Notering: Långt inlägg med en hel del avverkande av påståenden med referenser. Vill du läsa varför jag lackar ur på SVT Debatts hantering av den här historien kan du ta dig till del 2 av artikeln, och sammanfattningen, här nedan.
Kommer ni ihåg förra posten, den där jag räknade på hur lång tid det skulle ta att svara på Linda Karlströms tokigheter i SVT Debatt? Kommer ni ihåg att jag sa att jag ställde mig frågan ”varför det?”? Låt oss minnas den stunden…
Ah, det var tider det, så naiv och så… så ung!
Och kommer ni ihåg när jag förvisso tog två påståenden, men bara för att bevisa att formeln fungerade? Låt oss minnas tillsammans…
Vad tror ni, hur länge orkar man stå emot? Svar, ungefär en helg, sen är det kört.
Då detta har legat och grott i huvudet under en längre tid har det resulterat i ett antal bildliga skott. Artikeln som ni har framför er är tvådelad. Mina damer och herrar, jag ger er…
Del 1: SVT Debatt – Karlströms Konstigheter Konstrueras Korrekt
Glöm långa utläggningar, glöm roliga liknelser. Vad som följer här är en genomgång av de påståenden som Karlström hävde ur sig under SVT Debatt och, till skillnad från antivaccinationslägret, med referenser och underlag. Låtom oss börja.
Vad säger verkligheten:
Naturligt är sämre. Mässlingen är väldigt smittsam och allvarlig. Dryga 30% av de smittade får följdsjukdomar, och hjärnhinneinflammation drabbar cirka 1 på 1 000. Dessutom, vaccinet är säkert med få bieffekter och där vinsten vida överstiger risken (källa:Folkhälsomyndigheten, SBU)
Karlströms Konstighet 2:
(13:34, påstående att vaccin mot mässling är värre än sjukdomen) – När det gäller barnsjukdomar som mässling, som ansågs tidigare vara en fullständigt banal barnsjukdom som alla barn genomgick utan komplikationer. Visste man att det fanns mässling i granngården så skickade man dit alla sina barn för att de skulle genomgå den här sjukdomen och utveckla en livslång immunitet. Idag så tillåts inte barn vara sjuka längre…
Vad säger verkligheten:
Så här säger Nordisk Familjebok (1913) om mässling (min förstärkning):
Dödligheten i sjukdomen är mycket växlande alltefter epidemiens art och de sjukes vård. I ena epidemien kan den uppgå till 2-3 proc., i den andra till 8-10 proc. Under samma epidemi kan den under goda ekonomiska förhållanden uppgå till 3 proc., under sämre förhållanden till 6-8 proc. och under usel vård ända till öfver 50 proc. Då få barn undgå sjukdomen, skördar den alltså ingalunda få offer
Alltså absolut ingen banal sjukdom, dödstalen i sig (3% dödlighet under ”goda ekonomiska förhållanden”!) borde förskräcka. Och påståendet att barn ”inte tillåts vara sjuka” får framstå i sin ignorans om man betänker ovanstående statistik (med följdsjukdomar, hjärhinneinflammation och permanenta skador).
Karlströms Konstighet 3:
(14:45) – Det barn som dog i Tyskland var hjärtsjukt och han var vaccinerad mot mässling
Vad säger verkligheten:
Fel, barnet i Tyskland var ovaccinerat (källa: Medierna i P1, The Guardian. Men vad spelar det för roll om barnet var hjärtsjukt? Det, om något, är än större skäl att vaccinera.
Karlströms Konstighet 4:
(15:43) – [Hotbilden av mässling] kommer från u-länderna där vi har orent vatten, de får inte äta sig mätta, de bor under dåliga sanitära förhållanden. Vilken sjukdom som helst blir farlig under sådana levnadsförhållanden… Dödsfallen i mässling hade försvunnit från Sverige redan innan vaccinen fanns på marknaden. Det här är väldigt enkelt. Det här ser man på vilken statistik som helst från statistiska centralbyrån.
Vad säger verkligheten:
Ja, mässling är ett jätteproblem i delar av världen. WHO beräknar att dryga 145 700 barn dog 2013 på grund av mässlingen (källa: WHO).
Mässlingsvaccinet introducerades 1971 och ingick senare i MPR-vaccinet från och med 1982. Och faktiskt, Karlström har rätt i att dödsfallen hade minskat innan vaccinet infördes (källa: SCB, PDF), men dödsfall är ju bara en del av sjukdomen. Tänk på att alla följdproblem och risk för livslångt lidande så kanske konsekvenserna inte är så svåra att förstå(källa: Wikipedia, Mässling, Läkartidningen, PDF).
Karlströms Konstighet 5 (i denna replik, Stewarts Snurrigheter):
(17:48) – Jag vet ju vad som ingår i vacciner, jag vet mycket väl att det är giftiga ämnen… Du har olika aluminiumsalter, det har varit vanligt att det har förekommit till exempl kvicksilver i vacciner…
Vad säger verkligheten:
Giftighet är starkt förknippat med dos. Alla ämnen är giftiga, det är frågan om hur mycket vi får i oss. I små mängder finns det många ämnen vi måste ha för att kunna kroppsligt fungera, men i stora mängder blir de farliga.
Aluminiumsalter används för att ”reta” immunförsvaret, att få en större respons gentemot en mindre andel smittoämnen helt enkelt (källa: Folkhälsomyndigheten).
Mängden aluminium det handlar är så pass försumbar, långt under de säkerhetsnivåer som används idag (källa: FDA.gov).
Karlströms Konstighet 6:
(22:35) – Solidaritetstanken uppstår genom att man tror att flockimmunitet uppstår genom vaccination. Flockimmunitet har endast bevisats uppstå genom naturligt genomgången sjukdom. Det är 68% som behöver ha fått sjukdomen för att det ska uppstå en flockimmunitet. Nånstans genom åren har den här siffran plötsligt blivit 95% utan vetenskapligt underlag. En vaccination är inte alls samma sak som en naturligt genomgången sjukdom.
Vad säger verkligheten:
Begreppet flockimmunitet myntades 1923 när man såg, mycket riktigt, att de som varit sjuka i mässlingen var immuna och bidrog till en temporär nedgång i smittade (källa: Wikipedia).
Siffran som anges av Karlström är förvisso korrekt, men utan kontext är den värdelös. Den kommer från denna artikel, där man dels räknar med en homogen population (det vill säga ”likadan”) samt att vaccinet är 100% effektivt. Inget av dessa två antaganden fungerar i verkligheten.
Men även med dessa teoretiska antaganden ser vi att tröskelvärdet för Röda Hund och mässling ligger långt över 80%.
Genom vaccinering uppnår vi flockimmunitet, vi vet detta genom till exempel hur andelen smittade sjunker drastiskt när vaccinering mot sjukdomar initieras på nationell nivå (källa: Science Based Medicine).
Däremot är jag helt överens med Karlström att en vaccination är inte alls samma sak som genomgången sjukdom. Vaccination är så mycket bättre, på så många sätt.
Karlströms Konstighet 8:
(23:05) – Pratar vi om ett mässlingsvaccin så är det ett levande vaccin. På bipacksedlarna varnas det för att nyvaccinerade människor är smittobärare i flera veckor efter en vaccination. Hur de här nyvaccinerade barnen som hela tiden vandrar omkring mitt ibland oss kan anses skydda de ovaccinerade från smitta, det är fullständigt ovetenskapligt och saknar logik.
Vad säger verkligheten:
Bipacksedeln till de två mässlingvaccin (MMRVaxPro, Priorix) som används har följande, om potentiell smittspridningar:
Även om [vaccinet] innehåller levande virus, är de för svaga för att kunna orsaka mässling, påssjuka eller röda hund hos friska människor.
Karlströms Konstighet 9 (återigen, i denna replik Stewarts Snurrigheter):
(23:35) – Det är också känt att det i 100% vaccinerade grupper förekommer utbrott av mässling
Vad säger verkligheten:
Ingen, någonstans, hävdar att vaccination ger ett 100% skydd. På bipacksedeln står uttryckligen detta (”Beroende på vilket vaccin man pratar om, och hur många doser man får, uppnår man ändå inte 100% skydd”).
Om ett vaccin har en skyddseffekt på 95% (eller mer, se data för Priorix till exempel) innebär det fortfarande att (potentiellt sett) 5 personer av 100 smittas. Men det är småpotatis i jämförelse med hur enormt smittsamt mässling är.
Karlströms Konstighet 10:
(24:42) – Jag vill understryka att under de senaste 10 åren är det 108 barn i USA som har dött pga MPR-vacciner
Vad säger verkligheten:
Inga barn har funnits avlidit på grund av MPR-vacciner (källa: CDC.gov).
Karlström tar data från en biverkansdatabas, fri att rapportera till för både läkare och privatpersoner, utan någon viktning av datan. Databasen (källa: VAERS) kommer med en varningstext till och med:
A major limitation of VAERS data is that VAERS cannot determine if the adverse health event reported was caused by the vaccination.
Det har till exempel funnits fall där folk har förvandlats till hulken av vaccin (källa: Neurodiversity Blog). Nej, naturligtvis inte, men den informationen har återfunnits i databasen, som exempel på hur otillförlitlig rådata är.
Karlströms Konstighet 11:
(29:52) – Inga vacciner har någonsin genomgått randomiserade, placebokontrollerade dubbelblinda prövningar för det här är ledstjärnan i den evidensbaserade medicinen och vacciner genomgår inga sådana kliniska prövningar
Vad säger verkligheten:
Här måste man dela upp påståendet i två delar. Dels de facto-påståendet att inga vaccin har genomgått prövningar och dels hur man resonerar kring vacciner i gemen.
För det första; vacciner har genomgått och genomgår tester (källa: PubMed). Vill du läsa mer om hur kliniska studier för vacciner går till finns denna utmärkta genomgång.
Sen; det finns vaccin som används idag och som inte testats enligt konstens alla regler idag. Orsaken är att man har så pass god erfarenhet (och kliniskt underlag) för dessa vacciner att det vore oetiskt att utföra placeboförsök på patientgrupper (källa: Läkemedelsboken).
Del 2 – Vem vann och spelar det någon roll?
Inför SVT Debatt var det, som jag påpekat tidigare, en hel del debatterande (ironiskt nog). ”Är det ok att diskutera detta?”, ”hur kan man bjuda in tokfransar till studion”, ”vem tar vems sida och varför?” och så vidare.
Vad många tycktes göra var att fästa fokus vid själva debattillfället och utfallet från det. Man vred och vände på deltagare, på argumenten (skulle aldrig falla mig in. Eller, se ovan) och på formatet och talartiden.
För egen del gick tankarna runt att felet var gjort innan programmet ens var sänt, innan ljusen hade tänts i studion. För mig ligger felet i att man tar ett ämne som handlar om fakta, vetenskap och kliniska studier och ställer det mot ett antal personer utan utbildning men med åsikter.
Målet har inte varit att ge en rättvis bild av vad vi vet kring ämnet och hur vi vet det. Målet har varit att skapa debatt och dra tittare, inget annat.
Inför programmet förde jag diskussioner med olika personer på nätet kring det kloka i att ha denna typ av ämne i programmet. Och faktiskt, efter sändning fick jag svar från programledaren i SVT Debatt, Kristina Hedberg.
Och detta svar från SVT Debatt upprepar sig, oavsett vilket forum eller format. All kritik ställs om till att handla om en sida som ställer frågor och vilken sida som vann.
Har du åsikter om att jämställa en statsepidemiolog mot en Googlelärd? Ja men då kanske din sida vann! Funderingar över det kloka i att inte bemöta några av de falska påståenden som Karlström kom med? Ja, men kan man inte tänka så här; vilken sida vann?
Medan till exempel medier som BBC i England går ut med direktiv att inte ägna sig åt falsk balans går SVT åt precis motsatt håll. Man bjuder in forskare och djupt kunniga personer och ställer dem mot, i bästa fall, folk som vet hur man söker på nätet.
Nog för att jag inte har mycket till övers för SVT Debatt, men jag är tillräckligt ointresserad för att tycka att ämnen som är åsiktsfrågor lämpar sig tillräckligt bra för det här programmet. Men varför envisas man med att ta upp saker vi vet, faktabaserad kunskap, som om det vore en tyckandefråga?
Sammanfattning
Låt oss hoppa över det indignerade, irriterade, frustrerade och uppgivna i att spendera lång tid med att motbevisa en massa (i bästa fall) felaktiga påståenden.
Istället vill jag fokusera på två saker.
Ett; jag har tagit de citat från Karlström och Stewart som varit relevanta att analysera och byggts upp av påståenden. Av alla dessa påståenden finns det inte ett enda som klarar av ens en översiktlig granskning. Vad de än påstår kan man med enkelhet påvisa att det är struntprat och påhitt.
Elva uttalanden och elva motbevis. Jag skulle dessutom tro att formeln från tidigare postning håller, för det här har tagit runda slängar tre och en halv timme att sätta ihop.
Men det här leder mig in på den andra saken; SVTs ansvar.
Utav de här 11 ”faktapåståendena” som Karlström kommer med fokuserar inte programledaren på ett enda, inte en kritisk fråga eller krav på bevisföring. Istället vinklas frågan till en sakkunnig som knappt hinner svara innan det är dags för nästa ämne.
Än mer bekymrad blir jag när SRs chef för vetenskapsredaktionen förvisso kritiserar SVT i Medierna i P1, men samtidigt tycker att en sån här typ av debatt kan föras.
Betänk hur det upplevelsen hade varit om t.ex. statsepidemiologen Anders Tegnell hade svaret med ovanstående motpåståenden och referenser… Hade publiken blivit över huvud taget klokare, eller hade det bara blivit en pajkastning med referenser? Få hade nog uppskattat den typen av debattmässiga skyttegravskrig.
Lite pikant blir det när man ser hur en av huvudpersonerna från programmet, Linda Karlström själv, analyserar läget:
Oavsett hur liten den här rörelsen är i Sverige så går det inte att skaka av känslan att medias, däribland SVT, förkärlek att likställa tyckande med fakta hackar på den grund som kunskap och fakta bygger på.
För varje försök att respektera och möta denna typ av ”motståndare” med respekt och plats i olika medier erbjuds de bara en glans av seriositet och respekt de aldrig någonsin gjort eller kommer göra sig förtjänta av.
Absolut kan dessa ämnen diskuteras, det gör man redan, och det hade funnits stora möjligheter att göra något bra av grundfrågeställningen. Men istället valde SVT den enkla vägen och fick en chans att se vilken sida som vann. Till skillnad från Karlström tror jag inte att det är läkemedelsbolagen som bildligt skrattar på väg till banken. Det gör Karlström och hennes gäng själva…
PS. Jag har haft nytta av citat från debattprogrammet transkriberade av Joacim Jonsson, vilket jag tackar för.