord är dock unika på något sätt. De olika kommunistiska folkmorden överträffade väl Hitlers vad det gäller antalet offer, och folkmordet i Rwanda överträffade Hitlers dels vad det gällde intensitet, dels vad det gällde inblandande bödlar. Medan Hitlers folkmord utfördes industriellt och i hemlighet, utfördes folkmordet i Rwanda med primitva medel inför öppen ridå, i vart fall inrikes. Befolkningen delades upp i offer och bödlar, i vad som ser ut som medvetet ett försök att dela skuldbördan på så många händer som möjligt. Om detta må vi också berätta.
Min poäng är alltså inte att Hitlers folkmord bör tystas ned eller förnekas, men att det bör behandlas som ett visserligen unikt men samtidigt inte enastående folkmord i den alltför långa raden. Ska folkmord kunna förhindras, bör vi vara beredda på andra saker än små, antisemitiska män i mustasch med socialdarwinistiska teorier.
Din beskrivning av olika förintelseförnekare och skeptiker stämmer säkert. Jag vill bara påpeka att fanatism, statliga kampanjer och åsiktsförbud bidrar till att väcka berättigad misstro.
Jag kanske har missat helt nu, men var det inte tvärtom med Frankrike – att de gjort gemensam sak med turkarna, och att de faktiskt också har förbjudit tal om folkmord på kristna armenier i Turkiet?
Inte tvärtom, alltså, som omnämnes i en kommentar här ovan.
Jag instämmer för övrigt i fördömandet av denna idiotiska idé att straffbelägga olika påståenden, hur bisarra de än är.
Falska påståenden skall bekämpas med fakta, inte åtal.
Nej, Frankrike har förbjudit förnekande av det armenska folkmordet. Turkiet motsatsen. Vilket bäddar för konflikt om Turkiet någon gång bjuds in i EU.
Carl Johan Rehbinder:
Ja, du har nog missförstått detta. Frankrike var tidigt ute och satte ner foten i detta:
Ska se om jag hittar något nyare, dvs. om lagen antogs (vilket jag vill minnas att den gjorde).
Där ser man.
Dumt blir det, hur man än vrider och vänder på det.
Nå, en sak kan man säga helt säkert om Frankrike och fransmännen (har besökt Frankrike 9 gånger de senaste 2 och ett halvt åren, och hållit kurser där), och det är att fransmännen är fenomenala på att krångla till saker och ting så att man till slut inte begriper ett jota.