Somliga djur är mer jämlika – Andrew Wakefield & antivaccinationsrörelsen…

Välkomna till vårdcentral Tankebrott. Kavla upp ärmen på tröjan, titta på den gulliga kattungeplanschen och bit i den här kulan. Det är dags att återigen ta upp vaccinationsfrågan…

Sagostund & retoriska frågor

Föreställ er följande scenario:

En känd och respekterad läkare inom skolmedicinen blir ertappad med att förfalska sin mest inflytelserika studie. Det visar sig också att han fått pengar från en advokatbyrå för att producera bevis så att man kan stämma producenten av ett populärt naturläkemedel. Utöver detta har läkaren ett eget medel på gång som skulle konkurrera med det populära naturläkemedlet.

När ni föreställt er detta upplägg vill jag att ni också föreställer er reaktionen hos de som vurmar för alternativbehandlingar. Tror ni att man

a) skulle rycka på axlarna och inte bry sig, eller

b) kräva läkarens huvud på ett fat, hävda att det här är precis det man varnat för om onda Big Pharma och att alla som stött läkaren åtminstone borde begära avbön på sina bara knän?

Och de som stött läkaren? De som trodde på dennes forskning, tror ni att de kanske skulle fundera över sitt stöd och kanske titta lite extra i vad anklagelserna består av? Troligen.

Exakt detta har skett, varje punkt här ovan har uppdagats och redovisats. Det är bara en liten skillnad från scenariot jag just presenterat. Den person som ertappats med att fuska i sin forskning och tagit emot pengar för att producera bevis mot konkurrerande medel samt patentera ett ersättningsmedel tillhör alternativrörelsen, eller mer specifikt vaccinmotståndsrörelsen där han, trots att denna information har uppdagats, framhålls som en förebild och hjälte.

Det finns ytterligare en skillnad när man tänker efter. Vi frågar oss, lite retoriskt; tror ni att den alternativa rörelsen har krävt Wakefields huvud på ett fat samt reflekterat över att även den egna rörelsen kan fuska, ta emot pengar och drivas av profithunger?

Andrew Wakefield, pengarna & studien som drogs tillbaka

28 februari 1998 publiceras artikeln Ileal-lymphoid-nodular hyperplasia, non-specific colitis, and pervasive developmental disorder in children i tidskriften The Lancet. Bakom studien står läkaren Andrew Wakefield tillsammans med tolv kollegor. Studiens slutsats var att tolv undersökta barn led av tarmåkommor och olika grader av utvecklingsstörningar, där autism pekades ut i nio av fallen.

Vad som gjorde studien så potentielt uppseendeväckande var att föräldrarna till barnen, och Wakefield indirekt, hävdade bestämt att dessa utvecklingsstörningar skulle ha uppkommit direkt efter vaccination med MMR-vaccin.

Dock ifrågasates studien rätt omgående. Och vad värre var för Wakefield, det började rapporteras om kopplingar till en advokatfirma som skulle stämma vaccintillverkare, samt ett skissande på ett patent på ett eget vaccin som ersättare till MMR-vaccinet.

Nu, tretton år senare börjar bilden klarna kring studien som Wakefield genomförde och vad som skedde runt omkring. För att summera:

• Wakefield avlönades av en advokatbyrå för att arbeta på en studie som skulle ligga till grund för en stämning. Totalt drog Andrew Wakefield in £435 643 samt omkostnader
• Ett stort antal diskrepanser med bakgrunden för de i studien ingående barnen. Allt från att man dokumenterat problem inom vården med utvecklingen innan vaccination till att barnet uttryckligen inte var autistiskt. Även tarmproblem återfanns bland barnen innan vaccination
• Elva av tolv deltagande familjer ansåg att vaccinerna låg bakom deras barns situation
• Wakefield sökte patent på ett vaccin som skulle fungera som alternativ till det utpekade MMR-vaccinet
• 2004 drog The Lancet tillbaka delar av artikeln när 10 av läkarna bakom studien drog tillbaka sina namn. 2010 drogs hela artikeln tillbaka på grund av att studien genomförts på oetiska grunder. Vi på Tankebrott skrev om detta i postningen ”Vaccin orsakar autism”-artikel dras tillbaka
• Barnen till studien ”rekryterades” genom organisationer inom antivaccinationsrörelsen (bl.a. JABS). Detta innebar att man använde sig av ett barn från bl.a. USA.
• 2010 drogs Wakefields läkarlegitimation (PDF) in i Storbritannien. Wakefield har överklagat detta beslut

Detta är bara en del av det som uppdagats kring Wakefield och dennes förhavanden. Vill man läsa mer finns en väldigt omfattande genomgång i Brian Deers artikelserie för British Medical Journal (del 1, del 2), dock på engelska. Vill man ha en kort och koncis sammanfattning på svenska så kan man läsa DN, SvD eller Dagens Medicin.

Trots den uppsjö med bevis mot Wakefields studie och dennes delikata jävsituation så fortsätter folk att sprida hans, och andra vaccinationskritikers, påståenden, rykten och lögner.

It’s a matter of opinion… I helvete heller!

Och hur ska man bemöta denna åsiktsströmning nu då? Ska man respektera de oliktänkande, de som framför åsikten att vacciner är av ondo och att de istället för att hjälpa oss bidrar till att göra oss sjuka? Ska man se det som ett spel där varje åsikt spelar sin roll, utan att för den sakens skull vara viktigare än en annan?

Jag säger; i helvete heller.

I helvete heller att jag tänker sitta och stillatigande se hur mässling, polio och TBC gör ett återtåg i vårt samhälle.

I helvete heller att jag tänker finna mig i att barn dör, får hjärnskador eller blir döva på grund av följdverkningar från sjukdomar som är fullt möjliga att sätta stopp för.

I helvete heller att jag tänker respektera läkare, fil. dr:er eller lekmän som aktivt propagerar och debatterar för att man inte ska vaccinera sig själv eller sina barn.

Och innan någon drar förhastade slutsatser så vill jag understryka att detta gäller just den (mer eller mindre) offentliga debatten. Vanliga föräldrar som inte är insatta, som är oroliga eller som får dåliga råd är personer som jag mycket väl kan sympatisera med.

Tyvärr, får man lov att säga, kan vi se tecken på att vaccinationsförnekare syns allt mer även i Sverige och är alltmer högljudda i debatten. Något som vi trodde var förbehållet USA och England…

Vi är inte besparade – svenska exempel

Ett exempel på den här typen av deltagande i den offentliga debatten är Sanna Ehdin, författare och utbildad immunolog. Varför är det intressant att nämna hennes utbildning, undrar ni? Jo, därför att det är viktigt att påpeka att utbildning inte är en garant för att det man argumenterar för per automatik är rätt.

När det kommer till vaccin så har Ehdin varit både kategorisk och något mer öppen för tolkning. Som exempel:

Som immunolog är jag tveksam eller negativ till vaccination, tror det finns betydligt bättre och skonsammare vägar att gå.

[källa]

Självklart inte – det [anm: thiomersal] används som konserveringsmedel o antibaktierellt o annat kan användas. Alt [sic] kan man låta bli vaccinationer också.

[källa]

På sin sajt nämner Sanna att hon inte är emot vaccinering av barn, men (det finns alltid ett men) frågan är ”… när det sker och mot vad”. Dels kan man notera att det klingar obehagligt bekant med Jenny McCarthy et als ”too many too soon”, och dels ser man att referensen för detta uttalande är från Vidarklinikens barnhälsovård. Go figure.

Vidarkliniken förespråkar, bland annat, både homeopatiska preparat och andra tvivelaktiga behandlingsmetoder, t.ex. mistelextrakt mot cancer (på Tankebrott har vi skrivet om detta i Vidarklinikens vidare ursäkter tar vid och O Vidarinstitutet, where art thou? )

Här i närtid har Ehdin varit aktiv kring vaccinationsfrågan på flera plan. Hon var ute och cyklade med den här på Tankebrott omskrivna ”ökningen” av missfall i USA efter vaccination. Och nu senast har hon skrivit en bloggpost om att vaccinationerna inte hade den historiska effekt man tidigare hävdat. Låt oss titta på den sistnämnda postningen och dess centrala tema.

Falskt om falskt om vaccination

Visste du att mässling, kikhosta, sharlakansfeber och tuberkulos minskade tack vare en bättre livsstil och inte på grund av vaccinationer? För de världslomfattande vaccinationsprogrammen startade efter att farsoterna nästan försvunnit.

Vetenskaplig forskning visar att de stora farsoterna minskade på grund av bättre boendeförhållanden, folkbildning om hälsa, bättre näringsrik kost och allmänt bättre levnadsförhållanden från 1900-talets början fram till 1960-talet.

För det första kan man inte låta bli att fråga; vilken vetenskaplig forskning? För självklart har dessa faktorer spelat in, men vad Ehdin inte nämner är det faktum att sjukvården blev effektivare, med nya hjälpmedel som gjorde att överlevnadsgraden steg. Införandet av t.ex. järnlungan gjorde att man kunde rädda patienter som inte kunde andas själva på grund av polio.

Sen kanske en understrykning är på plats i vad vi tittar på i alla dessa fall här nedan. Det är alltså förekomsten av sjukdomen som sådan, inte dödligheten i sjukdomen.

Hur som, låt oss fokusera på påståendet att sjukdomarna skulle ha försvunnit innan vaccinationerna påbörjades för mässling, kikhosta, sharlakansfeber och tuberkulos.

Graf över mässlingen i USA och England/Wales 1940 och framåt (klicka för större)

För mässlingen har jag letat fram två exempel från västvärlden; USA och England/Wales. Båda graferna visar med all önskvärd tydlighet vad som händer när man införde vaccinationen.

Graf över kikhosta i USA och England/Wales (klicka för större)

För kikhosta återfinns historisk statistik för USA här och för England/Wales här. Vaccination mot kikhosta infördes i USAs fall vid slutet av 40-talet och i Englands fall vid slutet av 50-talet. Notera vad som händer med kurvorna vid denna tidpunkt.

Vad som kan vara intressant att nämna för just kikhosta är att man har bra underlag på vad som händer när vaccinationsgraden går ned.

Three countries – Great Britain, Sweden, and Japan – cut back the use of pertussis vaccine because of fear about the vaccine. The effect was dramatic and immediate.

In Great Britain, a drop in pertussis vaccination in 1974 was followed by an epidemic of more than 100,000 cases of pertussis and 36 deaths by 1978.

In Japan, around the same time, a drop in vaccination rates from 70% to 20%-40% led to a jump in pertussis from 393 cases and no deaths in 1974 to 13,000 cases and 41 deaths in 1979.

In Sweden, the annual incidence rate of pertussis per 100,000 children 0-6 years of age increased from 700 cases in 1981 to 3,200 in 1985.

Graf över tuberkulosfall i England/Wales samt vaccinationsinförande

För tuberkulos återfinns statistik för England/Wales här. Jag tog mig friheten att omvandla det hela till en graf, där den röda linjen indikerar när i tiden som vaccination mot sjukdomen infördes.

När det kommer till sharlakansfeber så var det aldrig riktigt aktuellt att vaccinera mot den på större skala, även om ett vaccin togs fram redan 1924. Allmän vaccinering genomfördes aldrig då man upptäckte att penicillin hade bra effekt på sjukdomen.

Skulle Ehdins (och en del med henne) slutsats stämma skulle vi inte se någon markant nedgång efter införande av vaccin i dessa grafer här ovan. Alternativt skulle vi se en kraftig nedgång under modern tid redan innan införandet, något vi inte gör.

Och med detta vill vi ha sagt… ?

Då var det dags att badda axeln, kavla ned armen och ta emot en klubba för att ni läsare varit så duktiga. Innan ni lämnar oss för att invänta biverkningarna hemmavid vill vi på Tankebrott att ni funderar på vad som skrivits i den här postningen, och vad det har för innebörd.

För trots att vi åtnjuter en allt högre medelålder och välmående har vi samtidigt allt färre medborgare som personligen varit med om vad sjukdomar som polio, tuberkulos och mässlingen kan ställa till med. Och i takt med att dessa försvinner kommer vi också till det läge där vi som samhälle börjar ifrågasätta varför vi ska vaccinera mot allt ovanligare sjukdomar (fenomenet, känt som ”den framgångsrika preventionens paradox”, diskuteras i Fokus artikel om vaccin).

I kombination med konspirationstänkandet (”Big Pharma vill bara tjäna pengar!”) minskar vaksamheten mot vad det kan innebära att få till exempel mässlingen. Med detta ökar också risken för att vi åter får se utbrott av sjukdomar som normalt sett inte är svårstoppade. Och när vi pratar om risker handlar det om livslånga men och dödsfall, inte alltid bara en irriterande snuva som man blir av på en vecka.

Det är hög tid att bemöta okunskapen, dumheterna och lögnerna med fakta. Tanken att varje åsikt är sant för uttalaren måste suddas ut, utan pardon. I den här konfrontationen är vaccinationsområdet ett område så gott som något att börja med. Artikeln här, en sammanställning av Wakefieldaffären och ”vaccin räddade oss inte” på svenska, är ett sätt att bemöta motståndet där ute. Vår förhoppning är att ni som läser detta känner er motiverade att engagera er i den här frågan också. Om än så bara genom att länka till den här artikeln när ni stöter på dumheter likt det som Ehdin och hennes gelikar sprider.

Read Full Post »

O Vidarinstitutet, where art thou?

I kölvattnet av VoF:s debattartikel sågs Vidarkliniken försvara sina förehavanden (vår genomgång av försvaret kan läsas här). Man ursäktade användandet av otestade och/eller verkningslösa metoder med att man har ”intensifierat forskningsarbetet”. Eller, som det själva uttryckte det:

I Sverige bedrivs nu också ett intensifierat forskningsarbete genom ett nyinstiftat fristående forskningsinstitut, Vidarinstitutet.

Det är inte ovanligt att alternativmedicinare åberopar pågående forskning för att legitimera sina behandlingar, när det vore mer rimligt att invänta studiernas resultat. Vidarinstitutet verkade i varje fall intressant och värt att titta närmare på. Detta gjorde Zooey, så istället för att försöka gräva i detta själva, kan vi tipsa om hennes intressanta upptäckter. Här är ett synnerligen pikant utdrag från hennes grävande:

Vad hände med forskningsenheten? Är den så 2009, hopplöst ute och omodern? Vad har forskningsenheten gjort under det gångna året? Varför sägs det att forskning bedrivs under Vidarinstitutet — när det ju är uppenbart att varken Vidarinstitutet eller någon Vidarinstitutets forskningsstiftelse existerar i officiella databaser, och att forskningen (om den existerar) därför bedrivs av Vidarklinikens forskningsenhet, som skapades för ett år sedan? Det må vara en petitess, men samma personer är ansvariga, institutet finns på samma adress som Vidarklinikens forskningsenhet och som själva Vidarkliniken, institutet har i princip samma ändamål som forskningsenheten hade — är institutet verkligen ‘fristående’? Dessutom kan man fråga sig varför detta presenteras såsom ett slags nyhet i svaret till VoF; även om information om institutet legat ute på hemsidan tidigare har man inte presenterat det som en nyhet eller skickat ut pressmeddelande. Det plötsliga uppdykandet av Vidarinstitutet sammanfaller lägligt med behovet av att visa upp en fasad av febril verksamhet. Nyskapade forskningsinitiativ i parti och minut! Eller bara lite glitter att kasta i ögonen på förbipasserande.

(vår förstärkning)

Om det verkligen är ett legitimt forskningsinstitut verkar det åtminstone svårbekräftat, och snarare påminner nu Vidarinstitutet om reklamvärldens ”Vitamininstitutet i Schweiz”, men det existerar åtminstone.

Read Full Post »

Vidarklinikens vidare ursäkter tar vid

Den 7:e september publicerades debattartikeln Skattebetalarnas pengar ska inte gå till sockerpiller, signerad föreningen Vetenskap och Folkbildning, Artikeln ifrågasätter skattesubventionerad alternativmedicin, och detta med all rätt.

Det torde vara uppenbart att det som allmänna medel finansierar, det ska också ha visad effekt och bygga på det uttjatade, men viktiga, ”vetenskap och beprövad erfarenhet”. Det sistnämnda  används inte sällan lite felaktigt, som om det var ett ”eller” istället för ett ”och” mellan de två kriterierna. Vetenskap eller beprövad erfarenhet klingar bättre om man inte riktigt har vetenskapen på sin sida, och istället bara kan erbjuda anekdotisk bevisning och ytterst bristfällig forskning.

Debattartikeln tog skruv. I skrivande stund har den 578 kommentarer av varierande kvalitet och skarpsinne med tillhörande konspirationsteorikrydda samt några skopor vetenskapsförakt. Polariseringen är dock tydlig. Antingen är man för och rentav propagerar för alternativmedicin, eller så är man återhållsam, kritisk och efterfrågar evidensbaserade behandlingar.

Den antroposofiska medicinens högborg i Sverige, Vidarkliniken i Järna, fick klä skott i artikeln. Behandlingarna på Vidarkliniken utgörs av konventionella skolmedicinska sådana, men också av de mer alternativa sorterna, såsom homeopati och t.ex. ”diet, konstterapi, eurytmi, massage och hydroterapi” (exakt vilka behandlingar som erbjuds idag vet jag inte, men det vore förvånande om antroposofiska eurytmidansen och andra esoteriska behandlingar har fått stryka på foten). Vidarkliniken har dessutom fortsatt dispens för att få sälja sina antroposofiska mediciner.

Debattartikeln attackerar och kritiserar rättframt en stor del av Vidarklinikens verksamhet och behandlingar, vilket givetvis föranleder repliken Osakliga påhopp på antroposofisk- och komplementärmedicin som — inte oväntat — missar målet och poängen. De anonyma skribenterna inleder starkt:

I DN Debatt den 7 september gick föreningen Vetenskap och folkbildning (VoF) återigen till angrepp mot komplementära vårdformer.

VoF gick till angrepp, men komplementära vårdformer är en annan sak än det debattartikeln riktade sin kritik mot. Petitesser måhända, men även ett sätt att subtilt flytta fokus från sakfrågan, som är att inte ”slösa skattebetalarnas pengar på verkningslösa behandlingar eller ge en gräddfil till alternativa behandlingsformer genom att bevilja dispenser eller subventioner”.

De fortsätter:

VoF gör bland annat ett allvarligt övertramp mot antroposofisk medicin när man utan omsvep ger en bild av att denna beprövade vårdform både saknar effekt och rent av är farlig för patienterna. Vi förutsätter att alla vet att behandling med konventionella mediciner självklart ingår inom antroposofisk medicin som koncept. Detta gäller inte minst för våra cancerpatienter.

Redan i andra meningen i repliken stöter vi på användandet av ”beprövad vårdform” och vi anar ett ”eller” mellan det och vetenskap. Också det en detalj, men symptomatisk, eftersom Vidarkliniken inte direkt kan beskyllas för att ha gedigna studier att backa upp sina behandlingar med.

Att konventionell medicin ingår är naturligtvis glädjande och berömvärt, men antroposofisk medicin står i skarp kontrast till skolmedicinen. Cancerpatienter är ett kapitel för sig i och med Iscador, ett mistelpreparat som används som cancerbehandling.

Läkaren Mats Reimers genomgång av Iscador rekommenderas. I artikeln Mistlar, andevetenskap och ockult fysiologi ställer han bland annat frågan:

Varför skall vi år 2010 acceptera att legitimerade läkare i Sverige sysslar med pseudomedicinska åtgärder som bygger på vidskepelse och religiösa uppenbarelser för hundra år sedan?

Från Vidarklinikens replik igen:

Värt att notera är att ingen av dem som undertecknat VoFs artikel är läkare. VoF drar sig i artikeln inte heller för att utnyttja och skrämmas med en avliden cancerpatient. Det här är ohederligt, vilseledande och typiskt för hur VoF agerar.

Att ingen av författarna till VoF:s debattartikel är läkare är förstås irrelevant, men det är värt att nämna att Vidarkliniken uppenbarligen inte godkänner titlarna nutritionist och doktor i medicinsk vetenskap samt forskare i farmakologi (gällande Aija Sadurskis respektive Dan Larhammar). Varför det är irrelevant huruvida signaturerna är läkare är för att det inte kräver medicinsk skolning att kräva att vård som skattesubventioneras ska vara testad och visat effektiv.

Anekdoten med den avlidna cancerpatienten är precis det; en anekdot utan vetenskapligt bevisvärde. Men samtidigt illustrerar den en viktig poäng som ofta utnyttjas av förespråkare av alternativmedicin; anekdoter upplevs väga tyngre än vetenskapliga bevis. Man förlitar sig på sådana, och drar sig inte för att framhäva en solskenshistoria om ett mirakulöst tillfrisknande och detta påstås då ha skett tack vare alternativmedicin. Två fel gör inte ett rätt, men för opinionsbildning är känsloargument viktiga. Anekdoten i det aktuella fallet märks, den känns och visar hur fel det kan gå. Man reagerar. Det är retoriskt viktigt.

Att det skulle vara VoF:s signum, att förlita sig på anekdoter och ovetenskaplig kritik, är väl nästan att betrakta som en projektion av egna tilkortakommanden från Vidarklinikens sida.

Man går vidare, och ägnar ett helt stycke åt det logiska felslutet argumentum ad populum, genom att hänvisa till popularitet som om det skulle betyda att något fungerar:

Antroposofisk medicin är en väletablerad och välbeprövad vårdform som bygger på skolmedicin och ges av legitimerade läkare, sjuksköterskor och terapeuter – och når goda resultat. Läkare med utbildning inom antroposofisk medicin finns i cirka 30 länder. Inom EU finns cirka 30 000 läkare som förskriver antroposofiska medel. I flera länder är antroposofisk medicin integrerad i den offentliga vården, bland annat i Tyskland, Schweiz, Österrike, Holland, Italien, England och USA. I Tyskland och Schweiz finns även antroposofiska universitetssjukhus.

Naturligtvis är inte antalet anhängare en garant för att något fungerar. Särskilt inte om anhängarna är antroposofer, och därmed redan tror på behandlingarna och filosofin bakom. Vi har fortfarande inte fått se röken av det vetenskapliga stöd som verkar finns här någonstans.

I Sverige gör den antroposofiskt inriktade Vidarkliniken rutinmässiga patientutvärderingar och EQ-5D-mätningar som visar mycket goda resultat. Även utvärderingar gjorda av landsting visar mycket goda resultat. På Vidarkliniken arbetar läkare, sjuksköterskor och terapeuter i team på ett sätt som länge efterlysts i Sverige.

Patientutvärderingar och EQ-5D-mätningar (ett livskvalitetsinstrument med syfte att mäta hälsoutfall) i all ära. Eftersom de själva medger att de använder skolmedicin och alternativmedicin tillsammans, förefaller det svårt att tillskriva de alternativa behandlingarna de goda resultaten. Säkerligen är också arbetsättet med förmodligen sammansvetsade och välfungerande team positivt, men knappast något som är kan anses vara alternativmedicin. Snarare är det en organisatorisk fråga.

Flera regeringar har konstaterat att Vidarkliniken är en verksamhet av riksintresse, bland annat därför att den kompletterar den konventionella medicinen med den antroposofiska medicinens individinriktade diagnostisering och terapi.

När lovord kommer från regeringen (ickeläkare) accepteras det, men kritik från ickeläkare (dock medicinskt skolade personer) viftas bort. Att den antroposofiska medicinen kompletterar skolmedicinen upprepas, men då frågar man sig, är det skolmedicinen som fungerar rent medicinskt och antro-medicinen som skänker ”det där lilla extra” i form av trivsel och välbehag? Eller är det så att antroposofisk medicin har en påvisbar läkande effekt?

Om man ska lita på Vidarkliniken verkar det så, när repliken fortsätter:

Det finns mycket klinisk erfarenhet och en hel del vetenskapliga studier inklusive en ”Health Technology Assessement” rapport (motsvarande en SBU-rapport) där man på uppdrag av regeringen i Schweiz genomfört en medicinsk utvärdering av antroposofisk medicin. I denna sammanfattar, granskar och värderar man sammantaget 195 kliniska prövningar och gör en helhetsbedömning av evidensläget. Rapporten indikerar att antroposofiska behandlingar är verksamma, säkra och kostnadseffektiva men att mer högkvalitativ forskning behövs.

Av ovanstående kan man lätt dra slutsatsen att VoF:s och andras kritik mot Vidarkliniken är orättvis, men Jesper Jerkert har tittat närmare på den så kallade ”motsvarande SBU”-rapporten, och sammanfattar det hela:

När Vidar-folket säger att rapporten kan jämföras med en SBU-rapport så är det naturligtvis grovt vilseledande — SBU skulle aldrig ge tre antroposofer i uppdrag att utreda den antroposofiska medicinen, utan skulle anlita oberoende och ojävig expertis.

Man måste ändå beundra antroposofernas genomtänkta taktik: när kritiker säger att det saknas belägg för den antroposofiska medicinens förträfflighet så kan de genast peka på belägg — det är bara det att beläggen har tagits fram av antroposoferna själva och med ej vetenskapligt accepterad metodik. Vips så kan man skapa intrycket att det är omdiskuterat inom vetenskapen huruvida det finns stöd för antroposofisk medicin eller ej, och att man därför kan välja att tro vad man vill. Ganska smart gjort.

Envar sitt eget forskningsinstitut.

Repliken tycks vara skriven för att få oss att tro att antroposofisk medicin är effektiv och har vetenskapligt stöd. Om det är det som är syftet är det sannerligen oklart varför Vidarkliniken söker, och får, dispens för sina behandlingar. Har man vetenskapligt stöd för sina behandlingar eller ej? Lustigt är att man medger att mer forskning och dessutom högkvalitativ forskning behövs. Vad sänder det för signaler om den forskning som man säger redan finns?

I Sverige bedrivs nu också ett intensifierat forskningsarbete genom ett nyinstiftat fristående forskningsinstitut, Vidarinstitutet. Syftet är att både i egen regi och i samarbete med olika universitet och högskolor, såväl nationellt som internationellt opartiskt utvärdera den antroposofiska integrativa vården, från molekyl till samhälle, och att bistå hälso- och sjukvården med evidensbaserade beslutsunderlag.

Man kan ifrågasätta det opartiska och objektiva i ett forskningsinstitut som även till namnet bär stora likheter med Vidarkliniken. Forskning är alltid bra, men enbart att forskning bedrivs innebär inte att effekt finns och att resultaten per automatik talar till Vidarklinikens fördel. Detta får forskningsresultaten utvisa.

Skenheligheten blir överväldigande när följande stycke levereras:

Vidarkliniken är mycket positiv till fler utvärderingar och studier, både kvantitativa och kvalitativa, för att ytterligare påvisa effekt av olika behandlingar.

Här talar man för det första inte om att undersöka om effekt finns, bara om att ytterligare visa på påstådd effekt, men den påvisade effekten är inte direkt tillförlitlig. Man är antaligen inte ”mycket positiv” till de otaliga studier som gjorts på t.ex. homeopati som sammantaget visar att homeopati saknar effekt utöver placebo. Skribenten Pekka på bloggen Orsakverkan har liksom Jerkert tittat på ”motsvarande SBU”-rapporten och hittat stora svagheter:

För det första exkluderas användningen av homeopatiska preparat från rapportens underlag (Pdf). Med all sannolikhet gynnades antroposoferna av detta i rapportens slutsatser. Rapporten berör därmed inte heller den kritik som VoF riktade mot bruk av homeopatika.

För det andra verkade rapportförfattarna inte ha några som helst krav på de studier som inkluderades i bedömningsunderlaget (Pdf). Alla studier med syfte att undersöka effekt, säkerhet och kostnadseffektivitet inkluderades. Det fanns inga metodologiska krav, t ex på randomisering, placebokontroll, blindning, osv. Till och med icke-publicerade studier fick inkluderas. Av de 195 inkluderade studierna var 18 av RCT-typ (Randomized Control Trial) och av dessa var endast 6 dubbelblindade.

Pekka nämner att författarna till rapporten ägnar ett kapitel åt att ”problematisera och nedvärdera evidensbaserad medicin (EBM)”, och att de talar om en skillnad mellan EBM och ”medicinska verkligheten”. vilket i sig visar vilken inställning de själva har till det som rapporten påstås utgöra.

Om detta utgör det underlag man stöder sin replik på är det tämligen svagt. Detta kan knappast kallas för stöd i någon vetenskaplig mening, så högkvalitativ forskning behövs onekligen om Vidarkliniken vill kunna stoltsera med stöd för sina antroposofiska behandlingar.

Repliken avslutas med en vädjan till människors valfrihet:

Men det VoF egentligen vill, att i praktiken stoppa all komplementärmedicin, går emot vad miljoner patienter i Europa vill och är enligt vår mening otidsenligt och odemokratiskt. Och det faller på sin egen orimlighet. Vi pratar här om vårdformer som tillämpats under mycket lång tid i hela världen och som i många länder inklusive Sverige efterfrågas av mellan 20 och 70 procent av befolkningarna. Bara inom EU uppskattar man att det finns cirka 100 miljoner användare av komplementärmedicin.

Vi på Tankebrott ställer oss också frågan vem som påstår att uppåt 100 miljoner invånare inom EU använder så kallad alternativmedicin. Kan det möjligen vara så att man, liksom i tidigare undersökningar, räknar in massage i denna siffra, för att höja den till klart mer imponerande nivåer? Att räkna in massage som en alternativ terapiform är idag en vanlig metod för att blåsa upp sina siffror ytterligare. Räknar man bort denna väldigt vardagliga avslappningsform blir nyttjandegraden oftast desto mindre imponerande.

Att människor vill ha alternativmedicin är det ingen som ifrågasätter, men en behandlings effekt bestäms inte genom handuppräckning och inte heller avgörs den av hur länge behandlingen har funnits. Det finns otaliga exempel på behandlingar från förr som har visats sakna effekt eller vara skadliga, som med tiden har sållats bort med hjälp av modern medicin och vetenskapligt granskande. Ett talande exempel är homeopati, som saknar något som helst stöd, och dessutom strider mot känd fysik, kemi, fysiologi etc etc.

Ska otestade eller testade och overksamma ”behandlingar” verkligen skattefinansieras? Är inte det minsta man kan kräva att skatten ska gå till behandlingar med påvisad effekt? Vilka alternativa behandlingsmetoder ska man tillåta, om skattens ska finansiera dem? Det är en smal sak att hitta på en egen, eller ändra lite i en befintlig och hänvisa till popularitet eller att behandlingen funnits sedan sumerernas tid.

Så länge den saknar vetenskapligt visad effekt kan den klassas som alternativ.

Vidarklinikens replik kan sammanfattas som vag, svag och som en stor miss. Den väcker inte bara frågor, den berättigar också ifrågasättande av det de själva hävdar, samt blottar stora brister i det som framhålls som starkt stöd.

Även Jonas Weiszkos på Vetenskap och Folkbildnings blogg ger en bra analys av Vidarklinikens replik.

Read Full Post »

Det är inte alltid fult att tjäna pengar…

Hur många gånger upprepades argumentet om profithunger under den värsta mediastormen kring A(H1N1)? Att ett av de största skälen till att man över huvud taget krängde ett vaccin var enkom för att tjäna pengar. Och egentligen är det väl lite suspekt, att tjäna pengar, i största allmänhet. Strunt samma om läkemedlet fungerar och hjälper folk, man tar ändå betalt för att folk kanske ska få må bra!

Således kvittar det hur många kliniska studier man gör, det kvittar hur många experter som uttalar sig och det kvittar att folk de facto mår bra. Oavsett vad så kan man alltid dra till med ”läkemedelsbranschens profithunger!”, och garanterat riva ner bifall.

Men det är här som den berömda kognitiva dissonansen inträder, för oavsett hur mycket man klagar på till exempel läkemedelsbranschen (som verkar vara populärast att hacka på) så ser man inga som helst problem med de kostnader och pengar som omgärdar den alternativa scenen. Inom den här genren är kostnaderna bara ett mått på hur väl saker och ting fungerar, eller möjligen hur sällsynta och svårinförskaffade ingredienserna är.

För att inte ni ska behöva vända på stenar och fråga kristallkulan har vi en kort genomgång av några blandade företag inom det alternativa området.

Saltå Kvarn

Vi börjar med Saltå Kvarn (hemsida) i Järna. Företaget ägnar sig åt odling och tillverkning av ekologiska produkter; mjöl, pasta, bönor, drycker och så vidare. Förutom KRAV-stämpeln som man kan visa upp på många av sina produkter har man också certifierats enligt Demeter-riktlinjerna. Vad är då detta kring Demeter?

[Demetermärkning] garanterar att produkten är framställd av råvaror som odlats biodynamiskt. Demeterförbundets regler är för närvarande de strängaste som finns inom ekologisk odling.

Biodynamiskt är ett ekologiskt jordbruk men inslag av lätt magiska inslag, nedgrävande av djurskallar i fullmåne för att få bättre skörd kan nämnas som ett exempel. Idén kring biodynamisk odling har sitt ursprung i Rudolf Steiners idéer på 1920-talet. Idéer som även gav upphov till antroposofin, som även de återfinns i Järna. Tanken är förvisso god, med kretsloppstänk och hållbar uppdrivning, men aspekten kring kompostbearbetning och sådd enligt astrologiska förtecken planterar företaget förhållandevis solitt inom alternativgenren.

Några av Saltå Kvarns produkter

En titt på företagets ekonomi visar att man förra året hade tillgångar på 72 miljoner SEK och en omsättning på 130 miljoner SEK. Dessutom en bättre vinstmarginal än tre av Sveriges största elektronikvarukedjor (Elgiganten, Siba, OnOff).  Men ingen anklagar Saltå Kvarn för att elda på massans behov av biodynamiskt odlade KRAV-produkter…

Weleda Group

Företaget grundades i Schweiz på 20-talet av bl.a. den tidigare omnämnda Rudolf Steiner. Idag är man ett globalt företag med 1 700 anställda som tillverkar och säljer produkter inom hudvård och alternativa läkemedel. Produkterna produceras och tas fram enligt den antroposofiska filosofin, där bland annat biodynamisk odling (se ovan) inkorporeras.

Den produkt som man kanske är mest omtalad för är produkten Iscador, ett mistelpreparat som används för att behandla cancer ge adjuvans vid cancerbehandling inom den reguljära sjukvården. Tack vare idogt arbete i riksdagen har man i Sverige (hitintills) fått dispens från förbudet mot att injicera alternativa ”läkemedel”.

Mistelpreparatet Iscador

Vid en närmare titt (pdf-varning) ser man att Weleda Group hade en omsättning för 2007 som låg på 218 miljoner euro. Översatt i kronor enligt dagens marknadsnotering så innebär det en omsättning på 2.13 miljarder SEK. Men inte framförs några hånfulla kommentarer om företagets profithunger när vinsten, efter skatt, uppgår till 2.4 miljoner euro.

DCG Nordic AB

Sveriges största tillverkare av homeopatika är företaget DCG Nordic AB (hemsida) i Västra Frölunda. Homeopati utgår från teorin att lika botar lika (dvs. konsumera det du får samma symtom som du lider av) och att utspädning ökar potensen. Läs mer om homeopati och dess påstådda effekt i behandling av bland annat svininfluensa. 2008 var inte direkt ett höjdarår för DCG Nordic AB, men trots det så omsatte man närmare 18 miljoner svenska kronor, med en vinstmarginal på dryga 4.2%.

Hör man någon konspiration om ”big homeo” som suger ut sjukt folk genom att ge dem verkningslösa medel? Självklart inte. Värt att notera är dock att företaget är registrerat inom livsmedelsframställning, eftersom homeopatika inte räknas som läkemedel. Däremot understryks det på företagets webbshop att man kontrolleras av Läkemedelsverket. Läs mer om den logiska kullerbyttan på Läkemedelsverkets hemsida.

Green Medicine

I höstas skrev vi här på bloggen om detta bolag (hemsida) och deras storsäljare, Arctic Root, ett rosenrotpreparat. Skälet var att man hade fått Läkemedelsverket på sig:

Påståendet i reklamen om att Arctic Root är en ”effektiv, säker och trygg produkt som verkligen fungerar” mot trötthet och svaghetskänsla är vilseledande och bryter mot läkemedelslagen

Man saluför även medel som Kan Jang och Chi San, medel där försäljningsargumenten fick Läkemedelsverket att reagera. Läs mer om Kan Jang och dess (brist på) effekt här.

Tvisten med svenska myndigheter märks inte direkt av i företagets redovisning för 2008. Här står att läsa att man hade en omsättning på dryga 140 miljoner SEK, där vinsten var på dryga 21 miljoner SEK. Vinstmarginalen har varit på uppgående de senaste åren och uppgår nu till strax under 16%.

Framhålls en komplott där rosenrotmaffian fuskar till sig godkännande från Läkemedelsverket? Självklart inte.

Sammanfattning

Nå, har vi hittat en ondsint konspiration bland alla bolag som ägnar sig åt försäljning/tillverkning av alternativa behandlingsformer? Nej, självklart inte. Vi har däremot kunnat konstatera att även företag inom alternativbranschen omsätter, och i vissa fall tjänar, rätt bra med pengar på metoder och produkter som ytterst sällan har någon som helst effekt. Trots detta ser belackarna av läkemedelsbranschen inget konstigt i sin kritik åt ena hållet och totala beundran åt det andra, alternativa hållet.

Företag som Weleda (omsättning 2.13 miljarder SEK, 24 miljoner SEK vinst) eller brittiska homeopatikatillverkaren Nelson & Russell (50 miljoner SEK i vinst) är multinationella, storsäljande entiteter men anses tjäna den goda kampen. I sådant ljus spelar helt plötsligt pengahunger ingen roll. Man kan släta över mycket i den ideologiska kampen för sin egen tro, så även pengar. Oavsett om de räknas i svenska kronor eller i euro.

Tillägg: ibland blir det väldigt lustigt hur saker och ting faller sig. Ett halvt dygn efter att den här artikeln publiceras visar det sig att tidningen Fokus skrivit en snarlik artikel. Läsvärt och välskrivet, som så ofta med den tidningen.

Read Full Post »

Det du kanske inte heller visste…

Vi fortsätter vårt minikorståg mot okunskapen i Sverige. Idag har turen kommit Anna Wahlgrens koppling till scientologerna, antroposofiska undantag och ännu fler biverkningar du inte kände till.

Anna Wahlgren och scientologerna

För rätt så exakt ett år sedan publicerade författaren Anna Wahlgren en krönika där hon upprepade ett antal påståenden från Kommittén För Mänskliga Rättigheter (läs OrsakVerkans genomgång här och här). Den här självutnämnda kommittén arbetar för att

undersöka och avslöja psykiatriska brott mot de mänskliga rättigheterna och för att rensa upp inom den psykiatriska vården

Att man sen är nära affilierade med (för att inte tala om grundade av) Scientologkyrkan är något man talar väldigt tyst om. Scientologerna är av den fasta övertygelsen att psykiatrin har sitt ursprung i det nazistiska Tredje Riket och att psykiatri är något ondskefullt. Så om du ser Wahlgren beklaga sig över att alla tror att hon är scientolog så vet ni nu var den här kopplingen kommer ifrån.

För övrigt är Wahlgren aktuell här i närtid. Detta kan ses på medietidningen Resumés hemsida, en artikel meddelar att Wahlgren ska stämma SVT för ”ärekränkning” (sen är det möjligen också hon själv som kommenterat artikeln, dock ej verifierbart just nu).

Antroposoferna får dispens för sin ”medicin”

Det är lite mer positiva tongångar just nu i Järna än under 2009. Nu har man från regeringen fått ett års dispens från Läkemedelsverkets krav på naturläkemedel.

Antroposoferna kämpar för att få fortsätta använda sina egna naturläkemedel, trots att de inte lever upp till kraven i den svenska läkemedelslagstiftningen. Nu har regeringen förlängt deras dispens med ett år, enligt ett pressmeddelande.

Villkoret är att ytterligare ett av preparaten registreras hos Läkemedelsverket under 2010.

En gissning som vi vågar oss på är att antroposoferna har fastnat mellan stolarna i den reformerade läkemedelslagstiftningen kring naturläkemedel. På läkemedelsverkets hemsida kan man läsa om skillnaden mellan de två former av naturläkemedel som finns (vår förstärkning):

Skillnaden mellan väletablerade och traditionella växtbaserade läkemedel ligger främst i dokumentationen av produkternas effekt. För väletablerade växtbaserade läkemedel krävs ur effektsynpunkt att de har haft användning som läkemedel under minst 10 år inom EU och att det finns vetenskapliga data, inklusive kliniska studier, som stöder att de har effekt vid den aktuella indikationen.

För traditionella växtbaserade läkemedel krävs att de har haft en användning i traditionell medicin under minst 30 år, varav minst 15 år inom EU. Det kan till exempel bestå i att de funnits som naturmedel eller naturläkemedel i Sverige under denna tid. Några krav på visad effekt i kliniska studier finns inte för traditionella växtbaserade läkemedel.

Alltså; om de medel som används vid t.ex. Järna inte kan räknas som traditionella naturläkemedel så måste de kunna uppvisa kliniska studier där medlen har effekt. Kan man inte det så kan man inte heller använda dessa medel som läkemedel. Gissa vad Ursula Flatters et al. tycker? Det går att utläsa i Vidarklinikens pressmeddelande. Komplett med likställande av individualiserad behandling och alternativmedicin…

Biverkningar du inte kände till

Vanliga (hos fler än 1 av 100): Trötthet, huvudvärk. Magbesvär, diarré, illamående, kräkningar… Hudutslag.

Mindre vanliga (hos färre än 1 av 100): Allergiska reaktioner (astma, nässelutslag, hösnuva, slemhinnesvullnad i mun och hals). Blödning från mag-tarmkanalen. Magsår. Sömnlöshet, lätt oro. Synrubbningar eller hörselpåverkan…

Sällsynta (hos färre än 1 av 1000): Vätskeansamling (ödem), minskat antal blodplättar eller vita blodkroppar. ”Brustet magsår”. Lever- och njurpåverkan. Överhudsavlossning (epidermal nekrolys), hudrodnad (erythema multiforme). Hjärnhinneinflammation utan bakteriell orsak… Depression. Förvirring. Nedsatt synförmåga.

I sällsynta fall förekommer allvarliga hudinfektioner i samband med vattkoppor.

Förstoppning, väderspänning, högt blodtryck, hjärtsvikt samt allvarliga hudreaktioner… har rapporterats i mycket sällsynta fall i samband med användning av antiinflammatoriska medel (NSAID).

[K]an medföra en liten ökad risk för hjärtinfarkt eller stroke.

Och läkemedlet är? Ipren, ett inte helt okänt smärtstillande medel.

Så, vad vet ni nu som ni inte visste innan? Förhoppningsvis att man inte behöver vara scientolog för att tycka att psykiatrin är nazistisk och barandödande (stäm oss inte, Anna!), att antroposofer gärna vill dela ut egna ”läkemedel” utan att bli kontrollerade och att man blir förvirrad av Ipren.

Read Full Post »

CJ läser söndagssaga för de minsta: antroposofi…

För länge sedan var det en farbror som hette Rudolf som bodde i Österrike. Rudolf tänkte jättemycket på massor med saker. Han funderade på vad som gjorde folk sjuka. Han funderade på varför folk blev sjuka. Han funderade om det var så att man kunde dansa fram alfabetet för att må bättre och han funderade på om det inte var så att det var indianernas fel att de dog ut i USA.

... men astralkroppen ser finfin ut!

Men Rudolf var inte bara intresserad av sjukdomar. Han ville hjälpa bönderna också. Han funderade också på om det inte kunde vara bra för bönderna att begrava en djurskalle i fullmåne. För då hjälpte månen till att gödsla marken.

När Rudolf dog var det många som tyckte att han hade jättemånga bra idéer. Hans idéer var så jättebra att man byggde hus där sjuka kunde komma in och bli friska av att dricka vatten, dansa och måla sina sjukdomar.

Dance the sickness away...

De som tycker att Rudolf gjorde bra saker kallas för ett jättelångt ord, an-tro-po-sofer. De tycker att de borde få pengar för att dansa och bjuda på vatten och begrava djurhuvuden i fullmånen. Det tycker en del politiker också. Så din mamma och pappa har skänkt pengar till an-tro-po-soferna, bara för att vara snälla. Om du frågar mamma och pappa så kan de berätta vad det kallas för, ”slöseri med skattebetalarnas pengar” kallas det.

Giv mig god skörd, Od... Jesus!

Så om du får höra att farmor fått cancer så ska du be att mamma och pappa kör henne till Järna. Där kan hon få jättebra medicin. Då kan hon bli frisk. Skulle hon dö så är det bara för att hennes a-stral-kropp blev bättre av medicinen. Då kanske hon återföds och kan bli sjuk igen. Heja Rudolf.

Read Full Post »

Vi är rädda – för minnesvatten och minikärnvapenspetsar under WTC…

– Men vad är ni rädda för?

För eller senare kokar alla debatter ned till detta. Frågan ställs med ett veritabelt hånflin i en förhoppning att motparten ska leta sig in i en retorisk labyrint utan en riktig utgång, kanske till och med tillstå att ”nej, det finns ingen fara med detta”.

”Vad är ni rädda för”-frågan/påståendet skulle egentligen kunna utvecklas till en tvådelad fråga; ”men vad spelar det för roll?” följt av ”vad är ni rädda för”. Egentligen spelar det ingen roll vilka man argumenterar mot; det kan vara homeopater, antroposofer, förintelseförnekare eller konspirationsteoretiker. Man kommer, som sagt, alltid tillbaka till argumentet ovan; vad är ni rädda för? Eller, ja… Argument? Det är en begäran eller ett krav på att behandla ett ämne likt ett barn som beter sig extremt otrevligt  på lekplatsen, där de andra barnen tvingas att umgås med denne för att barnet inte ska bli ledset.

You didn't see... anything

Syftet med uttalandet är egentligen en retorisk variant av valpskriket. För den som inte har att göra med hundar kommer här en förklaring; en valp har ett väldigt speciellt skrik den tar till när den känner sig hotad, allt som oftast slutar då antagonisten att reta/bita/leka med valpen. Ett hårdkodat svar, skulle man kunna säga. Ganska snart förstår valpen att utnyttja det här försvaret offensivt, vid lek kan den ge ifrån sig ett skrik och då motparten slutar bråka så är det bara att ge sig in i fighten igen.

I ett debattsammanhang ställs den utfrågande (”skeptikern”) inför faktumet att framstå som ingrodd eller, ve och fasa, snarstucken. För om man skulle tillstå att den som ställer frågan eroderar den samhälleliga integriteten, ja då kan man lika gärna plocka upp käppen och beklaga sig över allt ”dônka dônka” i P4:an. Något snarlikt infinner sig om man betonar att det verkligen spelar roll eftersom det, i medicinska fall, kan ge falska förhoppningar för den som verkligen är sjuk eller främjar rasistiska motiv, i fråga om till exempel förintelserevisionister.

Å andra sidan finns det en stark rörelse på andra sidan staketet som vill tiga ihjäl slika strömningar. ”Om de inte får uppmärksamhet så självdör det”, brukar det heta. Dock är det något som inte funkar så där jättebra och man har ändrat sin inställning på vissa områden. Det är därför som man till exempel startade Forum för levande historia, men det är en halvhjärtad insats då det till exempel inte ens finns en avdelning som lär folk att hantera förnekare.

Cancer? Vänta så ska jag hämta hjorturinblåsan...

Vi är ett folk som räds att vi stöter oss med var och en som anser sig ha tolkningsföreträde, således har vissa rörelser kommit förbi stadiet att fråga om ”vad är ni rädda för” och redan ligger framför brasan och myser. Scharlatanrörelser som antroposofi och homeopati är två exempel på rörelser som får dispans och, i vissa fall, icke oansenliga mängder skattepengar. Detta trots avsaknad av vetenskapliga bevis för att dessa över huvud taget skulle fungera.

Istället låter man sig bli förskräckt av frågan ”vad är ni rädda för?” och undviker att konfrontera ämnet som sådant. Kanske gör man det av hänsyn till den som så benhårt tror, kanske gör man det för att inte framstå som en rabiat vetenskapsonanist. Problemet är att det föreligger en genuin risk att man, i det verkligt långa loppet, verkligen undergräver den vetenskapliga grund som samhällsapparaten vilar på.

Se, man kan inte ens läsa den sista meningen utan att dra lite på smilbanden. ”Men tagga ner lite” säger mitt jag till mig själv just nu, det om något är ett varningstecken om något. Men sedan så tar man sig en funderare. Vi har redan sett att Vidarkliniken får en hel del pengar för en medicinsk verksamhet som grundar sig på Rudolf Steiners, minst sagt, originella metoder. Vi har en situation där ”elallergiker” kräver att sjukhus ska stänga av all trådlös utrustning. I Europa visar det sig nu att mässlingen inte kommer vara utrotad, trots tidigare prognoser, mycket tack vare bland annat myten om att vaccination skulle leda till autism hos barn.

Allt detta bemöts med ett ”jaha, säger du det” och huvudet läggs på sned och pannan veckas med stora orosveck. Och man agerar, tyvärr.

I den andra ringhörnan återfinns de som anser sig ha vetenskapen på sin sida och viftar det omkring sig likt en barn som hittat faderns älgstudsare. Dessa män, som det är i 99.99% av fallen, anser sig träda fram för att försvara sanningen och samhället mot ondsinta krafter. Oavsett om det handlar om kraschade tefat, nazistisk utrotningspolitik eller 11 september-attackerna ser det likadant ut. En liten grupp som är övertygade om att världen fungerar efter ett visst schema, stora händelser har stora orsaker och allting som sker går att följa.

Eldboll? Vilken eldboll, din fascist?

Således helgar ändamålen medlen, så länge slutresultatet är utav den art att den bekräftar gruppens övertygelse. Alla källor är bra, stort som smått, hela bitar och urklipp, så länge det stödjer tesen för stunden. Man utgår från att det är vetenskapligt ety man nyttjar sig av formler, statistik och bildmaterial som återfinns i vetenskapliga sammanhang.

När dock den vetenskapliga metoden tillämpas på detta material, och det faller ofelbart som ett korthus, är vi tillbaka till denna mastodontposts urpsrung; vad är ni rädda för? För aldrig att man kan tillstå att källor som motsäger ens tes är pålitliga. Nej, istället är de bevis på att konspirationen frodas och mår bra. Beviset är ju där, hur skulle annars ens teori kunna bli emotsagd.

Här i Sverige kan man konstatera att det är förhållandevis ovanligt att möta de fullblodstroende, kanske vi européer inte riktigt är uppfödda med den imponerande cocktailen av enorm misstänksamhet mot statsmakten och en nation som byggdes av flyende fundamentalister som våra grannar i väst. Istället för att glädjas åt att så få köper dessa konspirationsteorier kan jag konstatera att tankesättet kryper under skinnet på desto fler. Trots den informationsmängd som finns att tillgå för var och en med en dator och en uppkoppling är människor idag sorgligt oförmögna att värdera källor och deras trovärdighet. En mening på en blogg blir en källa i sig, oavsett påståendets grad av galenskap.

Delvis har vi oss själva att skylla, vi tillämpar ”live and let live” i dessa lägen för att inte förarga någon. Kanske vi är lite för dåligt inlästa på ämnet för att kunna sätta emot. Egentligen spelar det mindre roll.

Vad som behövs är att du som läser detta känner dig manad att ta reda på hur saker och ting fungerar.

Är du för dåligt påläst på homeopatin, dess påstådda verkningar och kritiken mot den? Ta reda på vad som sägs, vilka försök som gjorts och resultaten av dessa.

Känner du att du inte kan argumentera för varför det var flygplanskraschen och den påföljande branden som sänkte World Trade Center 1 & 2? Ta reda på vad de försök som gjorts resulterade i, ta reda på vad de som kan något om relevanta ämnesområden säger om skeendet och vad de som motsäger den officiella versionen kommer med för invändningar.

Låter det rimligt att det inte finns bevis för att ”duscharna” i Auschwitz användes som gaskamrar? Läs vad Leuchter-rapporten säger, ta reda på vad som inte fungerar med det resonemang som förs i den.

Vad är vi rädda för? Ingenting, är det enkla svaret. Motfrågan blir istället vad är ni rädda för? Så rädda att bara en enkel idé, hur man kan testa om något verkligen fungerar eller inte, är tillräcklig för att bräcka er konstruerade verklighet.

Passus 1: Den utmärkta sajten What’s The Harm är en bra källa att hänvisa till folk som frågar efter ”men vad är skadan att tro på X”. Anekdotala bevis är inte alltid en höjdare, men det är i alla fall en bra början att gräva vidare.

Passus 2: Världens bästa hemsida förklarar på kanske det bästa sätt jag sett hitintills (förutom möjligen South Park) varför 11 september inte var en konspiration.

Read Full Post »